Herren känner vår smärta
I förmiddags fick jag en ingivelse= ny och bra tanke som upplyser mig om saker och ting i min vardag, eller i livet i allmänhet och själen och Den Treenige Guden i synnerhet.
Jag och Aram åt en senfrukost under ett trevligt samtal och mitt i samtalet vandrade mina tankar till Gud och hur vi människor kan glädja Honom, men också hur vi kan såra Honom. Jag fortsatte att "se och uppleva" mina tankar och förstod på ett mera konkret sätt att ärlig och närvarande gemenskap är vad Gud själv har med de två andra personerna i Treenigheten. Eftersom Gud är kärlek så kan Han i Herren Jesus Kristus och Den Heliga Anden inte såra varandra då Treenigheten är alltid Enig i allt De säger och gör.
Men vi människor är unika individer och säger eller handlar ganska sällan som någon annan människa i alla händelser.
Plötsligt avbröts jag i mina egna tankar och "upplystes" av Guds Heliga Anden om detta: Gud blir sårad liksom när en förälder som älskar sina barn ser dem bråka, såra varandra och bli osams för små eller stora saker. Även om människor inte synligt sårar Gud, så känner Han av den smärta som den drabbade känner.
Som mamma känner jag alltid en smärta när mina barn tjafsar och bråkar om saker och ting och min första instinkt är alltid att antingen jag försöker skapa fred mellan dem eller hjälper dem på väg att de själva försonas och blir vänner igen. För det är det som är meningen med livet i en familj; att just försonas och gå vidare tillsammans som vänner.
Viktoria.
Jag och Aram åt en senfrukost under ett trevligt samtal och mitt i samtalet vandrade mina tankar till Gud och hur vi människor kan glädja Honom, men också hur vi kan såra Honom. Jag fortsatte att "se och uppleva" mina tankar och förstod på ett mera konkret sätt att ärlig och närvarande gemenskap är vad Gud själv har med de två andra personerna i Treenigheten. Eftersom Gud är kärlek så kan Han i Herren Jesus Kristus och Den Heliga Anden inte såra varandra då Treenigheten är alltid Enig i allt De säger och gör.
Men vi människor är unika individer och säger eller handlar ganska sällan som någon annan människa i alla händelser.
Plötsligt avbröts jag i mina egna tankar och "upplystes" av Guds Heliga Anden om detta: Gud blir sårad liksom när en förälder som älskar sina barn ser dem bråka, såra varandra och bli osams för små eller stora saker. Även om människor inte synligt sårar Gud, så känner Han av den smärta som den drabbade känner.
Som mamma känner jag alltid en smärta när mina barn tjafsar och bråkar om saker och ting och min första instinkt är alltid att antingen jag försöker skapa fred mellan dem eller hjälper dem på väg att de själva försonas och blir vänner igen. För det är det som är meningen med livet i en familj; att just försonas och gå vidare tillsammans som vänner.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
