Du är döpt i Kristi namn!
I den tidiga Kyrkan placerade man dopfunten vid ingången till kyrkorummet och därmed markerade man att dopet var vägen till Guds familj. Genom dopet upptas man än idag i den kristna kyrkans gemenskap.
Dopet är ett av kyrkans sju sakrament eller mysterium, som man säger i den Ortodoxa Kyrkan, vilket btyder helig handling.
Den äldsta och mest kommenterade dopformel är den som aposteln Paulus har skrivit i sitt brev till galaterna ( och korinthierna, med lite variation) och därmed är den bevarad till vara dagar och för all framtid. Vi kan läsa den i Galaterbrevt 3:28.
Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
I verserna före, Gal 3:26-27, kan vi läsa: Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus.
I den Syrisk Ortodoxa Kyrkan följer man fortfarande den äldsta dopceremonin; Gudmor/far bär barnet och lovar ( istället för barnet) att avsäga sig djävulen och alla hans anhängares onda gärningar, man lovar att ta avstånd från djävulen innan barnet döps genom att sänkas ned i dopfunten helt, tre gånger. Nedsänkningen symbolicerar döden från arvssynden och uppstigandet att den döpte uppstått till ett nytt liv med Kristus.
Sedan smörjer prästen barnet med olja och därefter tas den vita klädnaden på barnet, som symbolicerar att nu har barnet iklätts "in i Kristus." Barnet mottar Guds Heliga Ande i dopet. Myrran, oljan är symbolen för Helige Ande och nattvarden, som barnet mottar efter dopceremonin är Jesu Kristi kött och blod.
I Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan finns det en skillnad i dopceremonin beroende på om barnet är flicka eller pojke: flickor får inte beträda altaret varken före eller efter att hon iklätts Kristus. Men pojkar tas upp på altaret och helst med alla nävarande pojkar,följa efter prästen på en rundvanring i tre varv. Enligt traditionen i kyrkan frambär man bara pojkar för att de i framtiden ska vilja tjäna Gud på altaret, alltså som biskopar, präster eller Mshamshone, hjälpare under gudstjänstlitturgin.
Med dopformeln markerade den tidiga Kyrkan att i dopet iklär sig alla Kristus och får ta emot Den Helige Ande, som är samma Guds Ande för alla och i den exiterar inga dylika gränsdragningar.
Sammanhanget i Galaterbrevet 3:28 måste tolkas ut ett eskatologiskt pesrpektiv. Det är Andens gåva i människorna som likställer dem inför varandra och gör dem till arvtagare, eftersom den bekräftar de troendes sonskap. De sociala skillnaderna, så som klass, etnicitet och biologiska skillnader finns fortfarande kvar i alla samhällen.
Varje morgon vi slår upp ögonen borde vi påminna oss att vi går omkring med Jesus Kristus! Om alla vi kristna försökte helhjärtat att vara som Jesus skulle världen se så annorlunda ut.
Viktoria.
Dopet är ett av kyrkans sju sakrament eller mysterium, som man säger i den Ortodoxa Kyrkan, vilket btyder helig handling.
Den äldsta och mest kommenterade dopformel är den som aposteln Paulus har skrivit i sitt brev till galaterna ( och korinthierna, med lite variation) och därmed är den bevarad till vara dagar och för all framtid. Vi kan läsa den i Galaterbrevt 3:28.
Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
I verserna före, Gal 3:26-27, kan vi läsa: Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus.
I den Syrisk Ortodoxa Kyrkan följer man fortfarande den äldsta dopceremonin; Gudmor/far bär barnet och lovar ( istället för barnet) att avsäga sig djävulen och alla hans anhängares onda gärningar, man lovar att ta avstånd från djävulen innan barnet döps genom att sänkas ned i dopfunten helt, tre gånger. Nedsänkningen symbolicerar döden från arvssynden och uppstigandet att den döpte uppstått till ett nytt liv med Kristus.
Sedan smörjer prästen barnet med olja och därefter tas den vita klädnaden på barnet, som symbolicerar att nu har barnet iklätts "in i Kristus." Barnet mottar Guds Heliga Ande i dopet. Myrran, oljan är symbolen för Helige Ande och nattvarden, som barnet mottar efter dopceremonin är Jesu Kristi kött och blod.
I Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan finns det en skillnad i dopceremonin beroende på om barnet är flicka eller pojke: flickor får inte beträda altaret varken före eller efter att hon iklätts Kristus. Men pojkar tas upp på altaret och helst med alla nävarande pojkar,följa efter prästen på en rundvanring i tre varv. Enligt traditionen i kyrkan frambär man bara pojkar för att de i framtiden ska vilja tjäna Gud på altaret, alltså som biskopar, präster eller Mshamshone, hjälpare under gudstjänstlitturgin.
Med dopformeln markerade den tidiga Kyrkan att i dopet iklär sig alla Kristus och får ta emot Den Helige Ande, som är samma Guds Ande för alla och i den exiterar inga dylika gränsdragningar.
Sammanhanget i Galaterbrevet 3:28 måste tolkas ut ett eskatologiskt pesrpektiv. Det är Andens gåva i människorna som likställer dem inför varandra och gör dem till arvtagare, eftersom den bekräftar de troendes sonskap. De sociala skillnaderna, så som klass, etnicitet och biologiska skillnader finns fortfarande kvar i alla samhällen.
Varje morgon vi slår upp ögonen borde vi påminna oss att vi går omkring med Jesus Kristus! Om alla vi kristna försökte helhjärtat att vara som Jesus skulle världen se så annorlunda ut.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
