profetissan

Julen har kommit att bli en kommersiel fest både för handlare och köpare.  Men julen är forfarande en familjehögtid med god och glädjefylld gemenskap människor emellan och mellan människa och Gud.

För väldigt många syrianska familjemödrar är veckan före Jul dagen en hektisk vecka med storstädning, bakdagar och matlagning, förutom ett arbete utanför hemmet och allt handlande och köpande efter arbetsdagens slut. Det är stressigt och påfrestande och på Juldagsmorgon brukar den bästa familjemamman vara helt slut, med all rätt.
Vi var några kvinnor som samtalade om denna vecka före Jul härom dagen, eller jag ställde en fråga och de andra kvinnorna berättade om alla sina avverkade delmål och förskönade sina andra planer för att nå målet på Julaftons natten.
Jag har lärt mig att aldrig mera ställa en fråga först till utarbetade syrianska kvinnor; Jag fick inte en syl i vädret, för de hade så mycket att berätta! De var stolta och glada över sina verk och det förtjänar de.
- Ja.., vi lever i ett överflöd av allt här i Sverige, och det ska vi vara glada och tacksamma för, för det finns så många andra människor som inte har en bit mat att äta sig mätta på för att inte tala om att många saknar tak över huvudet och kläder på kroppen. Kan ni tänka er så fruktansvärd orättvist det är, sa jag och avbröt den mest ivriga kvinnan av dem i gemenskapen.
Jag såg genast att de kände sig obekväma och lite illa till mods och skyndade sig att gå hemåt.
 
Men innan någon av dem hann försvinna sa jag; det är så mycket vi kan göra för de fattiga, genom att ge dem av vårt överflöd. Man kan köpa en get till en behövande familj genom någon hjälporganisation, jag...

Jag hann inte avsluta min sista mening innan jag såg att en efter en av kvinnorna plötsligt fick bråttom därifrån.

Att se verkligheten som den är i världen kan göra ont och väcka obehags kännslor hos många av oss, men världen kan bara bli bättre om vi stannar kvar och gör vad vi kan för att hjälpa några medmänniskor.


Viktoria.