Var lite som Aposteln Petrus
Aposteln Petrus är den bland Jesus lärjungar som våga mest, kan vi lungt konstatera när vi läser om honom med facit i hand.
Det första han gjorde när Jesus kom in hans liv, var att lämna hela sin trygga tillvaro som fiskare, son till gamla förädrar och gemesnkapstillhörigheten i byn, så småningom sin judiska trosidentitet också. Den var svårast att släppa taget om. Vi kan läsa om Petrus kamp på flera ställen i Bibeln. ( Apg. 10:1-48; Gal 2:11-21).
Men vi kan också konstatera att så fort Jesus kom in i Petrus liv, så förvandlas hans liv från att ha varit en enkel fiskare till en "världskändis" och en kämpe för att tjäna sin Herre, Jesus Kristus i sitt liv på jorden.
Han misstog sig, försade sig och ångrade sig om sina stora tankar och ord till Herren. Men Herren gav inte upp hoppet om honom.
Petrus snavade och föll, ( Luk 9:28-36; Matt 26:69; Mark 14:66-72; Joh 18:25-27).
Men Herren gick honom till mötes och reste upp honom. ( Mark 1:17; Matt 16:18; Joh 21:15-23).
Berättelsen om Petrus, när han är i båten på Gennesarets sjön med lärjungarna och ser Herren komma gåendes på vattnet mot dem, är väldigt mänsklig, ur flera aspekt. Den finner du att läsa om i Markus, Matteues och Johannes Evangelierna.
22Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. 23Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 24Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 25Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. 26När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 27Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” 28Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.” 29Han sade: ”Kom!” och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, hjälp mig!” 31Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. ”Du trossvage”, sade han. ”Varför tvivlade du?” 32De steg i båten, och vinden lade sig. 33Och de som var i båten föll ner för honom och sade: ”Du måste vara Guds son.
Matt 14:22-33.
Petrus hade vågat kliva ut ur sin trygga tillvaro flera gånger tidigare, men denna gång satsade allt och vågade sitt liv för sin Herre. Av allt att döma så var han ingen god simmare, men det hade han "glömt" för när han såg Jesus gå på vattnet mindes han, kan hända, Jesus ord om att tro kan förflytta berg.
Men han mindes också att han kunde lita på sin Herre och därför litade han mera på Herren än på sina egna krafter.
Petrus fick sin ro bekräftad snabbt; Jesus sträckte genast sin hand och grep tag i honom, står det. Även om Petrus tvivlade så behövde han inte dö för det, Herren återupprättade honom, så fort han ropade på Honom.
Jag tror att Gud vill att vi spränger gränser och går ut ur vår trygga tillvaro för att möta Jesus i andra människor och för att göra Honom känd för ännu flera människor. Det finne en hunger och en törst efter Gud i mänsikors liv i dag. Gud har Kallat alla människor, men få är medvetna om det, att släcka den hungern och den törsten. Vi som försöker leva i vårt Kall vill Herren att vi vågar vara lite som Aposteln Petrus.
Han var inte felfri, liksom vi inte är det, men Herren dömde ju aldrig ut honom, tvärtom, Herren upprättade honom hela tiden. Så gör Herren Jesus Kristus än idag med oss människor; han förlåter oss våra synder och bortser från våra misstag och återupprättar oss. han ger oss mod och stöd och är med oss i vårt Kall.
Vågar du gå ut ur din trygga tillvaro för att göra Jesus mera känd bland människorna?
Viktoria.
Det första han gjorde när Jesus kom in hans liv, var att lämna hela sin trygga tillvaro som fiskare, son till gamla förädrar och gemesnkapstillhörigheten i byn, så småningom sin judiska trosidentitet också. Den var svårast att släppa taget om. Vi kan läsa om Petrus kamp på flera ställen i Bibeln. ( Apg. 10:1-48; Gal 2:11-21).
Men vi kan också konstatera att så fort Jesus kom in i Petrus liv, så förvandlas hans liv från att ha varit en enkel fiskare till en "världskändis" och en kämpe för att tjäna sin Herre, Jesus Kristus i sitt liv på jorden.
Han misstog sig, försade sig och ångrade sig om sina stora tankar och ord till Herren. Men Herren gav inte upp hoppet om honom.
Petrus snavade och föll, ( Luk 9:28-36; Matt 26:69; Mark 14:66-72; Joh 18:25-27).
Men Herren gick honom till mötes och reste upp honom. ( Mark 1:17; Matt 16:18; Joh 21:15-23).
Berättelsen om Petrus, när han är i båten på Gennesarets sjön med lärjungarna och ser Herren komma gåendes på vattnet mot dem, är väldigt mänsklig, ur flera aspekt. Den finner du att läsa om i Markus, Matteues och Johannes Evangelierna.
22Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön medan han skickade hem folket. 23Så snart han hade gjort det gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. 24Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. 25Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. 26När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. 27Men genast talade Jesus till dem och sade: ”Lugn, det är jag. Var inte rädda.” 28Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.” 29Han sade: ”Kom!” och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, hjälp mig!” 31Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. ”Du trossvage”, sade han. ”Varför tvivlade du?” 32De steg i båten, och vinden lade sig. 33Och de som var i båten föll ner för honom och sade: ”Du måste vara Guds son.
Matt 14:22-33.
Petrus hade vågat kliva ut ur sin trygga tillvaro flera gånger tidigare, men denna gång satsade allt och vågade sitt liv för sin Herre. Av allt att döma så var han ingen god simmare, men det hade han "glömt" för när han såg Jesus gå på vattnet mindes han, kan hända, Jesus ord om att tro kan förflytta berg.
Men han mindes också att han kunde lita på sin Herre och därför litade han mera på Herren än på sina egna krafter.
Petrus fick sin ro bekräftad snabbt; Jesus sträckte genast sin hand och grep tag i honom, står det. Även om Petrus tvivlade så behövde han inte dö för det, Herren återupprättade honom, så fort han ropade på Honom.
Jag tror att Gud vill att vi spränger gränser och går ut ur vår trygga tillvaro för att möta Jesus i andra människor och för att göra Honom känd för ännu flera människor. Det finne en hunger och en törst efter Gud i mänsikors liv i dag. Gud har Kallat alla människor, men få är medvetna om det, att släcka den hungern och den törsten. Vi som försöker leva i vårt Kall vill Herren att vi vågar vara lite som Aposteln Petrus.
Han var inte felfri, liksom vi inte är det, men Herren dömde ju aldrig ut honom, tvärtom, Herren upprättade honom hela tiden. Så gör Herren Jesus Kristus än idag med oss människor; han förlåter oss våra synder och bortser från våra misstag och återupprättar oss. han ger oss mod och stöd och är med oss i vårt Kall.
Vågar du gå ut ur din trygga tillvaro för att göra Jesus mera känd bland människorna?
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
