Syrisk-ortodoxa kyrkan tro

Sammanfattad  i följande elva punkter:

 

1. Gud är en i tre skilda personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande, vilka i alla avseenden är jämbördiga.
2. Sonen steg ner från himmelen, vistades i jungfru Marias livmoder och fick av henne genom den Helige Ande en mänsklig kropp och blev inkarnerad Gud.
3. Jesus Kristus är fullkomlig Gud och fullkomlig människa, en person i två personer och en natur av två naturer, utan sammanblandning, förväxling eller förändring.
4. Den inkarnerade Guden korsfästes, dog och begravdes, men hans gudomlighet lämnade därvid varken hans själ eller hans kropp. Han uppstod på tredje dagen och räddade så mänskligheten från döden, djävulen och synden.
5. Han uppsteg till himmelen och skall komma tillbaka för att döma världen.
6. Den Helige Ande utgår endast av Fadern.
7. Maria föddes i arvsynd och renades genom att den Helige Ande nedsteg i henne. Guds ord bodde i hennes livmoder och föddes av henne. Därför betraktas hon som Guds Moder (thethokos).
8. Kyrkan tror på helgon, martyrer och rättfärdiga som medlare, vördar deras reliker och högtidlighåller deras dagar.
9. Kyrkan ber för de dödas räkning om Guds nåd och förlåtelse för deras synder.
10. Kyrkan erkänner sju heliga sakrament; dopet, den vigda oljan, nattvarden, bikten, smörjelsen av sjuka, äktenskapet och prästvigningen.
11. Kyrkan tror på kroppens och själens uppståndelse vid Jesu återkomst på den yttersta dagen, då alla skall dömas med rättvisa.

 

Trosbekännelsen

I läran om treenigheten har Syrisk-Ortodoxa Kyrkan samma ståndpunkt som den grekisk-ortodoxa tron och traditionen i allmänhet. Den håller sig fast vid Niceanska bekännelsen som fastställdes i Nicea år 325 och i Konstantinopel år 381. Den lyder så här vid direkt översättning.

"Vi tror på en enda Gud, Allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord och allt vad synligt och osynligt är.
Och på en enda Herre Jesus Kristus, Guds enfödde son, född av Fadern före all tid; Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern; på honom genom vilken allting är skapat;
Som för oss människor och för vår frälsnings skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom av Den Heliga ande och Jungfru Maria och blivit människa;
Som och har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven, som på tredje dagen har uppstått efter skrifterna;
Och stigit upp till himmelen och sitter på faderns högra sida;
Därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda; på vilkens rike icke skall bli någon ände;
Och på den Heliga Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern, som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och som har talat genom profeterna.
Och på en, helig, allmännelig och apostolisk Kyrka.
Och vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse.
Och förväntar de dödas uppståndelse.
Och den tillkommande världens liv.
Amen"

Kyrkans mysterier

Syrisk-Ortodoxa Kyrkan har sju mysterier. Med beteckningen mysterium uttrycks att den nåd, som Gud ger dessa handlingar, är obegriplig för människan. Det är inte möjligt att förklara nattvardens under eller människans pånyttfödelse i dopet eller Guds handlande i de övriga mysterier. Men genom dess handlingar förs människan in i Guds värld och omskapas till att bli honom lik. De sju heliga mysterier som Syrisk-Ortodoxa Kyrkan håller fast vid är följande:

• Dopet
• Den vigda oljan (myrrasmörjelsen)
• Bikten
• Nattvarden
• Prästvigningen
• Äktenskapet
• Smörjelsen av sjuka

Mysterierna måste förrättas av en prästvigd, vilken skall vara fastande från all mat och dryck. Vid nödfall, om ingen tillgång till Präst finns kan dessa förrättas av en vigd ärkediakon.

 

Kyrkoåret

Nyårsdagen för syrianernas förfäder, araméerna, som bodde i Edessa omkring 306 fKr, började med första oktober. Det kristna kyrkoåret har växt fram kring påsken och dess händelser som än i dag bestämmer huvuddelen av Syrisk-Ortodoxa kyrkans kyrkoår som börjar på Kyrkans Helgelse dag (Kudosh'Ito) den 8:e söndagen före Juldagen. Julen, pingsten, fastetiderna och helgdagarna för olika helgon och martyrer är andra viktiga delar som präglar kyrkoåret.

Påsken

Påsken är en av kyrkans största högtider. Förberedelserna för påskfirandet börjar sju veckor före påsk, då fastan inleds. Påskfastan, 40-dagarsfastan avslutas med Stilla veckan, som är den allvarligaste tiden under hela fastan. Varje dag under denna sorgevecka firas mässa tre gånger, på morgonen, middagen och på eftermiddagen i kyrkan. I enlighet med apostlarnas fottvagning av Jesus, tvättar prästen tolv diakoners fötter i en särskild mässa på skärtorsdagen. Om biskopen sköter tvättningen, bör en av de 12 personerna vara en präst som symboliserar den ende gifte aposteln Simon.

På långfredagen korsfästes och dog Jesus. Därför begraver man symboliskt Jesus på denna dag genom att svepa in ett medelstort kors med bomull och rökelse som sedan läggs i en kista. Innan dess tvättar man korset vilken symboliserar handlingen då Josef och Nikodemos tvättade Jesus kropp före begravningen. Allt detta sker bakom stängt förhänge vid altaret. När "begravningen" slutförs ställs kistan med Kristi kropp upp vid kyrkans utgång. många av församlingsmedlemmarna deltar i denna ceremoni för att bringa den döde Jesus sin vördnad. Barn, män och kvinnor, unga, gamla, både friska och sjuka gör korstecknet och kysser Jesu "grav" medan de passerar och bugar sig under den.

Vattnet, som korset tvättas med, blandas med ättika och bitter ört, oftast med rossaft och delas efter begravningsceremonin ut till församlingsmedlemmarna. Man dricker detta vatten som är beskt till smaken, vilket avger de troendes symboliska deltagande i Jesu Kristi lidanden genom hans korsfästelse och begravning och genom att bli delaktig i hans välsignelse. Många tar med sig en del av detta vatten i små flaskor till familjemedlemmar som av olika orsaker inte kunnat närvara i gudstjänsten.

Tidigt på påskdagen firas Jesu uppståndelse med en särskild lång mässa i kyrkan. Alla är finklädda och har ett ljus i handen. Jesus grav och korset har burits undan. Jesu uppståndelse är nära. Prästen, som står bakom det stängda altarrummet, kommer ut och ropar "Kristus är uppstånden". Efter slutet av gudstjänsten hälsar kyrkobesökarna varandra "Kristus är uppstånden". Efter kyrkan önskar man varandra en Glad påsk och besöker varandra för att knäcka ägg som har färgats i olika färger.

Enligt beslut på kyrkomötet i Nicea år 325 skall påsken firas söndagen efter den fullmåne som följer på vårdagjämningen. Om fullmånen inträffar just på en söndag, skall påsken firas följande söndag. Denna händelse blev anledningen att kyrkan bestämde sig på 1500-talet att fira påsken enligt Julianska kalendern, första söndagen efter den fullmåne som inträffar den 21 mars eller därefter. Nästa påskdag enligt Den julianska kalendern kommer att äga rum den 30 april 2000.

Annandag påsk, "Thnahto", är också en stor helgdag "De dödas vilodag", tillägnad de bortgångna. Denna dag firas traditionellt som stor folkdag och symboliserar segern över döden. När Jesus begravdes på långfredagen besökte Han samtliga döda och ingav dem förhoppningar och barmhärtighet. Till följd av Jesus uppståndelse på påskdagen får de döda vila på annandagen som är allas döda minnesdag. Enligt Syrisk-Ortodoxa tron får såväl de onda som goda vila även döda i helvetet blir befriade från sina straff just på denna dag.

Efter den högtidliga gudstjänsten går man till kyrkogården för att besöka släktingarnas gravar. Man smyckar gravarna med färska blommor och levande ljus. Medan man väntar på prästen som går runt på kyrkogården, bjuder man andra gravbesökare på påskägg och bakverk av olika slag. Prästen håller en kort mässa framför önskad grav och en diakon ackompanjerar honom, i takt med att sjunga bönen, med att svänga rökelsekaret. Att besöka varandras gravar och be för de avlidna om Guds nåd är fortfarande en levande tradition. Både vuxna och barn leker denna dag med målade ägg i olika färger. "Picka ägg" är en sådan lek. Två personer håller var sitt kokt ägg i handen. en av dem slår sitt ägg mot motståndarens, så att äggens ändar träffar varandra. Den vars ägg går sönder har förlorat sitt ägg.

Fastan

Fastan har en stor betydelse inom Syrisk-Ortodoxa kyrkan. Under fastedagarna brukar man hålla sig enbart till vegetabilisk mat. Man får inte äta mat som gjorts av animalisk fett, kött, mjölk eller äggprodukter. Fisk får man däremot äta.. De fastande får varken dricka eller äta före klockan 12, inte heller får man hålla fester under fastemånaderna. I Syrisk-Ortodoxa traditionen brukar man fasta före varje kyrklig högtid, som anses andlig förberedelse för firandet av denna högtidliga fest. Följande fastedagar är gemensamma för alla syrianer världen över:

• Årets alla onsdagar och fredagar med undantag för femtio dagar efter påskdagen "Bröllopsgästerna fastar inte...så länge brudgummen är hos dem" (Luk 5:34). På onsdagen greps och dömdes Jesus, på fredagen korsfästes och dog Jesus. Därför är dessa två dagar sorgens dagar för kristna.
• Långfredagen före påsk är särskild sorgedag. Man får varken äta eller dricka före lunch. Överhuvudtaget får man inte äta mat som man kan njuta av.
• "Ninova fastan", är tre dagars fasta för staden Ninova och för minnet av profeten Jonas, som var tre dagar i valens buk. många som firar denna dag avhåller sig helt från att äta och dricka under dessa tre dagar. Man tror att man blir bönhörd och att ens önskemål går i uppfyllelse om man firar Ninova fastan. Den börjar sista dagen av 9:e veckan före påskdagen, tre veckor före 40-dagars fastan.
• 40-dagars fastan, den s k stora fastan, börjar sju veckor (50 dagar) före påskdagen. Under denna fasta får man inte äta eller dricka före klockan 12. Denna fasta förkortas ofta till två veckor, den första och den sista veckan av fastan. Fastan skulle omfatta fyrtio dagar, en tidrymd lika lång som Jesus fastade. P g a Jesus lidande fastar man även under Stilla veckan (Hasho). Då blir fastedagarna totalt femtio dagar. Torsdagen före denna fasta firades i folktradition som "den sista dagen då den världsliga lusten fick slut". På denna dag, som kallades "Hames al-Sakara", åt man storartat och festligt.
• 25-dagarsfasta, den s k lilla fastan, börjar 24 dagar före juldagen. Den 25:e dagen är juldagen. Denna fasta förkortas till 10-dagarsfasta med början den 15 december.
• 15-dagarsfasta före Guds moder Jungfru Maris himmelsfärd, den börjar den 1 augusti och avslutas den 15 augusti, då man firar jungfru Marias himmelsfärd.
• Apostlarnas fastetid är tre dagar med början av 26 juni.
• Man kan också själv bestämma fasta till minne av något helgon, för ett bestämt önskemål, eller också för att gottgöra en försyndelse. Det kan vara prästen som vid bikten ålägger den syndade fasta.

Källa : En kort introduktion av syrianerna/araméerna och Syrisk-Ortodoxa kyrkan", av Ishak Akan, 1995

Enligt NT gick denna profetia hos Profeten Joel i uppfyllelse på Pingstdagen:

2 1När pingstdagen kom var de alla församlade. 2Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. 3De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. 4Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
Apg.2:1-4

Och vidare i Apg 2:14-18:

Första gången jag mötte Gud på ett, för mig, verkligt och påtagligt sätt var någon söndagskväll i september 1996.
Jag genomgick en jobbig kris den perioden.  Nio månader tidigare hade jag fött vårt tredje barn, och jag var föräldraledig.
I slutet av 1994 hade jag och några kvinnor startat ett projekt i Mor Georgis Kyrkan. Vi hade olika aktiviteter för hemmavarande barn, vuxna och äldre. I början var alla lyckliga och nöjda med vår narvaro i kyrkan tre förmiddagar i veckan, var av en på söndagar då frivilliga med några anställa inom projektet ansvarade för söndagsskolan för barnen. De var väldigt populärt och många unga föräldrar besökte Gudstjänsten.
För att göra en lång historia kort, så växte missnöjet bland de som hade makt i kyrkan att göra lite som de ville med projektet. Och en söndagsmorgon i april 1996, blev vi utslängda och avstängda från projektet av några få män som satt i kyrkans styrelse och två kvinnor som satt i kvinnokommittén.


Projektet var bra och aktiviteterna var välbesökta, men uppenbarligen lyckades vi inte glädja alla i kyrkan och rädslor, förtroendekris, gamla seder och bruk, ett förlegat kvinnosyn och ett patriarkalt styrande var några av de orsaker som ledde till att Projektet stängdes abrupt.

Mitt i den förvirring som rådde om kämpa för eller ge upp projektet och allt vi hade hunnit bygga upp i kyrkan och bland människorna, var jag noga med att göra det rätta; medlemmarnas medlemsavgifter delade jag själv till alla som hunnit betala terminsavgiften och höstterminens stöd som hade hunnit komma in på projektets konto återsände vi till Arbetsförmedlingen.

Det gjorde väldigt ont att bli utslängd ur projektet, men det som gjorde mest ont var att ingen vågade stå på vår, de förlorarnas sida. Inte prästen i kyrkan och inte biskopen i Stiftet. Ingen man eller kvinna i kyrkan, utom min släkt förstås och de två anra kvinnornas familjer. jag blev först ledsen sedan besviken och sedan så arg på allt och alla i Mor Georgis kyrkan.

ganska snart skulle jag sitta med en pastor från Missionskyrkan och förklara situationen för en ansvarig för arbetsförmedlingen. Antingen var det för att jag inte visste bättre eller så hade min ryggsäck med patriarkaliska seder och bruk lyckats ta ifrån mig min egen vilja att jag bara visste att tjäna andra och offra mig. För det var jag själv som ringde till pastorn och ville prata och reda ut det.
Idag vet jag att jag ville "rädda min hemkyrka" och ransaka mitt samvete. Jsom jag var fostrad av föräldrar som är barn till överlevare av det Folkmord, Sayfo, 1915, som begicks på assyrier/syrianer men även på de övriga  kristna minuriteterna i Turkiet, av Turkiska staten.
Jag är säker på att deras barndom och liv i allmänhet är präglat på många områden av deras föräldrars tragiska erfarenheter av krig, förföljelser och massaker.

Det mötet gjorde väldigt ont, för jag var förloraren bland de två glada och lättsamma kvinnorna. men det viktigaste var att jag hade rett ut den jobbiga situationen i kyrkan, skyddat kyrkan och kunde gå hem och gråta ut min smärta.

Fram till denna höst hade jag varit som vilken syriansk kvinna som helst i kyrkan; jag gick med min familj till kyrkan på söndagar och trodde på en avlägsen Gud som jag mera var rädd för än litade på.
Familjen, släkten och alla gemensamma aktiviteter eller seder och bruk tog all min tid och energi, men gav mig också livserfarenhet med glädje och sorg och en trygg tillvaro att luta mig mot i svåra stunder.

Den krisen blev min egen persoliga kris. Jag tog det väldigt hårt, men jag inspg att jag alrdig skulle få upprättelse av de två kvinnorna, prästerskapet i kyrkan eller några andra människor, så jag vände mig till Gud och krävde upprättelse av Honom. Jag hade läst Bibeln från pärm till pärm en gång några år tidigare, och läste lite sporadiskt fortfarande, men jag hade ingen koll bra på vad Gud ville med mitt liv, men jag var så arg på Gud och visste vad jag ville ha av Honom: Hur kunde Han låta de köra över mig och splittra det goda vi gjorde i kyrkan, för Honom?

Jag lyfte fram mig och mitt offrande för Gud och jag ville ha rättvis dom och hämnd, som Gud skulle ga mig. Jag ansåg att Gud var skyldig mig rättvisa och upprättelse genast, för jag hade ju gjort så mycket gott, så många goda gärningar för Honom i projektet i kyrkan och för andra människor.
 Jag minns att jag offta räknade upp alla goda gärningar jag hade hunnit göra för Gud fram till den krisen och därför krävde jag att Gud nu skulle leverera rättvis dom, upprättelse och lyfta fram mig. För min tro byggde på tron att först måste jag göra god gärningar och därefter ska Gud ge mig sin Nåd. Traditionen på gärningar bygger ju på att människan ska göra sig förtjän av Guds Nåd, men som aposteln Paulus skriver i bland annat Galaterbrevet 3:19-21   

Jo, Den septemberkvällen var jag förtvivlad och hade gått in i vårt sovrum, med vårt barn och grät ut min smärta och ropade på Gud, som jag tyckte hade övergett mig, när jag behövde Honom som bäst. jag tände inte lampan i rummet och det var mörkt ute. Jag hade dragit för gardinerna och gungade med barnet i min famn.
 efter en stund sov barnet och jag lade honom i sin spjälsäng och sträckte på mig och såg upp mot Jesus på tavlan ovanför sängen.
Jag minns att jag skrek inom mig och sa; "jag går inte härifrån om Du inte visar mig ett tecken på att Du är den levande Gud som Bibeln säger att Du är!"
Min förtvivlan gick över till rädsla för Gud och återvände hem till mitt hjärta, om vartannat, men jag stannade kvar och samtalade med Herren på tavlan och med Gud i Himlen en lång stund. När jag var helt utmattad och tårarna hade tagit slut och jag bara ville kasta mig på sängen och dra täcket över mig, såg jag en sista gång på Herren Jesus Kristus på tavlan och skulle just gå tillbaka till vardagsrummet, då plötsligt ser jag ett stort Ljus komma mot mig från Herrens panna.

Ljuser var så fantastiskt Ljus och star och lika stort som en handboll. Men den vidgades och dess strålar spred sig över hela mig. Ljusets "grundboll" träffade mig mitt på min panna och jag kände samtidigt att samma Ljus genomströmmade hela min kropp. Jag blev förstummad och fattade ingenting, men jag kände att all min förtvivlan och smärta var borta. Jag minns att jag kände efter på min panna för att känna om det blivit hål eller om det blödde. Det gjorde inte ont i pannan och det hade inte genomborrat det bokstavligt.
Jag kände mig som bedövad i kroppen en stund men gick sedan ut till köket. Jag sträckte fram mina händer i ljuset för att se om de hade förändrats. Jag minns att jag hade aldrig tidigare sett mina egna händer så lena och vackra. Jag satte mig med våra gäster och var tyst retsten av den kvällen.

Det konkreta mötet har förändrat mitt liv och fått mig att välja Herren Jesus Kristus som min Herre och Frälsare. Sedan den kvällen så har jag försökt att hålla mig nära Jesus Kristus i mitt liv.

Bilden där Herren Jesus Kristus knackar på mitt och ditt hjätas dörr i denna video är den bild där jag mötte min Herre och Gud. Det underbara löftet som herren ger dig och mig är levande och sant:

Uppenbarelseboken kapitel 3, vers 19 och 20 och där säger Jesus: "Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig."

Tack Min Herre och min Gud för att Du knackade på min dörr. Tack att Du vill vara min Herre och Frälsare. Tack att Du älskar mig. Tack att Du förlåter och renar mig. Tack att du lär mig veta vem Du Är. Tack att Du har befriat mig från tvånget av laggärningar. Tack att du lär mig att Nåden kommer långt före gärningarna. Amen. Jag bara älskar Dig. Jag är Din.
♥ ♥

 Viktoria.