Psalm 32:1-7
32 1Av David, en dikt.
1Lycklig den vars brott har förlåtits
och vars synd har plånats ut!
2Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren
och vars sinne är utan svek!
3Så länge jag teg tynade jag bort.
Jag jämrade mig dagen lång,
4dag och natt låg din hand tung på mig,
jag blev som en åker i sommarens torka.
5Då erkände jag min synd för dig,
jag dolde inte min skuld.
Jag sade: Jag vill bekänna
mina brott för Herren.
Och du förlät min synd och skuld.
6Därför ber dina trogna till dig
i nödens tid.
När de stora vattnen stiger
når de inte dem.
7Du är min fristad,
du bevarar mig för nöden,
du låter jubel över räddningen ljuda omkring mig.
Viktoria.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
