"Var inte rädd."
Idag vittnade jag om Herren Jesus Kristus för tre vuxna syrianer. Jag vet inte hur det är för dig, men när jag vill något och ber Herren hjälpa mig med att genomföra det så brukar han ge mig mäjligheter att göra det, men om det överrenstämmer med Guds Ord och om det bygger upp mig och de människor det berör.
Jag har velat förklara Guds vilja för människor och Guds verk för människor för dessa människor i flera år nu, jag har gjort några försök, men tyckte inte att jag nådde fram till dem. De var hala och hade alltid många ursäkter att byta ämne, hålla med helt apatisk eller att de hade redan gjort allt som krävdes av dem för att få komma till Gud i himmelen, alltså få evigt liv med Jesus Kristus.
I början oroade jag mig för deras själar och led för deras förstockelse och bad Gud förbarma sig över dem, men med åren har jag överlämnat dem till Gud och det var befriande för mig att släppa taget om min vilja att hjälpa dem till Gud, eftersom jag inte kunde göra det av mig själv så fick Gud ta tag i det åt mig. Men jag ville en sista gång göra mitt bästa att få dem att ta emot Herren som deras levande och närvarande Herre och Frälsare, och idag var Herren med mig och gav mig frimodighet och styrka att vittna om Honom för dem.
Jag berättade på ett enkelt och lungt sätt om Guds rike här och nu och om himmelen, om att tro och att göra goda gärningar går hand i hand. Om att korstecken i luften och bestämda, rutinmässiga böner blockerar vägen till Gud om de görs av vana eller ännu värre för att få andras uppmärksamhet om att man är helgon.
Deras fascination gick snabbt över till förnekelse för att sedan vändas i hånfulla ord mot mig som ska lära dem kristen etik och tro.
Det var inget nytt. Jag minndes Herren Jesus Kristus på korset och tänkte att Han har ju gått före mig och många andra efter Honom som har mött mycket värre hån och smädelser och glåpord och förfäljelser som i mångas fall har lett till deras död för sin tro på Herren och fann tröst i den vetskapen och i hoppet om att jag har gjort min del av jobbet, resten sköter Gud.
Jag hade mycket lättare att förlåta dem deras hån, för jag vet att det bygger på okunskap och rädsla för döden, tror jag.
Så här skriver Aposteln Paulus:
11Ännu i denna stund hungrar och törstar vi; vi saknar kläder, blir misshandlade, är hemlösa 12och arbetar hårt med egna händer för att försörja oss. Man smädar oss och vi välsignar. Man förföljer oss och vi härdar ut. 13Man talar illa om oss och vi svarar med goda ord. Hela tiden har vi behandlats som jordens avskum, som mänsklighetens drägg.
1 Kor 4:12
Viktoria.
Jag har velat förklara Guds vilja för människor och Guds verk för människor för dessa människor i flera år nu, jag har gjort några försök, men tyckte inte att jag nådde fram till dem. De var hala och hade alltid många ursäkter att byta ämne, hålla med helt apatisk eller att de hade redan gjort allt som krävdes av dem för att få komma till Gud i himmelen, alltså få evigt liv med Jesus Kristus.
I början oroade jag mig för deras själar och led för deras förstockelse och bad Gud förbarma sig över dem, men med åren har jag överlämnat dem till Gud och det var befriande för mig att släppa taget om min vilja att hjälpa dem till Gud, eftersom jag inte kunde göra det av mig själv så fick Gud ta tag i det åt mig. Men jag ville en sista gång göra mitt bästa att få dem att ta emot Herren som deras levande och närvarande Herre och Frälsare, och idag var Herren med mig och gav mig frimodighet och styrka att vittna om Honom för dem.
Jag berättade på ett enkelt och lungt sätt om Guds rike här och nu och om himmelen, om att tro och att göra goda gärningar går hand i hand. Om att korstecken i luften och bestämda, rutinmässiga böner blockerar vägen till Gud om de görs av vana eller ännu värre för att få andras uppmärksamhet om att man är helgon.
Deras fascination gick snabbt över till förnekelse för att sedan vändas i hånfulla ord mot mig som ska lära dem kristen etik och tro.
Det var inget nytt. Jag minndes Herren Jesus Kristus på korset och tänkte att Han har ju gått före mig och många andra efter Honom som har mött mycket värre hån och smädelser och glåpord och förfäljelser som i mångas fall har lett till deras död för sin tro på Herren och fann tröst i den vetskapen och i hoppet om att jag har gjort min del av jobbet, resten sköter Gud.
Jag hade mycket lättare att förlåta dem deras hån, för jag vet att det bygger på okunskap och rädsla för döden, tror jag.
Så här skriver Aposteln Paulus:
11Ännu i denna stund hungrar och törstar vi; vi saknar kläder, blir misshandlade, är hemlösa 12och arbetar hårt med egna händer för att försörja oss. Man smädar oss och vi välsignar. Man förföljer oss och vi härdar ut. 13Man talar illa om oss och vi svarar med goda ord. Hela tiden har vi behandlats som jordens avskum, som mänsklighetens drägg.
1 Kor 4:12
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
