profetissan

Jag läser i fader, (huri)= (grek.)Corepiskopos Süleyman Wannes bok: Syrisk ortodoxa kyrkan, och har stött på en av mina hjärtefrågor  som han besvarar på ett intressant sätt. Jag ska lyfta fram den ur flera perspektiv så att vi tillsammans kan glädjas (eller gråta) över  detta svar på den.
Som jag har förstått det så är denna bok en samling uppsatser som han har framlagt vid Lidköpings Universitet? och gett ut dem i bokform.

Det handlar om ett av de sju sakramenten i kyrkan, Dopet. Fader Wannis lyfter fram Dopets liturgi och betydelse i Den Syrisk Ortodox Kyrkan. Jag citerar allt, ord för ord  små och stora bokstäver och även punkt, komma, parentes och citationstecken. Citatet finns att läsa i boken på sidan 41-42.

"4. 1.4 Dopet

" Den som tror och blir döpt skall räddas, men den son inte tror skall bli dömd". Mark 16:16

" Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike". Joh 3:3

"... Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn". Matt 28:19


Genom dopet blir man kristen och en nyfödd människa. Efter förböner börjar dopet med avsvärjandet av djävulen och bekännelsen av dopbarnets tro, genom gudfadern ( dopfadern), på Jesus Kristus, hans gudomlighet och tro på kyrkan. Vid dopet bär gudfadern ( dopfadern) Barnet på sin arm med ansiktet vänd åt vänster. Han, istället för dopbarnet förnekar djävulen, hans anhang och frestelser tre gånger. Sedan vänder gudfadern (dopfadern) sig mot öster, tar barnet på sin högra arm och bekänner, tre gånger, sin tro på Jesus Kristus och Kyrkans lära. Doptbarnets hela kropp smörjs förs med en välsignad olja som symboliserar människans rengöring av sina arvsynder. Smörjelsen, som är av ren olivolja välsignas av patriarken och ärkebiskoparna och den används speciellt för dop och smörjelse av sjuka.

Dopet fortsätter med ett trefaldigt nedsänkande av barnet i vattnet, vilket symboliserar människans död och uppståndelse med Jesus Kristus. Eftersom Jesus korsfästes och dog en gång får människan döpas bara en gång.
( Därför får man inte döpas två gånger, även om man lämnar sin kyrka och blir medlem i en annan kyrka som har vuxendop).

Sedan smörjs dopbarnets hela kropp med den heliga Myrran ( Murun Qadisho) som symboliserar den helige Anden. Dopceremonin fortsätter med att dopbarnet får ta emot nattvarden. ( för pojkar) avslutas med en trefaldig rundvandring kring altaret.

( Numera rundvandring i stället runt dopfuntet, för både pojkar och flickor)." Slut citat. jag utesluter de två sista styckena i detta citat och låter dig läsa dem själv, för de ingår inte i det jag berör i detta inlägg.

Det är bra gjort av fader Wannis att han har skrivit ner kyrkans, tro och olika riter, men han har inte lyckats lyfta fram den djupa teologi den har. Boken är skriven på ett väldigt lättläst och enkelt sätt. Svenskan á la akademiska studier är under all kritik. Dessutom tycks han ha fastnat i sin patriarkala attityd och verkar vara omedveten om att han utestänger halva den suryoye befolkningen med bara sitt språkbruk: ( gudfader, dopfader), visserligen är han mera neutral i de två sista styckena i detta citat då han nämner dopbarnet  som kan läses som både flicka och pojke, men är man i fader Wannis ålder,  har varit präst i många år och gjort ett försök till att belysa kyrkans tro så anser jag att han borde tänkt efter en och två gånger innan han skrev denna bok, så som den är skriven; ur ett patriarkalt perspektiv och därmed utesluter han halva den kristna befolkningen i Kristi Kyrka.
För mig som inte är född igår och är insatt i den patriarkala maktstrukturen och hierarkin i Kyrkan är det inget nytt, men den nya generationen suryoye är långt ifrån insatta i det samma och därför kommer de att höja på ögonbrynen när de läser mellan raderna i denna bok.

Nu till det  sista stycket, som är en parentes i boken. Jag tänker att fader Wannis ansåg inte att det var viktigt att belysa ur ett teologiskt perspektiv, utan kände sig tvungen att slänga ur sig detta påstående, för att verka politiskt korrekt i Sverige. Eller få godkänt på ett skolarbete? Fader Wannis struntar i att förklara för de icke insatta varför man vandrar runt altaret, han kanske förklarar det i slutet av denna bok? Men då har han ju vilselett läsaren genom hela boken.

När jag skrev mitt Examensarbete ringde jag runt till tre olika biskopar i Den Syrianska Kyrkan för att be dem svar på några frågor om just detta ämne; varför flickor inte får bäras fram och vandra runt altaret medan pojkar får det?
Som jag förstod det får inga som inte har en tjänst att utföra i Guds namn bestiga altaret, varken pojke eller flicka, man eller kvinnan, men traditionen lyder som sådan att pojkar frambär man som förstlingsfrukt att i framtiden tjäna Gud på altaret, alltså bli präster eller diakoner. Flickor fick ingen plats från början och uteslöts helt från att tjäna Gud i kyrkan, om inte som städerska, nunna, kokerska, tvätterska, sömmerska, ja helt enkelt allt i allo för att tjäna männen i kyrkan eller klostret och i sitt slaveri prisa Gud.

Denna bok är tryckt 2008, med biskop Benjamin Atas välsignelse och tackbrev, patriarkatets ställföreträdare i Sverige.
Jag har varit på dopgudstjänst vid tre olika tillfällen under 2009-2010, alltså efter att denna bok har givits ut. Två av de döpta var flickor och en pojke och ingen av de prästerna som förrättade dopliturgin följde fader Wannis råd? förslag? eller Synodens beslut om att vandra runt dopfunten med dopkandidaten, flickor som pojkar.  Utan de följde den gamla och vanliga dopliturgin som fader wannis själv beskriver i detta citat, ovan. Jag har inte ringt någon av biskoparna eller präst för att få detta påstående bekräftat eller avfärdat ännu, men anser att det är märkligt att jag inte har sett eller hört talas om detta nya och helt fantastiska beslut som alla präster borde följa. 

Det vore intressant om någon har varit med om att någon präst eller biskop i Den Syr. Ort. Kyrkan har närvarat och beskådat den nya riten, jag känner ingen. Känner du någon? Kommentera!

Viktoria.