Hur ser djävulen ut?
Ser djävulen ut som Drakula, med svart mantel och missväxta huggtänder och groteskt ansikte? Eller ser han ut som han har gjort, enligt tradition, sedan medeltiden: med svarta och/eller röda kläder, med horn i pannan och en svans?'
Jag hörde nyligen en predikan där prästen berättade denna historia om djävulen i en kyrka:
Prästen var ny i församlingen och många människor var nyfikna och ville höra om hur och vad han skulle predika om denna söndag. Kyrkorummet var full till sista bänkrad och djävulen blev rasande av frustration då han själv kom in till kyrkan och såg all människor som ville höra Guds Ord.
Djävulen gick fram till prästen och hotade med att splittra, skrämma och förvirra alla kyrkobesökarna inklusive prästen och alla hans "diakoner", medhjälpare vid Gudstjänstfirandet.
Sagt och gjort; djävulen hotade och förvirrade alla i kyrkorummet och alla lämnade kyrkan och sprang därifrån med en förvirring och skräck för prästens onda andar. De trodde att den nye prästen hade med djävulen att göra. Djävulen lyckades skrämma alla utom en äldre man och en medelålderskvinna, som satt kvar i kyrkan och bad lungt. han gick fram till mannen först och sa; vad nu då, varför är du kvar? är du inte rädd för mig eller?
" Nej, jag är inte rädd för dig. Jag känner dig för jag har varit gift med din syster i 39 år, så försvinn härifrån!", sa mannen och fortsatte att be.
djävulen gick då till kvinnan och sa; Nå? är inte du heller rädd för mig?
" Nej, jag är inte rädd för dig, för kjag känner dig väldigt bra. jag är gift med din bror, du har ingen makt över mig, så försvinn härifrån satan!, sa hon och fortsatte att be.
Djävulen arbetar inifrån oss via våra tankar och känslor, men han vill gärna att vi ska tro att han ser hemsk ut och att vi ska kunna möta honom öga mot öga ute bland människor. På så sätt så letar vi där han inte finns medan han infekterar våra tankar och känslor och splittar och förvirrar oss i vår tro på Gud, vår Skapare.
Viktoria.
Jag hörde nyligen en predikan där prästen berättade denna historia om djävulen i en kyrka:
Prästen var ny i församlingen och många människor var nyfikna och ville höra om hur och vad han skulle predika om denna söndag. Kyrkorummet var full till sista bänkrad och djävulen blev rasande av frustration då han själv kom in till kyrkan och såg all människor som ville höra Guds Ord.
Djävulen gick fram till prästen och hotade med att splittra, skrämma och förvirra alla kyrkobesökarna inklusive prästen och alla hans "diakoner", medhjälpare vid Gudstjänstfirandet.
Sagt och gjort; djävulen hotade och förvirrade alla i kyrkorummet och alla lämnade kyrkan och sprang därifrån med en förvirring och skräck för prästens onda andar. De trodde att den nye prästen hade med djävulen att göra. Djävulen lyckades skrämma alla utom en äldre man och en medelålderskvinna, som satt kvar i kyrkan och bad lungt. han gick fram till mannen först och sa; vad nu då, varför är du kvar? är du inte rädd för mig eller?
" Nej, jag är inte rädd för dig. Jag känner dig för jag har varit gift med din syster i 39 år, så försvinn härifrån!", sa mannen och fortsatte att be.
djävulen gick då till kvinnan och sa; Nå? är inte du heller rädd för mig?
" Nej, jag är inte rädd för dig, för kjag känner dig väldigt bra. jag är gift med din bror, du har ingen makt över mig, så försvinn härifrån satan!, sa hon och fortsatte att be.
Djävulen arbetar inifrån oss via våra tankar och känslor, men han vill gärna att vi ska tro att han ser hemsk ut och att vi ska kunna möta honom öga mot öga ute bland människor. På så sätt så letar vi där han inte finns medan han infekterar våra tankar och känslor och splittar och förvirrar oss i vår tro på Gud, vår Skapare.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
