profetissan

Jag är, nej,  "Jag är" är inte sjuk, men jag har inflamation i halsen och min kropp är drabbad av febertoppar och frossa sedan i lördags kväll.
Makbula visade tecken på feber och halsinflation redan i onsdags kväll och all hennes personal har blivit smittade vartefter.
Jag är trött och orkar inte koncentrera mig på att skriva. Jag får återkomma med nya inlägg när inflamationen har lämnat min hals och min kropp har återhämtat sig.


Viktoria.

Alla de människor som har vågat livet för att få leva i demokrati och frihet i de många arabiskttalande länderna har lyckats med de första stegen. Det började med Tunisien och revolutionens vindar blåste vidare mot Egypten och nu pågår de i Libyen, däremellan pågår det i flera andra länder och mindre riken.

Det är nya tider som kräver nya statsformer för att människorna vill ha annorlunda och bättre levnadsstandard. Världen finns ju  på nära håll, i väldigt mångas hem alla länder är och mera internationell än någonsin idag genom teknikens snabba utveckling.

Jag läste lite om hjälporganisationen Diakonia och hittade väldigt bra tankar på deras hemsida som jag vill dela med dig här.

" Hoppet ger motivation och uthållighet i en kaotisk värld. Det är en kraft som redan nu skapar förändring."

" Det kristna hoppet är att försoning kan leda till nytt liv med nya värden trots outhärdliga erfarenheter."

" Patriarkala värderingar genomsyrar kultur, religion och traditioner och bidrar på så sätt till att både män och kvinnor upprätthåller och befäster kvinnans underordning."

" Fattigdom i världen beror inte på att det finns för lite resurser utan på att de fördelas orättvist."

Läs dessa tankar eftertänksamt och väldigt sakta.




Viktoria.

Jag kan inte rensa bort denna besvikelse ur mina tankar och uppenbarligen tycks det vara djävulens "andra seger"  mot mig, eftersom jag har övervunnit drygt en veckas kamp mot honom och försökt att glömma den besvikelse jag har fått genomlida på grund av en prästs behandling av mig, inte som person eller troende, utan som kvinna och mera bildad, frimodigare och inte lyder under honom mera.
Både min besvikelse och prästens agerande, alltså ren avund och rädsla, är ett satans verk för att splittra oss i Gud. Jag vet detta därför att Guds Heliga Ande har ingett mig att strunta i det hela och göra mitt jobb. Detta är en vanlig process i varje troendes andliga liv, om hon/han är medvetna om den vill säga, och jag borde vara tacksam för denna Guds Nådegåva och förlåta prästen villkorslöst, men det har jag inte kunnat alltså. Mycket kanske för att jag inte velat släppa det och lämna det i Guds händer helt och hållet, eftersom jag hamnade i en fallgrop av djävulens alla list hela den veckan som varit så har jag fastnat i detta fall och uppenbarligen trivts bra med att tycka synd om mig, eller se mig som missförstådd och förbigången av kyrkans män. Detta är tragiskt och tråkigt värre, men sant.

Jag är glad att jag inte försökt att ge igen och hämnats på olika ovärdiga sätt, för det kunde jag göra om jag ville, men där har jag medvetet valt att lita på Gud och vila i Honom istället.
Och nu skriver jag av mig min besvikelse för att låta den gå till historien:
Jag hade flera gånger bett denne präst att komma och föreläsa om något ämne för mina studenter på Bibelstudier för att de skulle känna sig inkluderade i kyrkan och accepterade som en viktig del av kyrkans gemenskap. Eftersom vi hade fått återbud flera gånger tidigare, i sista minuten av andra präster som jag hade kontaktat och bokat in dem för föreläsningar hos oss, så anade jag ett missnöje hos studenterna, och jag förstod dem.
Vem vill inte bli sedd och bekräftad av de man ser upp till? Antagligen ingen, så jag pratade med denne präst flera gånger eftersom jag känner till honom ganska väl, och bad honom komma och träffa oss någon gång.
Han verkade vänlig och skulle se om han kunde komma någon gång. Jag såg rakt igenom honom och visste att han inte ville ens tänka på att se och bekräfta mig eller mina studenter som en vilktig del av hans kyrka. Han kom aldrig och låtsas inte om mig och min grupp.

Men han brukar gå och prata för andra ungdomsgrupper ur samma kyrkor som de ungdomar som går på Bibelstudier.  Vilket hyckleri i Gud! Där är praktexempel på hur vi sårar Gud.
Så när jag fick höra senast han var och pratade= såg och bekräftade en annan grupp ungdomar, i början av förra veckan blev jag ledsen och frustrerad, men tyst. Jag orkade inte dividera med prästen om varför han gör skillnad, eftersom jag redan vet det och vill inte höra flera undanflykter.

Min besvikelse bygger inte enbart på att han ignorerar mig som gör anspråk på att undervisa i Bibeln, trots att jag är kvinna och hans bibelsyn inte tillåter att jag undervisar ungdomar i Bibelstudier, utan mycket mera bygger den på att vi som kallar oss för Guds utvalda så lätt glömmer bort Gud i våra liv och faller tillbaka till det världsliga livet och dess alla frestelser.
Jag vet mycket väl varför prästen inte vill ha mig i närheten av Bibeln eller altaret, om det inte är på hans villkor, eller den tradition som han lyder under, även om jag vet att han tror mera på omvändelsens Andliga dop, än människors regler och ritualer, men ändå är han tvungen att motarbeta mig med alla sina krafter. Så synd!

Viktoria.

I förmiddags fick jag en ingivelse= ny och bra tanke som upplyser mig om saker och ting i min vardag, eller i livet i allmänhet och själen och Den Treenige Guden i synnerhet.
Jag och Aram åt en senfrukost under ett trevligt samtal och mitt i samtalet vandrade mina tankar till Gud och hur vi människor kan glädja Honom, men också hur vi kan såra Honom. Jag fortsatte att "se och uppleva" mina tankar och förstod på ett mera konkret sätt att ärlig och närvarande gemenskap är vad Gud själv har med de två andra personerna i Treenigheten. Eftersom Gud är kärlek så kan Han i Herren Jesus Kristus och Den Heliga Anden inte såra varandra då Treenigheten är alltid Enig i allt De säger och gör. 
Men vi människor är unika individer och säger eller handlar ganska sällan som någon annan människa i alla händelser.

Plötsligt avbröts jag i mina egna tankar och "upplystes" av Guds Heliga Anden om detta: Gud blir sårad liksom när en förälder som älskar sina barn ser dem bråka, såra varandra och bli osams för små eller stora saker.  Även om människor inte synligt sårar Gud, så känner Han av den smärta som den drabbade känner.

Som mamma känner jag alltid en smärta när mina barn tjafsar och bråkar om saker och ting och min första instinkt är alltid att antingen jag försöker skapa fred mellan dem eller hjälper dem på väg att de själva försonas och blir vänner igen. För det är det som är meningen med livet i en familj; att just försonas och gå vidare tillsammans som vänner.


Viktoria.

När Guds tid är kommen i människors liv så blir allt människan gör bra både för henne själv och för andra, så fungerar det för mig i varje fall och det är höjdpunkten av tillit och tacksamhet.
Jag brukar då leva i tacksamhet och lycka över Herrens nåd i mitt liv, och det är dessa -olika långa- perioder som gör att jag fortsätter att hoppas, tro och lita på Gud.

Den process jag skrev om igår får skjuts av sådana lyckoperioder.


Viktoria.

Igår mötte jag en av Mor Georgis styrelsemedlem. I vår kyrka är alla styrelsemedlemmar män och 50 plus. Shabo var road av att jag hade skrivit ett brev till dem och småskrattade när han sa:
- Igår läste jag ditt brev, och småskrattade. jag tvingade mig själv att inte ryckas med hans roade min och skoja bort det som jag ansåg för viktigt för att sopa under mattan och försökte vara allvarlig men på ett lättsamt och trevligt sätt.
- Jaha, så bra, för jag väntar på ett svar från er, sa jag.
- Nej, svar får du nog inte skriftligt, det ska du inte förvänta dig.
- Nehej, men vad kom ni fram till då, kommer ni att anlita någon mera kunnig firma så att det blit gjort snart eller...
Han började beklagande berätta om problemet och att det kostar mycket för kyrkans ekonomi, och han lät bekymrad över situationen.

Jag fick inget intryck av att de skulle ta tag i värmesystemet i kyrkan och avhjälpa det snarast, men Shabo var noga med att säga att "nu har du fått svar i alla fall."
Jag har lite svårt att se att saker och ting som är "allmän gods" kan åtgärdas om ingen ser missödet och reagerar. För ofta är det så att flertalet människor ser fel och brister men av olika skäl låter bli att reagera och se till att det händer något bättre av situationen.

Viktoria.

Ibland kan jag känna att nu är Guds tid inne för mig, men när en kort tid har gått hinner jag tänka att det var bra att det jag bad Gud om inte inträffade i mitt liv, för jag inser hur oförberedd jag var då.
Jag brukar då tacka Herren att Han vet bättre än mig och är oföränderlig. Själv brukar jag vara ombytlig i tanke och känsla och upplevelse, allt efter situation och kontext, och der ät naturligt och högst mänskligt fenomen.
Men den som har blivit medveten om sin längtan efter Guds tid i sitt liv och går och hoppas och inväntar den process som det är att vänta på Guds tid i livet, ja du har en stor upplysnings tid framför dig i andliga ting.

Den processen kräver att du bit för bit och på ett aktivt sätt väljer att förlita dig på Gud, och släpper taget om din kontroll över dig själv och din vilja i ditt liv. Det är svårt, ja ibland väldigt svårt och de flesta ger upp sin fördjupning i andlighet under denna process, för den är smärtsam, eftersom den kräver en viktig del av dej: att du ska vara uppmärksam på din intuition istället för din kontroll och att du ska lita på Gud och be om Han vilja i ditt liv, istället för din egen vilja.

Det är även lätt att man fastnar och stagnerar i denna process då hoppet många gånger grusas sönder av att man inte uppfattar eller upplever Guds närvaro.
Men den som håller ut får del av Guds vishet och andra nådegåvor som befriar kroppen och själen från många slav ok.

I Galaterbrevet skriver aposteln Paulus så här om Guds rätta tid för mänskligheten:


4Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, 5för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. 6Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: "Abba! Fader!" 7Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.
Gal 4:4-7

Viktoria.

Jag känner många kvinnor som då och då säger: " tänk om jag visste det jag vet idag! Då skulle jag ha valt helt andra vägar att gå." Så brukar även jag säga till dessa kvinnor, då och då, men som jag och Tone diskuterade ikväll, så ligger det en annan mening och filosofi bakom det vi visste då och det vi har lärt oss om oss i vårt unga eller yngre liv.
Förresten blev vi inte klara med vårt samtal förrän alldeles nyss och det är därför jag inte hunnit göra detta inlägg tidigare.

Jo, jag brukar säga att när vi var unga så var vi unga i den tid som var vår ungdomstid och vi visste inte bättre än det vi visste då. Vidare brukar vi, jag och min lilla syster Tone alltså, vi behövde de åren och den tiden för att lära oss det vi vet idag för att göra goda val så att vi mår bättre än vi någonsin tidigare gjort.
Vi brukar också påminna oss själva att det var inte vårt fel att vi var de vi var då, vi gjorde vad som förväntades av oss därför att samhället vi levde i fungera på ett visst sätt som vi hade blivit influerade och påverkade av. För vi vill ju inte vara utan de erfarenheter vi har gjort genom livet heller, eftersom vi då inte skulle vara de vi är idag.


Djupa samtal om livets existentiella frågor är väldigt intressanta att samtala om med Tone och alla andra som tycket om att filosofera och prata om det.

Apostel Paulus uttryckte det redan i början av 50-talet e.Kr. på ett väldigt bra sätt:


När jag var barntalade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga.
Första Korinthierbrevet !3:11

Viktoria.

Idag var det minus 12 grader hos oss när jag fick skjuts till kyrkan, klockan var strax före tio på förmiddagen.
I Mor Georigs kyrkan har prästen och de övriga i styrelsen kommit fram till att börja Gudstjänsten klockan 09.00 istället för 08.30 för att flera ungdomar ska komma till kyrkan på söndagar och helgdagar. Detta förnyelse eller anpassning efter den tid vi lever i är ett önskemål från ungdomarna och de äldre har lyssnat på dem, det är bra.

Det var minnes Gudstjänst för en äldre dam i församlingen, som dog för några veckor sedan, (en särskild bön och Bibelläsning lästes över hennes själ på den fyrtionde dödsdagen, enligt den Syrisk Ortodox Kyrkans tradition), och det var många människor som hade trotsat vinterkylan och snön och tagit sig till kyrkan. Det kom en hel del ungdomar också, bland dem några från Bibelstudierna och vid tio tiden var det stora kyrkorummet full av människor.

Jag hade tagit på mig ordenligt med kläder, eftersom jag brukar sitta i en av de bänkrader längst fram i kyrkan och ganska nära den ena sidodörren, som några flickor i flickkören brukar öppna då och då, för att få lite frisk luft, så tänkte jag att idag lär det bli väldigt kallt när de öppnar dörren och den kalla luften skulle få mig att frysa och bli förkyld. Med detta i baktanken klädde jag mig därför varmt.
Men ingen i flickkören verkade vilja (eller vågade) öppna dörren idag. Jag hann knappt sätta mig efter prästens Bibelläsning förrän jag kände att jag hade svårt att andas. Det var så fruktansvärd varm och jag var tvungen att gå och öppna dörren själv och ställa mig frivilligt i vinterkylan för att få friskluft.

Mina föräldrar hade nämnt att det var något fel på kyrkans värmesystem denna vinter och att det måste vara väldigt dyrt med den höga elkostnaden. Flera äldre hade klagat och de ansvariga hade anlitat både amatörer och proffs för att få det lagat, men ingen hade kunnat diagnostisera felet och få den fixat.

Värmeböljan var outhärdligt för mig och många andra, men de flesta kvinnorna hade klätt sig efter den höga värmen i kyrkorummet, för det har varit med om detta tidigare och lärt sig att ta saken i egna händer och uppföra sig efter alla seder om att inte skaffa sig fiender och nämna fel och brister i kyrkan.
Jag satt och genomled hela Gudstjänsten, men kunde inte koncentrera mig på liturgin eller predikan, jag tänkte mest på vad och hur jag skulle få fram min kritik till de ansvariga i styrelsen, så att de tog till sig det och gjorde något konkret åt missödet, som måste sluka enorma summor av medlemmarnas kollekt och gåvor till kyrkan.

Jag ville inte skriva något i kyrkan och ge den till "ljus tändande mannen", (även om jag kände mig väldigt frestad att göra det), som gick fram och tillbaka mellan bänkraderna och tog emot pengar som de äldre gav honom för att tända ljus för de döda, och han tände ljus och lade pengarna i kollekten,  inte heller ville jag prata med någon i styrelsen om det. Jag skulle skriva ett brev när jag väl kom hem bestämde jag mig för.

När jag kom hem var jag irriterad och lättretad och visste varför. Jag kände att jag måste ta mitt ansvar och handla. Jag skrev ett brev och skulle faxa det, men kyrkans fax fungerade inte, jag ringde och pratade med en trevlig och vänlig dam, som jag känner, men hon visste inte vad en "fack" var och inga i styrelsen var kvar i kyrkan, så jag fick prata med den ansvarige i morgon, sa hon vänligt.
Men jag kunde inte vänta till imorgon heller! Jag åkte till kyrkan och knackade på dörren till "mötes rummet", ingen var där. Prästen hade dop i kyrkorummet och de anhöriga till den döda damen som skulle ta emot kondoleanser "aza" hade hunnit gå hem. När jag skulle lägga brevet i postlådan kom en styrelsemedlem, man, ut till hallen och jag både pratade med honom och gav honom mitt brev som jag vill att de behandlar så fort han träffar andra i styrelsen.
Farbrorn var så trevlig och vänlig att all min irritation lade sig medan vi pratade om värmeproblemet som slukar församlingens pengar. Han berättade hur många som hade anlitats för att lösa problemet och hur dyrt det är för kyrkan med skenande elkostnader. Jag sa att det måste ju finnas en lösning som är billigare i längden än att låta felet vara som det är. Han lovade att diskutera mitt brev med de andra styrelsemedlemmarna.

Det är inte första gången jag ser eller "klagar" muntligt på fel i kyrkan, men jag bestämde mig för att framöver göra det skriftligt i hopp om bättre effekt.

Viktoria.

Idag har funderat på att skaffa mig öronproppar att ha i mina öron när jag går ut hemifrån. I förmiddags tränade på gymmet och fick ofrivilligt höra ett långt och detaljerat samtal mellan en kvinna och en man. Jag cyklade och de gick på motionsband. De är syrianer och känner varandra sedan länge, eller mannens fru och kvinnan är goda vänner och därför känner de varandra och genom kvinnornas relation känner dem ett par vars äktenskap har länge varit (om inte alltid) ett helvete. Som jag förstod jag på deras samtal eller dom över kvinnan så var mannen i äktenskapet den motionerande kvinnans bror. Mannen visste att jag är syrian men inte kvinnan. Henne har jag inte sett på gymmet tidigare. De pratade högt och obehindrat och hade inte en tanke på att de hängde ut ett par och svartmålade kvinnan i det äktenskapet. Jag kämpade med mitt cyklande och torkade av svetten från pannan och kämpade lika mycket för att inte be de hålla tyst, för de störde mina tankar. Men de pratade på och verkade liksom vilja imponera på mig om att de hade något viktigt att prata om och överröstade musiken från högtalarna.

Jag mindes många andra samtal som jag ofrivilligt fått höra mellan vuxna och barn och vuxna män och kvinnor i badhuset, gymmet, tunnelbanan, kyrkan, festlokalen, hos grannar, vänner och syskon och på flera andra platser, som jag inte lagt mig i för att inte skaffa mig fiender. Många gånger har jag blivit besviken på mig själv för att jag inte sagt ifrån då samtalen varit kränkande mot barnet eller den vuxne i underläge. Många gånger har jag sagt ifrån och sett att det både har blivit bra men också mindre bra, beroende på situation och de inblandade. Idag kände jag att ju längre dessa motionerande människor pratade om det där paret desto mera arg blev jag, men jag hade inte tänkt lägga mig i alls, för jag känner inte paret i fråga och orkade inte bli indragen i något så pessimistiskt och jobbigt. jag blev mer och mer arg på kvinnan som svartmålade kvinnan i äktenskapet och helgonförklarade mannen, detsamma gjorde mannen också. Jag fick höra vilka svordomar som mannen svor till kvinnan som jag aldrig hört tidigare, som uttrycker att "han skulle tvätta henne med svordomar."

När de började berätta att det var rätt åt henne att mannen slog henne och att en gång slog han henne svårt medan den motionerande mannen var hemma hos dem. Kvinnan hade gråtit av smärta och skam säkert, då ingrep den motionerande mannen och slog ett slag till mannen. Då säger mannen: det slaget ska jag aldrig glömma eller förlåta dig för", berättar den motionerande mannen och den motionerande kvinnan fyller i att det var rätt åt henne! Då känner jag att jag blir rasande, vänder mig mot dem och hör mig själv säga; "det är märkligt att hon stannar kvar hos honom. Varifrån har han hämtat rätten att slå henne? Har Gud gett honom den rätten kanske? Vad är det för en feg stackare som slår sin fru? det har han inte alls rätt till, det är en skam för honom att bete sig på ett sådant sätt!" Kvinnan blir röd i ansiktet, vänder sig mot mig och säger; nä men, hon hörde oss och är syrian! Mannen blir alldeles tyst och ser skamsen ut och kvinnan blir lika tyst själv. Jag blir också tyst och undrar vem det var som talade i mig och sa de orden och blir tyst. En obehaglig tystnad uppstår och luften känns tungt och svetten ännu klibbigare. Något i mig (satan?) ville att jag ska be om ursäkt för mitt påhopp, men något annat (Herren Guds Heliga Ande?) ville hindra mig från att ångra mitt handlande, så jag lyder det senare och tvingar mig att stå emot alla syrianska koder om kvinnligt beteende och uppförande gentemot män och äldre, för dessa två motionärer var äldre än mig.

Lite senare ville mannen vara hövlig eller be om ursäkt för sitt pladdrande och dömande av kvinnan i paret och var vänlig och slätade till situationen. Jag var förlåtande och sa att ingen är felfri och i ett äktenskap är man två och det kan aldrig vara bara den enes fel. -Oavsett, så är det omänskligt, ovärdigt och olagligt att slå sin fru, sa jag och han instämde. Viktoria.

Det är väldigt vanligt att man hör sånt som man inte alls vill höra numera. Mobiltelefonen har sprängt många gränser för vad som är privat eller vad som lockar mångas uppmärksamhet, så att den som talar i mobilen får den uppmärksamhet den söker, kan man tro. Men det är allt vanligare att folk pratar högt med sina medföljare om högst privata saker även i vanliga samtal mit bland folksamlingar och högt så att det hörs långa vägar. jag tänker ofta att det måste vara efterskador som orsakats av all högljudd musik som hörlurar har orsakat sedan 80-talets teknikutveckling. Det privata har blivit allmänhetens gemensamma rättighet inte bara vad gäller det uttalade ordet i det offentliga rummet, utan även det skrivna, som till exempel genom alla bloggar, var av mitt är en av dem.

Idag pratade två män om en tredje man och jag hörde hela samtalet. De pratade arabiska och kanske trodde de att jag inte behärskade det språket. De hade gjort ett uppehåll i simmandet, själv stod jag i simbassängen och gjorde vatten gympa i ett av hörnen och stod alltså en bit ifrån de två männen.
Man 1/ - Jag mötte X när jag var kom hit, han hade då bråttom idag.
Man 2/ - Ja, han hade bråttom för han var rädd för sin fru. Du vet att han  har ingen talan hemma, det är frun som bestämmer allt hemma och över honom. han vågar inte säga ett knyst inför henne i hemmet. Men du ser, han visar en helt annan bild inför oss på gymmet. Här vågar han spela macho och vill få oss att tro att han är "man."
Man 1/ - Jaha, är det så det ligger till med honom... Ja, han sa faktiskt att han skulle köpa auberginer. Ha ha ha, skrockade han.
Jag kände att det är varken något nytt eller trevligt att kommentera och struntade i dem. Efter några simvarv stannade Man 1 vid bassängens enda ände för att samtala med en tredje man.
- Är inte X här idag?
- Nej, han har redan gått. Han skulle köpa auberginer till sin fru! ha ha ha!
- ha ha!, skrockade man 3, men kom snabbt på en ny tanke och sa: ja, men det är han som ska äta dem!

Den ena påverkar den andra och drar ner honom i samtalets riktning. Det kändes kusligt hur man 1 påverkades snabbt av man 2 och blev en ännu mera pessimist och tänkte inte bara negativt, utan elakt om X.
Men man 3 som inte verkade vara nära bekant med de två männen kunde tänka sig in i Xs situation och tyckte att det var rätt och bra att X kunde handla åt frun, för hon skulle ju laga maten till familjen och i den ingick ju X.

Dessa män är kanske mellan 45- 55 år och alltså av den generation syrianer som lever i en drömvärld om att bli uppassade av frun, oavsett om hon jobbar heltid ute i samhället eller är hemmavarande av olika anledningar, för de har den bilden av sig själva som familjefäder som ska ha familjens all respekt enbart för att de är män.
De förstärker gärna denna drömbild om mans-släkten i sin omgivning för att hålla den vid liv i de sociala nätverken.

Det är naturligtvis en förskönad bild av verkligheten för väldigt många i dessa mäns ålder, men majoriteten vill nog ha familjefader-bilden som ideal, inte för att de älskar sina fruar och vill deras bästa utan därför att det passar dem bäst så.
Rollerna har förskjutits och ser annorlunda ut än vad de gjorde i våra ursprungsländer och de är en process för både kvinnor och män att hitta sig själva i sina nya roller.

Viktoria.

Utan att inse att gamla traditioner står i vägen för nya och mera realistiska och framförallt livgivande traditioner kan man inte förändra. Och untan att förändra gamla inrutade mönster kan man inte införliva några nya. Gammalt kan bli nytt bara om människor ändrar attityd och lyfter fram det goda i det gamla.
Så här säger Herren Jesus Kristus om gammalt och nytt:

16Ingen sätter en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då sliter lappen med sig bitar av plagget och det blir en värre reva. 17Och man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar.
Matt 9:16-17


Viktoria.

Jag tror att villkorslös förlåtelse är förbehållet bara Gud. Människan är ämnad att bli lik Herren Jesus Kristus redan under sitt jordiska liv, men att förlåta allt och alla villkorslöst är nog ett livslångt process och det är nog ganska få människor som uppnår det målet i varje generation räknat. Men de som gör det finns också, tror jag. Idag mediterade jag över några av mina(många)fel och brister som jag medvetet eller omedvetet, av rädsla, feghet eller solidaritet gentemot andra viktiga personer för mig, eller av solidaritet gentemot Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan och dess tro och tradition, eller av rädsla för vad alla andra skulle tänka, tycka och säga, fattade beslut som har sårat mig djupt. Du som är insatt i Mellanösterns kulturer, seder och bruk vet säkert vad jag skriver om.

Medan jag meditera och lät många minnen komma upp till mitt medvetande och passera förbi mitt jag. Jag hade planerat denna meditation tidigt i morse och tog god tid på mig när jag var ensam hemma och det var alldeles tyst omkring mig. Jag ville uppnå total och villkorslös förlåtelse mot mig själv denna gång. Jag har använt mig av denna meditationsteknik tidigare och gör det då och då med bra resultat. Men jag känner att jag fortfarande inte har förlåtit mig själv för de fel och brister som jag gjorde tidigare och som det är för sent att ha dem ogjorda, men inte för att acceptera dem. Jag bad och upprepade mina ord om att jag nu vill förlåta mig själv villkorslöst för att inte ens minnena av de felen ska hindra mig att lämna dem bakom mig och bli fri från dem. Jag kände att jag lyckades bättre denna gång, och jag kommer nog att fortsätta att meditera flera gånger. För om jag inte kan förlåta mig själv på djupet, hur ska jag kunna förlåta min nästa? Kan hända att många tycker att det är lättare att förlåta andra än en själv, men är det det verkligen?

Jag tror att det svåraste är just att förlåta sig själv både för små och stora beslut i livet. Jag tro att människans värsta plågoande är hon själv, när hon tillåter sig själv att vara det. Inom kristendomen och mystiken brukar vi säga att det är djävulen som splittrar oss och sätter ständigt hinder och fallgropar för oss för att vi ska stagnera i vår tro på Gud. Och visst är det så många gånger. Det är satans jobb att sätta krokben för alla kristna i alla tider och länder, men vi är ju friköpa genom Jesus Kristus blod av den makten och bör alltså ta vårt eget ansvar och inte ständigt skylla på onda makter som hindrar oss. Inse bara att det är deras jobb, men också att du har ett jobb att sköta, och det är att gå vidare och fortsätta att tro, hoppas och lita på Gud oavsett hinder och tråkigheter.

Det bästa är att lära oss att våga släppa kontrollen över oss och allt vårt och överlämna allt i Guds händer. Att lita på Gud är att ständigt få vila i Gud och vara medveten om Hans kärlek som flödar över till dig, fast du inte ser det och inge annan heller, så upplever du det i hela dig. Viktoria.

Guds planer är så annorlunda än människans och bra är väl det. Därför ska människan alltid välja Guds vägar framför människors bud. Här uppmanar oss Gud genom sin profet Jesaja:

8Mina planer är inte era planer

Jag läser i fader, (huri)= (grek.)Corepiskopos Süleyman Wannes bok: Syrisk ortodoxa kyrkan, och har stött på en av mina hjärtefrågor  som han besvarar på ett intressant sätt. Jag ska lyfta fram den ur flera perspektiv så att vi tillsammans kan glädjas (eller gråta) över  detta svar på den.
Som jag har förstått det så är denna bok en samling uppsatser som han har framlagt vid Lidköpings Universitet? och gett ut dem i bokform.

Det handlar om ett av de sju sakramenten i kyrkan, Dopet. Fader Wannis lyfter fram Dopets liturgi och betydelse i Den Syrisk Ortodox Kyrkan. Jag citerar allt, ord för ord  små och stora bokstäver och även punkt, komma, parentes och citationstecken. Citatet finns att läsa i boken på sidan 41-42.

"4. 1.4 Dopet

" Den som tror och blir döpt skall räddas, men den son inte tror skall bli dömd". Mark 16:16

" Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike". Joh 3:3

"... Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn". Matt 28:19


Genom dopet blir man kristen och en nyfödd människa. Efter förböner börjar dopet med avsvärjandet av djävulen och bekännelsen av dopbarnets tro, genom gudfadern ( dopfadern), på Jesus Kristus, hans gudomlighet och tro på kyrkan. Vid dopet bär gudfadern ( dopfadern) Barnet på sin arm med ansiktet vänd åt vänster. Han, istället för dopbarnet förnekar djävulen, hans anhang och frestelser tre gånger. Sedan vänder gudfadern (dopfadern) sig mot öster, tar barnet på sin högra arm och bekänner, tre gånger, sin tro på Jesus Kristus och Kyrkans lära. Doptbarnets hela kropp smörjs förs med en välsignad olja som symboliserar människans rengöring av sina arvsynder. Smörjelsen, som är av ren olivolja välsignas av patriarken och ärkebiskoparna och den används speciellt för dop och smörjelse av sjuka.

Dopet fortsätter med ett trefaldigt nedsänkande av barnet i vattnet, vilket symboliserar människans död och uppståndelse med Jesus Kristus. Eftersom Jesus korsfästes och dog en gång får människan döpas bara en gång.
( Därför får man inte döpas två gånger, även om man lämnar sin kyrka och blir medlem i en annan kyrka som har vuxendop).

Sedan smörjs dopbarnets hela kropp med den heliga Myrran ( Murun Qadisho) som symboliserar den helige Anden. Dopceremonin fortsätter med att dopbarnet får ta emot nattvarden. ( för pojkar) avslutas med en trefaldig rundvandring kring altaret.

( Numera rundvandring i stället runt dopfuntet, för både pojkar och flickor)." Slut citat. jag utesluter de två sista styckena i detta citat och låter dig läsa dem själv, för de ingår inte i det jag berör i detta inlägg.

Det är bra gjort av fader Wannis att han har skrivit ner kyrkans, tro och olika riter, men han har inte lyckats lyfta fram den djupa teologi den har. Boken är skriven på ett väldigt lättläst och enkelt sätt. Svenskan á la akademiska studier är under all kritik. Dessutom tycks han ha fastnat i sin patriarkala attityd och verkar vara omedveten om att han utestänger halva den suryoye befolkningen med bara sitt språkbruk: ( gudfader, dopfader), visserligen är han mera neutral i de två sista styckena i detta citat då han nämner dopbarnet  som kan läses som både flicka och pojke, men är man i fader Wannis ålder,  har varit präst i många år och gjort ett försök till att belysa kyrkans tro så anser jag att han borde tänkt efter en och två gånger innan han skrev denna bok, så som den är skriven; ur ett patriarkalt perspektiv och därmed utesluter han halva den kristna befolkningen i Kristi Kyrka.
För mig som inte är född igår och är insatt i den patriarkala maktstrukturen och hierarkin i Kyrkan är det inget nytt, men den nya generationen suryoye är långt ifrån insatta i det samma och därför kommer de att höja på ögonbrynen när de läser mellan raderna i denna bok.

Nu till det  sista stycket, som är en parentes i boken. Jag tänker att fader Wannis ansåg inte att det var viktigt att belysa ur ett teologiskt perspektiv, utan kände sig tvungen att slänga ur sig detta påstående, för att verka politiskt korrekt i Sverige. Eller få godkänt på ett skolarbete? Fader Wannis struntar i att förklara för de icke insatta varför man vandrar runt altaret, han kanske förklarar det i slutet av denna bok? Men då har han ju vilselett läsaren genom hela boken.

När jag skrev mitt Examensarbete ringde jag runt till tre olika biskopar i Den Syrianska Kyrkan för att be dem svar på några frågor om just detta ämne; varför flickor inte får bäras fram och vandra runt altaret medan pojkar får det?
Som jag förstod det får inga som inte har en tjänst att utföra i Guds namn bestiga altaret, varken pojke eller flicka, man eller kvinnan, men traditionen lyder som sådan att pojkar frambär man som förstlingsfrukt att i framtiden tjäna Gud på altaret, alltså bli präster eller diakoner. Flickor fick ingen plats från början och uteslöts helt från att tjäna Gud i kyrkan, om inte som städerska, nunna, kokerska, tvätterska, sömmerska, ja helt enkelt allt i allo för att tjäna männen i kyrkan eller klostret och i sitt slaveri prisa Gud.

Denna bok är tryckt 2008, med biskop Benjamin Atas välsignelse och tackbrev, patriarkatets ställföreträdare i Sverige.
Jag har varit på dopgudstjänst vid tre olika tillfällen under 2009-2010, alltså efter att denna bok har givits ut. Två av de döpta var flickor och en pojke och ingen av de prästerna som förrättade dopliturgin följde fader Wannis råd? förslag? eller Synodens beslut om att vandra runt dopfunten med dopkandidaten, flickor som pojkar.  Utan de följde den gamla och vanliga dopliturgin som fader wannis själv beskriver i detta citat, ovan. Jag har inte ringt någon av biskoparna eller präst för att få detta påstående bekräftat eller avfärdat ännu, men anser att det är märkligt att jag inte har sett eller hört talas om detta nya och helt fantastiska beslut som alla präster borde följa. 

Det vore intressant om någon har varit med om att någon präst eller biskop i Den Syr. Ort. Kyrkan har närvarat och beskådat den nya riten, jag känner ingen. Känner du någon? Kommentera!

Viktoria.

Varför kan vissa höra Guds röst och andra inte? Jag vet inte det, men att vissa människor kan höra Guds röst genom Jesus Kristus och Den Helige Anden är ett faktum som går tillbaka till apostlarna och fram till evigheten. I varje generation finns det människor som känner sig kallade av Gud till en viss uppgift i världen för att vara Guds medhjälpare i Hans Skapelse.
Jag har läst många Helgonskildringar om eller av Helgonen själva och alla tycks har byggt en livslång relation till Herren och det har varit deras mål i deras liv, som till exempel Den Heliga Makrina. Vi kan läsa om hennes liv och Guds Kall i den bok som hennes broder Helige Gregoris av Nyssa har skrivit till hennes ära. Den Helige Gregorios av Nyssa är ju den Kyrkofader som tillsammans med brodern Baselios Den Store och deras teolog-vän Gregoris av Nazianos som kallas för De Kapadokiska Fäderna. Det är de som utövade stort inflytande i utformandet Treenighetsläran i slutet av 300-tlet.

På svenska heter: Den Heliga Makrinas liv. Om själen och uppståndelsen.

"Den Heliga Makrina var det första barnet i en syskonskara på nio i en framstående familj i Kappadokien, mindre Asien. Familjen hade varit kristen i flera generationer. Farföräldrarna hade förlorat all sin egendom och morfadern hade dödats därför att de bekänt sig till Kristus under förföljelsernas tid. Farmor Makrina som hon var uppkallad efter är känd än idag som den Heliga Makrina den Äldre för sin kamp för Kristi skull. Makrina var alltså namnet som alla kände till, men hon hade även ett dolt namn, Thekla, uppenbarat för hennes moder genom en dröm. Thekla var den första kvinnliga martyren och en helig förebild för alla kristna kvinnor. Strax innan Makrina skulle födas, somnade hennes mor Emilia och såg en majestetisk gestalt i drömmen som kallade hennes dotter för Thekla, något som upprepades tre gånger. Detta hände, som den Helige Gregorios av Nyssa sade, inte för att det var förutbestämt att dottern måste kallas vid detta namn, utan för att visa likheten mellan hennes framtida heliga liv och Theklas."
Detta stycke är hämtat från "Huset där solen skiner in."

Det fantastiska med denna bok är att en av Kyrkofäderna, en man fostrad i ett patriarkaliskt samhälle tar sig tid att skriva om sin biologiska syster, en kvinna som fostrats att vara mindre värd och leva sitt liv i skymundan för männen i hennes liv.  Helige Gregoris var teolog och troende och en viktig biskop i kyrkans historia, men han visste att Den Heliga Makrina var annorlunda och Kallad av Gud, eftersom hon besatt stor kunskap och visdom om Gud, själen och tron. Hon var ju hans lärare på flera områden i den kristna tron och i synnerhet om själens uppståndelse.

Det finns så många kvinnor i Kyrkan historia som förtjänar att skrivas om och föreläsas om  för alla generationer, eftersom de är våra föregångare och förebilder i tron och eftersom människor i alla generation vill ha och behöver goda förebilder. Helgon och troende är individer som har levt sitt liv för Gus på jorden och de är många gånger lik kompasser för oss att lära oss av dem och leva oss in i deras tid och samhällssyn i böckerna om eller av dem.
Dock ska vi inte låta respekten för kyrkofäder, helgon eller enkla troende då eller idag skymma vägen för oss att vi själva hindras söka och nå Herren Jesus Kristus i våra liv.
God läsning!

Viktoria.

2 1Och du mitt barn, hämta styrka i den nåd som vi får genom Kristus Jesus. 2Det du har hört av mig i många vittnens närvaro, det skall du anförtro åt pålitliga människor som kan lära ut det i sin tur. 3Var också du beredd att slita ont som en god soldat åt Kristus Jesus. 4Ingen soldat låter sig upptas av civila angelägenheter om han vill vara sin befälhavare till lags. 5Ingen idrottsman kan få segerkransen om han inte följer reglerna. 6Arrendatorn som gör det tunga arbetet bör vara den förste som får sin del av skörden. 7Tänk igenom vad jag här har sagt. Herren skall låta dig förstå allt.

Andra Timotheosbrevet 2:1-7

 

I dag var Chamiran, en av de äldre ungdomarna min hjälplärare på Bibelstudierna. Vi fick en ny grupp men yngre studenter på besök och Chamiran hade väldigt bra hand om dem. Chamiran är en av dem studenter som har gått på Bibelstudier sedan straten, mars 2008 och hon har lärt sig väldigt mycket under denna tid.

Så tack så mycket för hjälpen Chammi!

 

Viktoria.

" Om man inte vet vart man ska, är det ingen idé att skynda sig.
Man vet ju ändå inte när man är framme."
Nalle Puh.

" Om man ska visa någon vägen till et mål,
så måste man först veta var personen befinner sig."
Någon människa.

" Att höra innebär inte att förstå.
Att förstå innebär inte att samtycka.
Att samtycka betyder inte att göra.
Att göra innebär inte att fortsätta att göra."
Någon människa.


Viktoria.

Den juristbyrå som jag skrev om för två veckor sedan han skickat en kopia på att de ha makulerat betalningen som de krävde oss på.  Vi fick ett brev med den makulerade fakturan och det känns rätt och bra.
Naturligtvis har jag tänkt på min spontana reaktion som jag skrev ner i bloggen, men jag tro att jag skulle reagera på liknande sätt även i framtiden, så känns det nu i alla fall, om jag råkade ut för sådan orättvisa. Det handlade inte om pengarna utan om sättet att bli lurad på mina pengar.

Denna orättvisa är en bagatell jämfört med vad många andra människor får lida och utstå runt om i världen förstås, men gör man inget åt de små orättvisorna, så växer de sig lätt till berg, tror jag.

Jag tror att Jesus Kristus vill att vi vänder andra kinden till i orättvisor också, men inte så som den traditionella tolkningen av den betydelsen, den som menar att den slagna ska tillåta sig bli slagen och rånad. Jag menar att Herren Jesus Kristus vill att den som blivit orättvist behandlad har rätt och kraft att säga ifrån, eftersom Gud har skapat oss med hjärna och fri vilja som styr oss genom livet, så anser jag att vi har rätt att säga ifrån orättvisor.


Den som slår en människa på vänstra kinden anser sig vara mer värd och ha rätt att visa sin maktmissbruk mot den människan, men även den drabbade har rätt att säga ifrån genom att vända högra kinden till och visa att hon/han kan sätta stopp för orättvisan genom att visa sig vara en värdig kämpe.
Den som slår en på högra kinden måste ju slå antingen med vänstra handens insida eller med högra handens insida och i båda fallen kan slaget bli kraftigt, men inte besegrande. Men om den slagne vänder sin vänstra kind till sin förövare så betyder det att hon/han kan slå ett kraftigt slag med sin högra handflata.

Nu vill jag ju inte uppmana, mig, dig eller någon annan att handgripligen slås, för det är inte bara primitivt och dumt utan rent olagligt och straffberättigat, om någon hade missat det. Vad jag anser om orättvisor är att de ska bekämpas med fredliga medel och belysas så att de blir synliga för så många som möjligt.

Så här står det i Matteusevangeliet om att inte värja oss för det onda:

39Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.
Matt 6:39

Tekla är ett kvinnonamn som har sitt ursprung i grekiska språket. Ursprungligen är namnet Theokleia och bildat av två ord; Theo, som betyder Gud och Kleia, som betyder rykte. Namnet kan uttydas som "Guds lovprisare eller "Den som genom Gud blivit berömd." Enligt traditionen har Aposteln Paulus omvänt denna kvinna till kristen tro.
Tekla är ett helgon i den östliga kyrkans tradition.

När jag letade efter fakta om denna kvinna fann jag en gammal text och kommentar om henne i Svensk familjebok från 1900- talets början?
Samma berättelse har jag funnit i andra källor, men utan den värdefulla information som Teklas livsöde i Västkyrkan därför anser jag att denna beskrivning och källa är viktig att lyfta fram.
Språket är äldre och jag låter den vara som den är.



Tekla, Den heliga, kristet helgon, var enligt sägnen född af förnäma föräldrar i Ikonion, omvändes af aposteln Paulus till kristendomen, bröt adertonårig sin trolofning med Thamyris och angafs därför af släktingarna som kristen. Dömd till bålet, besteg hon modigt detta, men lågorna släcktes af ett häftigt regn. Hon träffade åter Paulus och vandrade med honom till Antiokia. Här blef hon prisgifven åt vilddjur, bunden mellan tjurar för att sönderslitas och äfven kastad i en ormgrop, men undkom genom Kristi nåd oskadd ur alla faror. Därefter besökte hon Paulus i Myra, sin moder i Ikonion, bodde sedan i en bergshåla nära sin födelsestad och omvände många själar genom sin trosglöd och renlefnad. Hon dog vid 90 års ålder och begrofs i Seleukeia. T:s åminnelsedag är 23 sept. Hennes attribut är vanligen en orm. - Källan till uppgifterna om T. är en kristen roman "Tekla gärningar" som skrefs omkr. 180 som en del af den bekanta "Acta Pauli et Theclae" (utg. af Tischendorf i "Acta apostolorum apocrypha", 1851). Då denna "Pauli gärningar" omkr. 195 från kyrkligt håll dömdes som apokryfisk, utsöndrades Teklaakterna som en särskild berättelse, förmodligen i Seleukeia, och spreds därifrån, medförande vördnaden för T. som helgon i den orientaliska världen, tills hon hos Johannes af Damaskus blir "ärkemartyren". I Västerlandet däremot beröfvade Tertullianus’ och Hieronymus’ kritik af dessa "Acta" dem all auktoritet; blott Milano och enskilda andra platser upptogo efter Ambrosius och Augustinus Teklakulten. Först i slutet af 1500-talet utgåfvos "Tekla gärningar" och spredos i öfv. genom hela västerländska kyrkan; 1568 kom Teklanamnet in i det officiella breviariet. - Det finnes grekiska, latinska och en syrisk recension af "Acta". Jfr Lipsius, "Die apokryphen apostelgeschichten" (1883-84), hans edition af den grekiska texten 1891 och Gebhardts edition af de latinska texterna 1904, därtill den af K. Schmidt 1904 utgifna koptiska texten till ’Acta Pauli". Till "Actas" historia finnas undersökningar af Holzhey (1905) och Schmidt (1909). Hj. H-t.

Viktoria.

¤ Om jag vill förändra något så får jag se till att göra det själv, för ingen annan kommer att göra det åt mig.

¤ Jag kan inte förvänta mig att andra ska kunna läsa mina tankar om inte jag talar om vilka tankar jag bär på.

¤ Om någon knuffar mig i havet är det upp till mig om jag vill simma eller drunkna, för den som knuffat mig kommer inte att hjälpa mig.

¤ Om du aldrig har gjort några fel, så har du inte heller satsat tillräckligt.


Viktoria.

Jag fick en ingivelse av Guds heliga Ande, alldeles nyss, klockan 22.04, 3. februari 2011, och vill dela den med dig.
Ja, Guds Heliga Ande helar och torkar alla tårar.

" Låt ingen hindra dig. Du är dyrbar och älskad i mina ögon!"

Dessa ord finns att läsa hos  Timotheos, Första Timotheosbrevet 4:12:
Låt ingen se ner på för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet.
Och hos Profeten Jesaja 43:4: Du är dyrbar för mig, jag ärar och älskar dig.

Viktoria.

Det fantastiska med att ha en levande relation till Herren Jesus Kristus är att man överlämnar sina bekymmer, fel och brister och även synden till Honom och han tar emot det och befriar människan från all vånda.
Det gäller förstås att du litar verkligen på att Han har friköpt dig från all synd och att Han alltid är beredd att ta emot dig så fort du går till Honom med allt du bär på.
Det svåraste för väldigt många av oss är att släppa den kontroll vi vill ha kontroll över allt som händer oss i våra liv.
Det kan ta en lång tid innan man vågar släppa taget, men så fort man börjar att släppa kontrollen och börjar överlämna allt i Guds händer så inser man att det är det bästa man har gjort i sitt kristna liv. jag vet inte hur det är i ditt fall, men så är det i mitt fall.

Kanske u undrar hur detta är möjligt? Då kan jag berätta för dig att det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud. Det är ett löfte som Herren ger oss i Matteusevangeliet 19:26:

26Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt."

Om du vill så kan du lära dig att lita på detta löfte redan nu, då börjar en process inom dig som låter dig uppleva det mirakel jag beskrivit ovan. Inte av dig själv eller din nya attityd och inställning till Gud, utan med hjälp av Gud själv, Han som är din och min och hela skapelsens Skapare, Livgivare och förnyare.

Viktoria.

Ikväll fick jag veta att de som kallar sig Dina tjänare, min Herre och min Gud,
att de har avancerat i sin krigföring mot mig, som även jag kallar mig Din tjänarinna.
Så lugn som då jag fick nyheten har jag inte varit tidigare vid mottagandet av liknande nyheter.
Inte för att jag är vuxen och klok utan för att jag för länge sedan har lagt den kurs jag har,
Bibelstudierna i Dina händer och jag litar varken på mig eller dem, men jag litar på Dig, min Gud.

Detta är inte nytt varken för mig eller dem, men varje gång jag har hört om deras kamp för att få tyst på mig,
har jag det gjort ont i hela mig och frustrationen fick tag i mina tankar och känslor.
Värre har det varit, men inte nu längre, för nu vet jag att Du är större än mig och dem tillsammans.
Min Gud, jag ger Dig de som kallar sig Dina tjänare bland folket, men inte vill se de som är pånytt födda av Dig.

Avundsjuka, girighet och maktlystnad är djävulens maktmedel mot Din Kyrka, min Herre Jesus Kristus,
men jag vet att Du ser och vet allt detta, min Herre och min Gud och därför är jag lugn och vilar i Dig.
Du som ville att jag skulle undervisa syrianska ungdomar i Bibelstudier, Du kan även öppna ögonen på oss,
så att vi ser Dig och vill ta emot Dig i våra liv, bortom alla hinder.

Min Gud, världen brinner, makthavare, diktaturer faller från sina maktpositioner och folk visar sitt agg mot livslång, orättvisan, korruption, fanatism, fattigdom, hungersnöd, sjukdom och andra missförhållanden.
Människor har detta gemensamt och visar ondskans ansikte för omvärlden tillsammans.
Jag saknar det modet själv, för ensam är inte stark, men tillsammans med Dig är jag stark och frimodig.

Viktoria.