Nattvarden och Gudstjänsten i den tidiga Kyrkan
Dopet och nattvarden var viktiga delar i den tidiga kristna gudstjänsten och de är lika viktiga idag i Kristi Kyrka i världen. Grundstrukturen kom till under andra århundradet och beskrivs av Justinus Martyren, och längre ner i detta inlägg av "apostlarnas lära".
Justinus var hedning men konverterade till kristendom vid tretio årsåldern och var väl påläst. Han var bland annat författare och aktiv sådan i att formulera den kristna tron och riterna. Han flyttade som vuxen till Rom och troligen är det de gudstjänster som firades där han beskriver i Apologi 65 och 67 som anses vara de allra äldsta texterna som beskriver den kristna gudstjänsten.
Först skildras en eukaristisk måltid efter ett dop och senare en söndagsgudstjänst.
Sedan han blivit tvagen och anslutit sig till oss, för vi honom till dem som kallas bröder och är församlade där, och vi ber där gemensamt böner för oss själva, för den nydöpte och för andra i hela världen. … Sedan vi avslutat bönerna, hälsar vi varandra med en helig kyss. Därefter frambärs bröd, en bägare med vatten och en bägare med blandat vin till föreståndaren för bröderna. Denne tar emot dessa, ger pris och ära åt alltings Fader genom Sonens och den helige Andens namn och frambär en lång tacksägelse (
eucharistía) för att vi har ansetts värdiga att ta emot dessa (gåvor) från honom. När han avslutat bönerna och tacksägelsen, instämmer hela folket och säger: "Amen". Amen är ett hebreiskt ord som betyder " Må det ske". Sedan föreståndaren har framburit sin tacksägelse och folket har stämt in, utdelar de bland oss som kallas diakoner åt var och en av det välsignade brödet och vinet och vattnet och bär ut till de som inte är närvarande.24På den dag som kallas solens dag samlas vi alla, från städerna och från landet. Man läser ur apostlarnas hågkomster och profeternas skrifter så långt tiden räcker. När föreläsaren har slutat håller föreståndaren ett anförande, och uppmanar ivrigt till att efterfölja dessa sköna ord. Därefter reser vi oss alla tillsammans och ber, och när vi som förut sagts har avslutat bönen, bärs bröd, vin och vatten fram. Föreståndaren frambär efter förmåga böner och tacksägelser, och folket stämmer in med "Amen".
Sedan delas de välsignade gåvorna ut och tas emot av var och en, och åt dem som inte är närvarande sänds de ut av diakonerna. Ingen får äta eller dricka av er eukaristi utom de som har blivit döpta i Herrens namn. Ty detta som Herren har sagt: Ge inte det heliga åt hundarna.
Efter måltiden finns anvisning om tackbönen:
Vi tackar dig, helige Fader för ditt heliga namn som har en boning i våra hjärtan och för kunskapen och tron och odödligheten som du har uppenbarat för oss genom Jesus, din tjänare. Dig tillhör äran i evighet. (…)
Hosianna, Davids Gud!
Om någon är helig, så må han komma.
Om någon inte är det, så må han omvända sig.
Maranatha. Amen.
I Didaché (= lära/undervisning, är en samling texter som kallas "apostlarnas lära" och är nedtecknad på 200-talet beskrivs hur man firar söndagsgudstjänst och om förhållningssättet bland medlemmarna i församlingen:
På Herrens dag skall ni samlas och bryta bröd och frambära tacksägelse efter att ha bekänt era synder, så att ert offer blir rent. Men den som har en tvist med en broder skall ni inte låta delta i er sammankomst förrän de har försonats, så att ert offer inte blir vanhelgat. Ty så har Herren sagt: Överallt och alltid skall de bära fram ett rent offer åt mig. Jag är en stor konung, säger Herren, och mitt namn är underbart bland folken.
Viktoria.
