profetissan

Igår mötte jag en av Mor Georgis styrelsemedlem. I vår kyrka är alla styrelsemedlemmar män och 50 plus. Shabo var road av att jag hade skrivit ett brev till dem och småskrattade när han sa:
- Igår läste jag ditt brev, och småskrattade. jag tvingade mig själv att inte ryckas med hans roade min och skoja bort det som jag ansåg för viktigt för att sopa under mattan och försökte vara allvarlig men på ett lättsamt och trevligt sätt.
- Jaha, så bra, för jag väntar på ett svar från er, sa jag.
- Nej, svar får du nog inte skriftligt, det ska du inte förvänta dig.
- Nehej, men vad kom ni fram till då, kommer ni att anlita någon mera kunnig firma så att det blit gjort snart eller...
Han började beklagande berätta om problemet och att det kostar mycket för kyrkans ekonomi, och han lät bekymrad över situationen.

Jag fick inget intryck av att de skulle ta tag i värmesystemet i kyrkan och avhjälpa det snarast, men Shabo var noga med att säga att "nu har du fått svar i alla fall."
Jag har lite svårt att se att saker och ting som är "allmän gods" kan åtgärdas om ingen ser missödet och reagerar. För ofta är det så att flertalet människor ser fel och brister men av olika skäl låter bli att reagera och se till att det händer något bättre av situationen.

Viktoria.