Syrisk-ortodoxa kyrkan tro

Sammanfattad  i följande elva punkter:

 

1. Gud är en i tre skilda personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande, vilka i alla avseenden är jämbördiga.
2. Sonen steg ner från himmelen, vistades i jungfru Marias livmoder och fick av henne genom den Helige Ande en mänsklig kropp och blev inkarnerad Gud.
3. Jesus Kristus är fullkomlig Gud och fullkomlig människa, en person i två personer och en natur av två naturer, utan sammanblandning, förväxling eller förändring.
4. Den inkarnerade Guden korsfästes, dog och begravdes, men hans gudomlighet lämnade därvid varken hans själ eller hans kropp. Han uppstod på tredje dagen och räddade så mänskligheten från döden, djävulen och synden.
5. Han uppsteg till himmelen och skall komma tillbaka för att döma världen.
6. Den Helige Ande utgår endast av Fadern.
7. Maria föddes i arvsynd och renades genom att den Helige Ande nedsteg i henne. Guds ord bodde i hennes livmoder och föddes av henne. Därför betraktas hon som Guds Moder (thethokos).
8. Kyrkan tror på helgon, martyrer och rättfärdiga som medlare, vördar deras reliker och högtidlighåller deras dagar.
9. Kyrkan ber för de dödas räkning om Guds nåd och förlåtelse för deras synder.
10. Kyrkan erkänner sju heliga sakrament; dopet, den vigda oljan, nattvarden, bikten, smörjelsen av sjuka, äktenskapet och prästvigningen.
11. Kyrkan tror på kroppens och själens uppståndelse vid Jesu återkomst på den yttersta dagen, då alla skall dömas med rättvisa.

 

Trosbekännelsen

I läran om treenigheten har Syrisk-Ortodoxa Kyrkan samma ståndpunkt som den grekisk-ortodoxa tron och traditionen i allmänhet. Den håller sig fast vid Niceanska bekännelsen som fastställdes i Nicea år 325 och i Konstantinopel år 381. Den lyder så här vid direkt översättning.

"Vi tror på en enda Gud, Allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord och allt vad synligt och osynligt är.
Och på en enda Herre Jesus Kristus, Guds enfödde son, född av Fadern före all tid; Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern; på honom genom vilken allting är skapat;
Som för oss människor och för vår frälsnings skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom av Den Heliga ande och Jungfru Maria och blivit människa;
Som och har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven, som på tredje dagen har uppstått efter skrifterna;
Och stigit upp till himmelen och sitter på faderns högra sida;
Därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda; på vilkens rike icke skall bli någon ände;
Och på den Heliga Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern, som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras, och som har talat genom profeterna.
Och på en, helig, allmännelig och apostolisk Kyrka.
Och vi bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse.
Och förväntar de dödas uppståndelse.
Och den tillkommande världens liv.
Amen"

Kyrkans mysterier

Syrisk-Ortodoxa Kyrkan har sju mysterier. Med beteckningen mysterium uttrycks att den nåd, som Gud ger dessa handlingar, är obegriplig för människan. Det är inte möjligt att förklara nattvardens under eller människans pånyttfödelse i dopet eller Guds handlande i de övriga mysterier. Men genom dess handlingar förs människan in i Guds värld och omskapas till att bli honom lik. De sju heliga mysterier som Syrisk-Ortodoxa Kyrkan håller fast vid är följande:

• Dopet
• Den vigda oljan (myrrasmörjelsen)
• Bikten
• Nattvarden
• Prästvigningen
• Äktenskapet
• Smörjelsen av sjuka

Mysterierna måste förrättas av en prästvigd, vilken skall vara fastande från all mat och dryck. Vid nödfall, om ingen tillgång till Präst finns kan dessa förrättas av en vigd ärkediakon.

 

Kyrkoåret

Nyårsdagen för syrianernas förfäder, araméerna, som bodde i Edessa omkring 306 fKr, började med första oktober. Det kristna kyrkoåret har växt fram kring påsken och dess händelser som än i dag bestämmer huvuddelen av Syrisk-Ortodoxa kyrkans kyrkoår som börjar på Kyrkans Helgelse dag (Kudosh'Ito) den 8:e söndagen före Juldagen. Julen, pingsten, fastetiderna och helgdagarna för olika helgon och martyrer är andra viktiga delar som präglar kyrkoåret.

Påsken

Påsken är en av kyrkans största högtider. Förberedelserna för påskfirandet börjar sju veckor före påsk, då fastan inleds. Påskfastan, 40-dagarsfastan avslutas med Stilla veckan, som är den allvarligaste tiden under hela fastan. Varje dag under denna sorgevecka firas mässa tre gånger, på morgonen, middagen och på eftermiddagen i kyrkan. I enlighet med apostlarnas fottvagning av Jesus, tvättar prästen tolv diakoners fötter i en särskild mässa på skärtorsdagen. Om biskopen sköter tvättningen, bör en av de 12 personerna vara en präst som symboliserar den ende gifte aposteln Simon.

På långfredagen korsfästes och dog Jesus. Därför begraver man symboliskt Jesus på denna dag genom att svepa in ett medelstort kors med bomull och rökelse som sedan läggs i en kista. Innan dess tvättar man korset vilken symboliserar handlingen då Josef och Nikodemos tvättade Jesus kropp före begravningen. Allt detta sker bakom stängt förhänge vid altaret. När "begravningen" slutförs ställs kistan med Kristi kropp upp vid kyrkans utgång. många av församlingsmedlemmarna deltar i denna ceremoni för att bringa den döde Jesus sin vördnad. Barn, män och kvinnor, unga, gamla, både friska och sjuka gör korstecknet och kysser Jesu "grav" medan de passerar och bugar sig under den.

Vattnet, som korset tvättas med, blandas med ättika och bitter ört, oftast med rossaft och delas efter begravningsceremonin ut till församlingsmedlemmarna. Man dricker detta vatten som är beskt till smaken, vilket avger de troendes symboliska deltagande i Jesu Kristi lidanden genom hans korsfästelse och begravning och genom att bli delaktig i hans välsignelse. Många tar med sig en del av detta vatten i små flaskor till familjemedlemmar som av olika orsaker inte kunnat närvara i gudstjänsten.

Tidigt på påskdagen firas Jesu uppståndelse med en särskild lång mässa i kyrkan. Alla är finklädda och har ett ljus i handen. Jesus grav och korset har burits undan. Jesu uppståndelse är nära. Prästen, som står bakom det stängda altarrummet, kommer ut och ropar "Kristus är uppstånden". Efter slutet av gudstjänsten hälsar kyrkobesökarna varandra "Kristus är uppstånden". Efter kyrkan önskar man varandra en Glad påsk och besöker varandra för att knäcka ägg som har färgats i olika färger.

Enligt beslut på kyrkomötet i Nicea år 325 skall påsken firas söndagen efter den fullmåne som följer på vårdagjämningen. Om fullmånen inträffar just på en söndag, skall påsken firas följande söndag. Denna händelse blev anledningen att kyrkan bestämde sig på 1500-talet att fira påsken enligt Julianska kalendern, första söndagen efter den fullmåne som inträffar den 21 mars eller därefter. Nästa påskdag enligt Den julianska kalendern kommer att äga rum den 30 april 2000.

Annandag påsk, "Thnahto", är också en stor helgdag "De dödas vilodag", tillägnad de bortgångna. Denna dag firas traditionellt som stor folkdag och symboliserar segern över döden. När Jesus begravdes på långfredagen besökte Han samtliga döda och ingav dem förhoppningar och barmhärtighet. Till följd av Jesus uppståndelse på påskdagen får de döda vila på annandagen som är allas döda minnesdag. Enligt Syrisk-Ortodoxa tron får såväl de onda som goda vila även döda i helvetet blir befriade från sina straff just på denna dag.

Efter den högtidliga gudstjänsten går man till kyrkogården för att besöka släktingarnas gravar. Man smyckar gravarna med färska blommor och levande ljus. Medan man väntar på prästen som går runt på kyrkogården, bjuder man andra gravbesökare på påskägg och bakverk av olika slag. Prästen håller en kort mässa framför önskad grav och en diakon ackompanjerar honom, i takt med att sjunga bönen, med att svänga rökelsekaret. Att besöka varandras gravar och be för de avlidna om Guds nåd är fortfarande en levande tradition. Både vuxna och barn leker denna dag med målade ägg i olika färger. "Picka ägg" är en sådan lek. Två personer håller var sitt kokt ägg i handen. en av dem slår sitt ägg mot motståndarens, så att äggens ändar träffar varandra. Den vars ägg går sönder har förlorat sitt ägg.

Fastan

Fastan har en stor betydelse inom Syrisk-Ortodoxa kyrkan. Under fastedagarna brukar man hålla sig enbart till vegetabilisk mat. Man får inte äta mat som gjorts av animalisk fett, kött, mjölk eller äggprodukter. Fisk får man däremot äta.. De fastande får varken dricka eller äta före klockan 12, inte heller får man hålla fester under fastemånaderna. I Syrisk-Ortodoxa traditionen brukar man fasta före varje kyrklig högtid, som anses andlig förberedelse för firandet av denna högtidliga fest. Följande fastedagar är gemensamma för alla syrianer världen över:

• Årets alla onsdagar och fredagar med undantag för femtio dagar efter påskdagen "Bröllopsgästerna fastar inte...så länge brudgummen är hos dem" (Luk 5:34). På onsdagen greps och dömdes Jesus, på fredagen korsfästes och dog Jesus. Därför är dessa två dagar sorgens dagar för kristna.
• Långfredagen före påsk är särskild sorgedag. Man får varken äta eller dricka före lunch. Överhuvudtaget får man inte äta mat som man kan njuta av.
• "Ninova fastan", är tre dagars fasta för staden Ninova och för minnet av profeten Jonas, som var tre dagar i valens buk. många som firar denna dag avhåller sig helt från att äta och dricka under dessa tre dagar. Man tror att man blir bönhörd och att ens önskemål går i uppfyllelse om man firar Ninova fastan. Den börjar sista dagen av 9:e veckan före påskdagen, tre veckor före 40-dagars fastan.
• 40-dagars fastan, den s k stora fastan, börjar sju veckor (50 dagar) före påskdagen. Under denna fasta får man inte äta eller dricka före klockan 12. Denna fasta förkortas ofta till två veckor, den första och den sista veckan av fastan. Fastan skulle omfatta fyrtio dagar, en tidrymd lika lång som Jesus fastade. P g a Jesus lidande fastar man även under Stilla veckan (Hasho). Då blir fastedagarna totalt femtio dagar. Torsdagen före denna fasta firades i folktradition som "den sista dagen då den världsliga lusten fick slut". På denna dag, som kallades "Hames al-Sakara", åt man storartat och festligt.
• 25-dagarsfasta, den s k lilla fastan, börjar 24 dagar före juldagen. Den 25:e dagen är juldagen. Denna fasta förkortas till 10-dagarsfasta med början den 15 december.
• 15-dagarsfasta före Guds moder Jungfru Maris himmelsfärd, den börjar den 1 augusti och avslutas den 15 augusti, då man firar jungfru Marias himmelsfärd.
• Apostlarnas fastetid är tre dagar med början av 26 juni.
• Man kan också själv bestämma fasta till minne av något helgon, för ett bestämt önskemål, eller också för att gottgöra en försyndelse. Det kan vara prästen som vid bikten ålägger den syndade fasta.

Källa : En kort introduktion av syrianerna/araméerna och Syrisk-Ortodoxa kyrkan", av Ishak Akan, 1995

Text av: J. C. Ryle (1816-1900)
Översättning av: mig ( Daniel Lundgren)

Denna artilke läste jag i en blogg och tycker beskriver en Andedöpt/Pånyttfödd människas nya liv med Jesus Kristus på ett bra sätt.
Bloggaren heter Daniel Lundgren och bloggen heter "Job 25."
Artikeln är hämtad från Evangelisten J.C. Ryles bok.

Viktoria.

Matteus 7:21-23
 ²¹Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. ²²Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? ²³Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Andra Korintierbrevet 13:5
⁵Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet.




Är du född på nytt? Detta är en av livets viktigaste frågor. Jesus Kristus sa: ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” (Johannes 3:3).

Det räcker inte att svara “Jag är med i kyrkan; jag antar att jag är kristen.” Tusentals namnkristna visar inget av tecknen på att vara född på nytt som Bibeln har givit oss—många listade i Johannes Första Brev.

1. Johannes skrev: “Den som är född av Gud gör inte synd " (1 Joh 3:9). ”Ingen som är född av Gud syndar.” (5:18).

En människa som blivit född på nytt, eller pånyttfödd, syndar inte vanemässigt. Han syndar inte längre med sitt hjärta och vilja och hela sitt sinne. Det fanns nog en tid när han inte tänkte på huruvida hans handlingar var syndiga eller ej, och han kände sig inte alltid bedrövad efter att ha gjort ont. Det fanns inget bråk mellan honom och synd; de var vänner. Men den sanne kristne hatar synd, flyr från den, kämpar emot den, ser den som sin största plåga, känner sig sårad av dess närvaros börda, sörjer när han faller under dess inflytande, och längtar efter att bli helt befriad från den. Synd glädjer honom inte längre, inte heller är det en obetydlig fråga för honom; det har blivit en fruktansvärd sak som han hatar. Men, han kan inte eliminera dess närvaro inom honom.

Om han sa att han inte hade synd, skulle han ljuga (1 Joh 1:8). Men han kan säga att han hatar synd och att hans själs stora önskan är att inte synda alls. Han kan inte förhindra dåliga tankar från att äntra hans sinne, eller tillkortakommanden, underlåtenheter, och brister från att locka både i hans ord och handlingar. Han vet att ”Vi begår alla många fel.” (Jak 3:2). Men han kan sant säga, i Guds åsyn, att dessa saker orsakar honom bedrövelse och sorg och att hela hans varelse inte bejakar dem. Vad skulle aposteln säga om dig? Är du född på nytt?

2. Johannes skrev: ”Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud” (1 Joh 5:1).

En pånyttfödd människa, tror att Jesus Kristus är den enda Frälsaren som kan efterskänka hans själ, att Han är den gudomliga person utsedd av Gud Fadern för detta ändamål, och förutom Honom finns ingen Frälsare alls. I sig själv ser han inget annat än ovärdighet. Men han har fullt förtroende för Kristus, och litar på Honom, han tror att hans synder helt är förlåtna. Han tror att, eftersom han tagit emot Kristi fullbordade verk och död på korset, räknas han som rättfärdig i Guds ögon, och han kan se fram emot döden och domen utan oro.

Han kan ha rädslor och tvivel. Han kan ibland säga till dig att han känner sig som om han inte hade någon tro alls. Men fråga honom om han är villig att förtrösta på något annat än Kristus, och se vad han kommer säga. Fråga honom om han kommer låta sitt hopp om evigt liv vila på sin egen godhet, sina egna gärningar, sina böner, sin pastor, sin kyrka, och lyssna på hans svar. Vad skulle aposteln säga om dig? Är du född på nytt?

3. Johannes skrev: ”var och en som gör det som är rätt är född av honom.” (1 Joh 2:29).

Människan som är född på nytt, eller pånyttfödd, är en helig människa. Han söker att leva enligt Guds vilja, att göra det som behagar Gud och undviker det som Gud hatar. Han önskar att ideligen se till Kristus som sitt exempel såväl som Frälsare och att ge prov på att vara Kristi vän genom att göra vad Han än befaller. Han vet att han inte är perfekt. Han är smärtsamt medveten om sin inneboende förruttnelse. Han finner en ond beståndsdel i sig själv som konstant krigar mot nåden och försöker dra honom bort ifrån Gud. Men han bejakar den inte, fast han kan inte förhindra dess närvaro.

Trots att han ibland känner sig så låg att han ifrågasätter om han ens är en kristen alls, kommer han kunna säga tillsammans med John Newton, “Jag är inte den jag borde vara, jag är inte den jag vill vara, jag är inte den jag hoppas vara i en annan värld; men jag är fortfarande inte den jag brukade vara, och av Guds nåd är jag den jag är.” Vad skulle aposteln säga om dig? Är du född på nytt?

4. Johannes skrev: ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna.” (1 Joh 3:14).

En människa som är född på nytt har en förkärlek till alla sanna Kristi lärjungar. Liksom hans Fader i himlen, älskar han alla människor med en stor allmän kärlek, men han har en förkärlek till dem som delar hans tro i Kristus. Precis som hans Herre och Frälsare, älskar han de värsta av syndare och skulle kunna gråta över dem; men han har en särskild kärlek till dem som är troende. Han är aldrig så mycket hemma som när han är i deras sällskap.

Han känner att de alla hör till samma familj. De är hans medkämpar, som slåss mot samma fiende. De är hans medresenärer, som färdas längs samma väg. Han förstår dem, och de förstår honom. De kan skilja sig från honom på många sätt—i rang, i plats och i rikedom. Men det spelar ingen roll. De är hans Faders söner och döttrar och han kan inte låta bli att älska dem. Vad skulle aposteln säga om dig? Är du född på nytt?

5. Johannes skrev: ”allt som är fött av Gud besegrar världen” (1 Joh 5:4).

En människa som är född på nytt använder inte världens åsikt som sin måttstock för rätt och fel. Han har inget emot att gå emot världens sätt, tankar och seder. Vad människor tycker eller säger bekymrar honom inte längre. Han övervinner kärleken till världen. Han finner ingen glädje i saker som tycks bringa glädje till de flesta människor. För honom tycks de dåraktiga och ovärdiga en odödlig varelse.

Han älskar Guds lov mer än människors lov. Han fruktar att väcka anstöt hos Gud mer än att väcka anstöt hos människor. Det är oviktigt för honom om han klandras eller hyllas; hans främsta mål i sikte är att behaga Gud. Vad skulle aposteln säga om dig? Är du född på nytt?

6. Johannes skrev: “Han som är född av Gud bevarar honom” (1 Joh 5:18).

En människa som är född på nytt är försiktig med sin egen själ. Han försöker inte bara att undvika synd men också att undvika allt som kan leda till det. Han är försiktig när det gäller sällskap. Han vet att onda förbindelser korrumperar hjärtat och att ondska är mer lockande än det goda, precis som sjukdom är mer smittosamt än hälsa. Han är försiktig när det gäller användandet av sin tid; hans främsta önskan är att spendera den på ett lönsamt vis.

Han önskar leva som en soldat i ett fiendeland—att bära sin rustning ideligen och vara beredd på frestelse. Han är omsorgsfull om att vara vakande, ödmjuk, andäktig människa. Vad skulle aposteln säga om dig? Är du född på nytt?

Dessa är de sex stora kännetecknen hos en pånyttfödd Kristen.

Det finns en vid skillnad i djupet och tydligheten av dessa tecken i olika människor. Hos vissa är de svaga och knappt kännbara. Hos andra är de markerade, tydliga och omisskännliga, så att vem som helst kan se dem. Några av dessa tecken är mer synliga än andra hos varje person. Sällan är alla lika uppenbara hos en enstaka person.

Men ändå, för varje tilldelning ser vi här sex tydligt målade kännetecken på att man är född av Gud.

Hur ska vi reagera på dessa saker? Vi kan logiskt komma till en enda slutsats—bara de som är födda på nytt har dessa sex kännetecken, och de som inte har dessa kännetecken är inte födda på nytt. Detta tycks vara den slutsats som aposteln avsåg oss komma till. Har du dessa kännetecken? Är du född på nytt?