profetissan

Igår på eftermiddagen ringde Moksiye Nura, (=Pilgrim, hon har vallfärdat till Jerusalem och vandrat i Jesu fotspår) och ville veta vad exakt jag fick veta om henne i en Vision jag fick för fem år sedan. Jag blev förvånad och undrade varför hon ville veta det nu, hon sa då att hon tyckte om den Visionen och ville att jag berättade om den för henne på nytt. Hon mindes flera detaljer än jag, så jag lovade att leta fram min anteckningsbok för 2005 och återkomma till henne. Hon blev lycklig för att jag hade skrivit ner den och nämnt henne vid namn i min bok. Hennes lycka var äkta och hon lät så hoppfull att jag lovade att återkomma med den Visionen snart. Jag fick den Visionen och kände att jag måste tala om det för henne och jag minns hennes glädje och tacksamhet mot Herren Jesus Kristus som välsignade henne med troende människor. Tant Nura är en av de människor jag känner som är annorlunda på flera sätt; i hennes sällskap känner jag mig alltid lugn och trygg, som om hennes kärleksfulla moderskap var riktad till bara mig, trots att vi oftast är flera kvinnor som möts efter Mässan och hon kan då samtidigt prata med andra, så är hon så närvarande och sprider frid omkring sig till oss alla. Jag har ofta tänkt att de är väldigt viktigt att vi människor har några människor omkring oss där vi känner oss vara älskade och accepterade som de personer vi är.

Tänk dig att få vara dig själv helt och hållet tillsammans med några som även de känner sig lugna och trygga i ditt sällskap. Det är ett av livets goda sidor det. Tänk dig att slippa spela olika roller för att passa in i Guds familj; du får vara dig själv och komma till Gud där du befinner dig i ditt liv. Vi måste nog först veta vad vi själva vill och behöver för att må bra, för att kunna ge det till andra människor.

Viktoria.