profetissan

Herren Jesus Kristus uppmanar oss att bli lika barmhärtiga mot människorna, som vår himmelske Fader är. Och Jesu Kristus undervisar med makt och myndighet att vi blir förstummade över hans ord. För vem kan fullfölja denna uppmaning i Lukasevangeliet 6:27-36?
Som vi kan läsa i denna perikop så börjar Herren med att markera vilka som kanske kan efterleva hans uppmaning, nämligen vi som vill lyssna på Honom.
Jag ska meditera över denna text denna helg, hoppas att jag kan få bra med egen tid i tystnad vid Jesus fötter.


Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er.
Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er.
Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra.
Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också.
Ge åt all som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka.
Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem.

Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er?
Också syndare älskar dem som visar dem kärlek.
Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er?
Också syndare handlar så.
Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka?
Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka.

Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen.
Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner -och döttrar-,
ty han är god mot de otacksamma och onda.
Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.
Lukasevnageliet 6:27-36

Viktoria.

Jag har kommit fram till sidan 45 i min läsning av boken jag skrev om igår. Och jag har läst samma sida tre gånger nu. Munkens tankar som han har klätt i ord börjar med Jesu svar på hans bön eller meditation inför Herrens fötter:

Mitt barn, jag har så mycket att säga dig! Jag vill så gärna tala med dig, visa mig för dig! Om du bara ville vända dig till mig och tyst lyssna till vad jag säger! Men du ger mig så sällan tillfälle att öppna mitt hjärta för dig! Vill du samtala med mig? Bara några minuter - varje dag?

Jag tänker att det är verkligen så enkelt som Herren framställer det för munken och den som vill det. Och samtidigt så svårt. Det tar lång tid innan man har lärt sig att vara tyst vid Jesu fötter, för man går ju dit först när man har så mycket att säga Jesus, eller be honom om och glömmer att Han hör vår bön redan först gången vi ber den.
Det fantastiska med att ha relation till Jesus Kristus är att Han kan avbryta vårt samtal när vi är som bäst på att förklara för Honom om vad vi menar med det vi ber Honom om. Och då skapar Han den tystnad som krävs för att vi ska höra Jesu röst: alla tankar, alla känslor och alla ord tystnar inom oss och alla ljud utanför oss dör bort för våra sinnen och det vi då hör är Jesu klara, enkla och lugna röst.

När man lyssnar till Jesus vänjer man sig mycket snart vid hans röst. Man lär sig, om jag uttrycker mig djärvt, att uppfatta hans  >>tonfall<<, hans speciella sätt att uttrycka sig: enkelt, klart och lugnt. Ett äkta tilltal av Frälsaren låter inte som motståndarens närmanden. I varje ord känner man en fast vilopunkt, något slutgiltigt som sätter punkt för osäkerhet och diskussion.

Så skriver den ortodoxa munken, Jesus och jag håller med honom.

Viktoria.

Min favorit bild av Herren Jesus Kristus är den med det blödande hjärtat. Jag har mediterat många timmar framför den och i flera år betraktade jag Herren och mötte hans ögon. Antagligen så var det bra med det för jag upplevde alla samtal och meditationer som väldigt goda och jag gick alltid från bilden med lättare börda. Jag upplevde att Herren fanns där och tog på sig mina bekymmer, eller ingav mig nya tankar och lösningar så att jag kunde gå vidare och känna mig bättre till mods.
Det var så sent som för två år sedan som jag först förstod att jag hela tiden hade blivit sedd och bekräftad av Herren själv, och inte tvärtom. Ibland är det rätt så roligt att kunna skratta åt sig själv. Jag tyckte väldigt mycket om denna upptäckt och har sedan dess alltid låtit mig bli betraktad av Herren själv.

Jag har börjat läsa en väldigt god bok: "Jesus enkla betraktelser över frälsaren" av en munk från östkyrkan.
Min väninna Yildiz rekommenderade denna bok för ett tag sedan och nu har jag alltså börjat läsa i den. Den är skriven av en ortodox munk i modern tid, han levde i Frankrike och England för 40 år sedan.
Jag tycker om denna bok för att den är skriven som korta betraktelser över Jesu Kristi liv på jorden och som vår uppståndne Herre och Frälsare.
Det som gör den till god läsning är alla de Bibelställen den lyfter fram och belyser ut ett andligt perspektiv. Vi förundras ständigt över Guds Skapelse och Guds Nåd, men denne munk gör mänsklig förundran så levande på ett djupare nivå; han lyfter fram Gud som det ofattbara mysterium Han är.

Jag tackar alltid de munkar och nunnor som får leva så nära Herren Jesus Kristus och skriver ner sina erfarenheter och möten med Gud den Treenige för kommande generationer.

Viktoria.

Jag kan idag njuta av tillvaron med stor tacksamhet mot Gud, för allt jag är och allt jag har har Gud gett mig och Herren fortsätter att ge mig av Sin nåd och Sin Frid.
Jag tänker på Guds stora, och i sanning, outtömliga Nåd som bara finnas där, gratis till för alla människor, dygnets alla timmar. Det är mäktigt. Fast jag ibland inte kan känna, uppfatta, förnimma eller förstå det, så tror jag och vet att det finns där ändå och att jag snart ska få uppleva det på nytt. Det är då jag känner mig vara i närheten av Herren Jesus Kristus, eller rättare sagt; då är Herren nära mig.
Jag borde alltså känna, tro och lita på att Herren alltid är nära mig, men som sagt; min vardag och världens buller tränger in i mitt inre rum och stör Guds Frid där, så att jag lockas bort från Guds trygghet i mig.

Ofta möter jag människor som blir besvikna på mig, då jag säger ifrån och inte uppfyller deras förväntningar på mig som troende kristen.
- Men du som är kristen ska väl inte säga sånt, göra sånt? Ofta tänker jag att de förväntar sig att jag inte bara ska vända den andra kinden till utan lägga mig ner och blunda så att de kan trampa ner mig tills jag inte mera kan gå... Det lustiga är att alla har olika förväntningar av vad jag som troende kristen borde säga och göra, beroende på deras sinnestillstånd skiftar också deras krav och förväntningar på mig.

För att kunna vara i närheten av min Herre och frälsare kan jag inte sitta och umgås med människor som ständigt väljer att nöja sig med att utföra några riter i Kristi namn då och då och går omkring och tror att det är vad de är skapade till. När de inte tror på Guds ord genom mig och hånar min tro på och tillit till Gud, vill jag helst göra som Herren Jesus Kristus i sin hemstad:


Men Jesus sa till dem: >>En profet blir ringaktad bara i sin  hemstad,
bland sina släktingar och i sitt hem.<<
Han kunde inte göra några underverk där,
utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem.
Och han förvånade sig över att de inte ville tro.
Markusevangeliet: 6:4-6. (Läs gärna hela detta stycke Mark 6:1-6).


Jag måste skydda och fortsätta att söka det jag har funnit i mitt liv. Eller Gud har ju hittat mig, där jag gick mest vilse i mitt sökande efter Honom. Nu när Han har hittat mig, tänker jag inte släppa Honom, någonsin.

Människor som går till kyrkan för att de alltid har gjort det lurar sig själva grundligt om de tror att det räcker för deras räddning till ett evigt liv, med början av försmak av det eviga livet här och nu. Det krävs lite mera av dem för att ta emot Jesus Kristus i deras liv och börja tro på den Ende och levande Guden, Jesu Kristi Fader, vår Skapare.

Viktoria.

" Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam." Så börjar Evangelisten Lukas presentera Hanna för oss i och med att Josef och Maria bär fram Jesus inför Herren i Templet.
Enligt Mose lag skulle varje förstfödd pojke bäras fram till Herren och återlösas med offer.
Varje kvinna som födde en pojke ansågs vara oren i sju dagar och på den åttonde dagen skulle pojkens förhud skäras bort. Kvinnan var oren och skulle stanna hemma i 33 dagar och fick inte besöka Templet under denna tid, om hon födde en flicka var hon oren i 66 dagar, dubbelt så lång tid gällde då.

De rika skulle föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer för barnets återlösning och en duva som syndoffer för kvinnans renings skull. Offret frambars till Uppenbarelsetältet där prästen kunde offra det. Uppenbarelsetältet representerade helgedomen under Ökenvandringen.
Om Symeon får vi höra långa predikningar, men det talas mindre  om Hanna som profetissa i samma berättelse, som vi kan läsa om i Lukasevangeliet 2:22-40.


Vi kan läsa om att Josef och Maria inte var rika och därför tog de med sig två unga duvor att offra, så som det var föreskrivet i Mose lag.

Hanna var riktigt gammal, hela 84 år. Hon var änka och tjänade Herren vid Templet dag och natt står det.
Hon tackade Gud för att hon fick se barnet (Jesus) och "talade om Honom för alla som väntade på Jerusalemss befrielse". Hanna gick utanför Templet och profeterade om Messias för judarna. Hanna ville att alla skulle höra  om det glad budskapet om Messias. Några decennier senare skrivet aposteln Paulus om Guds löftes infriande till Symeon, och om Hannas profetia med egna ord i galaterbrevet.

Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son,
född av kvinna och ställd under lagen,
för att han skulle friköpa dem som stod under lagen,
så att vi skulle få söners rätt.
Galaterbrevet 4:4-5.

Viktoria.

Igår på eftermiddagen ringde Moksiye Nura, (=Pilgrim, hon har vallfärdat till Jerusalem och vandrat i Jesu fotspår) och ville veta vad exakt jag fick veta om henne i en Vision jag fick för fem år sedan. Jag blev förvånad och undrade varför hon ville veta det nu, hon sa då att hon tyckte om den Visionen och ville att jag berättade om den för henne på nytt. Hon mindes flera detaljer än jag, så jag lovade att leta fram min anteckningsbok för 2005 och återkomma till henne. Hon blev lycklig för att jag hade skrivit ner den och nämnt henne vid namn i min bok. Hennes lycka var äkta och hon lät så hoppfull att jag lovade att återkomma med den Visionen snart. Jag fick den Visionen och kände att jag måste tala om det för henne och jag minns hennes glädje och tacksamhet mot Herren Jesus Kristus som välsignade henne med troende människor. Tant Nura är en av de människor jag känner som är annorlunda på flera sätt; i hennes sällskap känner jag mig alltid lugn och trygg, som om hennes kärleksfulla moderskap var riktad till bara mig, trots att vi oftast är flera kvinnor som möts efter Mässan och hon kan då samtidigt prata med andra, så är hon så närvarande och sprider frid omkring sig till oss alla. Jag har ofta tänkt att de är väldigt viktigt att vi människor har några människor omkring oss där vi känner oss vara älskade och accepterade som de personer vi är.

Tänk dig att få vara dig själv helt och hållet tillsammans med några som även de känner sig lugna och trygga i ditt sällskap. Det är ett av livets goda sidor det. Tänk dig att slippa spela olika roller för att passa in i Guds familj; du får vara dig själv och komma till Gud där du befinner dig i ditt liv. Vi måste nog först veta vad vi själva vill och behöver för att må bra, för att kunna ge det till andra människor.

Viktoria.

Syrianska FC har gått till Allsvenskan och i våra trakter går syrianer i stora grupper och ropar dessa typiska syrianska, nej de hör hemma i hela Mellanöstern och delar av Afrika också, dessa glädjerop eller glädjetjut.
Det är sällan ungdomar kan denna teknik och bland män är de få som har lärt sig det och vågar använda sig av sin teknik i det offentliga rummet, i glädje stunder i den syrianska kontexten. För det är kvinnornas instrument och inte heller alla kvinnor kan det, utan det är de som har övat och lärt sig det under många bröllopsfester eller andra folkfester, som är bra på att sjunga fram "Kiieelliiliillii"
Så dessa grupper måste ha lockat med sig sina mödrar, mostrar, fastrar eller far och mormödrarna ut i den mörka kvällen, på gatorna för att visa alla i vårt samhälle att fotbollskillarna har gjort mycket bra ifrån sig och att de har stöd hos syrianer.
Jag kan ganska mycket om fotboll, och jag vet att många killar och tjejer är intresserade och ägnar  sig mycket åt själva spelandet. När det egna folkets Fotbollsklubbar spelar och lyckas bra är det alldeles speciellt för de flesta av oss, det kunde vi se, höra och läsa om när Assyriska gick till Allsvenskan för en tid sedan.
Men det är första gången jag hör kvinnor ropa ut hela folkets glädje i klar och lycklig Kiieelliilliillii...ute på gatorna till Syriska FC ära på deras stora dag.
När jag öppnade ytterdörren för att själv höra om det verkligen var sant att syrianskt glädjetjut hördes ute på gatorna där vi bor, tänkte jag det måste eka mycket högre i Södertälje. Jag gladdes med dem, för jag vet att i våra ursprungsländer skulle vi inte kunna ropa ut vår glädje, utan vidare.

Det är nu andra gången som fotbollsklubbar inom  folkgruppen: Suryoye, går upp i Allsvenskan; den första var Assyriska IF och nu Syrianska FC. Det är stort och det är bara att gratulera och önska lycka till!
Glädjen blir stor när många människor gläds åt samma goda sak, tror jag.

Viktoria.

Ingen kan förklara vad Guds Kärlek är, så bra som den som har upplevt den.
Guds Kärlek finns till för hela Skapelsen och är verksam hela tiden,
men så länge jag var omedveten om den visste jag bara att den fanns där.
Jag förstod vad Guds Kärlek är, först när jag var redo att ta emot den.

Nu vet jag hur den känns och vad den är, för jag har upplevt den;
förr omgavs jag av Guds Kärlek, nu innesluts jag av den.
Guds Kärlek är mäktig och lik en outsinlig källa, som flödar över mig,
ondskans pilar skadar mig inte längre för Guds Kärlek är mitt skydd.

Viktoria.

Profeten Jeremia fick flera profetior av Gud om att Messias, Jesus Kristus vår Frälsare, skulle komma till människorna på jorden och om att han skulle lida, bli dödad och uppstå från de döda, för att människorna ska få evigt liv. Gud har även gett löften om Den Helige Anden till Profeten Jeremia.


I Jeremia 31:31-34 kan vi läsa om ett av de löfterna:


Det ska komma en tid, säger Herren,då jag skall sluta ett nytt förbund med
Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när
jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som
de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren.
Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren:
Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan.
Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.
De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: >> Lär känna Herren>>,
ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren.
Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.

Viktoria.

Guds förlåtelse är så annorlunda än människors.  Guds förlåtelse har en unik utgångspunkt; Gud förlåter oss därför att Jesus Kristus dog på korset för våra synder. Gud förlåter oss därför att Han älskar oss oavsett om vi har begått oförrätter eller inte och Han älskar oss  även om vi inte ber Honom om förlåtelse. Gud ger av sin kärlek  till människorna utan avbrott  och därför förlåter han oss också utan avbrott.
Guds förlåtelse skiljer sig från människors genom att Gud glömmer vår synd, Gud minns inte, eller påminner oss inte om vår synd genom att straffar oss genom förskjutning. Gud vill att alla människor ska ha evigt liv.

Men vi måste acceptera att Jesus Kristus har dött för våra synder och att vi tar emot Tron på Gud. Tron är Guds gåva till oss som vi först tackar JA! till genom att vilja ta emot den. Det som sker då är att vi erkänner Gud som vår skapare och ber honom om förlåtelse för de fel vi begått, vi medger att vi har gjort fel och har orätt i oss som bara Gud kan rena oss ifrån.

Då Gud förlåter oss utan avbrott borde vi människor också förlåta varandra, om inte utan avbrott så ofta i alla fall.
Små fel är lätta att förlåta och till och med glömma, det kan alla göra. Men hur är det med oförrätter som har vuxit sig som berg? Genast instämmer vi i att det är svårt att förlåta utan krav på upprättelse och ännu svårare, om inte omöjligt, att glömma.

Jag tror att förlåtelse är mycket möjlig även i svåra fall av oförrätter, men att det är en lång process som kan ta många år. Förlåtelse är en viljehandling; man måste vilja förlåta sin plågoande eller förövare först innan man kan förlåta.

Jag tror att förlåtelse läker många sår i en drabbad människa. Det bästa med förlåtelse är att den frigör mod och styrka i människan att hon/han kan släppa taget om något gammalt och smärtsamt och gå vidare mot sitt högre jag.
Dock menar jag inte att man kan eller ens ska vara sin plågoandes bästa vän i fortsättningen, om inte han/hon har valt samma förlåtande väg förstås.
Att förlåta någon eller många som har sårat en djupt i många år är ett Gudomligt ingripande i denna människa, enligt mig. Jag tror att det är först när människan tror på Gud och Hans verk i Jesus Kristus, som den ofattbara Gåvan Gud gett oss, som vi inser att vi vill förlåta så mycket mera för vår egen skull än för förövarens.  Att förlåta betyder inte att vi glömmer, smärtan kan vakna upp i ens minne när någon situation påminner oss om den och det är här vår tro på Gud kommer in i bilden som den helande kraften. Mitt i smärtan måste vi påminna oss om att vi mår bättre av att förlåta än att hata.

Viktoria.

Skilsmässan mellan Gud och människorna kallas Syndafallet.

Gud har skapat människan till att leva i gemenskap med Honom. Men när människorna gjorde uppror mot Gud och vände sig mot Honom utestängdes de från Hans gemenskap och blev andligen döda. Om detta kan vi läsa i 1 Moseboken 2:25; 3:1-24.
Alla människor hamnade under syndens makt och människan är till sin natur upprorisk mot Gud. Aposteln Paulus skriver om detta i sitt brev till Romarna: 8:7:

Köttets sinnelag innebär ju fiendskap med Gud; det underordnar sig inte Guds lag och kan inte heller göra det.


Det mest centrala inom kristendomen är Jesu Kristi död på korset och hans uppståndelse från de döda.
Det är bara genom Jesu Kristi blod som vi kan bli renade från all synd och det är bara Hans blod som kan rädda oss till ett evigt liv, eftersom Jesus Kristus bar våra synder i sin kropp på korset.
Detta tog Jesus Kristus frivilligt på sig.
Genom sin död på korset besegrade han döden, ondskan och synden och försonade människorna med sig.

Om detta kan vi läsa hos profeten Jesaja  i Gamla Testamentet, redan han profeterade om detta:

Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Jesaja 53:4-6.

På korset besegrades människors förtryck, det som skiljde människorna från Gud; den andliga döden, synden och djävulen. Försoningen har åstadkommits en gång för alla och innebär att Gud inte tillräknar människorna synden. Kristi Försoningsverk är grunden för förlåtelsen.
Förlåtelsen är en Gåva som vi får av Gud.
Men vi måste ta emot syndernas förlåtelse genom att tro på Guds verk i Jesus Kristus.

Alla som vill uppleva Guds Frid måste acceptera Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare och försonas med Gud.
Vi får då uppleva Guds kärlek och blir vägledda under vår frälsningsväg, av Guds Heliga Ande.

Vi kan läsa om Guds kärlek till människan och Hans vilja att alla ska ha evigt liv i Bibeln. Här är några favoriter:

Kristus själv dog ju för våra synder, en gång för alla. Rättfärdig dog han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. 1 Petrusbrevet 3:18

Han är det offer som sonat våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.
1 Johannesbrevet 2:2

Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan  att han har älskat oss och sänt sin Son som försonings offer  för våra synder.
1 Johannesbrevet 4:10

Viktoria

Jag känner mig välsignad och Kallad av Herren Jesus Kristus till att vara ett instrument som Gud, genom sin Nåd vill använda i sin plan. Gud välsignar mig med sina nådegåvor och vill att jag delar med mig av dem till människor. Den Profetiska gåvan kan inte inkapslas och stängas in i ett fack, budskapet om att Herren Gud är en levande Gud som vill att alla människor ska ha evigt liv måste spridas ut och nå människor i alla tider. Jag tror att Visioner, hörsel- och syn-visioner är mer vanliga och i allra högsta grad verkliga än vad vi idag tror, och därför ska man dela med sig av dem så att människor blir uppmuntrade och vågar lita på de Andegåvor som Gud ger dem.
Visioner är Guds sätt att meddela sig med människor som vill ta emot Honom i sitt liv. Visioner "ser" alltid framåt och talar om vad som kommer att hända i den närmaste tiden eller längre fram. gott och/eller ont. Jag får Visioner av Gud, genom Hans Enfödde Son, min Herre och Frälsare Jesus Kristus och Guds Heliga Ande.
Sedan finns det visioner från djävulen som jag får också: djävulens visioner är efterapningar av De Sanna Guds Visionerna.  djävulen försöker se ut som Herren Jesus Kristus och vill få mig att tro att det är Gud som sänt honom till mig. I många år var väldigt svårt ibland att kunna särskilja mellan Andarna, men all Ära åt Gud, min Skapare, som har lärt mig att kunna skilja mellan Andarna sedan några år tillbaka.
Antingen vill han skrämma, hindra och stoppa mig från att vittna om Gud eller göra något annat bra i mitt liv som stänger ute honom, eller så vill han splittra mig i min tro och tillit till Gud. djävulens visioner vill skrämma, splittra och hindra mig i allt gott och de kommer alltid ur mörkret och förblir i det, och de får mig att må dåligt på flera sätt.
Medan Guds Visioner alltid är Ljus, de kommer med ljus och tänder ljuset i min själ, de meddelar mig dock inte alltid goda budskap, de kan förvarna mig om kommande händelser men också om människors onda planer, mot mig eller mot andra jag känner väl, eller känner till.
Jag får aldrig Visioner på beställning. Ofta får jag en eller flera Visioner efter en längre periods intensiv bön, samtal med Herren Jesus Kristus och Gud, och meditation över en svår eller smärtsam situation i mitt liv, eller andra nära anhörigas liv.

Jag har dröjt med att publicera denna Vision därför att jag har velat vara säker på att jag gör rätt och gott, främst mot Gud, men även mot mig själv och min familj. Jag har rådfrågat min Främste Andlige vägledare; Herren Jesus Kristus och min jordiske andlige vägledare: Herren Jesus Kristus vill att jag delar med mig av Hans Frid i mig och min andlige vägledare har uppmuntrat mig att göra desamma.
Här är den första Vision jag fick, efter att jag började Evangelisera i Kristi namn via bloggen här. Efter denna Vision har jag försökt att mera vittna om Gud än skriva om mig i mina olika roller i livet. Naturligtvis är jag och min vardag en del av det instrument som Gud vill använda och jag kommer även i fortsättningen att skriva om mig som person och människa, men mera om att vara Kallad av Gud och leva i Guds nåd, hoppas jag.

Natten till idag (torsdag 30. september 2010) fick jag denna Vision: Jag är i en folksamling och upptagen med något som är viktigt för mig. Jag får, någon osynlig gestalt sträcker fram sina två händer ur ett moln och jag får se upp till dennes underarmar, som är formade som människohänder, underarmar, men som är "av moln". Personen ger mig  ett friskt, vackert och välskapt barn. Jag stannar upp och tar emot det barnet som är en glad pojke. Jag blir påmind om att jag har försummat det barnet, genom att inte ha ammat honom. Jag har varit slarvig och gett honom fastföda alldeles för tidigt, han är bara några månader gammal. Han är frisk och glad men hungrig. ( Han är mitt barn, men inte mitt biologiska barn) Jag får förstå att framöver bör jag amma honom tills han växer och själv kan börja äta fast föda.

Denna Vision har jag fått förstå det på detta vis: Jag har varit otydlig med mitt budskap, när jag har hänvisat till olika Bibeltexter utan en fast grund att stå på för mina läsare. Alltså bör jag börja Evangelisera i Guds namn genom att beskriva grunderna för ett kristet liv för mina läsare på denna blogg och lyfta fram Herren Jesus Kristus på ett tydligare sätt. Profetera mera om Guds verk i mig och inte så mycket om mig som person i livet.
Genom Helige Andes vägledning fick jag förstå att Den Osynlige gestalten var Guds Heliga Ande och Barnet var Jesusbarnet.

Viktoria.

Dagens predikan handlade om den inre kampen i människan. Prästen byggde en stenmur runt sin predikan och stördes inte av några äldre mäns viskningar eller barns gråt i församlingen. Han var bestämd och verkade ha satt upp målet framför sig med vetskapen om att han kunde eventuellt  bli störd av yttre skeenden.
Senare, medan jag lagade sen lunch till min familj hann jag föra ett långt samtal med mig själv, (inre monolog alltså). Och kom fram till att även inre kamp är en lyxvara som är få förunnat i världen; vi som bor och lever i rika länder eller är rika i fattiga länder har ju så mycket att göra och jaga efter för att leva så som vi har valt att leva; skaffar oss allt flera ting att betala av, underhålla eller byta ut mot nyare och dyrare prylar. Vi har inte tid eller ork att välja ett andligt liv i tystnad och fattigdom. Och de som fortfarande måste tillgodose sina livsnödvändigaste behoven har inte tid eller råd att slappna av och sluta jaga efter vatten och bröd. För dem handlar det om liv eller död. För att inte tala om de verkliga krig och naturkatastrofer som pågår och är verklighet för alltför många oskyldiga människor.
Som jag förstår det så handlar det om möjligheten att få vara ensam då och då för att Gud ska tala till människor som söker och vill höra Honom tala till dem, även idag. Och då spelar rikedom, fattigdom, kön, etnicitet, ålder ett kultur ingen roll alls.
Så vilka vill kämpa en inre kamp då? Kan någon ens börja en inre kamp-resa utan att Gud sätter igång den?
Inre kamp är mer än en bön till Gud i svåra stunder i livet, eller en lovsång eller tacksägelse till Gud i glädjestunder.
Nej, inre kamp är ett andligt krig mellan själen och de onda makter som vill splittra och förgöra den. Kampen går ut på att vinna eller försvinna, för stunden. Aposteln Paulus, ( eller den anonyme, men nära lärjungen till Paulus som enligt flera forskare har författat brevet), skriver i brevet till efesierna om just en kamp som finns att bekämpa i andevärlden.


Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.
Ta på er Guds rustning,
så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp.
Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa
utan mot härskarna, mot makterna,
mot herrarna över denna mörkrets värld,
mot ondskans ande krafter i himlarymden.
Efesierbrevet 6:10-12.


Varje Guds sökare, rik som fattig, går igenom olika faser av andlig, inre kamp så länge hon/han lever. Men ju längre eller djupare, man kommer på sin andliga vandring desto lättare blir det, påstår i varje fall mänsklighetens föregångare på den vandringen, apostlar, kyrkofäder och andra helgon, nu levande eller redan döda.

Viktoria.

Min längan efter Gud kräver av mig, att vara tyst.
Nej inte helt tyst,
för mitt sinne arbetar febrilt vare sig jag vill det eller inte,
kan jag inte stoppa det helt.
Inte ens Gud vill att jag ska vara tom på alla tankar och känslor och därmed dödligt tyst.
Nej, han vill att jag ska be oavlåtligt i tystnad, utan ord som studsar ut i det fria och landar i människors öron.
Gud vill att jag i min inre monolog ska vända mig till Honom.
Jag längtar efter Gud och ber till Honom med mitt förstånd, hjärta och min själ.
Jag vet att Gud älskar mig så mycket mer, än jag någonsin kan göra.
Då möter jag Gud inom mig.
Han sänker sig till min nivå och tar på sig min smärta.
Min Herre och Skapare blir lik mig, utom i synden.
Gud bär mig i sin kärlek, som bara finns till för mig,
jag känner mig då så oändligt älskad för den jag är.
Ingen mänsklig kärlek är så sann, så övermäktig,
att den kan befria mig från alla mina laster.
Gud, min Gud, möter mig där jag är
och ger mig av sin glädje och sin frid.
Jag får vila i Gud.
Guds Nåd gör underverk i mig.


Viktoria

Detta är Guds löfte till mänskligheten genom Hans profet Joel.

Joel 2:28-29


Det skall komma en tid
då jag uthjuter min ande över alla.
Era söner och döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar,
era unga män se syner.
Också över slavar och slavinnor
skall jag då utgjuta min ande.

Viktoria.

Idag åkte jag och Makbula till Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Hon fick behandling för sin spasticitet med botulinum toxin, Botox. Denna gång behövde hon det mest i sina händer och fingrar, för hon har haft så hemskt ont i dem och vi som jobbar med henne har inte kunnat sätta på hennes handortoser.
Makbula har fått Botox-behandlingar i några år nu och hon får det med några månaders intervall. Botox-behandligen har haft väldigt god effekt på Makbula och det underlättar vårt arbete med henne. Det är en muskelblockadbehandling. Läkaren sprutar in Botulinum toxin i en spastisk muskel och det blokerar muskelspänningen i den drabbade muskeln.

"Botulinum toxin är ett läkemedel och det verkar lokalt i muskeln genom att blockera det ökade impulsflödet från nerv till muskel. Effekten blir att muskelspänningen minskar i den behandlade muskeln."

Makbula har haft samma läkare och sjuksköterska i alla år och de är helt underbara människor och experter i sina respektive yrke.
De bemöter Makbula och mig, som offtast följer med henne dit, med stor respekt och värdighet. Detta upplever Makbula så intensivt att hon lever på detta möte, några dagar innan besöket och flera dagar efter behandlingen, trots att det ibland gör väldigt ont att sticka henne i musklerna.
Det är alltid roligt att Makbula är glad för hennes glädje är så äkta och levande; hela hon med kropp och själ lyser upp och sprider glädje till de i hennes närhet. Som om självaste Guds Heilga Ande gladdes i och med henne och vi kan se det i hennes ansikte och ögon.
Dessa möten och Makbulas äkta glädje är stort i hennes vardag, men även för mig som hennes syster och medföljare och de andra i hennen vardag.

Informationen om Botulinum toxin har jag hämtat från broschyren: Botulinum toxin vid spasticitet.
(Det är tydligen samma gift, Botox, som många människor använder i ansiktet som shönhetsbehandling nu för tiden.)

Viktoria.

Om Profeten Jeremias Kallelse och uppdrag kan vi läsa:

Herrens ord kom till mig:
Innan jag formade dig i moderlivet
utvalde jag dig,
innan du kom ut ur moderskötet
gav jag dig ett heligt uppdrag:
att vara profet för folken.
Men jag svarade: >>Nej, Herre, min Gud;
jag duger inte till att tala- jag är för ung!<<
Då sade Herren till mig:
Säg inte att du är för ung
utan gå dit jag sänder dig
och säg det jag befaller dig!
Låt dem inte skrämma dig,
ty jag är med dig
och jag ska rädda dig,
säger Herren.
Och Herren sträckte ut handen,
rörde vid min mun och sade;
Jag lägger mina ord i din mun.
I dag ger jag dig makt
över folk och riken.
Du skall rycka upp
och vräka omkull,
förstöra och bryta ner,
bygga upp och plantera.

Viktoria.

Denna bön är skriven av kyrkofadern Augustinus ( 350-430) är lika aktuell idag för alla som bygger på sin relation till Gud.
Sista meningen i denna bön är välciterat i predikningar och andliga samtal.

Gud, du som är allsmäktig
och har en sådan omsorg
om var och en av oss,
som om du bara frågade
efter honom/ (henne) ensam
och en sådan omsorg om alla,
som om de bara var en enda.
Jag ser att vissa saker förgås
och att andra kommer i deras ställe,
men du försås aldrig.
Min Gud och Far,
till dig vill jag därför överlämna
allt vad jag har fått av dig.
då ska jag inget förlora.
Du ger mig trygghet som inte vacklar.
För du, Herre har skapat mig till dig
och mitt hjärta är orligt
till dess det finner ro i dig.

Viktoria.

Idag vill jag tacka en kvinna som heter Eva-Karin. Jag träffade henne på Teologiska Högskolan Stockholm, hösten 2007, under min  tid som teologistuderande där. Det var hon som skrev upp denna bön på ett papper och gav den till mig under ett samtal vi hade.
Jag har bett och mediterat över denna bön sedan dess. I början bad jag denna bön väldigt intensivt, men vartefter tiden går ber jag denna bön när jag ska göra svåra val i min vardag.
Jag har alltid känt att Gud finns hos mig och verkar i och med mig varje gång jag ber, eller samtalar med Gud med denna bön.

GUD, GE MIG SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA,
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN.

Denna bön är välanvänd i olika terapeutiska behandligar världen över.
Det är alltid mest effektivt att be denna bön när vi är oroliga i själen, för det är ju då vi som mest behöver Guds Frid i oss. Och i sanningens namn är det då vi ber till Gud av hela vårt hjärta och vårt förstånd. Guds Frid är en läkande kraft med mirakulös effekt på vår oroliga själ och kropp. Det finns dock inga begränsnings områden för var eller hur vi ska be denna bön. Du är fri att be den där du är just nu i din vardag.

Viktoria.

En av de mest kända psalmerna i Psaltaren är Herren är min herde. Psalm 23. Vi kan läsa eller be den:

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. 
Han för mig i vall på gröna ängar, 
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont,
ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, 
du smörjer mitt huvud med olja 
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv, 
och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.

Viktoria.

I Matteusevangeliet 11:28 kan vi läsa om en inbjudan och ett löfte som Herren Jesus Kristus ger oss på samma gång:


Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.

Till Jesus Kristus kan vi komma precis som vi är. Vi behöver ingen som rekommenderar oss som lämpliga för Honom eller värdiga att möta honom. Vi behöver ingen som för vår talan eller visar oss vägen till Honom. Gud har redan visat oss vägen genom att sända Sin Enfödde Son att bli människa, leva balnd oss och dö på korset för våra synder för att på tredje dagen uppstå från de döda.
Gud vill att vi ska gå direkt till Jesus Kristus och därför finns det inga hinder som kan stoppa oss att ta emot Herrens vila, de hinder som kan stoppa oss är de som vi själva skapar och sätter framför oss då vi inte tar emot denna inbjudan.

Jesus kallar oss, var och en för sig, att komma till honom därför att frälsningen är individuell. Det mest mirakulösa med Gud är att Han är med varje individ som tror på honom helt och fullt, som om Han bara fanns till för den sökande: "Gud är bara min, här och nu."  Den känslan fönimmer var och en av oss som har upplevt Guds närvaro i livet. Det är det som är vila, Herrens vila som Han lovar oss att vila i.

Du som är orolig, tvivlar, är ledsen eller har det jobbigt på annat sätt, kan tacka JA! till Herrens inbjudan och då får du vila av Jesus Kristus.

Viktoria.

I den tidiga Kyrkan placerade man dopfunten vid ingången till kyrkorummet och därmed markerade man att dopet var vägen till Guds familj. Genom dopet upptas man än idag i den kristna kyrkans gemenskap.
Dopet är ett av kyrkans sju sakrament eller mysterium, som man säger i den Ortodoxa Kyrkan, vilket btyder helig handling.
Den äldsta och mest kommenterade dopformel är den som aposteln Paulus har skrivit i sitt brev till galaterna ( och korinthierna, med lite variation) och därmed är den bevarad till vara dagar och för all framtid. Vi kan läsa den i Galaterbrevt 3:28.

Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

I verserna före, Gal 3:26-27, kan vi läsa: Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus.  Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus.

I den Syrisk Ortodoxa Kyrkan följer man fortfarande den äldsta dopceremonin; Gudmor/far bär barnet och lovar ( istället för barnet) att avsäga sig djävulen och alla hans anhängares onda gärningar, man lovar att ta avstånd från djävulen innan barnet döps genom att sänkas ned i dopfunten helt, tre gånger.  Nedsänkningen symbolicerar döden från arvssynden och uppstigandet att den döpte uppstått till ett nytt liv med Kristus.  
Sedan smörjer prästen barnet med olja och därefter tas den vita klädnaden på barnet, som symbolicerar att nu har barnet iklätts "in i Kristus." Barnet mottar Guds Heliga Ande i dopet. Myrran, oljan är symbolen för Helige Ande och  nattvarden, som barnet mottar efter dopceremonin är Jesu Kristi kött och blod. 

I Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan finns det en skillnad i dopceremonin beroende på om barnet är flicka eller pojke: flickor får inte beträda altaret varken före eller efter att hon iklätts Kristus. Men pojkar tas upp på altaret och helst med alla nävarande pojkar,följa efter prästen på en rundvanring i tre varv. Enligt traditionen i kyrkan frambär man bara pojkar för att de i framtiden ska vilja tjäna Gud på altaret, alltså som biskopar, präster eller Mshamshone, hjälpare under gudstjänstlitturgin.
Med dopformeln markerade den tidiga Kyrkan att i dopet iklär sig alla Kristus och får ta emot Den Helige Ande, som är samma Guds Ande för alla och i den exiterar inga dylika gränsdragningar.
Sammanhanget i Galaterbrevet 3:28 måste tolkas ut ett eskatologiskt pesrpektiv. Det är Andens gåva i människorna som likställer dem inför varandra och gör dem till arvtagare, eftersom den bekräftar de troendes sonskap. De sociala skillnaderna, så som klass, etnicitet och biologiska skillnader finns fortfarande kvar i alla samhällen.

Varje morgon vi slår upp ögonen borde vi påminna oss att vi går omkring med Jesus Kristus!  Om alla vi kristna försökte helhjärtat att vara som Jesus skulle världen se så annorlunda ut.

Viktoria.