profetissan

Min nya bön kan bli din, om du ber den så ofta du kan, liksom jag gör det.
I söndags amtalade med Herren om min längtan att kunna tacka Fadern med en kort och enkel bön, som jag lätt kunde upprepa vad jag än gjorde. Då ingav mig Guds heliga Ande att be denna bön:


Gud, tack för Livet och Skapelsen!
Herre, tack för mitt liv.



Herrens Frid vare med er.
Tiden är kort.
Och vi ska alla dö.


Viktoria.

Jesus kräver att vara mittpunkten i ditt och mitt liv.
Jesus Kristus måste vara centrum i våra liv för hur ska han annars kunna vara vår bäste vän.

Jesus Kristus är vår enda Herre och Frälsare, detta har Gud Fadern bestämt.
Herren vill vara din och min Herre och Frälsare, annars finns inge försoning mellan oss och Gud.

Herren är din och min ende Andlige Överstepräst och vägledare.
Faderns Heliga Ande är din och min Hjälpare och vägvisare i den livets väg som leder till Gud.





Herrens frid vare med er.
Tiden är kort.
Och alla ska vi dö.


Viktoria.

Idag var det flera minusgrader ute. Snön täcker marken som en jätte vit matta och där det inte har sandats är det halt att gå. Isen har täckts av ny snö och att trampa på en "gömd" isfläck kan orsaka svåra kroppsskador.

Men det är värre att sitta på en påse som innehåller allt vad man äger och vara smutsig, hungrig, törstig och skaka av kylan.

Idag mötte jag Herren Jesus Kristus ute på "byn". Han satt under ett av de många broarna i ett av "Miljonprojektens" förorter, Hallunda.
Jag har sedan nåt år tillbaka sett flera män och kvinnor spela väldigt illa på alldeles för stora dragspel  samhällets centum och under denna bro, och tiggde om pengar, men aldrig ett barn. De har blivit flera och flera, eller om det är så att jag ser dem på flera olika platser alltför ofta.
Man har ju läst och hört talas om olika "ligor" som utnyttjar barn och vuxna människor från fattigare länder genom att locka dem till ett bättre liv i rikare länder. Men iställer för ett bättre liv så blir de slavar och arbetar gratis för att göra andra ännu rikare på pengar... 

Idag passerade jag där för att gå på födelsedagsmiddag. Det var tidig eftermiddag och fortfarande ljust ute. När jag såg på den ihopkrypta varelsen som satt tätt mot väggen och ropade, eller vädjade om "lete pangar takk", gick jag lite närmare för att se om jag kunde se hur gammal han/ hon kunde vara.
Jag plockade fram en slant för att gå ännu närmare och möta personens blick. jag såg att det var en pojke, som inte kan vara äldre än 13-14 år! Jag kände medlidande med honom och försökte prata med honom, först på Svenska och sedan på engelska, men han såg upp mot mig och sa helt uppgivet: "Romania."

Det gjorde ont i mig att se denna Gudsavbild bli utsatt för denna förnedrande och tragiska livssituation och tänkte att pojken är jämngammal med mitt barn. Det är orättvist, men ännu mera tragiskt och ett akut problem för vårt samhälle idag.
Samtidigt som jag försökte prata med pojken kom en äldre man och styrde sina steg mot pojken. Mannen, som jag känner till, var klädd i kostym och hade en fin rock över den. Jag trodde att han skulle ge pojken en tjock bunt med pengar, men såg till min förfäran att farbrorn hade en snöboll i vänster handen och slängde den på påjkens påse med orden; " vad gör du här?, den där påsen är min!"

Snöbollen träffade väggen, men pojken kröp ihop ännu mera och såg förskräckt ut. Jag titta argt på mannen och fick honom att fortsätta på sin väg. Jag insåg att han inte var klar i huvudet och själv behövde hjälp mot sin trångsynthet, girighet och ondska, mot pojken som frös. Oavsett vad bakomliggande orsakerna var för pojkens situation så tror jag inte att han frivillig skulle sitta ute i kylan och tigga om pengar om han hade ett vamrt hem att gå till och föräldrar som kunde sörja för honom och älska honom.

Jag gick på födelsedagsmiddagen och berättade om händelsen för de andra kvinnorna. Alla tyckte det var tragiskt. Jag kunde inte njuta av min middag eller tårtan, för jag led med pojken under bron, som måste frya väldigt mycket, medan jag själv satt i värmen bland goda vänner och åt festmåltid. Världen är orättvis.

Jag berättade att jag ska gå tillbaka till pojken och ge honom mat, mina infodrade varma vantar, min stora och värmande halsduk och min billiga klocka. Jag vet inte vad han skulle med en armbandur till men jag ville ge honom det. Alla sa i samma mun: "men Viktoria! Du har ju gett honom pengar, det får räcka. Inte ska du ta den långa omvägen. stanna och njut av festen med oss nu."
 
Guds Heliga Ande i mig påkallade min uppmärksamhet och påminde mig om att Jesus frös och att han kan inte bli mera verklig, påtaglig och nära mig än pojken som frös och var hungrig under bron.

Jag skyndade mig tillbaka till honom och önskade att han satt kvar där. Jag "visste" att han skulle vara kvar och nu skulle jag möta hans blick och se honom lite längre. Jag gjorde som jag längtat efter. Han blev så glad att jag ville gråta över orättvisan mellan oss. Jag gav honom bara av mitt överflöd.


Herrens frid vare med er.
Tiden är kort.
Och vi ska alla dö.


Viktoria.

Nya Testamentets trosbekännelse för den tidiga Kyrkan är Guds löfte som Aposteln Paulus "utformade" och undervisade om.

 

Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.
Rom 10:9



Herrens frid vare med er.
Tiden är kort.
Och vi ska alla dö.

Viktoria.

Aposteln Petrus är den bland Jesus lärjungar som våga mest, kan vi lungt konstatera när vi läser om honom med facit i hand.
Det första han gjorde när Jesus kom in hans liv, var att lämna hela sin trygga tillvaro som fiskare, son till gamla förädrar och gemesnkapstillhörigheten i byn, så småningom sin judiska trosidentitet också. Den var svårast att släppa taget om. Vi kan läsa om Petrus kamp på flera ställen i Bibeln. ( Apg. 10:1-48; Gal 2:11-21).
Men vi kan också konstatera att så fort Jesus kom in i Petrus liv, så förvandlas hans liv från att ha varit en enkel fiskare till en "världskändis" och en kämpe för att tjäna sin Herre, Jesus Kristus i sitt liv på jorden.

Han misstog sig, försade sig och ångrade sig om sina stora tankar och ord till Herren. Men Herren gav inte upp hoppet om honom.
Petrus snavade och föll, ( Luk 9:28-36; Matt 26:69; Mark 14:66-72; Joh 18:25-27). 
Men Herren gick honom till mötes och reste upp honom. ( Mark 1:17; Matt 16:18; Joh 21:15-23).

Berättelsen om Petrus, när han är i båten på Gennesarets sjön med lärjungarna och ser Herren komma gåendes på vattnet mot dem, är väldigt mänsklig, ur flera aspekt. Den finner du att läsa om  i Markus, Matteues och Johannes Evangelierna. 

22Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. 23Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 24Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 25Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. 26När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 27Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” 28Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.” 29Han sade: ”Kom!” och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, hjälp mig!” 31Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. ”Du trossvage”, sade han. ”Varför tvivlade du?” 32De steg i båten, och vinden lade sig. 33Och de som var i båten föll ner för honom och sade: ”Du måste vara Guds son.
Matt 14:22-33.


Petrus hade vågat kliva ut ur sin trygga tillvaro flera gånger tidigare, men denna gång satsade allt och vågade sitt liv för sin Herre. Av allt att döma så var han ingen god simmare, men det hade han "glömt" för när han såg Jesus gå på vattnet mindes han, kan hända, Jesus ord om att tro kan förflytta berg.
Men han mindes också att han kunde lita på sin Herre och därför litade han mera på Herren än på sina egna krafter.
Petrus fick sin ro bekräftad snabbt; Jesus sträckte genast sin hand och grep tag i honom, står det. Även om Petrus tvivlade så behövde han inte dö för det, Herren återupprättade honom, så fort han ropade på Honom.

Jag tror att Gud vill att vi spränger gränser och går ut ur vår trygga tillvaro för att möta Jesus i andra människor och för att göra Honom känd för ännu flera människor. Det finne en hunger och en törst efter Gud i mänsikors liv i dag. Gud har Kallat alla människor, men få är medvetna om det,  att släcka den hungern och den törsten. Vi som försöker leva i vårt Kall vill Herren att vi vågar vara lite som Aposteln Petrus.
Han var inte felfri, liksom vi inte är det, men Herren dömde ju aldrig ut honom, tvärtom, Herren upprättade honom hela tiden. Så gör Herren Jesus Kristus än idag med oss människor; han förlåter oss våra synder och bortser från våra misstag och återupprättar oss. han ger oss mod och stöd och är med oss i vårt Kall.

Vågar du gå ut ur din trygga tillvaro för att göra Jesus mera känd bland människorna?

Viktoria.

Om jag visste vad Guds plan är för mig, skulle jag aldrig protestera mot Honom.
Om jag visste att Gud alltid har bättre planer för mig skulle jag alltid låta mig ledas av hans Ande.
Om jag i varje ögonblick visste att Herren älskar mig mer än allt annat och mer än vad alla människor tillsamman någonsin har älskat mig, skulle jag ge genast upp hela mig själv, min person och mina drömmar och allt jag har.

Om jag visste att Guds planer skulle infrias inom snar framtid, skulle jag sluta lita på mig själv.
Om jag visste att Gud i varje händelse och omständighet älskar mig, vet och vill mitt bästa, skulle jag vila i Hans hand och acceptera att bli uppburen av Honom.
Om jag visste att Herren vet mitt bästa och ska leda mig till mitt rätta, sanna och högre jag, skulle jag sätta mig ner och begråta all min kamp, all min iver och alla mina planer på att göra jobbet istället för Honom, i mitt liv.

 Men det är tiden mellan en omständighet och Guds plan som är min lärostig att vandra och utvecklas av.

Men jag är skapad av jord och inte större än ett sandkorn på jorden och full av fel och brister.
Dock älskad och bevarad av  och i Gud.
Det är sällan jag vet Guds planer för mig i krissituationer, fast han vet det och innerligt förmedlar dem till mig, men påverkad av livets omständigheter dras jag bort ifrån Guds vilja av min egen kraft och låter mig ledas på fle stigar av fienden och min egen egoism.
Då pch då anar, förnimmer och uplever jag Guds plan för mig, mitt i en omständighet, och ibland litar jag på Herren och släpper allt i Hans vård, men inte alltid och inte allt, inte ännu. 

Guds plan är annan än min. Han har gett mig Sin Enfödde Son, min Herre och Frälsare, Jesus Kristus, inte för att jag ska veta om det utan mera för att jag ska tro på det och lita på att Guds plan för mig är mycket större och bättre än min egen plan för mitt liv på jorden.
Med tron följer Guds löfte om Frälsning och evigt liv, ja en försmak av det eviga livet redan här och nu.

Viktoria.

När jag och Makbula gick hem till henne ikväll hörde vi en tonårs tjej prata väldigt högt i sin mobiltelefon.
Tjejen satt på huk bakom en "sandbehållare," med ryggen mot oss. Det var mörkt och fuktigt i luften men inte kallt.
- Jag skiter fullständigt i er! Ni tycker inte om mig, för fan! Ni bryr er aldrig om mig och nu ska jag inte bry mig om er heller!
Hon skrek ut sin smärta som var riktad till någon eller båda hennes föräldrar eller vårdnadshavare.
Jag hörde att det hon gick igenom måste ha gjort väldigt ont i henne. När hon grät ett hjärtskärrande matt gråt stannade vi och jag ropade lite försiktigt om hon behövde hjälp.
Tjejen vände sig mot oss och jag hoppades att hon skulle få ett litet avbrott i sin smärta och tänka att livet pågår ändå, trots att hon själv kanske önskade något annat för att slippa sin smärta.

Hon pratade lite lägre men gick mot andra riktningen. Vi såg att hon fortsatte att gå med bestämda steg och pratade med någon som antagligen älskade henne och ville hennes bästa, trots att en konflikt hade uppstått mellan dem nu.

Att döma av tjejens vilja att fortsätta att prata i telefonen med den andra människan anade vi att hon ville komma hem och tillbaka till den gemenskap och trygghet hon var van vid i sin vardag.
Men framförallt förstod vi att den vuxne som hon pratade med väntade tålmodigt och tröstande på att hon skulle ångra sig och komma hem.

Så är det också när vår relation till Gud brister; Gud är som den trygga vuxna människan i vårt liv som ser, accepterar och vägleder oss i livet så länge vi är barn. 
Gud finns alltid där och tar emot oss, bara vi vill gå till Honom.

Viktoria.

Härom dagen när jag bad för kyrkan visade mig Guds Heliga Ande flera människor och sa; "vill du att jag ska förbarma mig över dessa människor så att de kan fortsätta att göra det de gör idag?" röstläget var lugnt och samlat men bestämt och frågande.
Jag lvicknade till i min bön och svarade genast; " nej, Herre! Jag vill att Du förbarmar Dig över kyrkan för människorna som tror på Dig luras eller frestas att gå mot Dig i kyrkan."

Jag förstod denna Vision som att Gud vill att vi ber Honom på ett samlat och eftertänksamt sätt. Gud kan ju göra mirakel av alla människor och förlåter oss alla våra synder förr, nu och i framtiden om vi är villiga att acceptera Honom som vår Herre och Frälsare och tror på vad Hans verk i Jesus Kristus. Men det är skillnad på att be för en viss och bestämd individ som har ångrat sin synd och vill vara nära Gud i sitt liv och på att be för en kyrkofamilj i sin helhet där både troende och syndare finns och där majoriteten följer flera strömmar i sallmhällset än vill gå den trånga och långa vägen till Herren.
Det är synd om människorna idag i världen. Mörkret är som mörkast och många människor går villsna i sitt liv på jorden. Men allt är inte "andras" eller världens fel. Det mesta är vårt eget fel och beror på de val vi dagligen gör.
Därför vill Gud inte heller tvinga Sin vilja på oss eller på dem vi ber för, om de själva inte vill ha med Gud att göra eller med vår förbön för dem.

 
3 1Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. 2Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3kärlekslösa, oförsonliga, fulla av förtal, obehärskade, våldsamma, främmande för allt gott, 4svekfulla, hänsynslösa och inbilska. De älskar njutningar mer än Gud. 5De bär fromheten som en mask men vill inte veta av dess kraft. Håll dig borta från dem.
2 Tim 3:1-5



Viktoria.

Den Syrisk Ortodoxa Kyrkans ärkebiskop för Sverige och Skandinavien, Mor Julius Abdullahad Gello Shabo är sjuk och ligger på sjukhus.
Han har drabbats av Stroke, i lördags. Han får god vård och ska börja sin rehabilitering i morgon. Jag följde med min man och besökte honom idag.

Det är en stor tragedi för hela stiftet. I alla kyrkor och hem ber man för biskopen. Det är en sorg för oss alla att vår kyrkan ledare har drabbats av livet, men alla tror vi att för Gud är allting möjligt och att Herren har väckt döda, helat sjuka och renat syndare och han kan rena och hela biskop Mor Julius Abdullahad Shabo också.

Viktoria.

Min Gud; min Gud! Du som ser och känner alla hjärtan, Du som lider med den sörjande och ler mot den som vill komma till Dig.

Du har gått i döden i tålamod och lydnad mot Din Fader, för att alla som tror på och Dig och försöker vara nära Dig ska få evigt liv tillsammans med Dig här och nu och Du har blivit Uppstånden från de döda för att vi ska få ett nytt liv i evigheten med Dig, Din Fader och Den Helige Anden och alla himmelska varelser och de oräkneliga heliga.

Jag ser hur kostymklädda män och kvinnor, prästerskap och lekmän går i sina dyra och slätastrykna klädesplagg och tävlar om priset i storhetsvansinne, prestige, maktmissbruk och tar pris i hyckleri och falskhet. Jag lider med Dig för, allt de säger och gör, de gör de i Dig min Herre och min Gud. men allt vet Du och alla hjärtan känner Du ju från evigheten.

Alla vill göra det bästa, men de flesta vill göra det bästa för sin egen skull.
Alla vill vara goda, men inte många orkar eller vill offra sin egoism för Dig. Nej de vill inte ens ge Dig den så att Du kan rena och hela dem. 
Allt vore så mycket lättare om de som är döpta i Ditt namn men inte vill göra Din Faders vilja slutade upp med att kalla sig själva för kristna och i de fina kyrkorummen kallar de sig för Guds bästa barn. Men även det känner Du väl till Herre.

Min Gud och min Skapare, även de fåfänga och de som klär upp sig i för stora kostymer vill ha Din Nåd och tackar Dig när allting går dem väl. Det vill säga så länge de själva leker sin egen Gud och lever sitt liv långt ifrån Dig. Så här skriver Dina profeter om människor som lira på sig själva och utesluter Dig ur sina handlingar i mörkret. 

Jer 6:13f	6 13Al­la, hög som låg, vill gi­rigt rof­fa åt sig. Al­la, pro­fet som präst, hand­lar svek­fullt. 14De bo­tar ska­dan hos mitt folk, men ba­ra på ytan. De säger ”Allt är väl, allt är väl!” men allt är in­te väl.
Mik 3:5	3 5Så säger Her­ren om pro­fe­ter­na som le­der mitt folk vil­se: De lo­var fred och lyc­ka ba­ra de får något att tug­ga men förkla­rar krig mot al­la som in­te stop­par något i ga­pet på dem

Men så fort saker och ting inte går de väl och de drabbas av livets olika omständigheter och olyckor, ja då flyr dem till Dig. Jag tror att Du tar emot dem alla med öppna armar, men lär dem även att inte gå tillbaka till deras gamla liv. Men bara Du Herre, vet hur få människor som vill satsa på Dig efter att Du har mättat dem med Din Kärlek.

Människor som går i slätstrykna kostymer har ett budskap till sin omvärld;
" vi har mycket pengar som ger oss makt över dig, eller vi sitter på höga stolar och bestämmer över dig."
De vet bara inte att tiderna har förändrats och människor är fria från skuld och skam (be)greppens förlamande effekter.

Hyckleriet tar inte slut och fienden dör inte förrän Herren besegrar ondskan på den sista tiden. Men alla människor har dagligen möjligheter att säga nej till satans list och frestelser och välja Gud och försöka att göra Guds vilja.
På domensdag kommer Gud att fråga vad var och en av oss har gjort av vår pund. han tar inte hänsyn till några mänskliga påfynd som vi låtit hindra oss från att investera i vår tro och Kall i Gud.

Viktoria

Jag har en keramiktavla i miniatyr dör det stär; "Lär dig livets svåra gåta: Älska, Glömma och Förlåta."
Älska, är ett stort och svårt ord, tanke och känsla att tro oss kunna infria om alla människor, det är rent av omöjligt att göra det, men Gud älskar alla människor.

Glömma, det kan vi heller inte göra allt som har varit och hänt oss i livet, men minnena brukar blekna, om vi vill och verkligen arbetar på det, vill säga. Det gör livet mera uthärdigt att leva, om vi tillåter oss att tro att inte heller vi själva är felfria och älskansvärda alla gånger.

Förlåta, det kan alla människor lära sig att göra, om man vill det och verkliogen arbetar på det. men Den Förlåtelse som suddar bort all ondska i oss är den som Gud ger oss genom Sin Helige Ande, då Gud döper oss med Sin Ande, när vi har kommit till tro på Honom och Hans verk i och genom Herren Jesus Kristus.


Visst är livet som troende kristen svårt och jobbigt ibland, men bara om man går världens väg blir livet som troende kristen outhärdigt och tråkigt.
Livet för alla människor erbjuder alltid Guds hand att vila, men för den troende är det en levande och alltid närvarande hand att ta tag i och lägga sig till vila i. Den Gudomliga närvaron i Treenigheten är den trygghet som den troende vilar i, i fullkomlig harmoni, mitt i alla slags stormar; känslomässiga, tankestyrda och fullt verkliga i ord och handling. Det är den stora skillnade mellan en troende kristen och en namnkristen eller icketroende.
 
Om vi som är troende kristna verkligen förlitar oss på Herren så kommer vi också att följa efter Honom och vila i Gud, steg för steg. Då smulas alla belastande känslor och tankar till smulor som försvinner ur oss innan de har kletat sig fast vid oss och vill tviga oss att handla därefter.

Den som tror på och följer Herren Jesus Kristus i sitt liv, där han/hon står, går aldrig lottlös. Vi får vår lön och belöning redan medan vi lever, ofatast inte i världens lön men väl i Guds Nådrika välsignelser. 

Och det är i sanning Guds välsignelser som vi kan leva av och med redan nu och i livet efter detta. Det är ingen som kan säga samma sak om allt vad världen ger oss.

Viktoria.