profetissan

Idag var det Kyndelmässodagen enligt kyrkokalendern/året. Det infaller alltid på den 2. februari i den Syrisk Ortodoxa Kyrkan och firas fortfarande även om det infaller på en vardag eller lördag, som i år som inföll i lördags och firades i vår kyrka och i många andra församlingar.

Jag var på två Gudstjänster om samma predikotext, en i går och en idag och i båda predikningarna handlade det om den berömde Symeon som väntade på att möta Israels Frälsare i närmare 200? år.

Fader Georg läste hela stycket och vi fick höra om profetissan Hanna Fanuels dotter och hennes mission utanför Temlet. Men själva predikan var som den jag hörde idag; Symeon och hans väntan på Herren.

Enligt legenden var Symeon en av de 72 (avrundad till 70 och därav namnet Sptuaginta som betyder sjutio) lärda som fick äran att översätta Torah från hebreiska till grekiska, den så kallade Septuaginta. Översättning beställdes av någon kejsare i början av 200-talet i Alexandria i egypten.

De 72 lärdas översättning överrenstämde utomordenligt bra när den var avslutat. Men när Symeon kom fram till Jesaja 7:14 tvivlade han på att Jesaja verkligen hade hört rätt från Gud. Han tvivlade på Gud och misstrodde profeten och då "straffades" (eller välsignades, skulle jag vilja uttrycka det) han med att leva kvar i kroppen tills den dagen han fick möta jungfrun och Frälsaren.

 

 

Läs hela stycket om när Symeon och Hanna möter och tar emot Herren:

Jesus bärs fram i templet

22 När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det var befallt i Herrens lag: "Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren."* 24 De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.
25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde.* 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
29 "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. 30 Ty mina ögon har sett din frälsning, 31 som du har berett att skådas av alla folk, 32 ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom. 34 Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. 35 Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan."
36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon levt med sin man från den tid hon var jungfru, 37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla dem som väntade på Jerusalems frälsning.
39 Sedan de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, vände de tillbaka till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40 Och pojken växte till och fylldes av kraft och vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

 

Trevlig läsning!

Viktoria.