Kiieelliilliillii...
Syrianska FC har gått till Allsvenskan och i våra trakter går syrianer i stora grupper och ropar dessa typiska syrianska, nej de hör hemma i hela Mellanöstern och delar av Afrika också, dessa glädjerop eller glädjetjut.
Det är sällan ungdomar kan denna teknik och bland män är de få som har lärt sig det och vågar använda sig av sin teknik i det offentliga rummet, i glädje stunder i den syrianska kontexten. För det är kvinnornas instrument och inte heller alla kvinnor kan det, utan det är de som har övat och lärt sig det under många bröllopsfester eller andra folkfester, som är bra på att sjunga fram "Kiieelliiliillii"
Så dessa grupper måste ha lockat med sig sina mödrar, mostrar, fastrar eller far och mormödrarna ut i den mörka kvällen, på gatorna för att visa alla i vårt samhälle att fotbollskillarna har gjort mycket bra ifrån sig och att de har stöd hos syrianer.
Jag kan ganska mycket om fotboll, och jag vet att många killar och tjejer är intresserade och ägnar sig mycket åt själva spelandet. När det egna folkets Fotbollsklubbar spelar och lyckas bra är det alldeles speciellt för de flesta av oss, det kunde vi se, höra och läsa om när Assyriska gick till Allsvenskan för en tid sedan.
Men det är första gången jag hör kvinnor ropa ut hela folkets glädje i klar och lycklig Kiieelliilliillii...ute på gatorna till Syriska FC ära på deras stora dag.
När jag öppnade ytterdörren för att själv höra om det verkligen var sant att syrianskt glädjetjut hördes ute på gatorna där vi bor, tänkte jag det måste eka mycket högre i Södertälje. Jag gladdes med dem, för jag vet att i våra ursprungsländer skulle vi inte kunna ropa ut vår glädje, utan vidare.
Det är nu andra gången som fotbollsklubbar inom folkgruppen: Suryoye, går upp i Allsvenskan; den första var Assyriska IF och nu Syrianska FC. Det är stort och det är bara att gratulera och önska lycka till!
Glädjen blir stor när många människor gläds åt samma goda sak, tror jag.
Viktoria.
Det är sällan ungdomar kan denna teknik och bland män är de få som har lärt sig det och vågar använda sig av sin teknik i det offentliga rummet, i glädje stunder i den syrianska kontexten. För det är kvinnornas instrument och inte heller alla kvinnor kan det, utan det är de som har övat och lärt sig det under många bröllopsfester eller andra folkfester, som är bra på att sjunga fram "Kiieelliiliillii"
Så dessa grupper måste ha lockat med sig sina mödrar, mostrar, fastrar eller far och mormödrarna ut i den mörka kvällen, på gatorna för att visa alla i vårt samhälle att fotbollskillarna har gjort mycket bra ifrån sig och att de har stöd hos syrianer.
Jag kan ganska mycket om fotboll, och jag vet att många killar och tjejer är intresserade och ägnar sig mycket åt själva spelandet. När det egna folkets Fotbollsklubbar spelar och lyckas bra är det alldeles speciellt för de flesta av oss, det kunde vi se, höra och läsa om när Assyriska gick till Allsvenskan för en tid sedan.
Men det är första gången jag hör kvinnor ropa ut hela folkets glädje i klar och lycklig Kiieelliilliillii...ute på gatorna till Syriska FC ära på deras stora dag.
När jag öppnade ytterdörren för att själv höra om det verkligen var sant att syrianskt glädjetjut hördes ute på gatorna där vi bor, tänkte jag det måste eka mycket högre i Södertälje. Jag gladdes med dem, för jag vet att i våra ursprungsländer skulle vi inte kunna ropa ut vår glädje, utan vidare.
Det är nu andra gången som fotbollsklubbar inom folkgruppen: Suryoye, går upp i Allsvenskan; den första var Assyriska IF och nu Syrianska FC. Det är stort och det är bara att gratulera och önska lycka till!
Glädjen blir stor när många människor gläds åt samma goda sak, tror jag.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
