Villkorslös förlåtelse
Jag tror att villkorslös förlåtelse är förbehållet bara Gud. Människan är ämnad att bli lik Herren Jesus Kristus redan under sitt jordiska liv, men att förlåta allt och alla villkorslöst är nog ett livslångt process och det är nog ganska få människor som uppnår det målet i varje generation räknat. Men de som gör det finns också, tror jag. Idag mediterade jag över några av mina(många)fel och brister som jag medvetet eller omedvetet, av rädsla, feghet eller solidaritet gentemot andra viktiga personer för mig, eller av solidaritet gentemot Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan och dess tro och tradition, eller av rädsla för vad alla andra skulle tänka, tycka och säga, fattade beslut som har sårat mig djupt. Du som är insatt i Mellanösterns kulturer, seder och bruk vet säkert vad jag skriver om.
Medan jag meditera och lät många minnen komma upp till mitt medvetande och passera förbi mitt jag. Jag hade planerat denna meditation tidigt i morse och tog god tid på mig när jag var ensam hemma och det var alldeles tyst omkring mig. Jag ville uppnå total och villkorslös förlåtelse mot mig själv denna gång. Jag har använt mig av denna meditationsteknik tidigare och gör det då och då med bra resultat. Men jag känner att jag fortfarande inte har förlåtit mig själv för de fel och brister som jag gjorde tidigare och som det är för sent att ha dem ogjorda, men inte för att acceptera dem. Jag bad och upprepade mina ord om att jag nu vill förlåta mig själv villkorslöst för att inte ens minnena av de felen ska hindra mig att lämna dem bakom mig och bli fri från dem. Jag kände att jag lyckades bättre denna gång, och jag kommer nog att fortsätta att meditera flera gånger. För om jag inte kan förlåta mig själv på djupet, hur ska jag kunna förlåta min nästa? Kan hända att många tycker att det är lättare att förlåta andra än en själv, men är det det verkligen?
Jag tror att det svåraste är just att förlåta sig själv både för små och stora beslut i livet. Jag tro att människans värsta plågoande är hon själv, när hon tillåter sig själv att vara det. Inom kristendomen och mystiken brukar vi säga att det är djävulen som splittrar oss och sätter ständigt hinder och fallgropar för oss för att vi ska stagnera i vår tro på Gud. Och visst är det så många gånger. Det är satans jobb att sätta krokben för alla kristna i alla tider och länder, men vi är ju friköpa genom Jesus Kristus blod av den makten och bör alltså ta vårt eget ansvar och inte ständigt skylla på onda makter som hindrar oss. Inse bara att det är deras jobb, men också att du har ett jobb att sköta, och det är att gå vidare och fortsätta att tro, hoppas och lita på Gud oavsett hinder och tråkigheter.
Det bästa är att lära oss att våga släppa kontrollen över oss och allt vårt och överlämna allt i Guds händer. Att lita på Gud är att ständigt få vila i Gud och vara medveten om Hans kärlek som flödar över till dig, fast du inte ser det och inge annan heller, så upplever du det i hela dig. Viktoria.
Medan jag meditera och lät många minnen komma upp till mitt medvetande och passera förbi mitt jag. Jag hade planerat denna meditation tidigt i morse och tog god tid på mig när jag var ensam hemma och det var alldeles tyst omkring mig. Jag ville uppnå total och villkorslös förlåtelse mot mig själv denna gång. Jag har använt mig av denna meditationsteknik tidigare och gör det då och då med bra resultat. Men jag känner att jag fortfarande inte har förlåtit mig själv för de fel och brister som jag gjorde tidigare och som det är för sent att ha dem ogjorda, men inte för att acceptera dem. Jag bad och upprepade mina ord om att jag nu vill förlåta mig själv villkorslöst för att inte ens minnena av de felen ska hindra mig att lämna dem bakom mig och bli fri från dem. Jag kände att jag lyckades bättre denna gång, och jag kommer nog att fortsätta att meditera flera gånger. För om jag inte kan förlåta mig själv på djupet, hur ska jag kunna förlåta min nästa? Kan hända att många tycker att det är lättare att förlåta andra än en själv, men är det det verkligen?
Jag tror att det svåraste är just att förlåta sig själv både för små och stora beslut i livet. Jag tro att människans värsta plågoande är hon själv, när hon tillåter sig själv att vara det. Inom kristendomen och mystiken brukar vi säga att det är djävulen som splittrar oss och sätter ständigt hinder och fallgropar för oss för att vi ska stagnera i vår tro på Gud. Och visst är det så många gånger. Det är satans jobb att sätta krokben för alla kristna i alla tider och länder, men vi är ju friköpa genom Jesus Kristus blod av den makten och bör alltså ta vårt eget ansvar och inte ständigt skylla på onda makter som hindrar oss. Inse bara att det är deras jobb, men också att du har ett jobb att sköta, och det är att gå vidare och fortsätta att tro, hoppas och lita på Gud oavsett hinder och tråkigheter.
Det bästa är att lära oss att våga släppa kontrollen över oss och allt vårt och överlämna allt i Guds händer. Att lita på Gud är att ständigt få vila i Gud och vara medveten om Hans kärlek som flödar över till dig, fast du inte ser det och inge annan heller, så upplever du det i hela dig. Viktoria.
Kommentarer
Trackback
