Kan du höra Jesu röst?
Jag har kommit fram till sidan 45 i min läsning av boken jag skrev om igår. Och jag har läst samma sida tre gånger nu. Munkens tankar som han har klätt i ord börjar med Jesu svar på hans bön eller meditation inför Herrens fötter:
Mitt barn, jag har så mycket att säga dig! Jag vill så gärna tala med dig, visa mig för dig! Om du bara ville vända dig till mig och tyst lyssna till vad jag säger! Men du ger mig så sällan tillfälle att öppna mitt hjärta för dig! Vill du samtala med mig? Bara några minuter - varje dag?
Jag tänker att det är verkligen så enkelt som Herren framställer det för munken och den som vill det. Och samtidigt så svårt. Det tar lång tid innan man har lärt sig att vara tyst vid Jesu fötter, för man går ju dit först när man har så mycket att säga Jesus, eller be honom om och glömmer att Han hör vår bön redan först gången vi ber den.
Det fantastiska med att ha relation till Jesus Kristus är att Han kan avbryta vårt samtal när vi är som bäst på att förklara för Honom om vad vi menar med det vi ber Honom om. Och då skapar Han den tystnad som krävs för att vi ska höra Jesu röst: alla tankar, alla känslor och alla ord tystnar inom oss och alla ljud utanför oss dör bort för våra sinnen och det vi då hör är Jesu klara, enkla och lugna röst.
När man lyssnar till Jesus vänjer man sig mycket snart vid hans röst. Man lär sig, om jag uttrycker mig djärvt, att uppfatta hans >>tonfall<<, hans speciella sätt att uttrycka sig: enkelt, klart och lugnt. Ett äkta tilltal av Frälsaren låter inte som motståndarens närmanden. I varje ord känner man en fast vilopunkt, något slutgiltigt som sätter punkt för osäkerhet och diskussion.
Så skriver den ortodoxa munken, Jesus och jag håller med honom.
Viktoria.
Mitt barn, jag har så mycket att säga dig! Jag vill så gärna tala med dig, visa mig för dig! Om du bara ville vända dig till mig och tyst lyssna till vad jag säger! Men du ger mig så sällan tillfälle att öppna mitt hjärta för dig! Vill du samtala med mig? Bara några minuter - varje dag?
Jag tänker att det är verkligen så enkelt som Herren framställer det för munken och den som vill det. Och samtidigt så svårt. Det tar lång tid innan man har lärt sig att vara tyst vid Jesu fötter, för man går ju dit först när man har så mycket att säga Jesus, eller be honom om och glömmer att Han hör vår bön redan först gången vi ber den.
Det fantastiska med att ha relation till Jesus Kristus är att Han kan avbryta vårt samtal när vi är som bäst på att förklara för Honom om vad vi menar med det vi ber Honom om. Och då skapar Han den tystnad som krävs för att vi ska höra Jesu röst: alla tankar, alla känslor och alla ord tystnar inom oss och alla ljud utanför oss dör bort för våra sinnen och det vi då hör är Jesu klara, enkla och lugna röst.
När man lyssnar till Jesus vänjer man sig mycket snart vid hans röst. Man lär sig, om jag uttrycker mig djärvt, att uppfatta hans >>tonfall<<, hans speciella sätt att uttrycka sig: enkelt, klart och lugnt. Ett äkta tilltal av Frälsaren låter inte som motståndarens närmanden. I varje ord känner man en fast vilopunkt, något slutgiltigt som sätter punkt för osäkerhet och diskussion.
Så skriver den ortodoxa munken, Jesus och jag håller med honom.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
