Chirstian Chameleon
Idag hörde jag en predikan över denna benämning; Christian Cameleon = Kristna kameleonter. Till vardags kallar man de "namnkristna", i varje fall på de språk jag behärskar.
På engelska låter det fult och elakt att kalla någon för kameleont, då låter "kristen till namnet", snällare, tänker jag, men vilket av orden får dig att gå igång? Det engelska ordet? Jag tänkte väl det, för även Jesus Kristus var radikal avslöjade människors dolda avsikter, lögner och hyckleri då och han fortsätter att göra det bland oss än idag.
Kameleont är ju ödla som skiftar färg och anpassar sig efter varje miljö den kommer till, och är vi kristna lik en kameleont så vet inte jag vad Gud har för glädje av oss... Hur ska han då lita på oss som hans samarbetspartner, som Han ju har skapat oss till?
Tänk dig att du och jag går i kyrkan om söndagar och vi ingår i Guds gemenskap under tre timmar. Vi deltar i Gudstjänsten och visar oss på alla sätt värdiga att vara Guds barn i kyrkan och kanske ta Nattvarden också, men när vi går ut från kyrkorummet för att umgås med människor över en kopp kaffe i kyrkolokalen, så pratar vi om väldigt världsliga saker. När vi sedan kommer hem minns vi inget av prästens predikan för vi tar genast tag i allt som ska göras hemma, om vi inte har gått på "civate" hos släktingar, eller besöker våra gamla... Inget fel på att träffa släktingar eller besöka gamla, det är rent av kristet och gott, men det är stor skillnad på att göra goda gärningar för att få människors uppmärksamhet, skifta färg! och att tjäna människor för att Gud i mig vill det och för att Han gör det genom att använda mig som Sitt Instrument.
Jag har själv varit döpt i Kristi namn, men levt som kristen till namnet alldeles för många år i mitt liv, så jag vet vad det är att gå i kyrkan och följa den kyrkotradition jag är född i, men inte läsa Bibeln själv. Förresten räcker det absolut inte med att läsa Bibeln och tro oss tro på det vi läser. Vi måste först höra/läsa Guds Ord, acceptera Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare och vara villig att ta emot Guds Nåd i våra liv. Därefter ska vi satsa på vår Gudsrelation mer än på alla andra relationer vi har eller skapar till människor och allt annat i livet.
Vid middagsbordet hade jag och två av våra barn ett djupt samtal om detta fenomen. Jag kände att jag ville samtala om detta ämne dels för att det kändes naturligt att prata om kristen tro (efter den goda middagen) och dels för att jag ville höra vad mina barn tänker och tycker i ämnet.
Att skifta färg efter situation, miljö och händelse eller andra seder och bruk är ett tecken på osäkerhet, ovilja och okunskap om vad Gud har lovat alla som tror på Honom. Att "vända kappan efter vinden" när det gäller ens tro på Gud är att göra våld på ens egen själ, tror jag. För Gud är oföränderlig och väntar på oss, men vi hinner gå vilse och tappa bort stigen till Gud.
Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet 12:2:
Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.
Romarbrevet 12:2.
Viktoria.
På engelska låter det fult och elakt att kalla någon för kameleont, då låter "kristen till namnet", snällare, tänker jag, men vilket av orden får dig att gå igång? Det engelska ordet? Jag tänkte väl det, för även Jesus Kristus var radikal avslöjade människors dolda avsikter, lögner och hyckleri då och han fortsätter att göra det bland oss än idag.
Kameleont är ju ödla som skiftar färg och anpassar sig efter varje miljö den kommer till, och är vi kristna lik en kameleont så vet inte jag vad Gud har för glädje av oss... Hur ska han då lita på oss som hans samarbetspartner, som Han ju har skapat oss till?
Tänk dig att du och jag går i kyrkan om söndagar och vi ingår i Guds gemenskap under tre timmar. Vi deltar i Gudstjänsten och visar oss på alla sätt värdiga att vara Guds barn i kyrkan och kanske ta Nattvarden också, men när vi går ut från kyrkorummet för att umgås med människor över en kopp kaffe i kyrkolokalen, så pratar vi om väldigt världsliga saker. När vi sedan kommer hem minns vi inget av prästens predikan för vi tar genast tag i allt som ska göras hemma, om vi inte har gått på "civate" hos släktingar, eller besöker våra gamla... Inget fel på att träffa släktingar eller besöka gamla, det är rent av kristet och gott, men det är stor skillnad på att göra goda gärningar för att få människors uppmärksamhet, skifta färg! och att tjäna människor för att Gud i mig vill det och för att Han gör det genom att använda mig som Sitt Instrument.
Jag har själv varit döpt i Kristi namn, men levt som kristen till namnet alldeles för många år i mitt liv, så jag vet vad det är att gå i kyrkan och följa den kyrkotradition jag är född i, men inte läsa Bibeln själv. Förresten räcker det absolut inte med att läsa Bibeln och tro oss tro på det vi läser. Vi måste först höra/läsa Guds Ord, acceptera Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare och vara villig att ta emot Guds Nåd i våra liv. Därefter ska vi satsa på vår Gudsrelation mer än på alla andra relationer vi har eller skapar till människor och allt annat i livet.
Vid middagsbordet hade jag och två av våra barn ett djupt samtal om detta fenomen. Jag kände att jag ville samtala om detta ämne dels för att det kändes naturligt att prata om kristen tro (efter den goda middagen) och dels för att jag ville höra vad mina barn tänker och tycker i ämnet.
Att skifta färg efter situation, miljö och händelse eller andra seder och bruk är ett tecken på osäkerhet, ovilja och okunskap om vad Gud har lovat alla som tror på Honom. Att "vända kappan efter vinden" när det gäller ens tro på Gud är att göra våld på ens egen själ, tror jag. För Gud är oföränderlig och väntar på oss, men vi hinner gå vilse och tappa bort stigen till Gud.
Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet 12:2:
Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.
Romarbrevet 12:2.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
