Fel på värmen
Idag var det minus 12 grader hos oss när jag fick skjuts till kyrkan, klockan var strax före tio på förmiddagen.
I Mor Georigs kyrkan har prästen och de övriga i styrelsen kommit fram till att börja Gudstjänsten klockan 09.00 istället för 08.30 för att flera ungdomar ska komma till kyrkan på söndagar och helgdagar. Detta förnyelse eller anpassning efter den tid vi lever i är ett önskemål från ungdomarna och de äldre har lyssnat på dem, det är bra.
Det var minnes Gudstjänst för en äldre dam i församlingen, som dog för några veckor sedan, (en särskild bön och Bibelläsning lästes över hennes själ på den fyrtionde dödsdagen, enligt den Syrisk Ortodox Kyrkans tradition), och det var många människor som hade trotsat vinterkylan och snön och tagit sig till kyrkan. Det kom en hel del ungdomar också, bland dem några från Bibelstudierna och vid tio tiden var det stora kyrkorummet full av människor.
Jag hade tagit på mig ordenligt med kläder, eftersom jag brukar sitta i en av de bänkrader längst fram i kyrkan och ganska nära den ena sidodörren, som några flickor i flickkören brukar öppna då och då, för att få lite frisk luft, så tänkte jag att idag lär det bli väldigt kallt när de öppnar dörren och den kalla luften skulle få mig att frysa och bli förkyld. Med detta i baktanken klädde jag mig därför varmt.
Men ingen i flickkören verkade vilja (eller vågade) öppna dörren idag. Jag hann knappt sätta mig efter prästens Bibelläsning förrän jag kände att jag hade svårt att andas. Det var så fruktansvärd varm och jag var tvungen att gå och öppna dörren själv och ställa mig frivilligt i vinterkylan för att få friskluft.
Mina föräldrar hade nämnt att det var något fel på kyrkans värmesystem denna vinter och att det måste vara väldigt dyrt med den höga elkostnaden. Flera äldre hade klagat och de ansvariga hade anlitat både amatörer och proffs för att få det lagat, men ingen hade kunnat diagnostisera felet och få den fixat.
Värmeböljan var outhärdligt för mig och många andra, men de flesta kvinnorna hade klätt sig efter den höga värmen i kyrkorummet, för det har varit med om detta tidigare och lärt sig att ta saken i egna händer och uppföra sig efter alla seder om att inte skaffa sig fiender och nämna fel och brister i kyrkan.
Jag satt och genomled hela Gudstjänsten, men kunde inte koncentrera mig på liturgin eller predikan, jag tänkte mest på vad och hur jag skulle få fram min kritik till de ansvariga i styrelsen, så att de tog till sig det och gjorde något konkret åt missödet, som måste sluka enorma summor av medlemmarnas kollekt och gåvor till kyrkan.
Jag ville inte skriva något i kyrkan och ge den till "ljus tändande mannen", (även om jag kände mig väldigt frestad att göra det), som gick fram och tillbaka mellan bänkraderna och tog emot pengar som de äldre gav honom för att tända ljus för de döda, och han tände ljus och lade pengarna i kollekten, inte heller ville jag prata med någon i styrelsen om det. Jag skulle skriva ett brev när jag väl kom hem bestämde jag mig för.
När jag kom hem var jag irriterad och lättretad och visste varför. Jag kände att jag måste ta mitt ansvar och handla. Jag skrev ett brev och skulle faxa det, men kyrkans fax fungerade inte, jag ringde och pratade med en trevlig och vänlig dam, som jag känner, men hon visste inte vad en "fack" var och inga i styrelsen var kvar i kyrkan, så jag fick prata med den ansvarige i morgon, sa hon vänligt.
Men jag kunde inte vänta till imorgon heller! Jag åkte till kyrkan och knackade på dörren till "mötes rummet", ingen var där. Prästen hade dop i kyrkorummet och de anhöriga till den döda damen som skulle ta emot kondoleanser "aza" hade hunnit gå hem. När jag skulle lägga brevet i postlådan kom en styrelsemedlem, man, ut till hallen och jag både pratade med honom och gav honom mitt brev som jag vill att de behandlar så fort han träffar andra i styrelsen.
Farbrorn var så trevlig och vänlig att all min irritation lade sig medan vi pratade om värmeproblemet som slukar församlingens pengar. Han berättade hur många som hade anlitats för att lösa problemet och hur dyrt det är för kyrkan med skenande elkostnader. Jag sa att det måste ju finnas en lösning som är billigare i längden än att låta felet vara som det är. Han lovade att diskutera mitt brev med de andra styrelsemedlemmarna.
Det är inte första gången jag ser eller "klagar" muntligt på fel i kyrkan, men jag bestämde mig för att framöver göra det skriftligt i hopp om bättre effekt.
Viktoria.
I Mor Georigs kyrkan har prästen och de övriga i styrelsen kommit fram till att börja Gudstjänsten klockan 09.00 istället för 08.30 för att flera ungdomar ska komma till kyrkan på söndagar och helgdagar. Detta förnyelse eller anpassning efter den tid vi lever i är ett önskemål från ungdomarna och de äldre har lyssnat på dem, det är bra.
Det var minnes Gudstjänst för en äldre dam i församlingen, som dog för några veckor sedan, (en särskild bön och Bibelläsning lästes över hennes själ på den fyrtionde dödsdagen, enligt den Syrisk Ortodox Kyrkans tradition), och det var många människor som hade trotsat vinterkylan och snön och tagit sig till kyrkan. Det kom en hel del ungdomar också, bland dem några från Bibelstudierna och vid tio tiden var det stora kyrkorummet full av människor.
Jag hade tagit på mig ordenligt med kläder, eftersom jag brukar sitta i en av de bänkrader längst fram i kyrkan och ganska nära den ena sidodörren, som några flickor i flickkören brukar öppna då och då, för att få lite frisk luft, så tänkte jag att idag lär det bli väldigt kallt när de öppnar dörren och den kalla luften skulle få mig att frysa och bli förkyld. Med detta i baktanken klädde jag mig därför varmt.
Men ingen i flickkören verkade vilja (eller vågade) öppna dörren idag. Jag hann knappt sätta mig efter prästens Bibelläsning förrän jag kände att jag hade svårt att andas. Det var så fruktansvärd varm och jag var tvungen att gå och öppna dörren själv och ställa mig frivilligt i vinterkylan för att få friskluft.
Mina föräldrar hade nämnt att det var något fel på kyrkans värmesystem denna vinter och att det måste vara väldigt dyrt med den höga elkostnaden. Flera äldre hade klagat och de ansvariga hade anlitat både amatörer och proffs för att få det lagat, men ingen hade kunnat diagnostisera felet och få den fixat.
Värmeböljan var outhärdligt för mig och många andra, men de flesta kvinnorna hade klätt sig efter den höga värmen i kyrkorummet, för det har varit med om detta tidigare och lärt sig att ta saken i egna händer och uppföra sig efter alla seder om att inte skaffa sig fiender och nämna fel och brister i kyrkan.
Jag satt och genomled hela Gudstjänsten, men kunde inte koncentrera mig på liturgin eller predikan, jag tänkte mest på vad och hur jag skulle få fram min kritik till de ansvariga i styrelsen, så att de tog till sig det och gjorde något konkret åt missödet, som måste sluka enorma summor av medlemmarnas kollekt och gåvor till kyrkan.
Jag ville inte skriva något i kyrkan och ge den till "ljus tändande mannen", (även om jag kände mig väldigt frestad att göra det), som gick fram och tillbaka mellan bänkraderna och tog emot pengar som de äldre gav honom för att tända ljus för de döda, och han tände ljus och lade pengarna i kollekten, inte heller ville jag prata med någon i styrelsen om det. Jag skulle skriva ett brev när jag väl kom hem bestämde jag mig för.
När jag kom hem var jag irriterad och lättretad och visste varför. Jag kände att jag måste ta mitt ansvar och handla. Jag skrev ett brev och skulle faxa det, men kyrkans fax fungerade inte, jag ringde och pratade med en trevlig och vänlig dam, som jag känner, men hon visste inte vad en "fack" var och inga i styrelsen var kvar i kyrkan, så jag fick prata med den ansvarige i morgon, sa hon vänligt.
Men jag kunde inte vänta till imorgon heller! Jag åkte till kyrkan och knackade på dörren till "mötes rummet", ingen var där. Prästen hade dop i kyrkorummet och de anhöriga till den döda damen som skulle ta emot kondoleanser "aza" hade hunnit gå hem. När jag skulle lägga brevet i postlådan kom en styrelsemedlem, man, ut till hallen och jag både pratade med honom och gav honom mitt brev som jag vill att de behandlar så fort han träffar andra i styrelsen.
Farbrorn var så trevlig och vänlig att all min irritation lade sig medan vi pratade om värmeproblemet som slukar församlingens pengar. Han berättade hur många som hade anlitats för att lösa problemet och hur dyrt det är för kyrkan med skenande elkostnader. Jag sa att det måste ju finnas en lösning som är billigare i längden än att låta felet vara som det är. Han lovade att diskutera mitt brev med de andra styrelsemedlemmarna.
Det är inte första gången jag ser eller "klagar" muntligt på fel i kyrkan, men jag bestämde mig för att framöver göra det skriftligt i hopp om bättre effekt.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
