Citat
Jag har, först i natt, läst ut boken " Eremitaget" för denna gång och vill gärna dela med mig till dig av munkens avslutande tanke om att leva i eremitaget, i cellen och inför Gud. Så här avslutar han denna fantastiska och uppbyggliga bok:
" Cellen är ett skydd mot världens smitta, en helig plats där Herren vid hemliga möten förenar sig med själen, som för hans skull samlar sig i andakt och föraktar allt annat. Den är "vinhuset", dit Han leder sin älskade för att berusa henne med sin närvaro och sina gåvor.
Det vore ett helgerån att i cellen ägna sig åt bagateller. Där tar Gud emot eremitens själ. Vid jordelivets gränser, frigjord från de småsaker som får så många själar att sucka, själar som törstar efter Gud men som är fjättrade vid tillvarons hårda villkor, börjar ermiten sin evighet i Herrens glädje.
Om du är generös, kommer du steg för steg att se den gudomliga världen framträda ur skuggorna. Du lever mitt i denna gudomliga värld utan att veta om det, därför att världens prakt och larm har hindrat den att visa sig. Du kommer själv att upptäcka med förundran, att du aldrig är mindre ensamän när du är ensam..."
Munken i Eremitaget
Läs och begrunda!
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
