profetissan

Vad menar Jesus med dessa ord?
 
Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er. Matteus 7:6

Det heliga är undervisning  eller vittnesbörd om Jesus Kristus och det är befriande och vackert som pärlor. Men om du ger pärlorna åt svinen så fattar de inte deras värde; när de inte kan äta dem så trampar de ner de vackra pälorna.

Men Jesus talar om människor här, fast han använder sig av metaforer. Svinen är helt enkelt de människor som hånar vittnesbördet om Jesus Kristus redan innan de har hört det. Det betyder att man inte inte ska vittna om Jesus Kristus för människor som hånar budskapet om Jesus Kristus.

Jesus säger: Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter.
Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden. 
Matteus evangelium 10:14,15

Men samtidigt så ska man inte döma människor efter skalet. Ofta så däljer sig en djup längtan efter Gud i dessa människor. Man får då vittna om Jesus för dem med sina handlingar och inte så mycket med ord. Även om goda handligar, ärlighet och sanning kommer att sticka dem i ögonen så ta den risken att låta dem bli blida eller bländade och svimma på kuppen. Tar de emot ditt vittnesbörd om Herren så kan du tacka Gud för hjälpen, gör de inte det så har du gjort en god gärning i Jesus namn ändå.



Viktoria.

http://www.youtube.com/watch?v=MH1v0yHMdNY&feature=related

Jag tycker fortfarande mycket om filmen; Lejonkumgen. Den bästa familjefilmen.

Viktoria.

Herren Jesus Kristus sänder oss, stärker oss och gör oss uppmärksamma på hinder när Han har kallat oss att vittna om Honom. Så här säger Han till oss i Matt 10:16;

Jag skickar er som får bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor.
Akta er för människorna.
Matt 10:16

Gud sänder oss på farligt uppdrag. Att leva i vår kristna tro i vår vardag innebär att vi går mot strömmen och dit vi kommer, kommer vi med ett ljus, Guds Andes ljus i oss och belyser många mörka rum. Detta väcker vargarna i människor och den ondes vrede, djävulen vill sluka oss levande då,  och om vi tillåter det så kommer han att göra det. djävulen är ingen egen, fristående person som vi ser med våra fysiska ögon, utan han använder sig av och genom människor för att komma åt och splittra oss troende.

Petrus skriver till oss:
Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Håll stånd mot honom, orubbliga i tron 1 Petrus 5:5-9.

djävulen är inget lejon. Det är Jesus som är Lejonet, Upp 5:5. Men djävulen klär gärna ut sig till lejon och efter apar Herren för att försöka lura och skrämma oss.

Därför ska vi vara kloka som ormar och oskyldiga som duvor. Vi ska vara sanna mot oss själva och mot andra och leva kloka och svekfria. Vi ska använda hjärtat och hjärnan.

Paulus skriver i Rom 12: 11: Håll er brinnande i anden,

Men varför ska vi akta oss för människorna?
Därför att vi inte ska låta människor få makt över oss.  Paulus skriver varnande: Bli inte slavar under människor, 1 Kor 7:23.

Lukas skriver i Apg 4:19-20, 5:29. Man måste lyda Gud mer än människor.
Bara Jesus Kristus skall vara vår Herre. Om Jesus Kristus får vara vår Herre, hjälper han oss att förlåta också dem som är besvärliga mot oss.

Eftersom djävulen använder sig av människor för att splittra dem och genom dem splittra de troende så ska vi alltid var uppmärksamma på de gemenskaper vi ingår eller "flyttar in i". Kamrattrycker, arbetsplatsen, familjen och släkten är starka drivkrafter som kan påverka och i värsta fall styra oss bort från vår tro och gemenskap med Herren Jesus Kristus.

Viktoria.

Jesus ord i Bergspredikan: ”Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen” (Matt. 5:11).

Dessa ord är det löfte som ger oss tröst och mod att bekänna Jesus Kristus som vår Herre inför människorna. Att bekänna Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare i Sverige idag är inte livsfarligt som i många andra delar i världen, där kan de kristna förfäljas och mördas utan att rättvisa skipas. I Sverige kan vi troende kristna mötas av hån, utfrysning ur olika gemenskaper och allmänt förlöjligas, öppet eller dolt.
Förföljelser ser olika ut i olika länder och i olika tider men de grundar sig alltid i människors olika rädslor för de som bekänner sig till en levande Gud, som ju Herren Jesus Kristus är.

Den som är troende kristen är aldrig ensam i något av dessa kamper, Gud själv är med henne/honom, men i krigshärjade satater kan de kristna riskera livet för sin tro på Gud. Det gör de inte frivilligt, men de vill hellre bekänna sig till Herren inför människorna än flyr för sina liv.

Herren Jesus Kristus talar i dag om sin kärlek och bekännelse till oss. Han ger oss detta löfte: ”Var och en som känns vid mig (bekänner sig till mig) inför människorna, honom (/henne) skall också jag bekänna inför min Fader i himlen.”
( Matt 10:32).

Detta löfte ska (miss)förstås rätt; det betyder inte att vår bekännelse eller andra goda gärningar ger oss rätten att komma till himlen, utan den rätten har Gud gett människorna därför att han älskat oss långt innan vi blev medvetna om Gud i livet.
Om människors egenrättfärdighet hade kunnat ge oss fribiljett till himlen, så behövde Gud inte offra sin Enfödde Son för att försona människorna med sig. Därför är det Guds Kärlek i Kristus verk till oss människor som är den enda rätta vägen till himmelen, först när vi tror på Guds verk i Jesus död och Uppståndelse som vi börjar handla gott mot människor och i Skapelsen, inte tvärtom; att först göra gott och sedan tro på guds verk.

Härom dagen var jag frustrerad över en orättvisa i min närhet och gjorde mitt bästa för att inte göra de goda gärningar som jag kunde och borde göra för att rädda en situation. I min vredes stund såg jag på och kände att så vill jag ha det, men när jag lyssnade efter i min själ insåg jag att jag inte kan stå för en sådan handling och gjorde en helomvändning och den goda gärningen kom av sig själ och räddade situationen.

Det var inte så att jag tänkte att jag inte skulle stå ut med mig själv när min vred hade lagt sig, utan jag tänkte att det där är inte jag nu,
 och deffinitvt inte den jag vill vara imorgon. Jag handlade på rätt sätt därför att min tro på Gud ville manifestera sig i just den handlingen, tror jag.

Det är genom Guds stora och outsinliga Kärlek till oss människor som Guds heliga Ande väcks inom oss och blir det gensvar på Guds kärlekshandling till människorna, Guds verk i Jesus Kristus.
När kärlek möter kärlek föds de goda gärningarna av sig självt, eller genom Guds Nåd, och resultatet blir kravlösa handlingar som handlas för själva handlandets skull, eftersom de vittnar om att herren Jesus Kristus är den som verkar genom människor.






När himmel och jord möts...

Viktoria.

Har du hört historien om den strandsatte mannen?  Här får du läsa den:

Det var en man som hade hamnat på en öde ö efter att hans segelbåt hade kapsejsat. Ham var troende kristen och förväntade sig att Gud skulle komma till hans räddning.

En båt kom förbi, saktade in och folk i den frågade om han behövde hjälp.
- Nej tack, gud ska hjälpa mig, sa han och båten åkte vidare.
Ett tag senare kom en annan båt förbi ön och saktade in och folk i den frågade om han behövde hjälp.
- Nej, tack, Gud ska hjälpa mig, sa han och även den båten åkte vidare.

Mannen bad till Gud om hjälp och trodde att Gud i sin egen person skulle komma och rädda honom, men efter några dagar utan vatten och mat dog denne man och kom till himmlen. Då han såg gud fr¨ågade han honom varför han inte kom och räddade mannen.
- Jag skickade ju två båtar till din räddning, pucko! svarade Gud.


Viktoria.

Apostels Pualus uppmuntrande ord  i Rom 7:15 är väldigt bra att meditera över:

>>Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen;
ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: Abba! Fader!<<






Viktoria.

Människa, du tror att du är utelämnad att klara dig själv,
när Din Skapare finns i ditt hjärta och vill ge dig av sin Frid.
Människa, du tror att du måste tävla mot allt och alla,
för att bevisa att du är bäst på allt, just det, bäst på allt.
Människa du tror att bara ingen ser eller vet sanningen,
sanningen om dig och om dina baktankar, så klarar du dig.
Men bar för att du inte är påkommen än, betyder det inte att du är fri,
tvärtom, du är så bakbunden av dig själv att dina snaror vill kväva dig.

Männinska, du tror att kan vinna alla tävlingar och bli vinnare över alla,
men det är dig själv du måste vinna över först, för du är din egen slav.
Människa, du är orolig och förvirrad, för du har skapat en stor tomhet inom dig.
Du kommer alltid att jaga efter mera och efterapa ännu flera människor,
fram till den dagen du ser djupt i ditt hjärta och inser att där är ditt hem.
Människa, vad jagar du, om inte dig själv? vem vill du hämnas, om inte dig själv?
Så människa, lär känna dig själv och först då blir du fri från spöket inom dig.


.
Utanför Konserthuset, Stockholm

Viktoria.

Hur gick det till denna gång, den tusende och åter tusende?
Jag minns inte dagen eller tiden för när satan började smyga sin list på mig,
men jag insåg någon dag senare att djävulen var i full fart med att splittra mig i Herren.
Jag förstod det, men intalade(s) av en inre röst att allt var precis som det ska vara,
allt skulle  bli som alla andra förväntar sig, som alla andra lever, och normalt.

Även denna gång tillät jag mig att hålla med den inre rösten och tycka att det var skönt,
att allt skulle bli så normalt, det skulle väl vara skönt att ge efter och vara som alla andra?
Att följa strömmen och passa in bland mängden var väl inte så dumt?
Var inte det en drift som många, alldeles för många människor sålde sina själar för?
Så farligt är det väl inte att säga en sak men göra en annan? Det är ju det enda rätta idag.

Nu har det gått flera dagar med denna inre kamp. Idag vill jag att det är den sista.
Jag har kämpat med bönen och ropat intensivt på Dig min Herre, Jesus Kristus.
Det var en kamp att vända mina tankar till Dig, min Gud, men jag ville inte släppa Dig ur sikte,
jag litade på Dig och visste att Du hör mina rop, för det kom ur mitt hjärtas djup.
Även om Du var - för min fysiska person och medvetenhet - ohörbar och onåbar,
så litade jag på att Du hörde mig och skulle befria mig och min själ från denna mörka natt.





Viktoria.

Jag vet inte hur du känner det, när du du blir drenerad (dränerad), alltså uttömd på glädje och energi, men jag blir alldeles utmattad i kropp och själ. Det tycker jag inte om, men det är ju människans lott att vara offer eller förövare om vart annat genom hela livet...

Oftast så vet man vilka människor man ska hålla sig undan, men väldigt ofta så finns just de människorna alldeles för nära inpå en och alldeles för många år.
Människor som gör allt för att drenera en på energi har oftast fått för många tillfällen att göra det att de tror att de kan fortsätta att göra det i resten av deras liv.
Det brukar inte hjälpa att säga vänligt ifrån i sådana fall, då måste man markera med buller och bong för att de ska höra att man menar allvar. Denna process är långdragen och svår, för det handlar om att frigöra sig från andras  beteenden, som liknar de blodiglar eller parasiter som livnär sig på ens energi.

Dock har jag med tiden lärt mig att överlasta alla mina trötta tankar och känslor på Herren och fly fältet i såna situationer. Att försvara ständigt mig, när jag vet att människor bara vill hoppa på mig just därför att de vill ha en anledning att "leva av" och dregera mig på energi, är ju ren känslomässig självmord.

Att identifiera orsak till påhopp kan vara det bästa sättet att låta allt rinna av en; för så fort man har identifierar kärnan i påhoppet, så kan jag se på eländet med en gnutta medskänsla, för då förtsår jag att det är mera synd om den som känslomässigt "hoppar på" mig än om mig.





Viktoria.

I dagligt bruk kallas den nyinvigda kyrkan i Märsta för Mor Johanen.
Den direktsändning som Suroyo tv. sände var av dålig, ja  rent av av mycket dålig ljudkvalitet att jag inte uppfattade, eftersom inget ljud gick fram till min teveaparat, allt biskopen sa i sin predikan. Men det visade sig att ett nytt försök till samarbete stiften emellan hade sett nytt ljus, tack vare Mor Johanen kyrkans invigning.

Tydligen så hade Mor Julius Abdullahad Shabo skickat en inbjudan till sin medbroder i Kristus; Mor Dioskoros Benyamin Atas, men denne var upptagen med något viktigt och kunde i egen hög person inte närvara. Dock visade det sig att inga representanter från hans stift heller kunde närvara vid denna stora dag i Syrisk Ortodoxa Kyrkans historiska dag.

Vi gratulerar suryoyena i Märsta till deras nya kyrka.





Viktoria.

Idag invigs en ny kyrka i den Syrisk Ortodoxa Kyrkan, kyrkan är döpt efter Evangelisten Johannes: Mor Johanna Evangelisten, heter kyrkan på suryoyo. I det stift där Mor Julius Abdullahad Gello Shabo är ärkebiskop har syrianer i Märsta kämpat i många år för att kunna bygga sin kyrka och idag, just nu, klockan 14.48 söndag den 15 maj 2011, predikar biskopen om vikten av att ha en Kristi kyrka som samlar alla troende.

Kyrkan ser stor, ljus och rymlig ut, jag ser den i direktsändning via syrianernas ena tevekanal, Suroyo tv. Själva bygget ska ha kostat många miljoner, drygt 70 miljoner! men det är den första nybyggda Syrisk orotdoxa kyrkan i Märsta, där de flesta syrianer kommer från byn Keleth i TurAbdin. De är fler än 360 familjer
 som är medlemmar i den nya kyrkan. 
Bygget började redan 2005, säger representanter för kyrkan i direktsändning nu. Alla som intervjuas vartefter är väldigt glada och stolta över att deras drömmar om egen kyrka har blivit verkliga nu.
Sveriges ärkebiskop är bjuden och närvarande med många andra präster från Svenska Kyrkan och andra kyrkor, men jag ser inga representanter från det andra syrisk otodoxa sktiftet i Södertälje där Mor Diskoros Benjamin Atas är biskop. Jag vet inte om inbjudan har skickats till dem, men att de har tackat nej eller om ingen inbjudan alls har skickats till dem, men det är lika illa, vilket som.

En biskop från Libanon och en från TurAbdin finns närvarande som inbjudna gäster, med många präster och "huroye" från den världsvida Syrisk Ortodoxa Kyrkan.
Det jättestora kyrkorummet är full av människor, alla sommhar kommit till kyrkan tycks
 inte ha fått plats inne i kyrkan, de står utanför.



Viktoria.

Idag är det operation Dagsverke på våra Abiram och Rabis skola.
Årets Operation Dagsverke ska gå till elever i 22 skolor i regionene kring Himalaya.

Så här står det i den information som pojkarna har med sig hem om Operation Dagsverke:

"Operation Dagsverke är  en internationell insamlings- och informationskampanj som har anordnats i fetio år.
En dag om året lämnar 60 000 elever skolbänken för att samla in över 5 miljoner kronor till skolbyggen och utbildningsprojekt i andra länder. I år har Operation Dagsverke sin insamling den 11. maj. De insamlade pengarna går till skolbyggen och utbildningsprojekt i Himalaya, i samarbete med Individuell Människohjälp, IM. Operation Dagsverke får kontinuerliga rapporter om projekt från IM, och representanter från Operation Dagsverke åker på uppföljningsresor fär att dokumentera hur de insamlade medlen använts."

Abiram och Rabi håller på att storstäda vårt hem för att tjäna in några hundralappar till operations Dagsverkes projekt i Himalaya. Pojkarna arbetar flitigt och frågar mig om det är bra nu. De får ta en paus nu.
 Abiram var så rolig när han moppade vardagsrummet; "man kan också stå på ön, som är mattan då, och moppa havet, som är golvet," sa han, medna han skrek åt Rabi att flytta på sig så att han inte drunknar.
Rabi älskar att sjunga och sjöng som bäst samtidigt som han stod och dammade teven.

Man måste ha roligt när man jobbar, för då blir det bäst gjort, i alla fall städningen hemma.




Viktoria.

Idag var det 22 grader varmt hos oss, lite för varmt för att vara maj. Det var svårt att sitta i solen mer än i korta stunder. Det kändes som om kroppen fick D-vitamin, värme och ljus chocker, men naturen är ju så fantastiskt vacker och det riktigt sprudlar av liv i allt levande i naturen; blommor blommar och ser uppåt mot sin Skapare, många fruktträd står i fullblom, buskar blommar som bäst nu och allt ser fulländad och perfekt ut. och som kronan på verket lovsjunger fåglar Herrens lovsång.
Denna process går så snabbt nu när det är så varmt och soligt. jag vill att det går saktare så att jag kan ta in alla färger, dofter och all den praktfulla skönhet.

Naturen är klädd i sin brudskrud och människan gläds åt detta och tackar sin Herre för all denna friska skönhet. Barnens skratt och glädje syns och hörs överallt, som ett bevis på att livet är så underbart som det är.
 Varje liv som Gud har skapat, och Gud har skapat allt liv som finns och som kommer att finnas på jorden och i universum och i himmelen, har en viktig plats och uppgift i Guds Skapelse, även de människor som inte är "normala", enligt de normer som människor definieras efter.


Kungsträdgården i Stockholm

Viktoria

Dessa underbart vackra dagar kan jag inget annat än att tacka Dig, min Herre och min Gud.
Som psalmisten i Psalm 117, som för övrigt sjungs väldigt vackert i Taizé,
vill jag bjuda in dig, läsare av denna blogg, att tillsammans med mig tacka Gud för Hans Skapelse. 

Tack Herre för mina ögon, de gör att jag kan se hur vacker Din Skapelse är.
Tack Herre för mina öron, de gör att jag kan höra fågelsymfonierna i Din Skapelse.
Tack Herre för min näsa, den gör att jag kan känna alla dofter i Din Skapelse.
Tack Herre för min fötter, de gör att jag kan gå ut i Din Skapelse.
Tack Herren för min hälsa den gör att jag kan utforska Din Skapelse.
Tack Herre för att Du har skapat mig till Din avbild så att jag förstår och upplever att jag är en del av Dig.


Kungsträdgården i Stockholm.

Viktoria.

Makbula har varit svårt sjuk och legat på sjukhus en tid, men nu är hon hemma och mår för tillfället bra.
Det var jobbigt att se henne lida och smärtsamt att se att hon inte kunde, eller orkade uttrycka sin egen smärta med kroppsskpråk eller ord.  Läkarna och all vårdpersonal var helt fantastiska och gav henne den "intensivvård" som hon behövde på Infektionsavdelningen.

Vi är många som har levt väldigt nära Makbula i många år och gick i genom svåra dagar och nätter med henne på sjukhuset. Vi bad att Guds Vilja skall ske i, med och för Makbula.
En kväll när jag kom till henne och såg att hon inte var sitt rätta jag skrämdes jag. Jag såg att hon hörde mig, men orkade inte, eller kunde inte reagera och då vädjade jag till Herren att befria Makbula från den jordiska kropp som håller henne fången här. Jag vill(e) inte att hon ska lida mera i ett jobbigare hälsotillstånd. Hon har ju lidit (tror jag) så mycket ändå under sina år som sjuk. Men jag vet ju att Guds vilja är inte min vilja och att Guds vilja är det bästa för Makbula, så jag bad och ber om Guds vilja i Makbulas liv.

Det var ett tag sedan jag var så nära döden; som undersköterska på Huddinge Sjukhus hände det att jag var i samma rum som döden och såg flera människor andas sitt sista andetag, men de var "patienter" och människor som jag inte kände eller de var utan en livshistoria som jag var delaktig i. Så jag gjorde mitt jobb och kunde lämna det ganska snabbt efteråt, men nu gällde det min syster och jag bodde i samma rum som hon. Jag var inte rädd för döden, den är en del av detta liv och därför var jag samlad och överlämnade Makbula i Herrens vård.

Jag såg offta = många gånger per dag/natt, Guds Nådeljus i diamant droppar som lyste det märka sjukhusrum som var Makbulas och visste att Gud var med oss. För mig och många med mig var Guds vilja det bästa för oss alla, och vi litar på att Guds vilja är det som har skett nu också, eftersom det är Gud somger liv och" tar" liv.


Viktoria.

http://www.youtube.com/watch?v=gnPXUhBpfDg





Viktoria.

http://www.youtube.com/watch?v=jW3MgkRCNf4


Viktoria.