I Jesu Kristi närhet
Jag kan idag njuta av tillvaron med stor tacksamhet mot Gud, för allt jag är och allt jag har har Gud gett mig och Herren fortsätter att ge mig av Sin nåd och Sin Frid.
Jag tänker på Guds stora, och i sanning, outtömliga Nåd som bara finnas där, gratis till för alla människor, dygnets alla timmar. Det är mäktigt. Fast jag ibland inte kan känna, uppfatta, förnimma eller förstå det, så tror jag och vet att det finns där ändå och att jag snart ska få uppleva det på nytt. Det är då jag känner mig vara i närheten av Herren Jesus Kristus, eller rättare sagt; då är Herren nära mig.
Jag borde alltså känna, tro och lita på att Herren alltid är nära mig, men som sagt; min vardag och världens buller tränger in i mitt inre rum och stör Guds Frid där, så att jag lockas bort från Guds trygghet i mig.
Ofta möter jag människor som blir besvikna på mig, då jag säger ifrån och inte uppfyller deras förväntningar på mig som troende kristen.
- Men du som är kristen ska väl inte säga sånt, göra sånt? Ofta tänker jag att de förväntar sig att jag inte bara ska vända den andra kinden till utan lägga mig ner och blunda så att de kan trampa ner mig tills jag inte mera kan gå... Det lustiga är att alla har olika förväntningar av vad jag som troende kristen borde säga och göra, beroende på deras sinnestillstånd skiftar också deras krav och förväntningar på mig.
För att kunna vara i närheten av min Herre och frälsare kan jag inte sitta och umgås med människor som ständigt väljer att nöja sig med att utföra några riter i Kristi namn då och då och går omkring och tror att det är vad de är skapade till. När de inte tror på Guds ord genom mig och hånar min tro på och tillit till Gud, vill jag helst göra som Herren Jesus Kristus i sin hemstad:
Men Jesus sa till dem: >>En profet blir ringaktad bara i sin hemstad,
bland sina släktingar och i sitt hem.<<
Han kunde inte göra några underverk där,
utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem.
Och han förvånade sig över att de inte ville tro.
Markusevangeliet: 6:4-6. (Läs gärna hela detta stycke Mark 6:1-6).
Jag måste skydda och fortsätta att söka det jag har funnit i mitt liv. Eller Gud har ju hittat mig, där jag gick mest vilse i mitt sökande efter Honom. Nu när Han har hittat mig, tänker jag inte släppa Honom, någonsin.
Människor som går till kyrkan för att de alltid har gjort det lurar sig själva grundligt om de tror att det räcker för deras räddning till ett evigt liv, med början av försmak av det eviga livet här och nu. Det krävs lite mera av dem för att ta emot Jesus Kristus i deras liv och börja tro på den Ende och levande Guden, Jesu Kristi Fader, vår Skapare.
Viktoria.
Jag tänker på Guds stora, och i sanning, outtömliga Nåd som bara finnas där, gratis till för alla människor, dygnets alla timmar. Det är mäktigt. Fast jag ibland inte kan känna, uppfatta, förnimma eller förstå det, så tror jag och vet att det finns där ändå och att jag snart ska få uppleva det på nytt. Det är då jag känner mig vara i närheten av Herren Jesus Kristus, eller rättare sagt; då är Herren nära mig.
Jag borde alltså känna, tro och lita på att Herren alltid är nära mig, men som sagt; min vardag och världens buller tränger in i mitt inre rum och stör Guds Frid där, så att jag lockas bort från Guds trygghet i mig.
Ofta möter jag människor som blir besvikna på mig, då jag säger ifrån och inte uppfyller deras förväntningar på mig som troende kristen.
- Men du som är kristen ska väl inte säga sånt, göra sånt? Ofta tänker jag att de förväntar sig att jag inte bara ska vända den andra kinden till utan lägga mig ner och blunda så att de kan trampa ner mig tills jag inte mera kan gå... Det lustiga är att alla har olika förväntningar av vad jag som troende kristen borde säga och göra, beroende på deras sinnestillstånd skiftar också deras krav och förväntningar på mig.
För att kunna vara i närheten av min Herre och frälsare kan jag inte sitta och umgås med människor som ständigt väljer att nöja sig med att utföra några riter i Kristi namn då och då och går omkring och tror att det är vad de är skapade till. När de inte tror på Guds ord genom mig och hånar min tro på och tillit till Gud, vill jag helst göra som Herren Jesus Kristus i sin hemstad:
Men Jesus sa till dem: >>En profet blir ringaktad bara i sin hemstad,
bland sina släktingar och i sitt hem.<<
Han kunde inte göra några underverk där,
utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem.
Och han förvånade sig över att de inte ville tro.
Markusevangeliet: 6:4-6. (Läs gärna hela detta stycke Mark 6:1-6).
Jag måste skydda och fortsätta att söka det jag har funnit i mitt liv. Eller Gud har ju hittat mig, där jag gick mest vilse i mitt sökande efter Honom. Nu när Han har hittat mig, tänker jag inte släppa Honom, någonsin.
Människor som går till kyrkan för att de alltid har gjort det lurar sig själva grundligt om de tror att det räcker för deras räddning till ett evigt liv, med början av försmak av det eviga livet här och nu. Det krävs lite mera av dem för att ta emot Jesus Kristus i deras liv och börja tro på den Ende och levande Guden, Jesu Kristi Fader, vår Skapare.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
