Guds löfte
22 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Inte för er skull gör jag detta, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namns skull, det som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. 23 Jag vill helga mitt stora namn, som har blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de skall inse att jag är HERREN, säger Herren, HERREN, när jag bevisar mig helig bland er inför deras ögon.
24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 28 Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 29 Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. 30 Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd. 31 Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. 32 Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, HERREN. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.
24 Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land. 25 Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. 26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. 27 Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. 28 Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 29 Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. 30 Jag skall låta trädens frukt och markens gröda bli riklig, för att ni inte mer skall förödmjukas bland folken genom hungersnöd. 31 Då skall ni tänka på era onda vägar och på era gärningar, som inte var goda, och ni skall känna avsky för er själva på grund av era missgärningar och era vidrigheter. 32 Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, HERREN. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.
Hes 36:22-32
Viktoria.
Tack Petrus!
Tack Guds utvalde och Kallade tjänare, Simon Petrus, för att du har följt Herren Jesus Kristus och skrivit ner din tro och din relation med Herren. Så att vi kan använda oss av dina "sjökort," karta, stigar och vägval nästa två tusen år efter din vandring med och för Herren.
13 Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda? 14 Ja, även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. 15 Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal. 17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än att lida för onda gärningar.
1 Petr 3:13-17
Viktoria.
Gud ÄR
Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem. Ty HERREN, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig."
5 Mos 31:6
Gud befaller Josua att erövra Kanaan
Låt dig uppfyllas av den Livgivande Källan tilssamn med Guds Tjänare Josua!
Tänk att Gud alltid, oavsett tid och rum och tankar och känslor, så är Gud alltid med oss och vill oss bara gott!
Jos 1:1-9
Viktoria.
Jag vill lära känna Herren!
Jag har beslutat att lära känna Herren Jesus Kristus som den Han är och inte som den jag vill att Han ska vara.
Jag vet att jag kan göra detta, men inte av mig själv och inte heller ensam utan tillsammans med Guds Helige Ande och hållandes i Jesus hand.
Ju mera man lär känna Herren desto mera inser man hur lite man känner Honom...
Jag fick en underbar liten bok av Leyla i torsdags och jag började läsa i den så fort jag kom hem i torsdagskväll och har fortsatt att läsa någon sida då och då under dagarna och kvällarna. Den är en god näring och uppmuntran för trötta själar, för törstiga själar och för sörjande själar, för den påminner oss om Hoppet som Gud har om oss människor och Löftet om ett evigt Liv med Jesus Kristus vår Frälsare.
Boken heter: KORSVÄGEN
Författaren är: Roy Hession
KÖP DEN OCH LÄS DEN! Den är bra.
Viktoria.
Aposteln Paulus segerrika bön för församlingen.
3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.
Ef 1:3-14
Viktoria.
Vardags tro
Boken "En rysk pilgrim" är en väldigt god läsning på vintern för den värmer ens hjärta på ett alldeles särskilt sätt.
Pilgrimen söker efter den levande Guden för han vill umgås med Honom i vardagen också.
Att be till Gud om förbarmande och oavlåtligt samtala med Herren är den vackraste av alla gemenskaper i livet.
Pilgrimen ber Jesusbönen och får vara med om förvandling i sitt liv.
Be den du också:
" Herre Jesus Kristus, Guds Enfödde Son förbarma Dig över mig, syndare."
Viktoria.
Sommar
Viktoria.
Livets Ord!
Doktor
Jesus älskar Dig, även om du känner dig som det svarta fåret just nu.
Härom dagen hörde jag lite med ena örat på sena nyhetet på teve och uppfattade att författaren och komikern Jonas Gardell har blivit hedrad med en Doktorshatt i medicin, på grund av hans bok som filmatiserats och visades på SVT i höstas? jag har inte sett någon del av den teveserien, som hette " Torka aldrig tårar utan handskar" och handlade om AIDS på 80-talet i Sverige, men känner till den.
Jag har inte brytt mig om att forska mera i detta ämne. Han må vara värd alla heders-doktor-hattar i Sverige för sitt livs kamp, men jag anar att berömmelsen har en baksida också... För mig får han skämta bort allt och alla, men han har fel på många punter och då ska han motbevisas. För det är bara de godas tystnad som ger ondskan rätt...
Varför jag skriver om detta idag beror på att jag har varit på en föreläsning över hans senaste bok: Om Jesus, som kom ut 2009. Och ganska snart efter den föreläsningen . i höstas- skaffade jag en "protest"bok över samma bok. Föreläsningen var en "mot"föreläsning och hölls av en väl påläst präst och "mot"-boken är skriven av Seth Erlandsson, docent i Gamla Testamentets exegetik.
Jag har läst denna tunna bok i omgångar under några månader nu: Om Gud och Jesus, Gardells tankar i Bibelns och forskningens ljus.
Jag har inte läst någon av Gardells böcker, men Erlandsson lyfter fram många citat ur båda Gardells böcker, den första Om Gud ( 2003) och den andra Om Jesus ( 2009).
Jag tror att Gardell har lidit alla helvetets kval i sin kamp att hitta sig själv i sitt liv. Men jag kan omöjligt sätta mig in i hans lidande och tårar, utan bara känna medlidande med honom i hans lidande och vilsna själ.
Jag ogillar hans tillvägagångs sätt när han fullständigt monterar ner Jesus som Guds Enfödde Son och som Gud själv. Jag ogillar det därför att han gör det på ett naivt och barnsligt sätt som lätt kan motbevisas av varje troende och påläst Bibelvän. Men samtidigt tycker jag synd om gardell, som väljer att gå miste om Guds Frid i sitt liv.
Jag rekomenderar starkt att du skaffar Seth Erlandssons bok och sätter dig in i Gardells förvirrande tankar om Den Ende Levande Gud som kan förlåta alla våra synder och ge oss av Sin Frid, här och nu.
Guds Frid!
Viktoria.
Psalm 34
5 Jag sökte HERREN och han svarade mig,
ur all min förskräckelse räddade han mig.
6 De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
7 Här är en betryckt som ropade och HERREN hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
9 Smaka och se att HERREN är god. Salig är den människa
som flyr till honom.
10 Frukta HERREN, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Unga lejon lider nöd och hungrar, de som söker HERREN saknar ej något gott.
ur all min förskräckelse räddade han mig.
6 De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
7 Här är en betryckt som ropade och HERREN hörde honom,
han räddade honom ur all hans nöd.
8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som fruktar honom,
och han befriar dem.
9 Smaka och se att HERREN är god. Salig är den människa
som flyr till honom.
10 Frukta HERREN, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Unga lejon lider nöd och hungrar, de som söker HERREN saknar ej något gott.
Ps 34:5-11
Viktoria.
Psalm 100
Jubelsång till Gud!
Höj jubel till HERREN, alla länder!
2 Tjäna HERREN med glädje, kom inför hans ansikte med jubelrop!
3 Besinna att HERREN är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva.
Vi är hans folk och får i hans hjord.
4 Gå in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov.
Tacka honom, lova hans namn!
5 Ty HERREN är god, hans nåd varar i evighet, hans trofasthet från släkte till släkte.
Ps 100
Viktoria.
Citat
Jag har, först i natt, läst ut boken " Eremitaget" för denna gång och vill gärna dela med mig till dig av munkens avslutande tanke om att leva i eremitaget, i cellen och inför Gud. Så här avslutar han denna fantastiska och uppbyggliga bok:
" Cellen är ett skydd mot världens smitta, en helig plats där Herren vid hemliga möten förenar sig med själen, som för hans skull samlar sig i andakt och föraktar allt annat. Den är "vinhuset", dit Han leder sin älskade för att berusa henne med sin närvaro och sina gåvor.
Det vore ett helgerån att i cellen ägna sig åt bagateller. Där tar Gud emot eremitens själ. Vid jordelivets gränser, frigjord från de småsaker som får så många själar att sucka, själar som törstar efter Gud men som är fjättrade vid tillvarons hårda villkor, börjar ermiten sin evighet i Herrens glädje.
Om du är generös, kommer du steg för steg att se den gudomliga världen framträda ur skuggorna. Du lever mitt i denna gudomliga värld utan att veta om det, därför att världens prakt och larm har hindrat den att visa sig. Du kommer själv att upptäcka med förundran, att du aldrig är mindre ensamän när du är ensam..."
Munken i Eremitaget
Läs och begrunda!
Viktoria.
Citat
Jag läser den underbara boken; Eremitaget, av "en munk". Igen.
Den kan man bara läsa ett kapitel i taget, för informationen och visheten den leverera måste smältas och berarbetas i några timmar innan man kan ta till sig nästa kapitel. Helt fantastisk bok som är skriven av en munk som inte ville ha välrdesn berömmelse, varken före eller efter sin död. Men sina tros erfarenheter ville ha dela med sig till människorna i välrden.
"Du måste längta efter att gripa om honom (Gud) i hans verklighet. Den eremit är att beklaga som låter sig nöja med människors glädjerop - till och med helgonens - hur sublimt de än må formulera sig. Vad han behöver är att äga det som utlöste sådana passionerade uttryck för hänförelse hos dem."
Tack alla mäniskor, levande och döda, som har vågat gå i Jesus fotspår och hållit ut i tron mitt under själens reningsprocess som inte kan ske annat än i den smältugn som Gud har förutbestämt.
Viktoria.
Gud är evig
"Evige Gud, även när allt är tyst i oss talar vårt hjärta till Dig och ber.
Och vi överlämnar oss till Dig."
Brev från Taiz'e 2012/3
Viktoria
Överlämnings bön
När du ber eller mediterar över ditt överlämnande till Gud är dina egna ord de bästa, för de kommer ur ditt hjärta och du känner dem väl. Men om du vill ha extra hjälp så är denna korta bön, som finns i boken; Eremitaget, sidan 18, som jag läser för tillfället. Boken fick jag i Julklapp av en god vän, men jag har först igår börjat läsa den. Den är full av vishet och goda råd för den som vill hitta hem till Gud och leva ett lyckligt liv i och med Herren Jesus Kristus redan nu medan hon/han lever sitt jordiska liv och så klart efter döden från den fysiska kroppen.
"Gud, vet allt.
Gud kan göra allt
och Han älskar mig."
Viktoria.
Serafim av Sarov
Jag läser en bok om: Serafim av Sarov, rysk eremit ( 1759-1833)
Jag tänker att alla människor kanske måste leva minst halva sitt jordeliv i öknen/skogen som ermit för att lära sig att leva och dagligen eller ständigt vara kvar i sitt Andliga dop? För alla vet ju hur svårt det är att älska alla människor.
Många kyrkofäder flydde ju från människorna ut i öknen för att kunna leva sitt liv nära Gud. Först när de hade klippt av alla banden, fysiskt och andligt, till sina föräldrar, syskon och nära och kära kunde de ta emot Guds Ande och låta Anden leda dem. Sedan när de kom tillbaka till människorna så visste de vad det var att leva utan mänsklig gemenskap och då lät de sin djupa längtan så uttryck i kärlek till alla människor.
Gud kräver inte av oss att älska alla människor som de är, alltså med alla deras mindre goda handlingar på köpet. Men inte heller Gud älskar alla våra handlingar, dock älskar Han oss som den människa han har skapat oss och vill att vi ska återbli.
Även Herren visste ju att det är väldigt svårt för människan att göra Guds vilja i sitt liv:
Alltså är det inte människan av egen kraft eller vilja utan Gud som verkar allt det goda i människan. Därför kan vi som lever mitt i livet och bland människor förtrösta på Guds stor och outsinliga Kärlek och leva på hoppet om att Gud själv bär alla våra brister och vår längtan efter ett liv nära Honom.
Viktoria.
"Fruktan och bävan."
Jag har plockat fram Sören Kierkegaards bok " Fruktan och bävan" och njuter av att läsa den, igen.
Den behandlar stycket i 1 Mos 22:1-19, där Abrahams tro sätts på ett obarmhärtigt prov. (paralellt med en riddares ( sin egen) kärlek till en kvinna).
"Han (Abraham) trodde i kraft av det absurda, ty all mänsklig beräkning hade ju för länge sedan upphört." och vidare:
"Om fader Abraham hade tvivlat så hade jag ingen nytta av hans tro," skriver Kierkegaard.
Läs om Abrahams tro och läs mellan raderna om hans ångest och smärta och hopp och totala tillit till Gud.
Gud sätter Abraham på prov
22 1En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: "Abraham!" - "Här är jag", svarade han. 2Gud sade: "Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig."
3Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om. 4Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. 5Då sade han till tjänarna: "Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er." 6Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans. 7"Far", sade Isak. "Ja, min son", svarade Abraham. Isak sade: "Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?" - 8"Min son", sade Abraham, "Gud utser åt sig det får som skall offras." Så gick de båda tillsammans.
9När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden. 10Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: "Abraham! Abraham!" - "Ja", svarade Abraham, "här är jag." 12Ängeln sade: "Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son." 13När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. 14Abraham gav denna plats namnet "Herren utser". I dag säger man "på berget där Herren blir sedd".
15Ännu en gång ropade Herrens ängel från himlen och sade till Abraham: 16"Jag svär vid mig själv, säger Herren, att eftersom du gjorde detta och inte vägrade mig din ende son, 17skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer. 18Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. Detta skall ske därför att du lydde mig."
19Abraham gick tillbaka till sina tjänare, och alla återvände tillsammans till Beer Sheva. Abraham stannade sedan där.
Viktoria.
Välj aldrig solidaritet framför Guds Ord.
Jag läser i fader, (huri)= (grek.)Corepiskopos Süleyman Wannes bok: Syrisk ortodoxa kyrkan, och har stött på en av mina hjärtefrågor som han besvarar på ett intressant sätt. Jag ska lyfta fram den ur flera perspektiv så att vi tillsammans kan glädjas (eller gråta) över detta svar på den.
Som jag har förstått det så är denna bok en samling uppsatser som han har framlagt vid Lidköpings Universitet? och gett ut dem i bokform.
Det handlar om ett av de sju sakramenten i kyrkan, Dopet. Fader Wannis lyfter fram Dopets liturgi och betydelse i Den Syrisk Ortodox Kyrkan. Jag citerar allt, ord för ord små och stora bokstäver och även punkt, komma, parentes och citationstecken. Citatet finns att läsa i boken på sidan 41-42.
"4. 1.4 Dopet
" Den som tror och blir döpt skall räddas, men den son inte tror skall bli dömd". Mark 16:16
" Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike". Joh 3:3
"... Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn". Matt 28:19
Genom dopet blir man kristen och en nyfödd människa. Efter förböner börjar dopet med avsvärjandet av djävulen och bekännelsen av dopbarnets tro, genom gudfadern ( dopfadern), på Jesus Kristus, hans gudomlighet och tro på kyrkan. Vid dopet bär gudfadern ( dopfadern) Barnet på sin arm med ansiktet vänd åt vänster. Han, istället för dopbarnet förnekar djävulen, hans anhang och frestelser tre gånger. Sedan vänder gudfadern (dopfadern) sig mot öster, tar barnet på sin högra arm och bekänner, tre gånger, sin tro på Jesus Kristus och Kyrkans lära. Doptbarnets hela kropp smörjs förs med en välsignad olja som symboliserar människans rengöring av sina arvsynder. Smörjelsen, som är av ren olivolja välsignas av patriarken och ärkebiskoparna och den används speciellt för dop och smörjelse av sjuka.
Dopet fortsätter med ett trefaldigt nedsänkande av barnet i vattnet, vilket symboliserar människans död och uppståndelse med Jesus Kristus. Eftersom Jesus korsfästes och dog en gång får människan döpas bara en gång.
( Därför får man inte döpas två gånger, även om man lämnar sin kyrka och blir medlem i en annan kyrka som har vuxendop).
Sedan smörjs dopbarnets hela kropp med den heliga Myrran ( Murun Qadisho) som symboliserar den helige Anden. Dopceremonin fortsätter med att dopbarnet får ta emot nattvarden. ( för pojkar) avslutas med en trefaldig rundvandring kring altaret.
( Numera rundvandring i stället runt dopfuntet, för både pojkar och flickor)." Slut citat. jag utesluter de två sista styckena i detta citat och låter dig läsa dem själv, för de ingår inte i det jag berör i detta inlägg.
Det är bra gjort av fader Wannis att han har skrivit ner kyrkans, tro och olika riter, men han har inte lyckats lyfta fram den djupa teologi den har. Boken är skriven på ett väldigt lättläst och enkelt sätt. Svenskan á la akademiska studier är under all kritik. Dessutom tycks han ha fastnat i sin patriarkala attityd och verkar vara omedveten om att han utestänger halva den suryoye befolkningen med bara sitt språkbruk: ( gudfader, dopfader), visserligen är han mera neutral i de två sista styckena i detta citat då han nämner dopbarnet som kan läses som både flicka och pojke, men är man i fader Wannis ålder, har varit präst i många år och gjort ett försök till att belysa kyrkans tro så anser jag att han borde tänkt efter en och två gånger innan han skrev denna bok, så som den är skriven; ur ett patriarkalt perspektiv och därmed utesluter han halva den kristna befolkningen i Kristi Kyrka.
För mig som inte är född igår och är insatt i den patriarkala maktstrukturen och hierarkin i Kyrkan är det inget nytt, men den nya generationen suryoye är långt ifrån insatta i det samma och därför kommer de att höja på ögonbrynen när de läser mellan raderna i denna bok.
Nu till det sista stycket, som är en parentes i boken. Jag tänker att fader Wannis ansåg inte att det var viktigt att belysa ur ett teologiskt perspektiv, utan kände sig tvungen att slänga ur sig detta påstående, för att verka politiskt korrekt i Sverige. Eller få godkänt på ett skolarbete? Fader Wannis struntar i att förklara för de icke insatta varför man vandrar runt altaret, han kanske förklarar det i slutet av denna bok? Men då har han ju vilselett läsaren genom hela boken.
När jag skrev mitt Examensarbete ringde jag runt till tre olika biskopar i Den Syrianska Kyrkan för att be dem svar på några frågor om just detta ämne; varför flickor inte får bäras fram och vandra runt altaret medan pojkar får det?
Som jag förstod det får inga som inte har en tjänst att utföra i Guds namn bestiga altaret, varken pojke eller flicka, man eller kvinnan, men traditionen lyder som sådan att pojkar frambär man som förstlingsfrukt att i framtiden tjäna Gud på altaret, alltså bli präster eller diakoner. Flickor fick ingen plats från början och uteslöts helt från att tjäna Gud i kyrkan, om inte som städerska, nunna, kokerska, tvätterska, sömmerska, ja helt enkelt allt i allo för att tjäna männen i kyrkan eller klostret och i sitt slaveri prisa Gud.
Denna bok är tryckt 2008, med biskop Benjamin Atas välsignelse och tackbrev, patriarkatets ställföreträdare i Sverige.
Jag har varit på dopgudstjänst vid tre olika tillfällen under 2009-2010, alltså efter att denna bok har givits ut. Två av de döpta var flickor och en pojke och ingen av de prästerna som förrättade dopliturgin följde fader Wannis råd? förslag? eller Synodens beslut om att vandra runt dopfunten med dopkandidaten, flickor som pojkar. Utan de följde den gamla och vanliga dopliturgin som fader wannis själv beskriver i detta citat, ovan. Jag har inte ringt någon av biskoparna eller präst för att få detta påstående bekräftat eller avfärdat ännu, men anser att det är märkligt att jag inte har sett eller hört talas om detta nya och helt fantastiska beslut som alla präster borde följa.
Det vore intressant om någon har varit med om att någon präst eller biskop i Den Syr. Ort. Kyrkan har närvarat och beskådat den nya riten, jag känner ingen. Känner du någon? Kommentera!
Viktoria.
Som jag har förstått det så är denna bok en samling uppsatser som han har framlagt vid Lidköpings Universitet? och gett ut dem i bokform.
Det handlar om ett av de sju sakramenten i kyrkan, Dopet. Fader Wannis lyfter fram Dopets liturgi och betydelse i Den Syrisk Ortodox Kyrkan. Jag citerar allt, ord för ord små och stora bokstäver och även punkt, komma, parentes och citationstecken. Citatet finns att läsa i boken på sidan 41-42.
"4. 1.4 Dopet
" Den som tror och blir döpt skall räddas, men den son inte tror skall bli dömd". Mark 16:16
" Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike". Joh 3:3
"... Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn". Matt 28:19
Genom dopet blir man kristen och en nyfödd människa. Efter förböner börjar dopet med avsvärjandet av djävulen och bekännelsen av dopbarnets tro, genom gudfadern ( dopfadern), på Jesus Kristus, hans gudomlighet och tro på kyrkan. Vid dopet bär gudfadern ( dopfadern) Barnet på sin arm med ansiktet vänd åt vänster. Han, istället för dopbarnet förnekar djävulen, hans anhang och frestelser tre gånger. Sedan vänder gudfadern (dopfadern) sig mot öster, tar barnet på sin högra arm och bekänner, tre gånger, sin tro på Jesus Kristus och Kyrkans lära. Doptbarnets hela kropp smörjs förs med en välsignad olja som symboliserar människans rengöring av sina arvsynder. Smörjelsen, som är av ren olivolja välsignas av patriarken och ärkebiskoparna och den används speciellt för dop och smörjelse av sjuka.
Dopet fortsätter med ett trefaldigt nedsänkande av barnet i vattnet, vilket symboliserar människans död och uppståndelse med Jesus Kristus. Eftersom Jesus korsfästes och dog en gång får människan döpas bara en gång.
( Därför får man inte döpas två gånger, även om man lämnar sin kyrka och blir medlem i en annan kyrka som har vuxendop).
Sedan smörjs dopbarnets hela kropp med den heliga Myrran ( Murun Qadisho) som symboliserar den helige Anden. Dopceremonin fortsätter med att dopbarnet får ta emot nattvarden. ( för pojkar) avslutas med en trefaldig rundvandring kring altaret.
( Numera rundvandring i stället runt dopfuntet, för både pojkar och flickor)." Slut citat. jag utesluter de två sista styckena i detta citat och låter dig läsa dem själv, för de ingår inte i det jag berör i detta inlägg.
Det är bra gjort av fader Wannis att han har skrivit ner kyrkans, tro och olika riter, men han har inte lyckats lyfta fram den djupa teologi den har. Boken är skriven på ett väldigt lättläst och enkelt sätt. Svenskan á la akademiska studier är under all kritik. Dessutom tycks han ha fastnat i sin patriarkala attityd och verkar vara omedveten om att han utestänger halva den suryoye befolkningen med bara sitt språkbruk: ( gudfader, dopfader), visserligen är han mera neutral i de två sista styckena i detta citat då han nämner dopbarnet som kan läses som både flicka och pojke, men är man i fader Wannis ålder, har varit präst i många år och gjort ett försök till att belysa kyrkans tro så anser jag att han borde tänkt efter en och två gånger innan han skrev denna bok, så som den är skriven; ur ett patriarkalt perspektiv och därmed utesluter han halva den kristna befolkningen i Kristi Kyrka.
För mig som inte är född igår och är insatt i den patriarkala maktstrukturen och hierarkin i Kyrkan är det inget nytt, men den nya generationen suryoye är långt ifrån insatta i det samma och därför kommer de att höja på ögonbrynen när de läser mellan raderna i denna bok.
Nu till det sista stycket, som är en parentes i boken. Jag tänker att fader Wannis ansåg inte att det var viktigt att belysa ur ett teologiskt perspektiv, utan kände sig tvungen att slänga ur sig detta påstående, för att verka politiskt korrekt i Sverige. Eller få godkänt på ett skolarbete? Fader Wannis struntar i att förklara för de icke insatta varför man vandrar runt altaret, han kanske förklarar det i slutet av denna bok? Men då har han ju vilselett läsaren genom hela boken.
När jag skrev mitt Examensarbete ringde jag runt till tre olika biskopar i Den Syrianska Kyrkan för att be dem svar på några frågor om just detta ämne; varför flickor inte får bäras fram och vandra runt altaret medan pojkar får det?
Som jag förstod det får inga som inte har en tjänst att utföra i Guds namn bestiga altaret, varken pojke eller flicka, man eller kvinnan, men traditionen lyder som sådan att pojkar frambär man som förstlingsfrukt att i framtiden tjäna Gud på altaret, alltså bli präster eller diakoner. Flickor fick ingen plats från början och uteslöts helt från att tjäna Gud i kyrkan, om inte som städerska, nunna, kokerska, tvätterska, sömmerska, ja helt enkelt allt i allo för att tjäna männen i kyrkan eller klostret och i sitt slaveri prisa Gud.
Denna bok är tryckt 2008, med biskop Benjamin Atas välsignelse och tackbrev, patriarkatets ställföreträdare i Sverige.
Jag har varit på dopgudstjänst vid tre olika tillfällen under 2009-2010, alltså efter att denna bok har givits ut. Två av de döpta var flickor och en pojke och ingen av de prästerna som förrättade dopliturgin följde fader Wannis råd? förslag? eller Synodens beslut om att vandra runt dopfunten med dopkandidaten, flickor som pojkar. Utan de följde den gamla och vanliga dopliturgin som fader wannis själv beskriver i detta citat, ovan. Jag har inte ringt någon av biskoparna eller präst för att få detta påstående bekräftat eller avfärdat ännu, men anser att det är märkligt att jag inte har sett eller hört talas om detta nya och helt fantastiska beslut som alla präster borde följa.
Det vore intressant om någon har varit med om att någon präst eller biskop i Den Syr. Ort. Kyrkan har närvarat och beskådat den nya riten, jag känner ingen. Känner du någon? Kommentera!
Viktoria.
Lite om min mormors historia
KRÖNIKA : SEYFO - SVÄRDETS ÅR, 1915 I TURKIET
Av: Viktoria Soma
I år är det 90 år sedan den ohyggliga massakern, som i folkmun har kallats – Seyfo - massakern på det assyriska/syrianska folket i Turkiet. Turkiet har ännu inte erkänt detta folkmord som just ett folkmord som har inträffat med den Turkiska statens goda minne och medverkan.
I dag då vårt folk lever utspridda över stora delar av världen och i demokratiska samhällen, har sanningen om detta folkmord grävts fram av både inhemska och utomstående och pålitliga källor. ( Läs om de många massakerna på vårt folk i Bertil Bengtssons bok: Svärdets år. Och i Sir Austen Henry Layards bok: Folkmordet på öst-assyrier i turkiska Mesopotamien ).
Detta gör vårt folks historia levande. Ur dessa källor får vi lära oss den sanning som våra föräldrar fick höra av sina föräldrar som var denna tragedins barn. 1915 års massaker var en i mängden på vårt folk, där vårt folk blev röjda ur vägen för den turkiska statens krigs makt i islams namn. Över 1,5 miljoner kristna assyrier/syrianer och andra kristna blev kallblodigt mördade i Turkiet under Seyfo 1914-1915.
För sin kristna tro förföljdes och mördades alla de som levde i fred och i harmoni med sina muslimska grannar i Turkiet. De som överlevde massakern bar på fruktansvärda lidanden som aldrig fick upprättelse av den turkiska staten.
En av de som överlevde svärdets år var min mormor, Seyde. Hon var 14 år gammal, sommaren 1915 då muslimerna rensade hennes födelseby, Kafro Elayto, på män, kvinnor och barn. Min mamma berättade ofta denna historia för oss barn som godnattsaga. Hennes mamma kunde aldrig glömma synen på alla de döda i byn. Och förlät sig nog aldrig själv för att ha överlevt hela sin familj och många av sina släktingar. Min mamma berättar för oss än idag om vår mormor som bar på en stor tragedi som tyngde ner henne så länge hon levde. Jag har inte sett min mormor levande, men det har mina äldre syskon, mormor dog med sin stora smärta i sitt hjärta. Då jag ville skriva om Seyfo på vårt folk bad jag min mamma att berätta sin mammas levnads historia för mig. Dagen innan muslimerna kom till Kafro Elayto hade munken i byn vädjat till alla kvinnor och barn att hoppa i byns vattenbrunnar istället för att bli vanärade, våldtagna, bortrövade och tvingade till ingifte i muslimska hem eller kallblodigt mördade. Min mormor hade varit ett skräckslagen vittne till att beväpnade muslimer bakband och sköt ihjäl hennes mamma och pappa, tre bröder och fyra morbröder. I rena förskräckelsen flydde hon med sin lillebror i nattens mörkret till byns brunn och hoppade i. Brunnen var full av redan drunkna och döda kristna bybor. Under natten trillade hennes lillebror från hennes axlar och drunknade i sömnen.
Mormor och två andra flickor var de enda överlevande ur byns brunn. lukten av alla de döda var en liten del av den ohyggliga skräcken för muslimernas våld som lurade utanför brunnen. Dessa tre flickor som inte visste hur de skulle handla efter den fasansfulla synen och lukten, vågade sig ut om natten för at leta efter mat och vatten.
Två av flickorna flydde till en närbelägen by om natten men mormor gick till byns muhtar/ byhövdingen, som var muslim. I sin barnsliga godtrogenhet trodde hon att muhtar skulle hjälpa henne, för hon var helt ensam och övergiven. Dessutom hade ju hennes föräldrar bistått muhtar med så mycket innan Seyfo. Muhtars fru var mera rädd om sin ställning som muhtars första fru än om min mormors liv, (muslimska män får gifta sig med flera kvinnor) då hon såg henne. Muhtar hade också sett mormor, men han var upptagen med sina viktiga gäster och dessutom trodde han aldrig att mormor skulle komma undan hans våld, nu när hon själv sökt sig till sin förövare. Men hans fru var smartare än honom, hon gav mormor att äta och dricka och hjälpte henne att fly upp på hustaket. Seyde hann upp till sista trappsteget då hon kände ett ryck i sin klänning. Muhtar grep tag i hennes redan slitna klänning och fick med sig en stor reva. Seyde som inte vågade sig bakåt tog sig upp på taket och hoppade ner och hamnade på utsidan av muhtars hus. Hennes enda tanke var att fly för livet.
I nattens mörker är människan i normala fall rädd för sin egen skugga, stackars Seyde som varken såg eller visste vart hon var på väg någonstans bara sprang och sprang för livet. Hon trodde att hon var fiendens offer när hon hörde fotsteg framför sig. " Vem du än är kom fram, jag ska hjälpa dig". Sa en mans röst och hon gick fram till främlingen, som visade sig vara en släkting till henne. Adam hade också bevittnat många kallblodiga avrättningar på sina nära i byn Kafro Elayto. Dessa två överlevde Seyfos avrättningar på en hel by i Turkiet sommaren 1915. Var det mirakel eller misstag att dessa två ungdomar överlevde sina familjer?
2005-04-22
Jag skrev denna krönika 2005.
Viktoria.
Av: Viktoria Soma
I år är det 90 år sedan den ohyggliga massakern, som i folkmun har kallats – Seyfo - massakern på det assyriska/syrianska folket i Turkiet. Turkiet har ännu inte erkänt detta folkmord som just ett folkmord som har inträffat med den Turkiska statens goda minne och medverkan.
I dag då vårt folk lever utspridda över stora delar av världen och i demokratiska samhällen, har sanningen om detta folkmord grävts fram av både inhemska och utomstående och pålitliga källor. ( Läs om de många massakerna på vårt folk i Bertil Bengtssons bok: Svärdets år. Och i Sir Austen Henry Layards bok: Folkmordet på öst-assyrier i turkiska Mesopotamien ).
Detta gör vårt folks historia levande. Ur dessa källor får vi lära oss den sanning som våra föräldrar fick höra av sina föräldrar som var denna tragedins barn. 1915 års massaker var en i mängden på vårt folk, där vårt folk blev röjda ur vägen för den turkiska statens krigs makt i islams namn. Över 1,5 miljoner kristna assyrier/syrianer och andra kristna blev kallblodigt mördade i Turkiet under Seyfo 1914-1915.
För sin kristna tro förföljdes och mördades alla de som levde i fred och i harmoni med sina muslimska grannar i Turkiet. De som överlevde massakern bar på fruktansvärda lidanden som aldrig fick upprättelse av den turkiska staten.
En av de som överlevde svärdets år var min mormor, Seyde. Hon var 14 år gammal, sommaren 1915 då muslimerna rensade hennes födelseby, Kafro Elayto, på män, kvinnor och barn. Min mamma berättade ofta denna historia för oss barn som godnattsaga. Hennes mamma kunde aldrig glömma synen på alla de döda i byn. Och förlät sig nog aldrig själv för att ha överlevt hela sin familj och många av sina släktingar. Min mamma berättar för oss än idag om vår mormor som bar på en stor tragedi som tyngde ner henne så länge hon levde. Jag har inte sett min mormor levande, men det har mina äldre syskon, mormor dog med sin stora smärta i sitt hjärta. Då jag ville skriva om Seyfo på vårt folk bad jag min mamma att berätta sin mammas levnads historia för mig. Dagen innan muslimerna kom till Kafro Elayto hade munken i byn vädjat till alla kvinnor och barn att hoppa i byns vattenbrunnar istället för att bli vanärade, våldtagna, bortrövade och tvingade till ingifte i muslimska hem eller kallblodigt mördade. Min mormor hade varit ett skräckslagen vittne till att beväpnade muslimer bakband och sköt ihjäl hennes mamma och pappa, tre bröder och fyra morbröder. I rena förskräckelsen flydde hon med sin lillebror i nattens mörkret till byns brunn och hoppade i. Brunnen var full av redan drunkna och döda kristna bybor. Under natten trillade hennes lillebror från hennes axlar och drunknade i sömnen.
Mormor och två andra flickor var de enda överlevande ur byns brunn. lukten av alla de döda var en liten del av den ohyggliga skräcken för muslimernas våld som lurade utanför brunnen. Dessa tre flickor som inte visste hur de skulle handla efter den fasansfulla synen och lukten, vågade sig ut om natten för at leta efter mat och vatten.
Två av flickorna flydde till en närbelägen by om natten men mormor gick till byns muhtar/ byhövdingen, som var muslim. I sin barnsliga godtrogenhet trodde hon att muhtar skulle hjälpa henne, för hon var helt ensam och övergiven. Dessutom hade ju hennes föräldrar bistått muhtar med så mycket innan Seyfo. Muhtars fru var mera rädd om sin ställning som muhtars första fru än om min mormors liv, (muslimska män får gifta sig med flera kvinnor) då hon såg henne. Muhtar hade också sett mormor, men han var upptagen med sina viktiga gäster och dessutom trodde han aldrig att mormor skulle komma undan hans våld, nu när hon själv sökt sig till sin förövare. Men hans fru var smartare än honom, hon gav mormor att äta och dricka och hjälpte henne att fly upp på hustaket. Seyde hann upp till sista trappsteget då hon kände ett ryck i sin klänning. Muhtar grep tag i hennes redan slitna klänning och fick med sig en stor reva. Seyde som inte vågade sig bakåt tog sig upp på taket och hoppade ner och hamnade på utsidan av muhtars hus. Hennes enda tanke var att fly för livet.
I nattens mörker är människan i normala fall rädd för sin egen skugga, stackars Seyde som varken såg eller visste vart hon var på väg någonstans bara sprang och sprang för livet. Hon trodde att hon var fiendens offer när hon hörde fotsteg framför sig. " Vem du än är kom fram, jag ska hjälpa dig". Sa en mans röst och hon gick fram till främlingen, som visade sig vara en släkting till henne. Adam hade också bevittnat många kallblodiga avrättningar på sina nära i byn Kafro Elayto. Dessa två överlevde Seyfos avrättningar på en hel by i Turkiet sommaren 1915. Var det mirakel eller misstag att dessa två ungdomar överlevde sina familjer?
2005-04-22
Jag skrev denna krönika 2005.
Viktoria.
