profetissan

Jag mötte en kvinna idag. Hon var så trött, såg ut att bära på något tungt.
Jag hade tid och lugn i mitt inre och koncentrerade att; hon måste ha det svårt.
Jag sökte hennes blick för att säga "hej", men hon undvek att se mig i ögonen.

Vad var det som gjorde henne så tung av sorg?
Vad var det som gjorde att hon ville vara ensam med sin sorg?
Livet kan vara hårt och smärtsam ibland.

Varje människa har sin egen berättelse, så också den kvinnan, men hon bar den ensam idag.
Jag gjorde det jag skulle och lät henne vara ifred.
Tänkte att om jag fortsätter med mitt så ser hon att livet går vidare oavsett känslostormarna i hennes inre.

Om jag bara vågade störa henne skulle jag berätta om Herren Jesus Kristus,
men jag vågade inte störa och bryta hennes tystnad.
Hade hon lyssnat då? Hade hon sett att jag brydde mig då?
Kanske hade hon det, kanske inte, jag vet inte, eftersom jag inte avbröt hennes tystnad.

Viktoria.