Vissa minnen, sådana som vi inte har bearbetat brukar väckas till liv i situationer som påminner oss om den händelse som har lagrats som obearbetat minne i vår hjärna.
Både igår och idag har jag blivit påmind om sånt som jag uppenbarligen inte har bearbetat på ett bra sätt och därmed hängde själva händelsen latent i mitt minne och väcktes till liv snabbare än jag var beredd att uppfatta det. jag blev överraskad av min reaktion som kom på beställning när min nästa slängde ur sig några ord som fick mig att uppfylla hxn förväntningar.

Detta är inget nytt men det gav mig nya möjligheter at bearbeta de tankar och känslor som hade fått liv i min hjärna och jag förstod att denna process är den viktiga spegling som vi människor gör för att bli bättre människor.
Min första och enda tanke var att falla tillbaka i mina gamla spår och uppfylla människors förväntningar på mig, för det var ju trots allt en trygghet jag kände mig hemma i, även om den kostat mig mycket svett och många tårar. Men samtidigt så hade jag en mening som jag upprepade för mig mitt i vägvalet; "gå inte tillbaka!"

Gå inte tillbaka och be om ursäkt för att du har vittnat om Gud.
Gå inte tillbaka till invanda mönster.
Gå inte tillbaka för att andra vill det av dig, det vill bara behålla sin makt över dig.
XXXX
Gå framåt, trots att det gör ont.
Gå framåt och kämpa för att hålla dig nära din Herre och Frälsare; Jesus Kristus.
Gå framåt för din frihets skull.

Jag valde att inte gå tillbaka till min invanda roll och göra min nästa glad, förresten vet jag inte om min nästa skulle ens bli glad, snarare besviken för att inte möta motstånd kanske...
Så jag bestämde mig för att " gå vidare" och ta ett nytt steg på väg mot Herren Jesus Kristus: jag vet att jag lär gå genom andliga betongväggar igen, men jag litar på att Herren Jesus Kristus är med mig och tror Han är större än allt och alla som vill hindra mig.

Viktoria.

34När de hade farit över sjön kom de till Gennesaret. 35Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka 36och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.

Matteusevangeliet 14:34-36

Enligt Evangelisten Matteus har Jesus och Hans lärjungar kommit till Gennesaret, som är antingen ett smalt slättområde väster om Galileiska sjön eller en stad på slätten. Jesus blir igenkänd av människorna där som helare och undergörare och Han helar många sjuka, skriver Evangelisten.

15 1Sedan kom fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och sade: 2"Varför bryter dina lärjungar mot fädernas regler? De tvättar ju inte händerna innan de äter." 3Han svarade: "Varför bryter ni själva mot Guds bud för era reglers skull? 4Gud har sagt: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö. 5Men ni påstår att om någon säger till sin far eller sin mor: Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det ger jag som tempelgåva, 6då behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft för era reglers skull. 7Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sade: 8Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9Fåfängt dyrkar de mig, ty lärorna de lär ut är människors bud."

10Sedan kallade han till sig folket och sade: "Lyssna och försök att förstå. 11Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren." 12Då gick lärjungarna fram till honom och frågade: "Vet du att fariseerna tog anstöt av vad du sade?" 13Han svarade: "Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. 14Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen."

Matteusevangeliet 15:1-14

Som brukligt är, så kommer de som söker felen hos Honom, i detta fall är de fariseer som ogillar att Hans lärjungar bryter mot fädernas regler. Jesus kontrar med att ställa dem mot väggen, istället för att ta parti för och försvara sina lärjungar, samtidigt är det underförstått att det är just det Han gör.
Jesus använder ett citat ur profeten Jesaja (Jes. 29:13), när han avslöjar människors hyckleri: Han sätter ett ljus på alla mänskliga regler och bruk och pekar på att de är tillfälliga och inte bindande, medan Guds bud finns i Skriften, i Bibeln och det är de som är bindande.
Jesus är så tydlig med sitt budskap att sanningen får även hans lärjungar att känna sig "illa till mods" och de försöker få Honom att "anpassa sig" efter de koder som gällde där och då. Men Jesus varken klandrar sina lärjungar eller försvarar sig själv, istället så förklarar han för dem ännu skarpare: " Varje växt som inte är planterad av min himmelske fader skall ryckas upp med roten. Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen."
Matt 15:13-14

Herren Jesus Kristus är  den samme då och idag och i evighet. Vi skulle kunna säga att vi är många människor även idag som är lika ivriga att hitta fel hos/på Jesus, som de människor som bara sökte felen hos Honom då.
Även idag är vi fega för att ta emot Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare men har mycket lättare att gå direkt till Herren och peka på de fel vi ser hos Honom och säga; " Du passar inte in i vårt liv nu, vi klarar oss utan dig, du bara stör vår jakt på lycka och vill ta ifrån oss vår makt på andra människor...

Men Herren vill bli ärad med ord och handling och Han vill i själva verket befria oss från alla lögner som mera dödar oss som människor än gör oss lyckliga. Men istället gömmer vi oss bakom människors regler och följer strömmen...

Viktoria.

För dig som har kämpat med att hålla din tro levande och våga leva i, med och av din tro på Gud, är aposteln Paulus ord ( Rom 8:32-39 ) de mest underbara att meditera över, enligt mig vill säga.

32Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? 33Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, 34vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 35Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? 36Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. 37Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. 38Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, 39varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.
Romarbrevet 8:32-39.


Viktoria.

En mor/far som ser sitt barn lida, lider själv med honom, men kan inte ta på sig hans/hennes smärta.
Barnet berövas sin egen kontroll över sina känslor och tankar om det inte får bearbeta sin egen sorg,
och smärta över en livssituation.
Föräldern kan visa sin moders/faders kärlek och i bästa fall försöka att förstå sitt barns lidande.

Men Gud gav oss sin Enfödde Son, vår Herre Jesus Kristus, för att han ska bära våra bekymmer och befria oss.
Det kallas för " Det dyrbara bytet." Och visst är det dyrbart; Gud offrade Jesus Kristus för att vi skall få evigt liv.
En vacker bön är det att be Gud om detta byta oavlåtligt:
Gud, jag ger Dig allt vad jag är och har och Du ger mig Din Son.

I Romarbrevet 8:32. kan vi läsa:

32Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom?


Viktoria.

34De bad honom då: "Herre, ge oss alltid det brödet." 35Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. 36Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte. 37Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. 38Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. 39Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. 40Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen."
Johannesevangeliet 6:34-40.



Viktoria.

Jag mötte en kvinna idag. Hon var så trött, såg ut att bära på något tungt.
Jag hade tid och lugn i mitt inre och koncentrerade att; hon måste ha det svårt.
Jag sökte hennes blick för att säga "hej", men hon undvek att se mig i ögonen.

Vad var det som gjorde henne så tung av sorg?
Vad var det som gjorde att hon ville vara ensam med sin sorg?
Livet kan vara hårt och smärtsam ibland.

Varje människa har sin egen berättelse, så också den kvinnan, men hon bar den ensam idag.
Jag gjorde det jag skulle och lät henne vara ifred.
Tänkte att om jag fortsätter med mitt så ser hon att livet går vidare oavsett känslostormarna i hennes inre.

Om jag bara vågade störa henne skulle jag berätta om Herren Jesus Kristus,
men jag vågade inte störa och bryta hennes tystnad.
Hade hon lyssnat då? Hade hon sett att jag brydde mig då?
Kanske hade hon det, kanske inte, jag vet inte, eftersom jag inte avbröt hennes tystnad.

Viktoria.

Aposteln Paulus hyllning till den äkta och sannaa kärleken säger oss allt om vilken kraft den besitter. Vad vi än säger eller gör bör vi göra det med kärlek med andra ord.

13 1Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 3Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

4Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 7Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

8Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. 9Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. 10Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

11När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. 12Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

13Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

1 Korinthierbrevet 13:1-13.

Viktoria.

Vi vet alla att det finns olika sorters kärlekar mellan människor, och vi visar känslorna som har med kärlek att göra på olika sätt.
Känslor som ger oss lycka och njutning är ett stort plus, men sedan finns den stora kärleken som man bäst visar sin partner eller medmänniska genom att handla. Handling är kraftfullt och får den mest arga, besvikna och sura människan att mjukna och bli nästan vördnadsfull inför den goda handlingen som man önskade men inte vågade förvänta sig på grund av olika omständigheter.
Att handla kärleksfullt mot sin nästa utan krav, tjänster/gentjänster, skuld eller annat mänskligt påfynd är Gudomligt, för det är stor skillnad på Guds Kärlek till oss och på människors kärlek till Gud och till varandra; Gud älskar oss, därför att Han har skapat oss till sin avbild och vill att vi alla ska bli hans söner/döttrar. Gud har redan förlåtit oss våra synder när han gav oss Sin Enfödde Son, vår Herre Jesus Kristus. Och Gud förlåter oss alla våra dagliga synder så fort vi går till Honom med dem. Med andra ord älskar Gud oss oavsett vad vi gör; Gud överger oss inte, inte heller blir han sur och grinig på oss när vi har sagt eller gjort något dumt. Gud finns där och tar emot oss med sin öppna famnn oavsett vad vi har gjort. Guds Kärlek, tålamod och överseende med oss är stort och håller i alla våra livs dagar.

Det är lite annorlunda med människors kärlek till varandra: Den är kravfull, full av förväntningar, tjänster/gentjänster, nytta/ egennytta och resulterar många gånger i krossade förväntningar och drömmar.
I bästa fall handlar vi med vårt eget bästa för ögonen, i andra fall handlar vi av ren egoism och utnyttjar andra för vår egen girighet och ondska. Vi kallar det för kärlek därför att det är sortens kärlek vi känner till, men när vi har fått smaka på Guds kärlek, så bleknar denna "egennytta" kärlek och vill vi det så dör den helt i oss och istället växer en ren och sann kärlek i oss, som mer och mer påminner om Guds kravlösa kärlek till oss.

Och vi kan lära oss att handla tillsammans med Gud, om vi vill. Gud vill att vi ständigt handlar i och med Hans kärlek, eftersom Han har skapat oss till sina medarbetare på jorden. Gud har rent av gjort sig själv beroende av oss, då Han har gett oss vår Fria vilja. Vi kan fungera som Guds händer på jorden genom att handla i enlighet med Guds vilja på jorden.

Att laga en god middag och samla hela familjen kring den är kärlek som är en dyrbar gåva, som kan ge människor trevliga minnen för livet. Att lära oss att lyssna till Herren Jesu Kristi röst och bjuda in någon utomstående till värmen och matgemenskap är en stor kärlek.

Viktoria.

Idag hörde jag en predikan över denna benämning; Christian Cameleon = Kristna kameleonter. Till vardags kallar man de "namnkristna", i varje fall på de språk jag behärskar.
På engelska låter det fult och elakt att kalla någon för kameleont, då låter "kristen till  namnet", snällare, tänker jag, men vilket av orden får dig att gå igång? Det engelska ordet?  Jag tänkte väl det, för även Jesus Kristus var radikal avslöjade människors dolda avsikter, lögner och hyckleri då och han fortsätter att göra det bland oss än idag.
Kameleont är ju ödla som skiftar färg och anpassar sig efter varje miljö den kommer till, och är vi kristna lik en kameleont så vet inte jag vad Gud har för glädje av oss... Hur ska han då lita på oss som hans samarbetspartner, som Han ju har skapat oss till?
Tänk dig att du och jag går i kyrkan om söndagar och vi ingår i Guds gemenskap under tre timmar. Vi deltar i Gudstjänsten och visar oss på alla sätt värdiga att vara Guds barn i kyrkan och kanske ta Nattvarden också, men när vi går ut från kyrkorummet för att umgås med människor över en kopp kaffe i kyrkolokalen, så pratar vi om väldigt världsliga saker. När vi sedan kommer hem minns vi inget av prästens predikan för vi tar genast tag i allt som ska göras hemma, om vi inte har gått på "civate" hos släktingar, eller besöker våra gamla... Inget fel på att träffa släktingar eller besöka gamla, det är rent av kristet och gott, men det är stor skillnad på att göra goda gärningar för att få människors uppmärksamhet, skifta färg! och att tjäna människor för att Gud i mig vill det och för att Han gör det genom att använda mig som Sitt Instrument.
Jag har själv varit döpt i Kristi namn, men levt som kristen till namnet alldeles för många år i mitt liv, så jag vet vad det är att gå i kyrkan och följa den kyrkotradition jag är född i, men inte läsa Bibeln själv. Förresten räcker det absolut inte med att läsa Bibeln och tro oss tro på det vi läser. Vi måste först höra/läsa Guds Ord, acceptera Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare och vara villig att ta emot Guds Nåd i våra liv. Därefter ska vi satsa på vår Gudsrelation mer än på alla andra relationer vi har eller skapar till människor och allt annat i livet.

Vid middagsbordet hade jag och två av våra barn ett djupt samtal om detta fenomen. Jag kände att jag ville samtala om detta ämne dels för att det kändes naturligt att prata om kristen tro (efter den goda middagen) och dels för att jag ville höra vad mina barn tänker och tycker i ämnet.
Att skifta färg efter situation, miljö och händelse eller andra seder och bruk är ett tecken på osäkerhet, ovilja och okunskap om vad Gud har lovat alla som tror på Honom. Att "vända kappan efter vinden" när det gäller ens tro på Gud är att göra våld på ens egen själ, tror jag. För Gud är oföränderlig och väntar på oss, men vi hinner gå vilse och tappa bort stigen till Gud.

Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet 12:2:

Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.
Romarbrevet 12:2.

Viktoria.

Jag läste ut boken av den ortodoxa munken Jesus i måndags och igår började jag läsa på en ny bok som heter: "Jag litar på din kärlek. Bibelandakter och sånger från Tazé."
Jag har varit i Taizé vid två olika tillfällen och jag tycker väldigt mycket om andligheten där; hela tillvaron kretsar kring Gud, Jesus Kristus och Den Helige Anden; att be och lovsjunga dem och att sätta bönen och lovsången, som ofta är ett stycke Bibeltext i handling och bidra med arbete i klosterbyn Taizé. Vilket vi kan tolka det som att dagligen försöka Jesus i sin nästa.

Jag har kommit fram till sidan 17 i boken. Det är andakt över Bibeltexten i Efesierbrevet 2:4-10.


4Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek 5att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus - av nåd är ni frälsta - 6och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. 7Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. 8Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. 9Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. 10Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Jag citerar två textstycken direkt ur sida 17: 
"För Paulus är nåden grunden i det kristna livet. Frälsningen är en gåva från Gud. Den är inte något vi förtjänar, inte en lön vi får efter ett välutfört arbete. Vi blir frälsta därför att Gud är rik på barmhärtighet och ömhet och därför, som Isak av Nineve uttryckte det på 600-talet, << Gud bara kan ge av sin kärlek<<."

Ett stycke längre ner på samma sida står det:

"Guds kärlek gör oss inte till passiva människor. Hans kärlek har << gjort oss levande tillsammans med Kristus<< (Efesierbrevet 2:5), och den får oss att våga ge vårt liv för andra. Då kan ett under ske i våra liv: vi börjar älska som Gud har älskat oss."

Dessa texter är inte bara underbara att läsa utan verkliga och sanna som kan bli en del av var och en av oss som vill lära känna dem närmare, genom att meditera över dem.

Viktoria.

Idag, den 16. november, har jag mött två ganska olika personer och i två olika sammanhang:
Den muslimske busschauffören och en äldre kvinna.
Busschauffören var sen och han förstod att jag hade väntat på att ta emot Makbula som hade varit på sin dagliga verksamhet på förmiddagen. Han hälsade ödmjukt och försiktigt och sa: glad/trevlig Bayram!
- Vad sa du? Men jag firar inte "Jul" nu, sa jag. Jag hade missat att det var en muslimsk högtid idag.
- Nej, inte du, men jag firar Bayram idag! Sa han och såg lite ursäktande mot mig. Han är muslim och född i Turkiet, han vet att jag och Makbula är kristna och födda i Turkiet.
Han berättade ursäktande om en muslimsk man som inte visste så mycket om Islam och han själv tog avstånd från sådan förenklad tro på Gud, förklarade han. Jag förstod att han har följt de senaste två veckornas mördande av kristna i Irak och blev tyst och lyssnade på hans nervösa berättelse. Men när han förklarade för mig att även muslimer tor på Jesus som profet, kunde jag inte vara tyst;
- Nej, nej, vi kristna tror att Jesus är Guds Son och vår Frälsare. Han har ju dött för oss och uppstått från de döda för att ge oss evigt liv...
- Ja, ni tror så, men...
Ingen av oss nämnde de tragedierna i Irak, men båda förstod vi att det var känsligt, trots att ingen av oss är ansvarig eller skyldig till krigets ondska i Irak.
I många länder lever vänner och fiender, skyldiga och oskyldiga, offer och förövare sida vid sida och försöker att leva och överleva tillsammans. Det är både svårt och smärtsamt i krigshärjade länder, men definitivt lättare och lugnare i rika, välutvecklade och demokratiska samhällen. Det är här man kan sätta grunden för fred människor emellan

Den äldre kvinnan pratade knackigt svenska men en expedit i mataffären. Hon var inte nöjd med den hjälpen, lyfte på huvudet och såg mig och passade på att få saker och ting förklarade för sig. Vid första anhalten svarade hon mig; det vet jag väl! Vid nästa vara ville hon veta utgångsdatumet på varan. Jag försökte läsa på etiketten, men hon hade bråttom och ropade rakt ut; Kan du inte läsa eller?
- Jodå, jag kan läsa, men... jag hann inte säga något mera för hon försvann förbi mig och gick mot andra varor.

Skillnaden på dessa två människors beteende ligger i deras livserfarenhet och i deras roll i det ögonblicket de befann sig. Den ena är medveten om sin omvärld och har kunskaper om människovärde och den andra är egoist och tänker bara på sig själv och sitt...

Medan jag skriver detta inlägg och samtidigt lyssnar på nyheterna så hör jag att ett flygplan är redo att lyfta med flyktingar från Sverige tillbaka till kriget och förföljelserna i Irak. Men att många hade fått veta att de kunnat ansöka om att få utvisningsbeslutet framskjutet genom att ansöka om det från Sverige hos Europadomstolen.
Många har redan fått sitt utvisningsbeslut skjutet fram, i väntan på om och när kriget i Irak upphör...
Sveriges television visade ikväll bilder från Manifestationerna i Bryssel och i Sverige och rapporterade om dem i samband med inbjudna gäster från Röda Korset och Migrationsverket till nyhetsstudion.

Viktoria.





PS. Läs gärna det senaste nytt från TT.

Tidningarnas Telegrambyrå (TT), 2010-11-16 22:37 Plan med avvisade irakier stoppas Plan med avvisade irakier stoppas. Foto: Scanning Plan med avvisade irakier stoppas. Foto: Scanning Flygresan till Bagdad i morgon bitti med 30 utvisade irakier kommer att stoppas, uppger Migrationsverket. Bakgrunden är att myndigheten har fått in begäran från Europadomstolen om att utvisningar ska skjutas upp i omkring 150 ärenden bara under tisdagskvällen. Flera av de som skulle suttit på planet finns med i dessa ärenden. Migrationsverket har meddelat att man inte ska stoppa samtliga utvisningar till Irak - ett beslut som fått skarp kritik från flera håll. Europadomstolen för mänskliga rättigheter utreder nu om det är säkert för irakier att skickas tillbaka till vissa områden i Irak, bland annat Bagdad. Under tiden anser de att alla irakier som vill få sitt utvisningsbeslut uppskjutet ska få stanna i det land de flytt till. - Vi vidtar det här som en säkerhetsåtgärd för att de här personerna inte ska komma i kläm för att Europadomstolen inte har hunnit titta på deras ansökningar, säger Johan Rahm, presschef på Migrationsverket, om beslutet att stoppa onsdagens utvisningar till Bagdad. Att planet stoppas innebär dock inte att Migrationsverket har fattat ett generellt beslut om att stoppa alla avvisningar. Migrationsminister Tobias Billström (M) säger att prövningen måste ske i varje enskilt fall även när det handlar om att skjuta upp ett beslut. - Att övergå från individuella prövningar till kollektiva prövningar skulle kunna resultera i att samtliga personer i en grupp får avslag eller bifall. Och frågan är hur rättssäkert det skulle vara, säger han. Enligt Billström har Migrationsverket skjutit upp utvisningen av irakier i varje fall där Europadomstolen har begärt det. Han har därför svårt att förstå vad Europarådet menar i sin kritik. - Sverige har aldrig agerat i strid med Europadomstolens domar, säger han. Uppgifter om att många irakier inte fått information om att de kan ansöka om att få beslutet uppskjutet avvisas av Billström. - Flera svenska myndigheter informerar ju om hur och var man kan klaga till Europadomstolen, det är ju inte så att man undanhåller den informationen, säger han.

Roten till många konflikter och hämnd ligger ofta i oförmågan att förlåta medmänniskor. I de mindre utvecklade delar av världen som inte har utbyggda sociala skyddssystem leder olösta konflikter ofta till hämndaktioner som i sin tur utvecklas till fenomenet blodshämnd. Ännu idag finns fenomenet blodshämnd i många så kallade stamkulturer.
I länder eller kulturer där det inte finns ett utbyggt rättssystem med polisväsende, domstolar och rättvisa med demokratiska mått mätt, så är det vanligt att människor som ständigt möter orättvisa, blir kränkta och ofredade tar till slut den rättsliga saken i egna händer, antingen genom att gripa till våld eller att föra oförrätter vidare till framtida generationer genom den muntliga traditionen.

Blodshämnd innebär att man straffar den förövare för den drabbade i släkten med de egna normer som man anser vara de rätta för tillfället och händelsen. Den onda cirkeln sätts igång när förövaren blir offer och dess släkt hämnas honom. På så sätt går blodshämnd i "arv" till framtida generationer.

I stamkulturer är makten ofta koncentrerad hos klanledaren, som i sin tur har ärvt ett system som avväpnar alla övriga medlemmar i klanen/släkten, och gör dem beroende av överhuvudet/fadern i släkten för hjälp i svåra situationer. Då handlar det mera om lydnad för att undvika reprisarier och inte om att lära sig att förlåta, gå vidare och må bättre.
Kanske behövs det mirakel för att maktkorrumperade människor ska inse vidden av den ondska de sprider omkring sig. Eller så kanske de borde sig sig i spegeln och skratta åt sig själv fem minuter varje morgon för att jaga bort sin egen dolda rädsla...

Inom kristendomen har vi Herren Jesus Kristus som vår Frälsare och Gud som den rättvise domaren. Guds rättvisa kan naturligtvis inte mätas i mänskliga måttstock, men vi tror, hoppas och litar på att att Guds rättvisa dom i livet efter detta är rättvis. Gud är barmhärtig och kärleksfull oavsett våra handlingar, han älskar oss som de vi är och förlåter oss alla våra brister. Gud är förlåtande mot alla som tror på Honom och det han har gjort för människorna i Jesus Kristus, men man måste be honom därom.

Förlåtelse är möjlig för alla människor. Alla människor kan förlåta sina plågoandar, men ingen kan kräva av någon annan att bli förlåten.
Jag tror att viljan att förlåta måste få grå i varje människas hjärta, men för att det ska få växa måste människor ha fred omkring sig och ofta kunna få känna ett lugn i det enskilda livet och vardagen. Och varje människa har rätt att leva sitt eget liv i fred. Detta med tanke på alla människor som lever sina liv i krigshärjade länder med allt hemskt det innebär.

Det finns ett Gyllene regel som är detsamma och med samma innebörd i de stora världsreligionerna. Inom kristendomen kan vi läsa det i Matt 7:12.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Matteusevangeliet 7:12


Viktoria.

I Matteusevangeliet 5:38-39, kan vi läsa om ett bud från Gamla Testamentet som Herren Jesus Kristus förnyar:

Ni har hört att det blev sagt; öga mot öga, tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.

Herren uppmanar oss att inte försvara oss mot ondskan, utan vända andra kinden till. Vad menar Jesus med detta?
Jag tror inte att Herren vill att vi ska hämnas ondskan utan vara ödmjuka mot den, men  hur kan vi vara ödmjuka mot ondskan som pågår i stort och smått, dygnets alla timmar och i hela världen?
Hur ska vi vara ödmjuka mot den ondska mot tränger sig in i Guds hus, senast i söndags 31. oktober 2010, i Irak och mördar Gudstillbedjare i ett oskyddat hus?

Jag tror att Jesus menar att vi ska stå mot ondskan, vi ska varken ta emot fler slag ( än det första på vänster kind) eller ge slag till vår fiende, men vi ska visa världen den andra sidan av ondskan: den som,slår, förnedrar, mobbar eller mördar människor medvetet och brutalt anser sig vara bättre människa än sina offer och sådan ondska ska man varken fly från eller skrämmas av, den ska blottläggas, offentliggöras och belysas ur alla dess vinklar så att förövarna inser att de inte kan försvara den och absolut inte får fortsätta med sin ondska, varken privat eller offentligt.
Gud kräver rättvist handlande av oss alla. Gud vill inte att vi bemöter ondska med ondska, men Han vill inte heller att ondskan ska skrämma oss till handlingsförlamning. Jag tror att Jesus menar att vi ska böja oss för Gud genom att vara ödmjuka och fredliga av oss, men i samma mening ska vi visa på människans värde genom att stå emot ondskan och visa att vi som är drabbade av den inte är mindre värda än våra förövare.
I morgon kommer tusentals kristna och icke kristna att demonstrera på olika centrala platser i världen. Då visar människor i stora delar av världen sin solidaritet mot de drabbade och visar världen att ondskan måste stoppas genom gemensamma aktioner.
I Sverige kommer många människor från de ortodoxa kyrkorna, däribland suryoye, att samlas på Mynttorget i Stockholm med start kl.13.00, för att gå tillsammans mot Kungsträdgården för gemensam solidarisk handling för alla de som drabbats av terrorns attacker den senaste veckan  i Irak. Även i Jönköping och Göteborg anordnas liknande manifestationer för de drabbade kristna i Irak.

Jag lägger ut dagens artikel om mördandet av kristna i Irak som alltjämt pågår där.

Viktoria.

"Vi kristna och muslimer brukade kunna leva tillsammans"

Efter flera blodiga attacker lämnar kristna Irak

Har ni hört historien om prästen som fick hjärtattack? Inte det? Då får ni höra eller läsa den nu.

Det var en man i USA, som hade vunnit en miljon dollar på "lotto". Denne man var gammal och bodde ensam på landet. Hans söner bodde i närheten av honom och hjälpte honom med diverse saker. På orten fanns det en kyrka och en präst.
En morgon kon en av hans söner förbi och plockade in posten åt sin far. Då såg han meddelandet om den stora vinsten. Sonen nämnde inget för sin far, men pratade senare med sin bror om hur de på bästa sätt ska meddela pappan den stora nyheten utan att han fick hjärtattack och dog på kuppen.
Sönerna kom på den bästa lösningen; nämligen att be prästen i byn berätta nyheten för pappan.
När prästen kom hem till mannen blev mannen något överraskad och undrade vad som fört prästen till honom.
Prästen var lite nervös så mannen bjöd honom på kaffe och kaka för att få honom att känna sig lugn.
- Jo, började prästen lite försiktigt, vi säger om, men bara om, du skulle vinna en miljon dollar, vad skulle du göra med dem då?
- Om jag vann en hel miljon dollar? Ja nu vet jag ju att jag aldrig vinner, men om jag skulle vinna så skulle jag nog ge alla pengarna till kyrkan, sa mannen helt lugnt.
Prästen ramlade baklänges med stolen under sig. Han fick hjärtattack och dog av den stora nyheten.

Viktoria.

Att tro på Gud och Hans verk i Jesus Kristus ger oss ett levande hopp om ett evigt liv. När vi tror på att Herren Jesus Kristus är vår Frälsare, så får vi ta emot Guds Nåd och lära oss att leva som troende kristna.
I första Petrusbrevet kan vi läsa om Guds Kärlek till oss:


Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen. Ty Guds makt beskyddar er genom tron fram till den frälsning som finns beredd att uppenbaras i den sista tiden.
1 Petrusbrevet 1: 3-5.

Viktoria.

Aposteln Paulus skriver i Galaterbrevet, om vad Andens frukter är:


Men Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet,
godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.
Galaterbrevet 5:22


Den Helige Andens röst ( som jag uppfattar det ) är nästan ohörbar, även för den själ som är van vid att höra den. Den är så försiktig, så ödmjuk och tränger i genom alla känslor, tankar och ord som tävlar om att få den främsta platsen i människans sinne, person och kropp. Den överröstar inte människans aktiva sinne, som Herren Jesu Kristi röst kan göra. Den är ren och tydlig, enkel och klar och upprepar sig aldrig.
Det är så lätt att missa Guds Heliga Andes röst när vi är så involverade i så många ljud och oljud runt omkring oss; pratar vi inte själva så lyssnar vi ofta på flera röster samtidigt, så som ett verkligt pågående samtal, teve eller radio, internet och alla tankar som lever sitt eget liv i oss samtidigt. Hur ska vi då höra Andens röst mitt i allt detta buller av röster och ljud?
Nu tror jag att vi kan aktivt, välja att dra oss bort ifrån många röster och samtal för att kunna släppa in eller låta Gud Ande tala i och till oss. Herren Jesus Kristus själv drog sig undan då och då för att få var ensam och be, eller samtala med fadern.
För att lära oss att höra Andens nästan ohörbar röst måste vi vara tysta och stänga av alla yttre röster och ljud, annars är det nog omöjligt för oss människor att höra Anden tala i oss. Ett sätt är att vara ensam, frivillig ensamhet i detta fall är att värdesätta vår relation till Gud och förvänta oss att få möta Gud. Det är givetvis Gud själv i Herren Jesus Kristus och/eller i Helige Anden som redan sitter där och väntar på oss, och alltså han själv kommer oss till mötes. Som i mötet med den Samariska kvinnan vid Sykars brunn, du ser nu att detta möte ligger mig varmt om hjärtat...
Vi läser om det i Johannesevangeliet 4:6-7:


Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.
En samarisk kvinna kom för att hämta vatten.


Med tanke på Aposteln Paulus lista över Andens frukter borde vi vara ihärdiga till att lära oss bli medvetna om vilka krafter som frigörs i oss, då Guds Ande verkar i oss.

Viktoria.

Sedan sju ( tror jag) år tillbaka har jag fascinerats av människans händer, för jag tycker att de är så vackra. Jag tycker förstås att hela människokroppen är så perfekt skapad och är vacker i sin helhet, men just händerna tycker jag är vackra.
Det var när jag började få Visioner, fick se Herren Jesu Kristi händer, som jag tyckte att de var så otroligt vackra och att mina och alla andra människors var nästan lika vackra, fast till formen såg de likadana ut förstås.
Jag tänker att Guds två händer alltid är utsträckta mot människan och erbjuder henne både nåden och korset samtidigt: Valet är vårt, Gud tvingar inte på oss sina händer, eller det som Han erbjuder oss, men om vi väljer att ta emot det ena så utesluter vi det andra. För utan Guds Nåd kan inget Kors bäras och utan Korset blir inte Nåden levande och sann för individen. Vi erbjuds både sorgen och glädjen och tar vi emot  dem så följer vi med på den resan som ska göra om oss till att vara lite bättre människor, annars blir det som att tro men välja att inte handla efter Guds vilja.
I Jakobsbrevet 2:19-21 kan vi läsa:


Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar.
Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan?


Att tro på Gud innebär inte att vi har eller få ett bekymmerslöst liv. Snarare att vi litar och förtröstar på att Herren Jesus Kristus finns med oss i livets alla dagar och att vi kan hämta tröst och styrka, frimodighet och hopp hos honom. För om Herren inte är mitt i smärtan, sorgen, fattigdomen och lidandet kan ingen stå ut med att bära dem ensam. Människan måste ha tro, hopp och kärlek att leva av för att kunna bära det svåra i livet.
Herren ger oss alla som tror på Honom ett löfte om just detta i Matteusevangeliet 28:20b

Och jag är med er alla dagar till tidens slut.

Viktoria.

Aposteln Paulus uppmanar oss alla, män och kvinnor, att lära oss att vårda vår tro på Gud och vara noga med att vår tro och handling går hand i hand i våra liv.


 1Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. 2Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.

                 Romarbrevet 12:1-2

Viktoria.

  

Jag läste en artikel i en veckotidning idag som tog upp problemet med Facebook.  Nu tror jag att alla människor i hela världen har genomskådat detta fenomen, men det var roligt att läsa om det på ett väldigt talande sätt i dag.
Artikelförfattaren hade undersökt flera fall av Facebookkonto och framställt två bilder som beskrev två helt olika verklighetsbilder av samma händelse:
I de verkliga livet var Facebook kontoinnehavarna sitt rätta eller sanna jag som reagerade negativt på svåra och tråkiga händelser i deras vardag, genom att bli ledsen, arg, besviken o.s.v. Men på Facebook beskrev dem samma händelse väldigt positivt.
Jag tänkte att många kanske kallar detta för rent hyckleri, men har inte verkligheten fler vinklar än en? Och är det inte väldigt på tapeten att tänka positivt och se de ljusa punkterna i tillvaron, även i den tråkigaste tillvaron finns det något som är roligt och bra, och det är väl det man gör när man skriver roligt om tråkiga saker, tänker jag.

Jag vet inte hur, eller varför, men jag kom att tänka på en viss äldre kvinna, som vägrade göra den traditionella Pilgrimsfärden till Jerusalem med de andra äldre i kyrkan.
Ingen kunde övertala henne, hon hade så många anledningar att inte göra det och till slut gav de äldre kvinnorna upp. Ett av hennes argument var  detta: hon vågade inte åka till Jerusalem och avge några löften till Gud för då skulle hennes familj drabbas av alla möjliga eländen!
Alla hennes barn var gifta och de hade skapat sig och sina respektive familjer ett bra och på många sätt tryggt liv.
Hennes inställning till Gud var den att om hon sökte sig närmare Gud, eller tillät Honom att komma in i hennes liv så skulle hennes barn bli drabbade av Guds vrede.
Jag vet att hon har en väldigt förenklad Gudsbild och att hon tillhör den äldre generationen syrianer som inte är läs- och skriv kunnig. Men det ursäktar inte hennes medvetna val att gotta sig i sin offerroll och välja att inte lära sig något alls av alla predikningar hon varit på under alla år som vuxen.
Jag kom att tänka på att hyckleriet har många ansikten. Och den som kan och vill befria oss från allt hyckleri, det är alltid Herren Jesus Kristus, vår Frälsare.

Viktoria.

Jag vilade en stund på eftermiddagen idag, tisdag den 2. november 2010. Jag hade hunnit arbeta, handla, tvätta och laga mat och varit mamma åt två av barnen som var hemma på sitt höstlov. Jag var helt slut när jag hängde på Makbulas sondmat, ställde hennes rullstol på viloläge och sa att "nu ska även jag vila."

Så jag satte mig i soffan och samtalade med Herren Jesus Kristus om mitt vittnesbörd om Honom i mitt liv.
- Herre, det är stort och svårt. Tänk om jag gör fel, och folk misstolkar mig...
Jag hann inte tänka mera, för plötsligt "fick jag somna" och såg då Herren sitta på en pall snett, mitt emot mig, han hade lagt sina fötter i en djup vit balja som var full med rent, blått vatten. Han såg ut att tycka om att äntligen få vila sina fötter i det rena vattnet. Han var klädd i sin vita långa klädnad, hade långt hår och ljusbruna ögon. Han tittar mig rakt i ögonen och ler ödmjukt mot mig. Jag får denna mening av Honom: " Hour! Mahetli ragrolthi ba maye camude! = Se! Jag lägger mina fötter i kallt vatten."
Herren sa denna mening utan ord = en mening av tankar som jag fick av Honom. Han var så lugn och fridfull och behagligt glad. Jag kände att detta möta var precis vad jag behövde för att vila och bara få vara i min vila.
Precis som alla tidigare gånger tog Herren på sig mina bekymmer och gav mig Sin Frid. Ofta när detta byte sker mellan mig och Herren så associerar jag till Herren Jesu Kristi löfte till oss alla, det som vi kan läsa om i Johannesevangeliet 4:27:


Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.


Med denna Vision ingav mig Herren att Han litar på att jag gör mitt bästa och att det är bra så.
Jag litar ännu mera på att Du min Herre och Frälsare ingriper och stoppar mig när jag syndar och att Du tar mig vid handen när jag går vilse och leder mig till Dig och lär mig att göra Din Faders vilja i mitt liv, amen.

( Efter att jag har bearbetat och tänkt igenom denna Vision så bestämde jag mig för att dela den med dig som läser det nu. Som du ser så skrev jag ner Visionen samma dag som jag fick den, men kände att jag behövde förstå den själv först för att dela med mig den till er.)

Viktoria.

Eftersom det i Gud finns något som Kyrkan kallar "Det Andliga måste", så vill jag framöver vara mycket mera uppmärksam på det i mitt liv. Ni vet, när Herren Jesus Kristus "måste" ta vägen genom Samarien för att han visste att den utstötta, ensamma och sårbara samariska kvinnan skulle komma till brunnen i Sykar för att hämta sitt dagliga vatten. Läs mera om den berättelsen i Johannesevangeliet 4:1-42.
När jag vill göra det goda av hela mitt hjärta och själ och förstånd, så finns Din Anden i mig, och verkar i, med och för mig, som den Gudom, som redan har förberett det åt mig, amen.
Jag kan själv inte göra något gott, bara för godhetens skull, men Du min Herre och Frälsare kan göra mirakel i och med mig, för mig och för människorna som jag kommer i kontakt med.

Idag skedde i min vardag ett av "Det Andliga måsten".  Guds Heliga Ande var där före mig och ledde mig till X. Jag hade andra alternativ att välja mellan, men Gud ville annorlunda och sände mig till X för att X skulle påminnas om Guds Nåd och Kärlek som även X kan ta emot och göra till sitt.
Detta Andliga måste var kravlöst. Det ville bara få oss att landa i försoning, där Guds Heliga Ande var vår landningsbana.  Det läkte sår i oss båda och vi fick del av Herrens frid i oss. Det är stort att vila i Guds Händer.

När Gud ser att människor inte vet, kan eller förstår hur de ska ta emot Honom i sina liv så går Han själv till dem och ger dem sin Enfödde Son, genom dem Han Kallar och leder,  alla vi som vill vara Hans vittnen i världen.

Viktoria.

I två dygn har jag mediterat över och samtalat med Herren Jesus Kristus om Bibeltexten:
"Älska era fiender" i Lukasevangeliet 6:27-36. och om och om igen tänkte jag att jag ger upp och kapitulerar inför Herrens stränga uppmaning, men jag kämpade och ska här nedan samla mina tankar och klä dem i ord.

Jag trodde att det räckte med att jag måste börja i det lilla, där jag står i mitt liv och formulera frågan om vem som är min fiende för att kunna smälta Jesus uppmaning om att älska mina fiender.
Men den första frågan ledde till flera andra och till slut fann jag att det är inte vem som är min fiende som det handlar om, utan det hela handlar om skillnaden mellan Guds Kärlek och människors kärlek. Och det handlar inte om att jag ska älska mina fiender med känslor, utan först och främst med mitt handlande mot dem.

För av mig själv kan jag aldrig älska mina fiender, varken känslomässigt eller i mitt handlande mot dem, ja, i varje fall inte en gång för alla, eller ens i längre perioder. Jag kan överhuvudtaget inte ge en kärlek som jag själv inte äger, det vore hyckleri och lögn, som förr eller senare lär bli avslöjad av mottagaren.

Så frågan jag ställer mig blir; varför måste jag älska mina plågoandar? De begår ju synden i Jesu kropp och därmed pinar Honom när de vägrar ta emot Honom i sina liv och alltså borde Herren inte ställa det kravet på mig,  att jag måste älska mina fiender. Särskilt inte när han vet att jag inte kan göra det av mig själv, för mitt sårade ego står i vägen och min kränkta person vill bara ta skydd och gömma sig i Guds kärlek för alla mina fiender.

Men jag kan förlåta dem och deras ondska mot mig och gå vidare i mitt liv. Det kusliga är ju att de som jag uppfattat som mina fiender kan i sin tur ha uppfattat mig som sin fiende och det är här som Guds kärlek kan göra mirakel, inte människors.

Jesus vill att vi ska handla med Gud som förebild; "Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig" Luk. 6:36.
Det underbara är att Gud inte ändrar sig liksom vi människor gör; Han är Kärlek från evighet till evighet och kan inte annat än handla i kärlek, även när vi människor är onda och gör varandra illa så älskar Han oss ändå, för han vill att vi ska uppleva Hans kärlek till oss. "Gud är själv god mot de otacksamm och onda." Luk 6:35.

Skillnaden mellan Guds kärlek och människors kärlek är den osjälviska kärleken; Guds osjälviska kärlek till människorna och hela Skapelsen. "Mina planer är inte era planer och era vägar är inte mina vägar, säger Herren." Jesaja 55:8.

Utan att Herren själv ingriper och "tömmer" människors hjärtan på sig själva = sitt ego, sin ondska och girighet, och fyller dem med sin osjälviska kärlek, kan människan inte handla gott mot sina fiender.
Miraklet i livet är då att Gud är levande och ingriper i människors liv och påverkar dem genom sin sanna och osjälviska kärlek. Detta fenomen har många namn; man blir Andedöpt, pånyttfödd, omvänd eller Kallad av Gud för att manifestera Hans Kärlek i världen. Gud vill att vi vittnar om att Han är Nådig, förlåtande och Kärleksfull Far för alla människor och därför ingriper Han i människors liv och gör dem till sina vittnen i världen.

Det är först då som människor kan och vill möta ondska med godhet, hat med kärlek och förlåter sina fiender. Herren säger själv att det som är omöjligt för oss människor är möjligt för Gud och jag vill ropa med den sjuke pojkens far i Luk.9:24: Jag tror. Hjälp min otro.

Viktoria.