profetissan

Om jag visste vad Guds plan är för mig, skulle jag aldrig protestera mot Honom.
Om jag visste att Gud alltid har bättre planer för mig skulle jag alltid låta mig ledas av hans Ande.
Om jag i varje ögonblick visste att Herren älskar mig mer än allt annat och mer än vad alla människor tillsamman någonsin har älskat mig, skulle jag ge genast upp hela mig själv, min person och mina drömmar och allt jag har.

Om jag visste att Guds planer skulle infrias inom snar framtid, skulle jag sluta lita på mig själv.
Om jag visste att Gud i varje händelse och omständighet älskar mig, vet och vill mitt bästa, skulle jag vila i Hans hand och acceptera att bli uppburen av Honom.
Om jag visste att Herren vet mitt bästa och ska leda mig till mitt rätta, sanna och högre jag, skulle jag sätta mig ner och begråta all min kamp, all min iver och alla mina planer på att göra jobbet istället för Honom, i mitt liv.

 Men det är tiden mellan en omständighet och Guds plan som är min lärostig att vandra och utvecklas av.

Men jag är skapad av jord och inte större än ett sandkorn på jorden och full av fel och brister.
Dock älskad och bevarad av  och i Gud.
Det är sällan jag vet Guds planer för mig i krissituationer, fast han vet det och innerligt förmedlar dem till mig, men påverkad av livets omständigheter dras jag bort ifrån Guds vilja av min egen kraft och låter mig ledas på fle stigar av fienden och min egen egoism.
Då pch då anar, förnimmer och uplever jag Guds plan för mig, mitt i en omständighet, och ibland litar jag på Herren och släpper allt i Hans vård, men inte alltid och inte allt, inte ännu. 

Guds plan är annan än min. Han har gett mig Sin Enfödde Son, min Herre och Frälsare, Jesus Kristus, inte för att jag ska veta om det utan mera för att jag ska tro på det och lita på att Guds plan för mig är mycket större och bättre än min egen plan för mitt liv på jorden.
Med tron följer Guds löfte om Frälsning och evigt liv, ja en försmak av det eviga livet redan här och nu.

Viktoria.