profetissan

Sista Bibelläsningen under  onsdagens Hasho, (onsdagskvällens bön)




1Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. 2Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter bästa sättet att röja honom ur vägen – de var rädda för folket. 3Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. 5De blev glada och erbjöd honom pengar. 6Han gick med på deras anbud och sökte ett tillfälle att utlämna honom utan att folket var med. Påskmåltiden förbereds 7Så kom det osyrade brödets dag, då påsklammen skulle slaktas. 8Och Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.” 9De frågade var de skulle göra det. 10Han svarade: ”När ni kommer in i staden möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11och säg till den som äger huset: Mästaren frågar var salen är där han kan äta påskmåltiden med sina lärjungar. 12Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som står färdigt. Där skall ni göra i ordning måltiden.” 13De gick och fann att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
Luk 22:1-13



Viktoria.

Kyrkan är en plats för de sjuk. De friska bär upp den tillsammans med Jesus Kristus.
De friska är väldigt få och sin hälsa bär dem i bräkliga lerkärl. De måste ständigt vara hos Jesus, annars blir de sjuka.

Kyrkan är till för de sjuka, de marginaliserade och de små. De friska ska välkomna dem och bjuda dem att smaka på Jesus Kristus.
Kyrkan rymmer även de fina med hårda skal som skydd mot Gud och livet.
För dem öppnar Herren sin stora famn och tar emot dem varje gång de kommer till Honom, i och utanför Kyrkan.

De finas kyrka är dock en sovande Kyrka för ingen får visa sin levande tro på Gud,
jo, folk får visa sin levande tro på Gud, men ingen lyssnar på dem därför att de inte känner igen sig i deras tro.
En sovande kyrka för de fin-upp-klädda är bromsklosar som prampar ner på allt som kommer i deras väg.

Hur skulle Jesus bemöta dem  eller hur bemöter Herren dem?
Inte med banbullor eller hot om helvetets eldar. Inte så att de hör och vänder om till Honom på monangen i alla fall.
nej, Herren är tålmodig och älskar dem alla  och visar dem lite mera Kärlek och Barmhärtighet, än han visar dem friska kan man uppfatta ibland. Men de friska behöver ju inte läkare, utan det är de sjuka som behöver akutvård.

Så, det enda som finns att göra är att ha tålamod med livet och alla de-fin-up-klädda i herrens Kyrka,
för kan Herren vänta ut dem, Han som de syndar rakt in i hela Honom dagligen så får vi lära oss tålamod och missionera i Herrrens namn, inte med banbullor och vredesutbrott, utan med vårt vardag och liv.



Viktoria.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.
Matt 7:12

I den lilla gemenskapen efter Gudstjänsten berättade en kvinna denna historia för oss idag:
En gång för många år sedan fanns det en änka i TurAbdin. Hon hade en son och bodde kvar i det lilla hus hennes man hade byggt åt dem och de hade kvar sin ko, mannens arbetsåsna och några höns som hon och sonen levde av. Hennes man hade varit tjänare åt släktens rikeman och försörjde sin lilla familj med den lilla lön han fick av sitt arbete.
Men det var svårt för änkan att klara av att försörja sig själv och sin son, då hon inte hade några pengar att köpa vete för att kunna göra burgul, hurike, garso och mala en stor del av det till mjöl och baka bröd av det, så att det kunde äta sig mätta.
Änkan var ingift en en by och alltså flyttade från sin födelseby. Hennes mans släkt ville gifta bort henne med en äldre änklig, men hon vägrade gifta sig med gamliongen och då stötte dem bort henne ur släkten och gjorde livet surt för henne och för hennes son.
Det kom en tid då ingen i byn ville "låna" henne vete eller bröd. En hel by hade lurats att ge liv åt sin ondska så att de tillsammans, stora som små kunde hjälpas åt att djävlas med en försvasrlös änka och ett litet barn.
En gång tog änkan med sig sin son och begav sig till sitt föräldrahem för att be dem om ekonomiks och sädes stöd. Hon fick lite pengar och två fulla säckar med säd med sig och kom hem dagen efter.
Änkan och sonen möttes av hennes mans bror strax innan bygränsen. Svågern krävde att få halva hennes säd, men hon ville inte ge honom något alls, hon hade kämpat för detta och dessutom var det henns föräldrar som gav henen det, så svågern hade inte rätt att få det av henne. Svågerns frustration och misslyckanden vändes mot änkan. Han hade sitt vapen med sig, en spade. Han tog ett steg närmare och svände med spaden och smällde till på hennes huvud med handtaget. Hon tappade balansen och ramlade baklänges. Pojken kröp ihop och gjorde sig osynlig för farbrodern som pojken upplevde som förgörande demon.
Svågenr slåg ner änkan och tog hälften av hennes säd och smet iväg mot byn. Pojken vågade se sig om och kröp fram till sin mamma. han såg att hon blödde från huvudet, men hon var vaken. Pojken grät. Mamman drog honom intill sig och de grät tillsammans.

Makten är väldigt ond när den missbrukas och tyvärr är manipulation och djävulskt list vardagsmat bland människor och det är effekterna av ondskans verk vi kan se i så mycket som händer på jorden och mellan människorna. Som det framgår av berättelsen ovan, så behöver inte djävulen själv mörda, slå, råna och kränka människorna, det gör vi så bra själva. Satans jobba är bara att så onda tankar och känslor i oss, resten sköter vi människor på egen hand.

Viktoria.