profetissan

Har du hört historien om den strandsatte mannen?  Här får du läsa den:

Det var en man som hade hamnat på en öde ö efter att hans segelbåt hade kapsejsat. Ham var troende kristen och förväntade sig att Gud skulle komma till hans räddning.

En båt kom förbi, saktade in och folk i den frågade om han behövde hjälp.
- Nej tack, gud ska hjälpa mig, sa han och båten åkte vidare.
Ett tag senare kom en annan båt förbi ön och saktade in och folk i den frågade om han behövde hjälp.
- Nej, tack, Gud ska hjälpa mig, sa han och även den båten åkte vidare.

Mannen bad till Gud om hjälp och trodde att Gud i sin egen person skulle komma och rädda honom, men efter några dagar utan vatten och mat dog denne man och kom till himmlen. Då han såg gud fr¨ågade han honom varför han inte kom och räddade mannen.
- Jag skickade ju två båtar till din räddning, pucko! svarade Gud.


Viktoria.

Människa, du tror att du är utelämnad att klara dig själv,
när Din Skapare finns i ditt hjärta och vill ge dig av sin Frid.
Människa, du tror att du måste tävla mot allt och alla,
för att bevisa att du är bäst på allt, just det, bäst på allt.
Människa du tror att bara ingen ser eller vet sanningen,
sanningen om dig och om dina baktankar, så klarar du dig.
Men bar för att du inte är påkommen än, betyder det inte att du är fri,
tvärtom, du är så bakbunden av dig själv att dina snaror vill kväva dig.

Männinska, du tror att kan vinna alla tävlingar och bli vinnare över alla,
men det är dig själv du måste vinna över först, för du är din egen slav.
Människa, du är orolig och förvirrad, för du har skapat en stor tomhet inom dig.
Du kommer alltid att jaga efter mera och efterapa ännu flera människor,
fram till den dagen du ser djupt i ditt hjärta och inser att där är ditt hem.
Människa, vad jagar du, om inte dig själv? vem vill du hämnas, om inte dig själv?
Så människa, lär känna dig själv och först då blir du fri från spöket inom dig.


.
Utanför Konserthuset, Stockholm

Viktoria.

Jag vet inte hur du känner det, när du du blir drenerad (dränerad), alltså uttömd på glädje och energi, men jag blir alldeles utmattad i kropp och själ. Det tycker jag inte om, men det är ju människans lott att vara offer eller förövare om vart annat genom hela livet...

Oftast så vet man vilka människor man ska hålla sig undan, men väldigt ofta så finns just de människorna alldeles för nära inpå en och alldeles för många år.
Människor som gör allt för att drenera en på energi har oftast fått för många tillfällen att göra det att de tror att de kan fortsätta att göra det i resten av deras liv.
Det brukar inte hjälpa att säga vänligt ifrån i sådana fall, då måste man markera med buller och bong för att de ska höra att man menar allvar. Denna process är långdragen och svår, för det handlar om att frigöra sig från andras  beteenden, som liknar de blodiglar eller parasiter som livnär sig på ens energi.

Dock har jag med tiden lärt mig att överlasta alla mina trötta tankar och känslor på Herren och fly fältet i såna situationer. Att försvara ständigt mig, när jag vet att människor bara vill hoppa på mig just därför att de vill ha en anledning att "leva av" och dregera mig på energi, är ju ren känslomässig självmord.

Att identifiera orsak till påhopp kan vara det bästa sättet att låta allt rinna av en; för så fort man har identifierar kärnan i påhoppet, så kan jag se på eländet med en gnutta medskänsla, för då förtsår jag att det är mera synd om den som känslomässigt "hoppar på" mig än om mig.





Viktoria.

Idag är det operation Dagsverke på våra Abiram och Rabis skola.
Årets Operation Dagsverke ska gå till elever i 22 skolor i regionene kring Himalaya.

Så här står det i den information som pojkarna har med sig hem om Operation Dagsverke:

"Operation Dagsverke är  en internationell insamlings- och informationskampanj som har anordnats i fetio år.
En dag om året lämnar 60 000 elever skolbänken för att samla in över 5 miljoner kronor till skolbyggen och utbildningsprojekt i andra länder. I år har Operation Dagsverke sin insamling den 11. maj. De insamlade pengarna går till skolbyggen och utbildningsprojekt i Himalaya, i samarbete med Individuell Människohjälp, IM. Operation Dagsverke får kontinuerliga rapporter om projekt från IM, och representanter från Operation Dagsverke åker på uppföljningsresor fär att dokumentera hur de insamlade medlen använts."

Abiram och Rabi håller på att storstäda vårt hem för att tjäna in några hundralappar till operations Dagsverkes projekt i Himalaya. Pojkarna arbetar flitigt och frågar mig om det är bra nu. De får ta en paus nu.
 Abiram var så rolig när han moppade vardagsrummet; "man kan också stå på ön, som är mattan då, och moppa havet, som är golvet," sa han, medna han skrek åt Rabi att flytta på sig så att han inte drunknar.
Rabi älskar att sjunga och sjöng som bäst samtidigt som han stod och dammade teven.

Man måste ha roligt när man jobbar, för då blir det bäst gjort, i alla fall städningen hemma.




Viktoria.

http://www.youtube.com/watch?v=gnPXUhBpfDg





Viktoria.

http://www.youtube.com/watch?v=jW3MgkRCNf4


Viktoria.

Påsklovet hos oss har börjat med vårens vackraste väder. Det gillar vi.
Igår var det soligt och vacker väder hos oss. Jag var ledig och började storstäda på övervåningen. Vi i min familj brukar storstäda två gånger om året nu mera, det är för att jag inte orkar lägga ner mer energi på att städa. Annorlunda var det när banen var små, då storstädade jag mycket oftare, men det saknar jag som sagt var inte nu.

Jag började med pojkarnas rum; jag tog ner gardinerna och såg att fina dammpartiklar flög upp och de genomlystes av solstrålarna så att de såg ut som små diamanter, fast de glittrade inte lika vackert.
Jag dammsög sedan under sängarna och fann många dammråttor där, därefter dammade jag skåpen och kastade en del skokartonger och andra saker som hade fått lega i fred på skåpen och samla mycket damm.

Jag putsade fönstret, men bara inifrån för jag vill inte riskera att göra mig illa, eller få sönder fönstret med den ålderdomliga - eller moderna - öppningsmodellen. Det var roligt att se molnen genom det nu skinande fönstret!
När jag dammade taklampan märkte jag att dammet inte var grått utan vitt, som mjöl, nästan, fast mycket mera lätt eller tunn. Det är det finaste dammpartiklarna som kan flyga så högt upp och landa där det finns uppsamlingsplats för dem att vila på eller i.

Jag kom på att när själen vilar i Gud och är glad och lycklig så känner människan sig lika lätt som de finaste dammpartiklarna och flyger i anden högt, högt på molnen.


Viktoria.

Radhuslängorna i  Hovsjö i Södertälje som brann ner idag, måste ha varit tomma på människor, för inga repeortrar nämnde något om människorna, ägarna till husen. Utom en gång då en ansvarig för ägarföreningen intervjuades och han berättade om de insatser som kommunen och ägarföreningen gjort för de boende i husen. ( Så då bodde levande människor i husen i alla fall och alla måste ha klarat sig oskadda). Naturligtvis måste många vara ledsna och chockade och befinner sig i en jobbig situation med att ordna bostad och reda ut försäkrings byråkratin, men de materiella behoven brukar ordnas ganska snabbt ändå eftersom vi bor i ett land med väl utvecklade trygghets resurser.
Jag lade märke till att alla reporter, vid flera tillfällen, vid tre olika nyhetssändningar i SVT, berättade om branden och om de tre? brandmän som hade skadats vid räddnings insatsen, då en sidovägg ramlade mot dem. Och jag förväntade mig att samma reporter skulle fortsätta och säga ungefär detta; "men inga boende, eller inga andra människor kom till skada."

Jag tänkte på ett sysrianskt ordspråk som säger; "det är bättre att ens bak syns, än att ens namn blir känt (negativt)." 
Södertälje och Hovsjö har fått ryckte om sig med för många och stökiga ungdomar och lite annat, och det tar enormt lång tid att  återskap ett gott ryckte.

Så är det ju för oss människor också; är det någon som har drabbats av dåligt tyckte  så tar det lång tid att tvätta av sig det. Men det är inte omöjligt, det tar bara lite lång tid och kräver ett hårt arbete att lära sig göra rätt för sig.


Viktoria.

Jag fick i eftermiddags ett intressant telefonsamtal. Paulus från folkhögskolan ringde upp mig och meddelade att Mor Georgis kyrkan har meddelat honom, först  att de två män som suttit i skolans styrelse i alla år?, vill sitta kvar. Då tryckte Paulus på att de måste då vara mera aktiva och förmedla informationen på ett effektivt sätt till församlingen. Sedan meddelade kyrkan att den ena mannen skulle sitta kvar men att de skulle ta in en ung man från Stiftets ungdomsorganisation; Ungdoms Initiativet.

Redan för flera månader sedan frågades jag om jag ville vara med i skolans styrelse, efter en tid betänketid sa jag att det var okej att föreslå mig som ny styrelsemedlem från min församling.
Jag är inte förvånade att jag inte accepterades av kyrkans styrelse (alla är män) som församlingens representant på folkhögskolan. Så länge patriarkalismen hålls om ryggen  så får inga kvinnor några styrelseplatser i Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan.
Men jag blev glad att min lilla insats har lett till en liten förändring och tankeförnyelse i kyrkans styrelse. Bara det att en ung man har fått bryta mönstret är ett bra steg på rätt väg.

Tiden är fortfarande inte mogen för att en syriansk kvinna ska ta plats i "männens värld" i kyrkan, enligt de män som bestämmer vill säga. Jag tror inte att Gud bryr sig om vilka som sitter i styrelser och bestämmer, så länge det de beslutar om gagnar hela församlingen. Men vi kvinnor är den ena hälften av församlingsmedlemmarna och vi har mycket gott att bidra med till hela församlingens bästa också.

Ibland tror jag att när den äldre generationen väl har lämnat sina platser till förfogande så kanske inga kvinnor eller unga vill ta vid...

Viktoria.

En av mina bästa väninnor är på resa och jag saknar henne så. Hon har ingen mobil med sig så vi kan inte prata med varandra heller. Jag längtar så efter våra samtal och analyser.
Ofta har jag njutit av att vara självständig och klara det mesta själv i min vardag, och ofta trivs jag väldigt bra i mitt eget sällskap och allra bäst trivs jag i Herren Guds sällskap, men jag behöver levande människor som kan lyssna och kommentera mina idéer. Dessutom behöver jag de människor i min närhet som kan säga åt mig att sluta se mig själv som världens centrum, eller sluta bry mig om så många människor och tänka på mig själv istället.

Idag kände jag att jag behöver min goda väninna och att det är bra det för utan gemenskap med andra människor skulle livet vara så fattigt.
Tänk bara, då skulle vi inte ha människor att vittna om Herren för, Herren vill ju att vi vittnar om Honom för människor faktiskt och inte för fåglar. Eller kanske även för fåglar, som Franciskus av Assisi gjorde mot slutet av sit liv, på 1200-talets Italien.

Viktoria.

Vi kan konstatera att just nu, från den 25. mars till och med den 24. april, alltså Påskadagen, så pågår världens mest enade och största mission i Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan.
De flesta människor i den suryoye folkgruppen bär sibora som armband eller ring eller som en knut på nyckelringen, armbandsuret, i hemmet eller i bilen och genom denna symbolhandling vittnar om att Gud har blivit människa och ska födas av jungfru Maria om nio månader.

Jag och Abiram hade ett bra samtal om detta ämne vid köksbordet härom dagen. Han tycker att det är ett bra tecken och bär gärna siboro som armband, så när jag höll på att göra siborarmband till honom frågade jag vad han skulle säga till sina icke syrianska vänner när de frågar om hans siboraarmband.
- Ängeln Gabriel hälsade på Maria och sa: Gud säger att du ska bli med barn och föda Jesus. Guds Ande ska göra dig med barn., sa Abiram och jag tyckter att det är ett bra svar.

Sedan pratade vi om varför denna symbolhandling kom till och om vi fortfarande behöver efterleva denna tradition. Abiram tyckte att nu kan ju de flesta människor läsa och Bibeln finns översatt till de flesta språken och att det är bättre att vi läser Bibeln, än håller olika symbolhandligar vid liv. Samtidigt som just symbolhandligar är en del av suryoyes överlevnads strategi i diasporan, eller i hrla världen eftersom vi finns utspridda över stora delar av världen. Även våra ursprungsländer är ju diaspora för oss.

Viktoria.

Frihetens vindar blåser även i Syrien sedan en tid tillbaka. Folket vill ha rättvisa och demokratisering av landets styre och det med all rätt. Ingen trodde att de hårt bevakade människorna i Syrien skulle våga samlas i stora grupper och gå ut på gator och torg för att ropa ut de orättvisor som de har varit och är det i m¨ång och mycket ännu, drabbade av.
Demonstrationerna bemöts med vapen och kallsinningt död från regimen. Många sivila har blivit dödade och landet är skakad av detta nya fenomen. I Syrien bor det flera olika folkgrupper men olika religiösa tillhörigheter sida vid sida och alla försöker leva fredligt med varandra, bland dem den suryoye folkgruppen.
Den syrisk ortodoxa kyrkan har sin  största befolknings del i Syrien, dessutom finns Patriarkatsätet i huvudstaden Damaskus.
Oroligheterna i Syrien påverkar kyrkan på ett negativt sätt eftersom man är ett minoritets folk och religiösgrupp. Makten i Syrien har fungerat fredligt för kyrkan med religions utövningsfrihet, inom vissa av regimen urformade och begränsade ramar. Syrien är det land som har varit bäst för den syrisk ortodoxa kyrkans överlevnad i Mellanöstern fram till för några veckor sedan.

Vi ber att Herren Jesus Kristus vakar över sin Kyrka på jorden.

Viktoria.

Mona är en syriansk kvinna på 50 plus. Vi kände till varandra tidigare men har börjat lära känna varandra i och med att vi simmar i badhuset och träffas där. Vårt gemensamma samtalsämnen är flera; tron på Gud, kvinnans ställning i den syrianska kontexten och därmed patriarkalismen som ett problem, kyrkan och alla män som styr eller inte styr i kyrkan, men sitter på sina poster år efter år tills döden skiljer dem från kyrkobyggnaden...

I kväll var jag glad men hade inte mer än en timme på mig att simma. Jag hade jobbat, lagat middagsmaten lite tidigare, åkt med Abiram på utvecklingssamtal och handlade på väg hem, och gav med mig och köpte det Abiram ville ha.
 " för jag har ju så bra betyg, mamma och du sa ju själv att du är SÅ stolt över mig. Så vad säger du mamma? Visst förtjänar jag nya hörlurar?." Ja, du skulle väl själv ge efter för ditt charmiga barn, som dessutom sköter sig så bra i skolan...

Mona var också glad, men hon hade mycket att berätta för mig om kyrkornas tid för förnyade styrelser.
Det hade gått lite vilt till i söndags i Södertälje, i Mor Yakob Katedralen tydligen.

Mona var irriterad på patriarkalismen i kyrkan och i den syrianska kontexten, som vanligt, men någon revolution vill hon nog inte ha där, för hon har sin trygghet i just den kontexten och det leder bara till total kaos om reformen äger rum över en natt. Den behöver några decenier på sig för att ta plats, var vi överräns om båda två.

Kvinnor kan åstakomma stora och bra förändringar tillsammans.

Viktoria.  

Min dator har dött, ja bokstavligt talat så har den dött; det går inte att få igång den. Skärmen får ingen ström och lyser inte. Någon i min familj sa att det var kortslutning, men idag tog vi den till experter och nu vet vi att felet är oåterkalleligt: Kretskortet är bränt. Man kan säga att min dator har fått hjärtstopp och dog.
Sånt är ju även det mänskliga livet; för många av oss kan döden komma helt oväntat och ovälkommet men blixtsnabbt skörda det liv som skall tas.


Tur att jag tycker om att spara alla mina arbeten i USB-minnen och några i pappersform.
Nu skriver jag på familjens andra dator sedan en vecka tillbaka och om ni har märkt flera felstavningar så beror det på att jag inte har lärt mig att koppla på rättstavnings mannicken till denna sida, eller program än.
Jag lär mig väl även det så småningom, till dess bjuder jag på ett gott skratt.


Viktoria.

Har du hört berättelsen om avundsjukan mot judarna under medeltiden?
Avundsjukan är ett väldingt gammalt beteende som följt människan sedan Eva och Adams uteslutning ur Paradiset. Och vad jag förstår så har den inte ändrat sitt beteende utan snarare har den avanserat med tiden, eftersom människans hjärna har utvecklats och fler hjärnceller används idag i det daglioga livet.

Men på mitten av 1300-talet så härjade Digerdöden som värst i delar av Italien. Man tror att den började där och spreds vidare till andra europeiska länder för att senare spridas med handeln till Mellanöstern. Sjukdomen, som även kallas Svarta döden, eller Pesten, hade förts in i landet med sjömän och spreds vid direktkontakt och luftsmitta, tydligen. Sjukdomen skördade många människors liv och inga läkare kunde finna botemedel mot den. När sjukdomen kom till dåvarande Påvestaden, Avignon i Frankrike och hemsökte ett stort munkkloster började fruktan för Gud analyseras. Man trodde att detta var Guds vrede mot människor.

Jo! Avundsjukan mot judarna hade sina väl grundade orsaker hos samhällets överklass i Europa; judarna var rika och lånade ut pengar till handelsmän och krigsherrar. Många i samhällets överskikt hade alltså stora skulder till många judar. Kanske kunde de inte betala tillbaka skulderna, men de såg sin chans att bli av med sina utlånare i och med att alla sökte syndabockar att anklaga för den hemska katastrofen som drabbade människorna rika som fattiga. Och man fann judarna som syndabockar, inte för att det var sant eller rätt, men de var lösningen på många problem samtidigt och man propagerade för det intensivt och snart var judeförföljelsen i Europa ett faktum; de beskylldes för att vara smittbärare och massmördare och behandlades därefter.

Och visst känner vi igen själva driften; "Varför inte passa på att bli av med den som är bättre än oss när vi har övertaget"?

Jag bara undrar hur världen skulle ha sett ut förutan avundsjukan i människorna. Med facit av alla krig och folkmord i handen kan vi konstatera att uppenbarligen skulle världen vara mycket bättre.

Detta visste Gud och därför berättar Herren Jesus Kristus om människors avundsjuka i bland annat, Markusevangeliet 12:1-12


Viktoria.

Vad är väl våra lyxbekymmer jämfört med Japanernas eller Tokiyobornas problem?
Kärnkraftveken är inte bara Japans problem, utan hela världens, men det är de människor som bor, eller bodde i närheten av kärnkraftverken som drabbas av haveriet i Fukushima. Radiaktivaämnen som frigörs och sprids i luften, som konsekvens av skadorna som har drabbat fyra av de sex reaktorerna är livsfarliga för de som arbetar med att rädda de reaktorer som går att rädda.

Eller alla de människor som är i händerna på illa sinnade diktatorer i Lybien eller Bahrain?

Världen brinner och människor dör an naturkatastrofer eller människohänder, men livet går vidare oavsett och alla andra som inte direkt är drabbade lever sina liv och gör det bästa av sin vardag, och det är inget nytt. Så har det alltid varit, annars skulle världen och människorna inte vara det de/vi är idag.


Viktoria.

Idag hade jag tänkt laga Thawhwe=linssoppa, men efter ett samtal med N om olika matrecept på traditionell syriansk mat så ändrade jag mig och lagade Homse Karhone= skållade! ärter. Jag ska ge dig receptet här så kan även du laga den goda fasta mat, men först ska jag berätta en historia om denna maträtt.

Jag var mammaledig med vårt andra barn och hälsade på en släkting med mina barn. Släktingens granne hade lagat just denna maträtt, för det var fastadag minns jag, men jag vet inte om det var fasta inför Påsken eller en vanlig onsdags eller fredagsfasta.
Grannen kom även med en hel gryta till släktingen och hennes familj och eftersom jag var där med mina barn så bjöds även vi på en tidig middag. och jag tyckte så mycket om Homse Karhone att jag ville lära mig att laga den grytan själv i mitt hem och frågade min lite försiktigt hur man gör. Grannen började berätta och förklara för mig och precis när jag tyckte att jag hade snappat upp receptet så hojtar släktingen till mig; "nej, nej, du kan inte laga sån mat. Du har fullt upp med dina barn ju, jag kan laga den maten någon gång och bjuda er på det. Bry dig du inte om såna svåra konster."
Släktingen hade vit ett senare tillfälle mycket riktigt lagat Homse karhone och kommit över med en liten ryta till mig och den smakade väldigt gott, men jag tyckte jag hade berövats makten att själv lära mig att laga den, och tyckte inte om den tanken.

Jag skulle naturligtvis bevisa både för mig själv och för släktingen att jag visst kan laga även den svåra maträtten och gjorde ett försök men det lyckades jag mindre bra med och efter den gången vågade jag inte laga den maträtten och med tiden hade jag mer eller mindre glömt bort att den smakade så gott. Min rädsla för att misslyckas vägde tydligen större än min längtan efter den goda maten...

Ibland kan ord sätta djupare spår än slag, sägs det...

Men idag berättade N om hur hon brukar laga denna gryta och jag kom hem och satte igång med att tillaga grytan. Det var en ren njutning att laga min efterlängtade gryta! Den smakar väldigt gott, mycket godare än de tidigare gångerna jag ätit av den, och min familj har ätit av den och tycker mycket om den.

Här är receptet för 8 personer
Du behöver två lökar
Fem stycken vitlöksklyfter
Två burkar inlagda gula ärtet (Homse)
Kryddor
Tomatpuré

2 dl. hurike= koskos
4dl garso= finmalet hurike
2 matskedar malet koriander ( kizbarto)
0,1 tsk salt
Lägg dessa ingredienser i en skål och häll över 6dl kokande vatten. Täck över med lock eller talrik. Låt det stå i en halv timme.

Hacka två lökar och fem st vitlöksklyftor. Stek dem i en dl olivolja, 1tsk salt och 2 tsk rödpeppar, bryn dem tills de får en brun färg.
Skölj de gula ärterna och häll över dem i grytan och rör om.

Häll över 1 liter kokande vatten och 3 matskedar tomatpuré. Låt koka i tio minuter.

Nu ska du knåda Huriken, blanda med gaffel tills "degen" svalnar sedan kan du knåda de som en deg. Det ska vara mjuk och lätt att forma till små bollar.

Börja ta en liten bir "deg" och rulla det till små bollar, stora som mellanstora glaskulor, lägg dem på en tallrik tills du har format hela "degen" till små bollar. Häll sedan över dem i den kokande grytan, lår koka i tio minuter till, sedan är det klart att låta svalna och äta.

det är enkelt och roligt att laga Homse karhone och mycket gott att äta!

Viktoria.

Idag är det Internationella kvinnodagen, som mer eller mindre firas i hela världen, eller i de länder och stater där kvinnor kan, vill och vågar göra den uppmärksam i samhället där de lever. Som bekant är det i många länder där kvinnor fortfarande inte får komma till tals i det offentliga rummet eller visa sig offentligt, utan att dölja ansiktet och/eller hela kroppen.
De kvinnor som drabbats och fortfarande drabbas svårt idag är de i delar av den Afrikanska kontinenten som våldtas i krigets tjänst av motståndarnas militärer. De Tutsier som har fallit offer för hemska våldtäkter i syfte att vanära och splittra familjer och att smitta ner kvinnorna med Aids. Ofta är kvinnorna inte äldre än oskyldiga tonårsflickor som våldtas brutalt för att de tillhör fel sida av kriget.
Detta är fruktansvärt naturligtvis, men det är många kvinnors vardag idag, på 2000-talet och det behöver världen uppmärksamma, belysa och informera om kraftfullt en dag som idag. Fotografiska museet i Stockholm har en mycket bra utställning om några av dessa drabbade kvinnor. Jag vet inte hur länge utställningen pågår, men det är lätt att ta reda på, för den som är intresserad.

Idag behövs internationella kvinnodagen uppmärksammas mer än någonsin, enligt mig. Med tanke på att varje generation behöver upplysas om människors kamp för rättvisa och solidaritet i världen och för hela mänskligheten, så kan en speciell dag som idag vara en vägvisare.
Nu tror jag ju på att varje ny dag är helig och viktig, men alla de dagar som har en bra och upplysande tradition bakom sig och alltså är bärare av goda utvecklings möjligheter för mänskligheten ska bevaras och efterlevas för kommande generationer, om än med förnyelseanda för varje ny generation.

Viktoria.

Den 20. januari åkte jag och biträdande rektorn för att träffa Gerhard H på Ungdomsstryrelsen i stan för att diskutera projektet, " Gift mot sin vilja."

Det var ett intressant möte, men resan dit var mera intressant. Det är alltid trevligt att tänka tillbaka på de möten man minns med glädje och ny kunskap. All kunskap är inte bra eller nödvändig att samla på, men all kunskap som vi samlar på kan vi använda till att göra bra eller bättre saker i livet.

Jag upplevde att herr Gerhard hade förväntat sig att få veta groteska sanningar om tvångsäktenskap och lite annat, för han såg lite besviken ut när jag berättade att studien är minst 20 år försenad vad gäller val av livspartner i största allmänhet inom den syrianska folkgruppen.

För två veckor sedan ringde biträdande rektorn upp mig i ett annat ärende, men jag frågade hur det har gått med projektet och om de två ungdomsgrupperna har svarat på hans förfrågan om att jag ska föreläsa för dem i ämnet.
Jo, både SOKU= Syrisk ortodoxa kyrkan ungdom och UI= ungdomsinitiativet har tackat ja till mig som föreläsare och till ämnet. Men det var inte klart på det ekonomiska planet än från skolan sida. Biträdande rektorn hade lagt ansvaret på rektorn för att räkna ut vad det skulle kosta skolan att ta på sig ett sådant uppdrag, inklusive mitt arvode. Det är naturligtvis Ungdomsstyrelsen som då står för alla kostnader, är det tänkt.

Vi får se hur det går.


Viktoria.