Min vilja eller Guds Vilja?
Jag kände mig befriad från den rädsla eller osäkerhet som hade hindrat mig dittils och njöt av att ha blivit av med alla hinder och planerade att gå till handling och infria min "önskedröm", för denna period vill säga.
Men något något kändes fel och jag struntade i att förverkliga min handling. Och redan samma kväll mindes jag en liknande röst som ville sända mig att utföra något för många år sedan. Då var jag ung i min själ och trodde att det var Guds röst jag hörde och jag gjorde några tafata försök att lyda den rösten, men allt blev så fel och till slut gav jag upp, men vägen till min frihet från den lasten var lång och smärtsam.
Och denna gång är jag flera år äldre och förhoppningsvis klokare och mera mogen i själen, så jag bestämde mig, efter många samtal med Gud, genom Jesus Kristus och meditation över båda gångerna som jag fått "uppdrag att göra" för att avfärda den uppmaningen som djävulens försök att efterapa Herrens röst och få mig att falla i hans djupa grop.
Herrens röst känner jag väl, men djävulen har efterapan den så många gånger att de två gångerna lyckades han med att lura mig. Tidigare kände jag igen hans röst och visioner genom att han alltid genomskådades av min själ på grund av allt skrammel och otäcka bilder som följde på slutet av varje röst-och bildvision som han ingav mig.
Denna gång kunde jag äntligen fatta att båda dessa gångerna har det varit min vilja som jag ville göra till Guds vilja i mitt liv och därför föll jag för djävulens försök att "sända mig" till människor för att i "Guds namn" få min vilja igenom.
Jag är så oerhört tacksam att Herren älskar mig och vet mitt bästa, annars hade jag raserat hela min Gudsrelation för länge sedan, genom att tvinga mig själv att genomföra min egen vilja och lura mig att tro att det var Guds vilja.
Ibland är skillnaden hårfin. Men Gud väcker varje själ som slumrar bara en längtan och vilja finns i den själen att vilja bli väckt. Gud älskar varje själ så mycket att han inte ens drog sig för att offra sin Enfödde Son för.
Viktoria.
Distans
I en Svensk Synonymordbok står det att läsa om ordet Distans: avstånd, sträcka, håll, mellanrum, lucka; få distans till se mer objektivt på, få perspektiv på; hålla distans vara reserverad.
Jag tror att vi människor mår bra av att hålla en viss distans till alla sina relationer, utom den till Den treenigen Guden, eftersom alla våra relationer till människor, djur eller till döda ting och andra världsdelar kan gå sönder, förstöras eller dö. Men vår relation till Gud är levande från guds sida så länge vi lever, det är dock upp till oss själva om vi vill ha den eller springa ifrån den, men den finns där till för oss, när helst vi vill återupp ta den.
När vi har byggt upp vår relation till Herren kan vi alltid dra oss tillbaka till den relationen, när vi uplever att vi vill lära oss att se på livet ur andra perspektiv.
En trygghet att vila i är alltid att lära känna sig själv. När vi tycker om oss själva så trivs vi i vårt eget sällskap också och det gör att vi lär känna oss själva, utan alla andras påklistrade etiketter. Det är en god investering att lära känna sig själv, för då kan vi bygga på vår relation till Gud och våga ha luckor i vissa relationer som inte är bra för oss under en viss period i vår utveckling som bättre människa.
Att hålla distans till ett eller annat i livet leder till att vi kan se på det mera objektiv, opersonlig och låta bli att ta åt oss och bli besvikan eller sårade av människors ord och handlingar mot oss.
Viktoria.
Gud, jag litar på Din Kärlek
Men Guds Kärlek är ren, hel, hjärtlig och den kan vi lita på, dessutom är den alltid gratis. Den finns till för alla människor, även till för dem som har begått, begår eller kommer att begå fruktansvärda gärningar. Så fort vi vänder oss till Gud och längtar efter att få frid så får vi förlåtelse för våra onda handlingar, och vill vi ha en levande relation till Herren så finns Han där till för oss.
Viktoria.
Alla goda gärningar leder inte till Herren
Herre, min Gud och Skapare! Jag tackar Dig för att Du är den Du Är.
Idag ingrepp Du bokstavligt i mitt handlande och hindrade mig från att falla tillbaka i gamla spår.
Jag trodde att jag skulle göra en god gärning och planerade i all godhet att utföra min handling mot en medmänniska. Men Du såg till att något annat inträffade så att jag skulle inte återgå till gamla rutiner. Jag tänkte genast att jag ska se till att någon annan i min familj tog hand om det för att jag kunde göra min goda gärning och satte igång att ringa och få dem att ställa upp.
Men ingen i min familj kunde ta hand om det. Till slut bad jag Tone att göra den goda gärningen istället för mig, jag hade ju lovat att göra det och kunde absolut inte svika den människan, så att jag tog hand om det inträffade. Tone var vänlig och ställde upp för mig och jag fick åka iväg för att ta hand om det andra, som var meningen att jag skulle välja att göra för att gå vidare med meningen med mitt Kall i Dig Herre.
Alla goda gärningar som jag tror är goda att göra, eller som jag har övat mig i att utföra i tron att det är Guds verk i mig är inte Guds vilja för mig uppenbarligen. Det har jag erfarit många gånger om. Med andra ord är alla goda gärningar inte vad de ser ut att vara.
Jag ber Dig, min Gud att Du väcker mig ur mina egna handlingars arbete för att göra Din vilja, amen.
Som jag brukar be: "Herre, jag är Din, gör bruk av mig i Din plan för Skapelsen."
Viktoria.
Brukar du vandra med Jesus Kristus?
Hur ofta tänker vi på att den vi går med kan vara Jesus Kristus? Uppenbarligen alldeles för sällan, annars skulle världen se helt annorlunda ut. De två Emmausvandrarna ger oss en bra bild av människans upptagenhet med sin egen verklighet som upptar hennes tid och uppmärksamhet.
Två lärjungar på vägen till Emmaus
13Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. 14De talade med varandra om allt det som hade hänt. 15Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. 16Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. 17Han frågade: "Vad är det ni går här och talar med varandra om?" De stannade och såg sorgsna ut, 18och den ene, som hette Kleopas, svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar." - 19"Vad har hänt?" frågade han. De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. 20Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, 21medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, 22och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse 23men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. 24Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte." 25Då sade han: "Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? 26Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?" 27Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.
28De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, 29men de höll kvar honom och sade: "Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut." Då följde han med in och stannade hos dem. 30När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. 31Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?"
33De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, 34och dessa sade: "Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon." 35Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
Luk 24:13-35
Viktoria.
Kristus är Uppstånden!
Som vi säger i Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan idag:
- Qoum Moran men qabro!
- Mheymninan ou mawdenan!
- Herren är uppstånden!
- Vi tror (på det) och bekänner det!
Ha en fridfull Påsk.
Viktoria.
Långfredagen
Det är en gammal tradition i Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan över hela världen att fira denna dag till minnet av Jesus korsdöd med procession där fyra shamoshe (diakoner) bär den minikista med en krucifix som svepts in och lagt där. Prästen, tillsammans med diakoner hade dagen innan förberett och klätt kistan med rosor och gröna blad. Men själva den symboliska begravningen av Herren sker ikväll under bön, prästen smörjer "kroppen", som är ett kors, och sveper in det i vitt tyg och begraver det i blomsterkistan.
Alla kyrkobesökare går under den efter kvällsbönen för att mötas av flera bord där frivilliga från kyrkan delar ut små burkar/flaskor med bittert vatten till alla besökare. Denna symbolhandling är ett drama med ord och handling för att alla, stora och små ska förstå innebörden av den. Jag tycker att det är en vacker tradition som kyrkan har bevarat även i Västvärlden där vi finns idag.
Min familj hade gått långt före mig till kyrkan. Jag jobbade och gick efter att ha lagt Makbula för natten. Jag och Makbula kunde inte gå till kyrkan, för vi brukade inte kunna ta oss in i kyrkan och ännu svårare var det att ta oss ut ur kyrkan, om vi inte var där en timme före kvällsbönen och stannade kvar en timme efter. Men vi hann lyssna på radion och samtala om denna stora dag med barnen och sedan bad vi två innan hon lade sig. Det var vår kyrka och tro på att Gud har gjort allt för oss.
På väg hem till Makbula såg vi människor i små och stora grupper gå mot Mor Georgis kyrkan på kullen, de flesta var klädda i svart, för de gick ju på Herrens begravning. Vi lade märke till att bilarna stod parkerade på båda sidorna om bilvägen, kyrkan parkeringsplats var full och de var fullt på den intilliggande skolans parkering också.
Jag gick till kyrkan vid 21-tiden, efter att våra barn hade kommit hem. De var fullt med bilar på den intilliggande bostadsföreningens parkering och gäst parkering såg jag och tänkte att det är som det brukar vara på de stora högtiderna i Syr. Ort. Kyrkan. Och jag tänkte att det är synd att kyrkan inte tar till vara dessa tillfällen med tusentals besökare och gör massiv mission, genom att bjuda in levande människor som vittnar om sin omvändelse eller sätter upp teveskärmar i alla lokaler och på utsidan av kyrkoväggar, vad kallas de nu?, så att alla människor kan höra och läsa vad prästen och diakonerna säger, läser och gör, istället för ett drama som bar hälften av besökarna ser och hör. Om de inte pratar med sin granne vill säga, för det är mycket rörelse och prat dessa dagar, eftersom det finns stora brister i planeringen.
Det var fortfarande mycket folk i kyrkan. Jag ville bara sätta mig i kyrkan och be, men det var svårt att samla mina tankar för allt surrande, pratande och alla människor som gick runt, fram och tillbaka och alla som tog nattvard.
Barnen berättade att de fick inte sittplatser i kyrkan utan fick stå precis innanför kyrkorummet, för det var så otroligt mycket folk, mer än alla tidigare år.
Folk var glada och uppklädda och jag kunde inte landa i mina tankar och ännu mindre i en eftertänksam och sorglig stund, hur hårt jag än försökte. Jag gick ut från kyrkorummet och gjorde min plikt att gå under " Kristus kista" och kände mig delaktig av den korsfästelsen.
När jag gick hemåt höll en ung flicka på att köra ihjäl mig med sin nya BMW. Bilen stod stil, hon pratade med två kompisar som stod på trottoaren, hon var vänd mot dem. Jag gick framför hennes bil, för att komma över på andra sidan gatan. Det var kaotiskt med bilar överallt och fotgängare likaså.
Jag passerade nästan förbi bilen då hon gasade och körde. Bilen snuddade vid min högra lår. Hon såg inte mig förrän jag ställde mig på sidan om bilen, först då stannade hon. Jag bad henne öppna sin låsta bildörr och sa att ska hon köra bil får hon koncentrera sig på sin körning. Jag var irriterad och påminde henne om att jag har fyra barn och att hon höll på att köra över mig. Hon blev nog rädd när hon insåg vad som kunde ha hänt och bad om ursäkt. Hon kände igen mig och ville ta och kyssa mina händer, men det ville jag verkligen inte, utan sa åt henne att skärpa sig och se sig för när hon kör istället.
Jag blev inte rädd, för jag kände inte att jag skulle dö idag, men skulle jag göra det så var även det meningen med mitt liv, för tänk att få dö samma dag som min Herre och Frälsare.
Viktoria.
Vilken dag och timme korsfästes Jesus?
Jag hittade DETTA inlägg i en kristen bloggares blogg. Han/hon kallr sig Syndare och beskriver sig så här:
(Om mig
Syndare Denna blogg skrivs i ödmjukhet och lydnad mot Ordet - Jesus Kristus som är Guds Ord till människan. Och Ordet är fyllt av glädje, för Han innebär räddning för alla syndare. Jag själv är en syndare, och det är vad jag kallar mig på denna blogg.)
Jag tänkte skriva ett viktigt inlägg om Jesus Korsfästelsedag och processen kring den, för det är väldigt viktigt budskap som jag vill leva mig i varje Långfredag och hittade detta inlägg och har alltså kopierat den och publicerar den i min blogg.
Jag tycker att den är bra skriven och författaren har fått med sig viktig och enkel fakta som belyser de olika problemen kring tideräkning på Jesus tid, eller på Evangelisternas tid, eller på de olika tider då Evangelierna kom till.
God läsning.
Viktoria.
Vilken dag och timme korsfästes Jesus?
Vilken dag och timme korsfästes Jesus? Markus säger att det var vid tredje timmen, alltså klockan 9, på fredag morgon, och Matteus och Lukas ger samma bild.
Men vad säger Johannes? Johannes ger följande bild av vad som hände sedan Jesus gripits (i samtliga citat nedan står jag för markeringar med fet stil):
Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden (Joh. 18:28)
Svenska folkbibeln ger en något annorlunda översättning:
Från Kajfas förde de sedan Jesus till pretoriet. Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken. (Joh. 18:28, Folkbibeln)
Både Bibeln 2000 och Folkbibeln är alltså eniga om att Johannes menar att det var tidigt på morgonen. Men sedan översätter de lite olika. Bibel 2000 menar att prästerna var rädda att inte kunna äta påskmåltiden, dvs. den specifika måltid som infaller på torsdag kväll. Folkbibeln menar, mer allmänt, att prästerna var rädda att inte kunna fira påsk i allmänhet. Det fanns ju fler måltider under påsken. Den grekiska originaltexten talar om att prästerna var angelägna om att de skulle kunna "äta påsken".
Det finns ett särskilt skäl till skillnaden i översättning. Bibel 2000 är en översättning gjord mestadels av personer som inte själva tror att Bibeln är sann. Därför förutsätter de att där finns motsägelser, och antar därför som självklart att passagen syftar på påskmåltiden, och att det alltså är torsdag. Folkbibeln, däremot, är översatt av troende kristna, som här vill öppna för möjligheten att det trots allt var fredag, och att prästerna rent allmänt ville kunna äta under påsken.
Vem har då rätt? Ja, med förutfattade meningar kommer vi inte långt. Vi måste studera vad texten i övrigt säger, för att kunna avgöra vad som är mest troligt.
När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. (Joh. 19:13-14)
Bibel 2000 säger i sin fotnot till detta stycke:
förberedelsedagen före påsken Enligt de övriga evangelierna korsfästes Jesus en fredag (sabbatens förberedelsedag), som det året också var påskhögtidens första dag. Här menas att högtiden började först den följande dagen.
Men är det verkligen så att Johannes menar att detta skedde dagen innan påsken började, dvs. att det skedde på torsdagen? Återigen har Folkbibeln en annan översättning:
När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats som kallas Lithostroton, på hebreiska Gabbata. Det var påskens tillredelsedag, omkring sjätte timmen. (Joh. 19:13-14)
Folkbibeln gör här tolkningen att det handlar om den tillredelsedag inför sabbaten som inföll under påsken. För att förtydliga: Vi har två högtider att överväga. För det första var det som vanligt sabbat på lördagen. Men samtidigt inföll påsken denna helg, med påskmåltid på torsdag kväll. Det bör alltså finnas två tillredelsedagar. Det finns en tillredelsedag för påsken, och den infaller på torsdagen. Men det finns också en tillredelsedag för sabbaten, och den infaller på fredagen. Och eftersom detta var en så kallad stor sabbat, som sammanföll med påsken, så var den särskilt viktig.
Så vilken dag var det – torsdag eller fredag? Var det dagen då man förberedde sig för påsken, dvs. torsdag, eller var det den dag, under påsken, då man förberedde sabbaten? Var prästerna rädda att bli orena inför påskmåltiden på torsdagen eller att inte kunna fira påsk i allmänhet?
Nyckeln till rätt tolkning är ordet "tillredelse", på grekiska paraskeue. Detta ord används aldrig i Nya Testamentet för tillredelsedagen inför påsken. Det används alltid för tillredelsen inför sabbaten. Allt enligt Tektonics.org.
Det var alltså tillredelsedagen inför den sabbat som inföll under påsken. Det var alltså fredag, och Johannes avviker här inte från synoptikerna Matteus, Markus och Lukas.
Men om vi bara hade detta att gå på kanske en del ändå känner sig tveksamma. Känns inte det hela lite krystat, bara för att få Bibeln att överensstämma? Nej, knappast, för det finns en detalj till som styrker vår tolkning:
Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten - det var en stor sabbat - bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. (Joh. 19:31)
Denna översättning kommer, som i alla fall där inget annat anges, från Bibel 2000.
Låt mig förklara: Sedan Jesus dömts fördes han till Golgata och korsfästes. Alla är överens om att detta skedde samma dag. Jesus dog. Men judarna ville inte att någon skulle hänga kvar på korset under sabbaten. Det var tydligt bråttom att samtliga korsfästa skulle dö så att man kunde ta ner dem, eftersom sabbaten snart skulle infalla. Enligt judiskt sätt att se började sabbaten klockan 18 på kvällen. Det är alltså klart att det var dagen före sabbaten, dvs. fredag. Annars skulle man inte haft så bråttom - man hade ju kunnat låta de dödsdömda hänga kvar och dö långsamt på korsen. Man hade ju hela natten och hela fredagen på sig. Man behövde inte krossa deras benpipor.
Det förefaller mig märkligt att Bibel 2000 så självsäkert kan basunera ut att det var torsdag och att Johannes inte stämmer överens med synoptikerna, för att därefter ignorera en så här tydlig angivelse om att händelserna infaller på en fredag.
Med hänvisning till den information som här presenterats är det alltså klart att även Johannes menar att Jesus korsfästen på fredagen.
Men vilken tid var det?
Synoptikerna säger att Jesus korsfästes vid tredje timmen, klockan 9 på morgonen. Men låt oss rekapitulera vad Johannes skriver:
När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. (Joh. 19:13-14)
Aj aj, medan synoptikerna är eniga om att Jesus korsfästes vid tredje timmen, klockan 9 på morgonen, så påstår Johannes att Pilatus ännu inte avkunnat domen vid sjätte timmen, alltså klockan 12 på dagen. Hur går det ihop?
Ja, om vi vill utgå från att Bibeln inte är att lita på, då kanske vi säger att det inte går ihop. Men om vi istället utgår ifrån att Bibeln är sann, då försöker vi hitta orsaken till denna skenbara brist på överensstämmelse.
Det troliga är att Johannes använde någon form av romersk tid, där man utgår från midnatt, som vi gör. Pilatus satte sig då på Stengården klockan 6 på morgonen. Jesus dömdes och korsfästes klockan 9, precis som synoptikerna menar.
Men är inte detta en nödlösning? Inte alls! Visst är det omdebatterat, men det är den rimligaste lösningen. Som bekant var Johannes mot slutet av sitt liv verksam i Mindre Asien, där det är mycket troligt att man använde romersk tid. Det är långt ifrån klarlagt vilka typer av tideräkning man använt under olika tider i olika delar av området.
Och också här finns flera detaljer som stödjer vår tolkning. Låt oss gå tillbaka lite till början av Johannes. Lärjungarna Johannes och Andreas närmar sig Jesus för första gången och frågar var han bor:
Han sade: "Följ med och se!" De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. (Joh. 1:39)
Vad är det som är intressant här då? Jo, låt oss än en gång jämföra med Folkbibeln:
Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen. (Joh. 1:39, Folkbibeln)
Vi ser att grundtexten säger att det var tionde timmen, men att Bibel 2000 tolkat detta till att klockan var 16, alltså sent på eftermiddagen. Man antar att tiden räknas från klockan 6 på morgonen.
Om Johannes använde judisk tideräkning, och det var sent på eftermiddagen, runt klockan 16 – är det inte lite udda att säga att de stannade hos Jesus ”den dagen”? Dagen var ju nästan slut, den slutade klockan 18. Låt oss istället anta att Johannes använder den tideräkning jag föreslagit - att tiden utgår från midnatt. Lärjungarna träffar då Jesus vid 10-tiden. De följer med honom och ser var han bor, och de stannar hos honom hela den dagen. Det är en fullt rimlig tolkning, till och med rimligare än att de bara stannade några timmar med sin nya mästare.
En annan detalj som stödjer vår bild är följande: Det finns ett problem med tolkningen att Pilatus avkunnade sin dom vid lunchtid. Om domen avkunnades efter klockan 12, då fanns mindre än sex timmar för förberedelse, transport till Golgata, korsfästelse, utdragen dödskamp, krossande av rövarnas ben, nedtagande av kropparna i god tid före sabbaten samt begravning före klockan 18 - knappast realistiskt. Visst är det teoretiskt möjligt. Om man inte vill tro att Bibeln är sann kanske man fastnar för den tolkningen - att allt gick mycket snabbt.
Men betänk att alla bitar faller på plats om vi istället gör de antaganden vi gjort här:
Pilatus tog ut sin tron på Gabbata ungefär klockan 6 på fredag morgon. Jesus dömdes lite senare, och fördes sedan ut till avrättningsplatsen där han korsfästes klockan 9. Klockan 12 inträdde det mörker som synoptikerna talar om. Klockan 15 dog Jesus. Det var då gott om tid att krossa rövarnas ben, ta ned kropparna och begrava Jesus före sabbaten klockan 18. Nästan tolv timmar tog hela proceduren, vilket låter mycket mer troligt för en korsfästelse.
Är det troligt att allt skulle stämma överens så bra om skillnaderna bara berodde på felaktigheter?
Min slutsats är alltså att Jesus korsfästes på fredagen klockan 9 och dog på fredagen klockan 15. Alla evangelister är överens om detta - om man tolkar dem rätt.
Torsdag i Passionsveckan
Idag var det Gudstjänst i kyrkan på förmiddagen och Bibeltexten var hämtat ur Matteusevangeliet 26:26-29. Det är den viktigaste berättelsen som det predikades om för församlingen, den om att Herren Jesus kristus själv offrar sig som påskalammet för mänskligheten.
Det är vid denna påskmåltid som Jesus instiftar Nattvarden, som Kyrkan efterlever än idag, genom Nattvardshandlingen som symbol, och tror på Herrens löften i den.
Den sista måltiden
26Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: "Tag och ät, detta är min kropp." 27Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: "Drick av den alla. 28Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike."
Matt: 26:26-29
Sedan var det hasho, som vanligt på kvällen, men denna viktiga dag rollsattes Fottvaggningen och Bibeltexten som är hämtat ur Johannesevangeliet 13:1-17, reciterades fram av Shamoshena, (korgossar, eller medhjälpare vid Gudstjänsten, kallde även för diakoner med altartjänst och bara män).
Jesus tvättar lärjungarnas fötter
1Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
Herren visade sina utvalda med handling vad Han menar med att vara allas tjänare och vän, med andra ord kan vi även idag tro och lita på att Herren är vår vän och medföljare, han är Gud som vill vara nära oss inte långt ifrån oss.
Viktoria.
2De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. 4Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. 5Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. 6När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter!" 7Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det." 8Petrus sade: "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!" Jesus sade till honom: "Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig." 9Då sade Simon Petrus: "Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet." 10Men Jesus sade till honom: "Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla." 11Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
12När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: "Förstår ni vad det är jag har gjort med er? 13Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. 14Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 16Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 17Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.
Gör som Jesus Kristus
Varje gång Gud ger mig en ny möjliget att göra hans vilja och alltså vara delaktig i ett mirakel som Gud redan har gjort, så kommer rädslor av många olika sorter och vill eller gör sitt yttersta för att hindra mig från att samarbeta med Herren.
Numera har jag lärt mig att genomskåda djävulens mångfaceterade list och litar på att Gud verkar i och med mig och Herren leder mig till rätt och bra val där jag kan göra Guds vilja på olika sätt i min vardag.
Och ändå är det fortfarande svårt i vissa fall att göra som Herren gjorde när han levde på jorden. Särskilt svårt kan det vara att vara ihärdig och kämpa för rättvisa för de små. Men jag tror att även det är en träningssak för den som är väldigt fäst vid sin jordiska familj, folkgrupp, land eller seder och bruk.
Troende kristna i Den Ortodoxa kyrkofamiljen och i Katolska Kyrkan fajtas mycket med liknande problem i relationen till Gud, eftersom majoriten lever i gruppcentrerade familjekonstelationer, och alltså mer ellermindre ofrivilligt tvingas att vara solidariska med det. Men jesus hade inga bekymmer med den sortens solidaritet.
Den enda Han var solidarisk, eller till punkt och pricka lydig mot var Fadern, och det var Han för att rädda dig och mig från att leva utanför Guds gemenskap.
Om vi har läst Bibeln om Jesus familj (Luk 8:19-21) och har en levande relation till Herren så vägleder Den Helige Anden oss till Guds vilja i vår vardag.
Om vi gör som Jesus Kristus gjorde och gör så ska vi aldrig välja varken den biologiska familjen eller några andra eller något annat framför Gud. Vi ska inte heller låta någon eller något hindra oss från att lita på Gud och göra Hans vilja i våra liv. Vi ska med andra ord fokusera på Gud och tänka på Jesus Kristus i sorg och i glädje, och då kan ingen och/eller inget få oss att tvivla på Gud och det verk Han har gjort för oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare.
Påsklov och storstädning
Igår var det soligt och vacker väder hos oss. Jag var ledig och började storstäda på övervåningen. Vi i min familj brukar storstäda två gånger om året nu mera, det är för att jag inte orkar lägga ner mer energi på att städa. Annorlunda var det när banen var små, då storstädade jag mycket oftare, men det saknar jag som sagt var inte nu.
Jag började med pojkarnas rum; jag tog ner gardinerna och såg att fina dammpartiklar flög upp och de genomlystes av solstrålarna så att de såg ut som små diamanter, fast de glittrade inte lika vackert.
Jag dammsög sedan under sängarna och fann många dammråttor där, därefter dammade jag skåpen och kastade en del skokartonger och andra saker som hade fått lega i fred på skåpen och samla mycket damm.
Jag putsade fönstret, men bara inifrån för jag vill inte riskera att göra mig illa, eller få sönder fönstret med den ålderdomliga - eller moderna - öppningsmodellen. Det var roligt att se molnen genom det nu skinande fönstret!
När jag dammade taklampan märkte jag att dammet inte var grått utan vitt, som mjöl, nästan, fast mycket mera lätt eller tunn. Det är det finaste dammpartiklarna som kan flyga så högt upp och landa där det finns uppsamlingsplats för dem att vila på eller i.
Jag kom på att när själen vilar i Gud och är glad och lycklig så känner människan sig lika lätt som de finaste dammpartiklarna och flyger i anden högt, högt på molnen.
Viktoria.
Vad skulle Du göra Herre?
Det är allt för sällan jag vill gå till Korset, tyvärr. Elleer så har jag redan gått igenom så många Kors att de jag möter på inte längre kan driva mig till korsfästelse, eftersom jag litar mera på Gud än på mig själv numera.
Mitt Kors är inte bokstavlig korsfästelse, men även de små plågorna vill jag snabbt ta mig igenom för att springa in i Guds famn, där jag känner mig hemma och vill vara och vila ut.
Viktoria.
Palmsöndag
Intåget i Jerusalem
21 1När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar 2och sade till dem: "Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. 3Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem." 4Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: 5Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. 6Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. 7De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. 9Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" 10När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: "Vem är han?" 11Och folket svarade: "Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen."
I den Syrisk Orotodoxa Kyrkan har man i kyrkan en palmsöndagsprocession med tända ljus. det är en familje Gudstjänst i allra högsta grad , väldigt många barnfamiljer kommer med sina finklädda barn till kyrkan för att delta med sina barn i denna glädjeprocession.
Efter Gudstjänsten får alla ta med sig en liten oliv kvist att ta hem. Prästen har välsignat det innan.
Ikväll började Pasisonveckan med kvällsbön och Bibelläsning, församlingen ska förbereda sig och vara vaksam inför Jesus offer. Prästen läste ur
Matt 25:1-13:
Liknelsen om de tio brudtärnorna 25
1Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. 2Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. 4De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. 5När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. 6Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ 7Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. 8De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ 9De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ 10Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. 11Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ 12Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ 13Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.
Viktoria.
God hälsa
Vi ät ute mycket mera nu när vårsolen börjar titta fram allt mera.
Idag var till och med den nye busschauffören glad. och jag och Makbula trodde att det är ett "solmirakel." Solen lyste starkt och värmde naturen och oss mitt på dagen idag och vi var glada för ljuset och värmen.
Naturen börjar återskapas på nytt; det får liv på nytt, träden är fulla av knoppar och gräset börjar kämpa för att få sticka upp och ut ur ned nedtrampade massan. Detta fick mig att tänka på att det är som när en människa ska återfödas; det gör ont och det tar lång tid, oftast, när en människa föds på nytt genom Guds Heliga Ande, liksom det gör ont för naturen att födas på nytt, men allt blir så levande och vackert. Liksom den pånytt födda människan känner sig som ny; levande och vacker i sin själ och kropp så ser vi hur naturen kläs i sin vackra skrud som är en fröjd för ögat att njuta av, och de övriga sinnena att glädjas över.
Viktoria.
Brand i Hovsjö
Jag lade märke till att alla reporter, vid flera tillfällen, vid tre olika nyhetssändningar i SVT, berättade om branden och om de tre? brandmän som hade skadats vid räddnings insatsen, då en sidovägg ramlade mot dem. Och jag förväntade mig att samma reporter skulle fortsätta och säga ungefär detta; "men inga boende, eller inga andra människor kom till skada."
Jag tänkte på ett sysrianskt ordspråk som säger; "det är bättre att ens bak syns, än att ens namn blir känt (negativt)."
Södertälje och Hovsjö har fått ryckte om sig med för många och stökiga ungdomar och lite annat, och det tar enormt lång tid att återskap ett gott ryckte.
Så är det ju för oss människor också; är det någon som har drabbats av dåligt tyckte så tar det lång tid att tvätta av sig det. Men det är inte omöjligt, det tar bara lite lång tid och kräver ett hårt arbete att lära sig göra rätt för sig.
Viktoria.
Född kvinna
Redan för flera månader sedan frågades jag om jag ville vara med i skolans styrelse, efter en tid betänketid sa jag att det var okej att föreslå mig som ny styrelsemedlem från min församling.
Jag är inte förvånade att jag inte accepterades av kyrkans styrelse (alla är män) som församlingens representant på folkhögskolan. Så länge patriarkalismen hålls om ryggen så får inga kvinnor några styrelseplatser i Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan.
Men jag blev glad att min lilla insats har lett till en liten förändring och tankeförnyelse i kyrkans styrelse. Bara det att en ung man har fått bryta mönstret är ett bra steg på rätt väg.
Tiden är fortfarande inte mogen för att en syriansk kvinna ska ta plats i "männens värld" i kyrkan, enligt de män som bestämmer vill säga. Jag tror inte att Gud bryr sig om vilka som sitter i styrelser och bestämmer, så länge det de beslutar om gagnar hela församlingen. Men vi kvinnor är den ena hälften av församlingsmedlemmarna och vi har mycket gott att bidra med till hela församlingens bästa också.
Ibland tror jag att när den äldre generationen väl har lämnat sina platser till förfogande så kanske inga kvinnor eller unga vill ta vid...
Viktoria.
Människor eller fåglar
Ofta har jag njutit av att vara självständig och klara det mesta själv i min vardag, och ofta trivs jag väldigt bra i mitt eget sällskap och allra bäst trivs jag i Herren Guds sällskap, men jag behöver levande människor som kan lyssna och kommentera mina idéer. Dessutom behöver jag de människor i min närhet som kan säga åt mig att sluta se mig själv som världens centrum, eller sluta bry mig om så många människor och tänka på mig själv istället.
Idag kände jag att jag behöver min goda väninna och att det är bra det för utan gemenskap med andra människor skulle livet vara så fattigt.
Tänk bara, då skulle vi inte ha människor att vittna om Herren för, Herren vill ju att vi vittnar om Honom för människor faktiskt och inte för fåglar. Eller kanske även för fåglar, som Franciskus av Assisi gjorde mot slutet av sit liv, på 1200-talets Italien.
Viktoria.
Ny Vision
Jag satt på en bänk, hade precis kommit ut från duschen och jag hade en stor vit badlakan "på mig". Jag var trött och pratade med Herren Jesus Kristus om alla mina uppoffringar som inte gett mig några frukter.
Mina fötter värkte och hälarna hade begynnande förhårdnader. Jag tag en salva och skulle smörja in mina fötter och samtidigt sa jag till Herren att jag hade glömt bort mig själv och tagit hand om "de andra".
Då serjag att herren Jesus kristus sätter sig på huk vid mig och själv smörjer in mina fötter.
Det är denna Guds gemenskap som gör att varje troende kristen vågar och vill gå vidare med sitt kall i Herren.
Viktoria.
Gud är gemenskap
Redan i Treenigheten finns gemenskap mellan de tre personerna; Fadern, Sonen och Den heliga Anden.
Herren finns även idag hos, i och med de marginaliserade främst, men även med alla som tar emot honom, rika som fattiga.
Jag tror att kloster är bra miljö för de som är av Herren kallade att leva sina liv i den gemenskapen, för det finns inga eremitboningar idag, inte vad jag känner till i varje fall. Klostren, eller deras livstil, bön och Guds gemenskap är en bra motpol till världen. Klostren kan ofta påminna kyrkorna i världen om den levande Guden, som världen gör allt för att glömma och skuffa undan för alla andra frestelser som lockar oss.
Fast jag tror att frestelser av olika slag är lika svåra eller plågsamma och själens kamp även pågår i klostren bland alla indinvider där, så tror jag att det är snäppet värre att leva som troende kristen i världen.
Det som gör att vi uthärdar är just guds närvaro och gemenskap mitt i världen, för Gud är densamma överallt.
För min del har jag inte funnit gemenskap bland människor som är bättre än den gemenskap som Treenigheten erbjuder varje individ. Trots det så väljer jag att ingå i olika former av mänskligt gemenskap, därför att jag lever i världen och tycker om att umgås med människor.
Jag väljer dock mina vänner medvetet och omsorgsfullt eftersom jag helst pratar om Gud och Hans Skapelse och Guds rättvisa, så är det ämnet helt enkelt inte populärt bland majoriteten av människor idag, då många är eller har gjort sig själva till sina egna gudar.
Det är inte svårt att ta ner människor med stort ego ner på jorden, men jag föredrar att samtala men likasinnade människor om Gud. herren lovar ju att han är med oss, om vi är två eller tre som är samlade i hans namn och Guds närvaro är mycket bättre än allt annat.
Psalm 32:1-7
32 1Av David, en dikt.
1Lycklig den vars brott har förlåtits
och vars synd har plånats ut!
Viktoria.
Fri och samtidigt allas tjänare
Du ska, som troende kristen, vara så fri från alla människors regler och påbud och kulturer och samtidigt ska du vara allas tjänare. Hur ska det gå till?
Helt enkelt genom att tro på att Gud har gjort allt för dig, långt innan du ens tänkte be Honom om det.
¤ Om du skulle möta en aggressiv person får du lyssna mera på hur han/hon säger det han säger än på vad han/hon säger. Därmed ska du skapa fred och inte splittring. kan du inte skapa fred på plats ska du fly därifrån.
¤ Om du blir hånad för din tro på Gud ska du komma ihåg att Jesus blev det mycket mera före dig, därmed inser du att du inte är ensam.
¤ Om du blir utfryst och mobbad ska du minnas att du alltid är älskad av Herren Jesus Kristus.
¤ Om du är sjuk ska du veta att du är skapad till guds avbild och därmed vakan upp och inse att Gud är frisk, liksom du.
¤ Om du är fattig, ensam, hungrig och naken ska du komma ihåg att Gud har inte övergivit dig, trots det missär du lever i. Gud finns inom dig, se till att greppa tag i Honom. hittar du inte Honom själv sök hjälp i och av Hans Kyrka.
¤ Om du lever bland människor ska många av dem se och förstå att du är annorlunda än de flesta, alltså ska du inte följa strömmen, utan gå mot den.
Det finns säkert flera punkter som vi som troende kan visa för vår omvärld, men dessa får duga än så länge.
Viktoria.
Balans mellan Guds nåd och människans tro
Det måste finnas balans mellan Guds nåd till människan (och Skapelsen) och människans tro på den.
Guds Nåd är det som Gud har gjort för människan utan att människan har bidragit med något. Guds nåd är gratis och givet till alla människor på jorden i alla generationer, det är Guds gåva till sin Skapelse kan vi säga. Människan har inte förtjänat den och kan inte offra något någonsin för att förtjäna den, eftersom den redan är given och gratis. Den är Guds Kärlek till männsikam och Skapelsen. Läs 1 Kor 13
Vi måste tro på att Gud har gjort allt för oss redan, genom Jesus Kristus för att kunna ta emot och göra Guds nåd till vår egen, annars så finns Nåden där ändå, men vi är inte medvetna om den och därmed kan den inte förvandla oss.
Tron i sig är en gåva från Gud till oss, dock kan vi styra vår tro på Gud och Guds Nåd, eftersom vi är skapade med en fri vilja, också det en Guds gåva!
Tron är vår respons på Guds Nåd; Gud är oföränderlig, men eftersom han har givit oss Sin Nåd och gjort allt för oss genom att offra sin Enfödde Son för att rädda människorna, så kan vi bara vila i vår tro på den.
När vi ber till Gud så måste vi tro att vi redan har fått det vi ber Honom om. Gud hör bön och svarar på böner, eftersom han redan har givit oss allt. Dock tror jag absolut inte att Gud infriar några böner om hämnd, hat, död eller andra ondskefulla önskedrömmar.
Viktoria.
Psalm 139:1-18
139 1För körledaren. Av David, en psalm.
Jag tycker att denna Psalm är underbar.
Viktoria.
Guds närvaro
För min del är Guds närvaro väldigt verklig och påtaglig, numera. Den var det dock inte i början av min andliga vandring.
Guds närvaro visar sig som en behaglig värme som startar i hjärtat och sprider sig i bröstkorgen tills jag blir medveten om den och tackar Herren för denna nåd.
Guds närvaro visar sig som ljus, små och/eller stora droppar vitt och väldigt behaglig ljus som "droppar" över människor eller rum där jag är. Dessa ljus"diamanter" ser jag med mina biologiska ögon.
Guds närvaro visar sig även som en högst förnimbar och "påtaglig" men osynlig närvaro omkring mig, då den vill göra mig uppmärksam på Guds deltagande i det jag gör.
Dessutom är Guds närvaro, för mig, även de Visioner där Gud, Herren Jesus Kristus coh/eller Guds Heliga Ande upplyser mig och min själ om Vishet, Nåd och Välsignelse.
Viktoria.
Dagar som idag
Fram till för bara några få dagar sedan var jag rädd för att jag i framtiden inte skulle ha orättvisor att kämpa mot, eller mörker att staplande vandra ut ur, mörker som brukar få mig att ropa högt till Dig.
Men dagar som idag vet jag att jag gör din vilja i mitt liv lika mycket när jag gläds åt Dig i mitt liv och Din skapelse som är gåva till alla människor.
Att medvetet vandra på Dina stigar behöver jag alltid kartor att följa, den bästa av dem är Din Enfödde Son i Bibeln men också Honom med Din Heliga Ande i och med mig.
Sedan finns alla människor i alla tidigare generationer som har försökt att gå i Din Sons fotspår och deras levnads berättelser har nedtecknats som nyttigt andligt bröd och kartor med tända ljus för mig och alla andra som vill finna Dig här och nu.
Dagar som idag brukar jag tacka Dig för glädjen i mig och i mitt liv som föds av Kärleken som Du öser över mig.
Dagar som idag förstår jag vad det betyder att älska Dig i mitt liv,för Du är som mest levande och närvarande då.
Dagar som idag accepterar jag alla människor så som de är och har varken tid eller lust att försöka göra om dem
Dagar som idag ska jag påminna mig om att Du älskar mig och vill se mig glad och fridfull och i ljuset av Dig, inte i mörkret. När oron spökar i mig och vill förpassa mig till det förflutna ska jag lyfta upp mig själv ur mörkret och påminna mig om att Du har vunnit över all mörker en gång för alla och att Du vill se mig i Ditt ljus.
Viktoria.
Tillit
När Herren Jesus Kristus och hans apostlar är på sjön i en båt och det blåser till storm, kan vi läsa om apostlarnas fruktan för döden. "Men han (Jesus Kristus) sov." står det kort och gott om Herrens roll i under den pågående stormen.
Vi kan läsa hela stycket i Matteusevangeliet 8:23-27
23Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. 24Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. 25De gick fram och väckte honom: "Herre, hjälp oss, vi går under." 26Han sade: "Varför är ni rädda, ni trossvaga?" Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27Folk häpnade och sade: "Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom."
Apostlarna tar sig fram till honom och väcker honom och säkert, skriker; " Herre, hjälp oss, vi går under."
Och vad gör Herren mitt i stormen? Han stoppade inte stormen genast och uppfyllde apostlarnas önskan. Han tern av struntade i stormen, som om den inte existerade. Istället möter han apostlarnas oro och väcker deras själ i dem.
" Varför är ni rädda, ni trossvaga?" först därefter hutade han åt stormen och skapade lugn i och utanför apostlarna.
Visst känner vi igen apostlarnas räddsla hos oss även idag, när det stormar till i vår själ, i vår person eller utanför oss? Och hur många minns inte, eller just nu genomgår en inte eller yttre storm och ropar (de) till Herren i ren förskräckelse och förtvivlan, för vi tro(r)dde att Gud ha(r)de övergivit oss.
Gud attackerar inte själva det yttre problemet i första hand vilket vi människor oftas ber om det och vill att han eliminerar det så att vi eller vås själ får frid att vara sig själv. Herren ta itu med vår tro eftersom det är den som är bron mellan Gud och människan. Vi kan med andra ord säga att Gud är mera mån om att vi ska lita på honom och vila i den tilliten. Det kan verka lite komiskt det hela, jag menar för oss människor; att när vi är som mest svaga och förtvivlade och vill att Gud ingriper och löser problemet för oss genast, så låter han oss vänta och pinas lite till, bara för att han vill påminna oss om att vi har accepterat Herren som vår Herren, men att vi inte litar på honom, än.
Jag tror att det är svårt, men inte omöjligt att lita på Gud. Det är lättare i vissa situationer och perioder i livet än andra och det vet även Gud och har överseende med oss.
Viktoria.
