profetissan

Denna information har jag hittat om Mor Melke och vill gärna dela med mig det till dig. Det bygger på en viss Gertrud Bells besök och dagboksanteckningar från 1909.
Jag har inte hunnit lägga upp bilden på Mor Melke, letar efter en bra bild. 
God läsning!


 På hemsidan: "all kinds of writing"

I artikeln med författare:

6. The Monastery of Mor Melke

Unfortunately our group did not have time to visit the Monastery of Mor Melke (Syriac: Dayro d’Mor Melke; Turkish: Mor Melke Manastiri), located two kilometers south of the village of Arkah (Turkish: Harapali). It was founded in the fourth century (supposedly in a.d. 315) and is named for Mor Melke (Malchus), whose tomb is found in the Beth Qadishe. A legend is told concerning Mor Melke that in Constantinople he captured a demon after exorcizing it from the emperor’s daughter and brought it back to his monastery, collared by a mill stone, which now stands at the top of the monastery’s well.72

Since the monastery had been destroyed and rebuilt several times through the centuries, Gertrude Bell found little of architectural interest there when she visited in 1909.73 At the time there were three monks. Mor Melke was badly damaged in 1915 and subsequently, particularly in the Kurdish rebellion of 1925–26, when Mor Melke was used as a Kurdish base. It remained unoccupied until 1955. More recently, the monastery was situated near the no-man’s land between the PKK guerrillas and the Turkish army. Nonetheless, despite a brief period of abandonment, the monastery has been occupied by a monastic presence for most of the twentieth century, and as of November 2001 there were two monks and two nuns, as well as four students, in residence.74

72. Hollerweger 237.

73. See Bell 70–71, and her diary for May 20, 1909, at http://www.gerty.ncl.ac.uk/. Pictures of the monastery from her 1909 visit are available at same website, photos M142 and M144.

74. The details regarding the twentieth-century history of Mor Melke is gleaned from the May and November 2001 reports of Rev. Stephen Griffith at http://sor.cua.edu.


Viktoria.

Gud har gett människan en fri vilja att välja mellan att ta emot och tro på Gud genom Jesus kristus och att välja mellan det goda kontra det onda.
Den fria viljan handlar beroende av och genom Guds Nåd. Gud har genom Jesus Kristus förberett Frälsningen för människan och därför kan människan inte samla på sig meriter för något som redan är gjort. Men människan är skapad till att göra goda gärningar mot sig själv, sin nästa och Skapelsen och de kommer av att människan har tagit emot Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare. Människan kan tvinga sig till många riter och laggärningar, men ingen av den kan ge henne frihet eller trygghet i Gud. Först när hon lever i och av Guds Nåd som hon gör goda gärningar av hela sitt hjärta och utan att förvänta sig något i gengäld av människor, eftersom hon vet att Gud ger henne belöning både i detta liv och i kommande, det eviga livet.

I Matt 25: 31-34 förklarar Herren att Guds Rike är redan från begynnelsen förberett för de som har valt att ta emot Jesus Kristus som sin Herre och gjort det goda först efter att Guds Nåd har verkat i dem och låtit dem födas på nytt av Anden:

31När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. 32Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. 33Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. 34Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse.
Matt 25:31-34

I Joh 1: 11-13 kan vi läsa om Människan fria vilja:

11Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, 13som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

Gud är den samme i går, idag och i evighet och därför finns det många flera Bibelställen som lyfter fram människans fria vilja i hela Bibeln. Redan den första männsikan fick Gud påbud om fri vilja:

15Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. 16Herren Gud gav detta bud: "Du får äta av alla träd i trädgården 17utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö."
2 Mos 15-17

Och sedan fick Mose det:

15Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka eller död och olycka. 16Om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och om du älskar Herren, din Gud, vandrar hans vägar och följer hans bud, stadgar och föreskrifter, då skall du få leva och bli talrik, och Herren, din Gud, skall välsigna dig i det land som du kommer till och tar i besittning. 17Men om du stänger ditt hjärta och inte vill lyssna utan låter dig förledas att tillbe andra gudar och tjäna dem, 18då säger jag er i dag att ni skall förintas. Ni får inte leva länge i det land som du kommer till och tar i besittning när du går över Jordan. 19Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du skall välja livet, så att du och dina efterkommande får leva. 20Du skall älska Herren, din Gud, lyssna till honom och hålla dig till honom, ty detta ger dig liv, och du får leva länge i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder Abraham, Isak och Jakob.
5 Mos 30:15-19


Viktoria.

Jag har plockat fram  Sören Kierkegaards bok " Fruktan och bävan" och njuter av att läsa den, igen.
Den behandlar stycket i 1 Mos 22:1-19, där Abrahams tro sätts på ett obarmhärtigt prov. (paralellt med en riddares ( sin egen) kärlek till en kvinna).
"Han (Abraham) trodde i kraft av det absurda, ty all mänsklig beräkning hade ju för länge sedan upphört." och vidare:
"Om fader Abraham hade tvivlat så hade jag ingen nytta av hans tro," skriver Kierkegaard.
Läs om Abrahams tro och läs mellan raderna om hans ångest och smärta och hopp och totala tillit till Gud.


Gud sätter Abraham på prov

22 1En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: "Abraham!" - "Här är jag", svarade han. 2Gud sade: "Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig."

3Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om. 4Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. 5Då sade han till tjänarna: "Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er." 6Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans. 7"Far", sade Isak. "Ja, min son", svarade Abraham. Isak sade: "Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?" - 8"Min son", sade Abraham, "Gud utser åt sig det får som skall offras." Så gick de båda tillsammans.

9När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden. 10Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: "Abraham! Abraham!" - "Ja", svarade Abraham, "här är jag." 12Ängeln sade: "Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son." 13När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. 14Abraham gav denna plats namnet "Herren utser". I dag säger man "på berget där Herren blir sedd".

15Ännu en gång ropade Herrens ängel från himlen och sade till Abraham: 16"Jag svär vid mig själv, säger Herren, att eftersom du gjorde detta och inte vägrade mig din ende son, 17skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer. 18Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. Detta skall ske därför att du lydde mig."

19Abraham gick tillbaka till sina tjänare, och alla återvände tillsammans till Beer Sheva. Abraham stannade sedan där.

Viktoria.

1Jag är tvungen att skryta, visserligen till ingen nytta, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser från Herren. 2Jag vet en man som lever i Kristus och som för fjorton år sedan - om det nu var med kroppen eller utan den vet jag inte, men Gud vet det - han blev i alla fall uppryckt till den tredje himlen. 3Och jag vet att den mannen - om med kroppen eller utan, det vet bara Gud - 4blev uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. 5Den mannen vill jag skryta med; med mig själv vill jag inte skryta, bara med min svaghet. 6Om jag skulle vilja skryta är jag ändå inte från förståndet, för vad jag då skulle säga är sant. Men jag avstår för att ingen skall tänka högre om mig än han gör när han ser eller hör mig. 7Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. 8Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred. 9Men han svarade: "Min nåd är allt du behöver." Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. 10Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.    
2 Kor 12:1-10.

Viktoria.

Dopet och nattvarden var viktiga delar i den tidiga kristna gudstjänsten och de är lika viktiga idag i Kristi Kyrka i världen. Grundstrukturen kom till under andra århundradet och beskrivs av Justinus Martyren, och längre ner i detta inlägg av "apostlarnas lära".
 Justinus var hedning men konverterade till kristendom vid tretio årsåldern och var väl påläst. Han var bland annat författare och aktiv sådan i att formulera den kristna tron och riterna. Han flyttade som vuxen till Rom och troligen är det de gudstjänster som firades där han beskriver i Apologi 65 och 67 som anses vara de allra äldsta texterna som beskriver den kristna gudstjänsten.
Först skildras en eukaristisk måltid efter ett dop och senare en söndagsgudstjänst.

Sedan han blivit tvagen och anslutit sig till oss, för vi honom till dem som kallas bröder och är församlade där, och vi ber där gemensamt böner för oss själva, för den nydöpte och för andra i hela världen. … Sedan vi avslutat bönerna, hälsar vi varandra med en helig kyss. Därefter frambärs bröd, en bägare med vatten och en bägare med blandat vin till föreståndaren för bröderna. Denne tar emot dessa, ger pris och ära åt alltings Fader genom Sonens och den helige Andens namn och frambär en lång tacksägelse (

På den dag som kallas solens dag samlas vi alla, från städerna och från landet. Man läser ur apostlarnas hågkomster och profeternas skrifter så långt tiden räcker. När föreläsaren har slutat håller föreståndaren ett anförande, och uppmanar ivrigt till att efterfölja dessa sköna ord. Därefter reser vi oss alla tillsammans och ber, och när vi som förut sagts har avslutat bönen, bärs bröd, vin och vatten fram. Föreståndaren frambär efter förmåga böner och tacksägelser, och folket stämmer in med "Amen".

Sedan delas de välsignade gåvorna ut och tas emot av var och en, och åt dem som inte är närvarande sänds de ut av diakonerna. Ingen får äta eller dricka av er eukaristi utom de som har blivit döpta i Herrens namn. Ty detta som Herren har sagt: Ge inte det heliga åt hundarna.
Efter måltiden finns anvisning om tackbönen:
Vi tackar dig, helige Fader för ditt heliga namn som har en boning i våra hjärtan och för kunskapen och tron och odödligheten som du har uppenbarat för oss genom Jesus, din tjänare. Dig tillhör äran i evighet. (…)

Hosianna, Davids Gud!
Om någon är helig, så må han komma.
Om någon inte är det, så må han omvända sig.
 Maranatha. Amen.

I Didaché (= lära/undervisning, är en samling texter som kallas "apostlarnas lära" och är nedtecknad på 200-talet beskrivs hur man firar söndagsgudstjänst och om förhållningssättet bland medlemmarna i församlingen:

På Herrens dag skall ni samlas och bryta bröd och frambära tacksägelse efter att ha bekänt era synder, så att ert offer blir rent. Men den som har en tvist med en broder skall ni inte låta delta i er sammankomst förrän de har försonats, så att ert offer inte blir vanhelgat. Ty så har Herren sagt: Överallt och alltid skall de bära fram ett rent offer åt mig. Jag är en stor konung, säger Herren, och mitt namn är underbart bland folken.



Viktoria.