profetissan

Lagens uppgift

19Vad är då lagen? Jo, den blev tillagd för överträdelsernas skull och var avsedd att gälla tills avkomlingen framträdde, han som hade fått löftet. Den utfärdades genom änglar och med hjälp av en förmedlare. 20Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en.

21Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde skänka liv hade rättfärdigheten verkligen berott av lagen. 22Men nu har skriften lagt allt under synden, och då kan löftet till dem som tror uppfyllas bara genom tron på Jesus Kristus. 23Innan tron kom hölls vi under uppsikt, med lagen över oss, tills tron skulle uppenbaras. 24Så har alltså lagen varit vår övervakare tills Kristus kom, för att vi skulle göras rättfärdiga genom tron. 25Men nu när tron är här har vi inte längre någon övervakare.

 

Ordet Evangelium kommer från grekiskan och betyder; " Goda nyheter," Glatt budskap," eller "Glädjebud."

Guds Ord, Evangeliet är otidsenligt och lika kraftfullt idag som det var då  Gud skapade himmelen och jorden och allt som finns i dem. Guds Ord är otidsenligt och lika kraftfull idag som då Herren Jesus Kristus vandrade på jorden.

Gud har genom Sin Nåd Kallat mig att förmedla Sin Frälsningsverk, genom Herren Jesus Kristus, i min vardag och på facebook och genom denna Blogg, främst för prästerskapet och människorna i Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan, men också till alla andra människor som tar emot Evangeliet genom mig, däribland min egen familj.

Gud har, i Sin stora Nåd välsignat mig med en levande relation till Honom, Gud Fadern, till Sonen, Herren Jesus  Kristus och till Anden, Guds Helige Ande.
I vår levande relation välsignar Gud den Treenigen mig med Visioner, genom syn, drömmar, hörsel, profetiska ord, tilltal och bilder, andlig vägledning, upplysning av Guds Ord, förnyelse av mitt sinne, och ingivelser, förnimmelser och upplevelser av Guds Frid och närvaro.

Denna Andliga "kontakt" med Gud Den Treenige är både till min uppbyggelse i mitt Kall, och för att bygga upp Kyrkans prästerskap, Församlingsledarna, men också till för att bygga upp enskilda människor i Anden. 

 
 Jag ber Gud min Skapare, att bevara mig i Sin Kärlek och skydda mig från högmodet, andlig girighet, egoismens lömska fallgropar och från rädslan att släppa taget om allt vad jag är och har som inte kommer från Gud.

Jag samtalar med Herren Jesus Kristus och mediterar över mitt Kall i Honom denna period. Jag ber Guds Helige Anden om vishet och vägledning, så att jag och du, min läsare, ska ära Gud med mitt vittnesbörd om Hans verk i mitt liv specielt men också för människan i allmänhet och i Hela Skapelsen.



Fortsättning följer
Viktoria.

Så ser jag Herren i sin vackra röda mantel över sin vita klädnad stå vid min högra sida och Han visar mig sina två händer samtidigt som Han säger:
" Jag vet att "X" ljuger. Jag är ditt vittne!"

Sedan slår jag upp ögonen och tackar Gud för den tilliten.
När Herren är mitt vittne, då behöver jag inga mänskliga vittnen för det är Gud som ger oss Upprättelse och An Sin Frid. Det är mäktigt!

Denna BildVision fick jag som svar och tröst på mina samtal med Herren över en viss situation i min vardag som jag har bett Herren att stärka mig, att ge mig frimodighet och vägledning så att jag kan släppa det och gå vidare och vara nära Herren istället.
Vissa omständigheter tar längre tid att släppa taget om eftersom det är tusen andra omständigheter som styr oss in i dem och vi har vuxit fats vid dem... Men det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.

Viktoria.

Debora var en kvinlig profet, står det, men hon var inte bara profetissa utan samtidigt var hon kvinna och domare i det gamla Israel på 1200-talet före Kristus. Det var unikt att en kvinna innehade domarämbetet i det gamla Israel. Hon var inte domare i vår mening utan som domare styrde hon över Israels stammar under en period tills folket kunde enas om en kung.
Läs om hennes profetia  som föjer i Dom 4:4-24.


Debora och Barak 

4 1När Ehud var död gjorde israeliterna åter det som var ont i Herrens ögon. 2Då prisgav Herren dem åt Javin, den kanaaneiske kung som regerade i Hasor. Hans befälhavare hette Sisera och bodde i Haroshet Haggojim. 3Israeliterna ropade till Herren, ty Javin hade 900 järnbeslagna stridsvagnar, och i tjugo år hade de lidit under hans förtryck.

4Debora, en kvinnlig profet, hustru till Lappidot, var vid den tiden domare i Israel. 5Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och israeliterna gick till henne med sina rättstvister. 6Nu sände hon bud efter Barak, Avinoams son, från Kedesh i Naftali, och sade till honom: ”Herren, Israels Gud, har befallt: Dra upp på berget Tabor med tio tusen man från Naftali och Sebulon. 7Jag vill få Sisera, Javins befälhavare, att dra ut mot dig med stridsvagnar och trupper vid Kishonbäcken. Jag ger honom i ditt våld.” 8Barak sade till henne: ”Jag går, om du följer med. Men om du inte följer med, går jag inte.” 9Hon svarade: ”Ja, jag går med dig, men du kommer inte att få äran av ditt företag. Herren skall prisge Sisera åt en kvinna.” Och Debora bröt upp och följde Barak till Kedesh. 10Där bådade Barak upp Sebulon och Naftali och tog med sig 10 000 man. Debora följde honom.

11Keniten Hever hade flyttat bort från de andra keniterna, ättlingarna till Moses svärfar Hovav, och hade nu satt upp sina tält ända fram till Besaanannims terebint i närheten av Kedesh.

12När Sisera fick veta att Barak, Avinoams son, hade marscherat upp på Tabor 13samlade han alla sina stridsvagnar, 900 järnbeslagna vagnar, och allt sitt folk och förde dem från Haroshet Haggojim till Kishonbäcken. 14Då sade Debora till Barak: ”Framåt! Nu är dagen kommen då Herren ger Sisera i ditt våld. Herren går före dig.” Barak marscherade ner från Tabor med sina 10 000 man, 15och när han anföll spred Herren förvirring hos Sisera, bland alla hans stridsvagnar och i hela hans här. Sisera lämnade sin vagn och flydde till fots, 16medan Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroshet Haggojim. Hela Siseras här föll för svärdet. Ingen enda kom undan.

Jael dödar Sisera

17Sisera flydde till fots och kom till Jaels tält. Hon var keniten Hevers hustru, och Hasors kung Javin och keniten Hevers folk levde i god sämja. 18Jael gick ut och tog emot Sisera. ”Kom in, herre”, sade hon. ”Kom med mig in, var inte rädd.” Han följde med henne in i tältet, och hon lade ett täcke över honom. 19”Ge mig lite vatten”, bad han, ”jag är så törstig.” Hon öppnade en lägel med mjölk och gav honom att dricka. Sedan lade hon täcket över honom igen. 20Han sade: ”Ställ dig i tältdörren. Kommer man och frågar dig om det finns någon här, så svara nej.”

21Men Jael, Hevers hustru, tog en tältplugg, smög fram till honom med en hammare i handen och slog pluggen genom tinningen på honom, så att den trängde ner i marken. Han dog där han låg i djup sömn, förbi av trötthet. 22Då kom Barak på jakt efter Sisera. Jael gick ut och tog emot honom: ”Kom”, sade hon, ”jag skall visa dig den du söker.” Han gick in, och där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen.

23Den dagen lät Gud den kanaaneiske kungen Javin kuvas av israeliterna. 24Israeliterna ansatte den kanaaneiske kungen Javin allt hårdare, tills de slutligen förgjorde honom helt.

Viktoria.

Idag på min morbrors andra Aza-dag i Mor Georgis kyrkan, frågade några yngre släktingar om denna tradition och de bad mig att skriva om den på bloggen. 

I Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan har det bevarats en tradition vid dödsfall, kallat Aza, intill våra dagar.
Aza är en kulturell traditon som fanns långt före kristendomens tid i Mellanöstern. Aza är jämförbart med modernt minnestund för den döde i Svenska Kyrkan.
 Det är en sed att samlas i den dödes hem för att hålla dödsklagan. Om detta kan vi läsa i Evangelierna, bl.a. hos Evangelisten Lukas 7:11-17: folket har tidigare samlats hemma hos den döde pojken och sedan följer de med änkan när den döde ska begravas. Och i Markusevangeliet 5:35-43 kan vi läsa om Jairos dotter som folket håller dödsklagan för i hemmet.

Förr i tiden gjorde man nog på liknande sätt, man samlades i hemmet och sörjde den döde tillsammans, i större delen av Mellanöstern. Vid dödsfall engagerades hela byn, för alla kände till varandra och man ställde upp för varandra i sorg som i glädje, men i moder tid och i Diasporan så samlas folk i någon föreningslokal eller i kyrkolokalen, vilket är det vanligaste.

Prästerna i de närliggande församlingarna kommer för att beklaga sorgen och predika Guds Ord för alla församlade. De syrianer som känner till den döde eller dennes anhöriga, på ett eller annat sätt, kommer för att beklaga sorgen och delta i minnestunden. Det är fortfarande idag så att väldigt många syrianer som kommer på den dödes aza. 
Folket är tröstande och vänliga mot de sörjande. Alla verkar deltagande och kanske många kommer så nära döden och minns att även de är dödliga. Denna tradition är bra och de anhöriga känner sig inte ensamma med sin sorg. Sorgen blir lättare att bära när man kan och vill dela den med någon. Nu menar jag inte att Aza-traditionen är att betrakta som någon psykologisk hjälp att bearbeta sorgen genom, eftersom sorgen är individuell och bearbetas inom varje individ, men att var omgiven av medkännande och vänliga människor är bra psykologisk stöd för de sörjande.

För flera år sedan har Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan bestämt att man bara ska ha Aza två kvällar före begravningen. Begravningsdagen samlar väldigt många människor, alla som är daglediga kommer till kyrkan för att delta i begraviningsliturgin och visa sin medkänsla för de sörjande.

Söndagen efter begravnings dagen hålls en minnesgudstjänst för den döde. sedan ber prästen för den döde i liturgin, på nionde, fyrtionde, och på ett års dödsdagen.

I den syr. ort. kyrkan och Katolska Kyrkan ber man för de döda.

Viktoria.

31När Människo­so­nen kom­mer i sin härlig­het till­sam­mans med al­la si­na äng­lar, då skall han sätta sig på härlig­he­tens tron. 32Och al­la folk skall sam­las inför ho­nom, och han skall skil­ja människor­na som her­den skil­jer fåren från get­ter­na. 33Han skall ställa fåren till höger om sig och get­ter­na till väns­ter. 34Se­dan skall kung­en säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min fa­ders välsig­nel­se, och över­ta det ri­ke som har väntat er se­dan värl­dens ska­pel­se. 35Jag var hung­rig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dric­ka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, 36jag var na­ken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fäng­el­se och ni besökte mig.’ 37Då kom­mer de rättfärdi­ga att fråga: ’Her­re, när såg vi dig hung­rig och gav dig mat, el­ler törstig och gav dig att dric­ka? 38När såg vi dig hemlös och tog hand om dig el­ler na­ken och gav dig kläder? 39Och när såg vi dig sjuk el­ler i fäng­el­se och besökte dig?’ 40Kung­en skall sva­ra dem: ’San­ner­li­gen, vad ni har gjort för någon av des­sa mins­ta som är mi­na bröder, det har ni gjort för mig.’

41Se­dan skall han säga till dem som står till väns­ter: ’Gå bort från mig, ni förban­na­de, till den evi­ga eld som väntar djävu­len och hans äng­lar. 42Jag var hung­rig och ni gav mig ing­et att äta, 43jag var törstig och ni gav mig ing­et att dric­ka, jag var hemlös och ni tog in­te hand om mig, jag var na­ken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fäng­el­se och ni besökte mig in­te.’ 44Då kom­mer också de att fråga: ’Her­re, när skul­le vi ha sett dig hung­rig el­ler törstig el­ler hemlös el­ler na­ken el­ler sjuk el­ler i fäng­el­se och lämnat dig ut­an hjälp?’ 45Då skall han sva­ra dem: ’San­ner­li­gen, vad ni in­te har gjort för någon av des­sa mins­ta, det har ni in­te hel­ler gjort för mig.’ 46Des­sa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdi­ga till evigt liv.”
Matt 25:31-46

Viktoria.

En av de laster jag dras med i livet är att jag är kvinna. Jag själv är nog så stolt över att vara kvinna och särskilt den jag är, om jag nu ska skryta lite. Nej, lasten har manipulerats och påtvingats mig från den stund jag föddes och kommer så att göra det så länge jag lever, eftersom jag lever större delen av mitt liv i den syrisk ortodoxa kontexten i Sverige främst, men ingår i densamme kontext internationellt, då delar av den syrianska folkgruppen finns utspridd över världen och jag har släktingar bland dem. Och då alla syrianer lever i minoritets status så lever vi i mindre grupper i egna samhällen i det stora samhället i alla de länder vi lever. Våra mini samhällen är vår trygghet och vårt överlevnadsstrategi, så har vi levt sedan Kristendomens inträde i världen, minst.

Trots att jag lever i ett av världens mest sekulariserade land, så hålls jag fortfarande väl fjättrad vid mina rötter som mera har förminskat mig som människa och kvinna, än tillåtit mig att leva mitt eget liv och få vara den jag vill vara i mitt liv. Om inte Herren är med mig så skulle jag själv bidra till att låta mig vara slav under de omständigheterna, men Gud vare tack, Han har befriat mig ifrån många av de slavok som har hållit mig bort ifrån Gud. Jag är långt ifrån ensam om dessa och liknanade erfarenheter. Myntet har en baksida också och den baksidan består av män som, visserligen varitr en del av den stagnerade och förtryckande patriarkalismen, men som jag ser det så är de lika stora offer själva för omständigheterna som ständigt konserveras för att vidareföras till nästa generation.
Det tar lång tid att skala av sig de lager som skaver, men med Guds Enfödde Sons Försoning och Guds Andes ledning och Förlåtelse kan vi sakta men säkert bli fria och själv förlåta de som har varit. Det är jag övertygad om.

Gud kom till världen i människokropp för att bryta ovannämnda och andra slavok i mänskligheten, men de som har haft makten och rikedomen i världen har ansett sig förstå och veta bättre än deras Skapare och därför har de valt att fortsätta på sina egna vida stigar.

Som goda exempel på att Herren ville visa världen och dess uttolkare att frigöra sig själva från sina egna bojor och låta andra vara fria i Gud, är berättelsen om systrarna Maria och Marta i Luk 10:38-42, och berättelsen om Det forlorade myntet i Luk 15:8-10. ( Det finns flera berättelser där Jesus lyfter fram kvinnorna och deras vardag som indetifikations markörer, men det räcker med dessa två för tillfället).




Jesus Kristus var ( är också nu) så radikal i alla sina liknelser och mest radikal var han i just de liknelser där han lyfte fram kvinnorna i sin samtid. Det gjorde han inte ennbart för att reta gallfeber på samhällets makthavare och Guds folkets företrädare, nej han gjorde det för att visa på att Guds närvaro genom  Herren Jesus Kristus själv då, och senare genom Den Heliga Ande som skall vara den befriande norm ( Frälsning) som alla människor har rätt att få ta emot oberoende av alla tidigare dogmer och mänskliga påfynd.

Många är de makthavare i alla samhällsklasser som har missat målet och vänt sig från Gud i världen, men många, ja väldigt många fler är vi som som
har tagit emot och flera kommer att ta emot Herren Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare och vi får en bit av Gud själv att leva med redan nu, medan vi lever på jorden. Och det är så mycket mera dyrbara än all makt i världen, som den som har smakat på håller fast vid i alla stunder i livet.

Jag brukar säga lite surmulet: hade jag inte varit kvinna så hade den syrisk ortodoxa kyrkan lyft upp mig till skyerna, men att jag är född kvinna försätter det mig, eller mest kyrkan och patriarkalismen i en svår situation. Det är ett problem för vår samtid. Det kommer en tid då jag ler åt denna tidsepok och dess etablerade seder och bruk.
Dock har jag tagit min fajt och har inte, inte av mig själv, för avsikt att varken göra anspråk på prästämbetet eller någon maktposition i kyrkan. Jag överlåter mitt Kall i Guds händer och litar på att han vill göra mirakel av mig och kyrkan.


Denna bild föreställande Herren Jesus Kristus, tycker jag väldigt mycket om.

Viktoria.