Människan, Kvinnan och Helgonet Tekla
Tekla är ett kvinnonamn som har sitt ursprung i grekiska språket. Ursprungligen är namnet Theokleia och bildat av två ord; Theo, som betyder Gud och Kleia, som betyder rykte. Namnet kan uttydas som "Guds lovprisare eller "Den som genom Gud blivit berömd." Enligt traditionen har Aposteln Paulus omvänt denna kvinna till kristen tro.
Tekla är ett helgon i den östliga kyrkans tradition.
När jag letade efter fakta om denna kvinna fann jag en gammal text och kommentar om henne i Svensk familjebok från 1900- talets början?
Samma berättelse har jag funnit i andra källor, men utan den värdefulla information som Teklas livsöde i Västkyrkan därför anser jag att denna beskrivning och källa är viktig att lyfta fram.
Språket är äldre och jag låter den vara som den är.
Tekla, Den heliga, kristet helgon, var enligt sägnen född af förnäma föräldrar i Ikonion, omvändes af aposteln Paulus till kristendomen, bröt adertonårig sin trolofning med Thamyris och angafs därför af släktingarna som kristen. Dömd till bålet, besteg hon modigt detta, men lågorna släcktes af ett häftigt regn. Hon träffade åter Paulus och vandrade med honom till Antiokia. Här blef hon prisgifven åt vilddjur, bunden mellan tjurar för att sönderslitas och äfven kastad i en ormgrop, men undkom genom Kristi nåd oskadd ur alla faror. Därefter besökte hon Paulus i Myra, sin moder i Ikonion, bodde sedan i en bergshåla nära sin födelsestad och omvände många själar genom sin trosglöd och renlefnad. Hon dog vid 90 års ålder och begrofs i Seleukeia. T:s åminnelsedag är 23 sept. Hennes attribut är vanligen en orm. - Källan till uppgifterna om T. är en kristen roman "Tekla gärningar" som skrefs omkr. 180 som en del af den bekanta "Acta Pauli et Theclae" (utg. af Tischendorf i "Acta apostolorum apocrypha", 1851). Då denna "Pauli gärningar" omkr. 195 från kyrkligt håll dömdes som apokryfisk, utsöndrades Teklaakterna som en särskild berättelse, förmodligen i Seleukeia, och spreds därifrån, medförande vördnaden för T. som helgon i den orientaliska världen, tills hon hos Johannes af Damaskus blir "ärkemartyren". I Västerlandet däremot beröfvade Tertullianus’ och Hieronymus’ kritik af dessa "Acta" dem all auktoritet; blott Milano och enskilda andra platser upptogo efter Ambrosius och Augustinus Teklakulten. Först i slutet af 1500-talet utgåfvos "Tekla gärningar" och spredos i öfv. genom hela västerländska kyrkan; 1568 kom Teklanamnet in i det officiella breviariet. - Det finnes grekiska, latinska och en syrisk recension af "Acta". Jfr Lipsius, "Die apokryphen apostelgeschichten" (1883-84), hans edition af den grekiska texten 1891 och Gebhardts edition af de latinska texterna 1904, därtill den af K. Schmidt 1904 utgifna koptiska texten till ’Acta Pauli". Till "Actas" historia finnas undersökningar af Holzhey (1905) och Schmidt (1909). Hj. H-t.
Viktoria.
Tekla är ett helgon i den östliga kyrkans tradition.
När jag letade efter fakta om denna kvinna fann jag en gammal text och kommentar om henne i Svensk familjebok från 1900- talets början?
Samma berättelse har jag funnit i andra källor, men utan den värdefulla information som Teklas livsöde i Västkyrkan därför anser jag att denna beskrivning och källa är viktig att lyfta fram.
Språket är äldre och jag låter den vara som den är.
Tekla, Den heliga, kristet helgon, var enligt sägnen född af förnäma föräldrar i Ikonion, omvändes af aposteln Paulus till kristendomen, bröt adertonårig sin trolofning med Thamyris och angafs därför af släktingarna som kristen. Dömd till bålet, besteg hon modigt detta, men lågorna släcktes af ett häftigt regn. Hon träffade åter Paulus och vandrade med honom till Antiokia. Här blef hon prisgifven åt vilddjur, bunden mellan tjurar för att sönderslitas och äfven kastad i en ormgrop, men undkom genom Kristi nåd oskadd ur alla faror. Därefter besökte hon Paulus i Myra, sin moder i Ikonion, bodde sedan i en bergshåla nära sin födelsestad och omvände många själar genom sin trosglöd och renlefnad. Hon dog vid 90 års ålder och begrofs i Seleukeia. T:s åminnelsedag är 23 sept. Hennes attribut är vanligen en orm. - Källan till uppgifterna om T. är en kristen roman "Tekla gärningar" som skrefs omkr. 180 som en del af den bekanta "Acta Pauli et Theclae" (utg. af Tischendorf i "Acta apostolorum apocrypha", 1851). Då denna "Pauli gärningar" omkr. 195 från kyrkligt håll dömdes som apokryfisk, utsöndrades Teklaakterna som en särskild berättelse, förmodligen i Seleukeia, och spreds därifrån, medförande vördnaden för T. som helgon i den orientaliska världen, tills hon hos Johannes af Damaskus blir "ärkemartyren". I Västerlandet däremot beröfvade Tertullianus’ och Hieronymus’ kritik af dessa "Acta" dem all auktoritet; blott Milano och enskilda andra platser upptogo efter Ambrosius och Augustinus Teklakulten. Först i slutet af 1500-talet utgåfvos "Tekla gärningar" och spredos i öfv. genom hela västerländska kyrkan; 1568 kom Teklanamnet in i det officiella breviariet. - Det finnes grekiska, latinska och en syrisk recension af "Acta". Jfr Lipsius, "Die apokryphen apostelgeschichten" (1883-84), hans edition af den grekiska texten 1891 och Gebhardts edition af de latinska texterna 1904, därtill den af K. Schmidt 1904 utgifna koptiska texten till ’Acta Pauli". Till "Actas" historia finnas undersökningar af Holzhey (1905) och Schmidt (1909). Hj. H-t.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
