Bekännelse

Jesus ord i Bergspredikan: ”Saliga är ni, när människorna hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen (Matt. 5:11).

Dessa ord är det löfte som ger oss tröst och mod att bekänna Jesus Kristus som vår Herre inför människorna. Att bekänna Jesus Kristus som vår Herre och Frälsare i Sverige idag är inte livsfarligt som i många andra delar i världen, där kan de kristna förfäljas och mördas utan att rättvisa skipas. I Sverige kan vi troende kristna mötas av hån, utfrysning ur olika gemenskaper och allmänt förlöjligas, öppet eller dolt.
Förföljelser ser olika ut i olika länder och i olika tider men de grundar sig alltid i människors olika rädslor för de som bekänner sig till en levande Gud, som ju Herren Jesus Kristus är.

Den som är troende kristen är aldrig ensam i något av dessa kamper, Gud själv är med henne/honom, men i krigshärjade satater kan de kristna riskera livet för sin tro på Gud. Det gör de inte frivilligt, men de vill hellre bekänna sig till Herren inför människorna än flyr för sina liv.

Herren Jesus Kristus talar i dag om sin kärlek och bekännelse till oss. Han ger oss detta löfte: ”Var och en som känns vid mig (bekänner sig till mig) inför människorna, honom (/henne) skall också jag bekänna inför min Fader i himlen.”
( Matt 10:32).

Detta löfte ska (miss)förstås rätt; det betyder inte att vår bekännelse eller andra goda gärningar ger oss rätten att komma till himlen, utan den rätten har Gud gett människorna därför att han älskat oss långt innan vi blev medvetna om Gud i livet.
Om människors egenrättfärdighet hade kunnat ge oss fribiljett till himlen, så behövde Gud inte offra sin Enfödde Son för att försona människorna med sig. Därför är det Guds Kärlek i Kristus verk till oss människor som är den enda rätta vägen till himmelen, först när vi tror på Guds verk i Jesus död och Uppståndelse som vi börjar handla gott mot människor och i Skapelsen, inte tvärtom; att först göra gott och sedan tro på guds verk.

Härom dagen var jag frustrerad över en orättvisa i min närhet och gjorde mitt bästa för att inte göra de goda gärningar som jag kunde och borde göra för att rädda en situation. I min vredes stund såg jag på och kände att så vill jag ha det, men när jag lyssnade efter i min själ insåg jag att jag inte kan stå för en sådan handling och gjorde en helomvändning och den goda gärningen kom av sig själ och räddade situationen.

Det var inte så att jag tänkte att jag inte skulle stå ut med mig själv när min vred hade lagt sig, utan jag tänkte att det där är inte jag nu,
 och deffinitvt inte den jag vill vara imorgon. Jag handlade på rätt sätt därför att min tro på Gud ville manifestera sig i just den handlingen, tror jag.

Det är genom Guds stora och outsinliga Kärlek till oss människor som Guds heliga Ande väcks inom oss och blir det gensvar på Guds kärlekshandling till människorna, Guds verk i Jesus Kristus.
När kärlek möter kärlek föds de goda gärningarna av sig självt, eller genom Guds Nåd, och resultatet blir kravlösa handlingar som handlas för själva handlandets skull, eftersom de vittnar om att herren Jesus Kristus är den som verkar genom människor.






När himmel och jord möts...

Viktoria.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0