profetissan

Jag har hört att människan skulle dö om hon bara fick Guds nåd att leva av och för. Med djupare eftertanke så håller jag med. Jag tänker att medan vi lever i den mänskliga kroppen och på jorden så kan vi inte leva av ett enda behov, inte ens av enbart Guds nåd, som den människa som är medveten om den lever i frid och stor glädje eller lycka under såna perioder.

Det måste finnas balans mellan Guds nåd till människan (och Skapelsen) och människans tro på den.
Guds Nåd är det som Gud har gjort för människan utan att människan har bidragit med något. Guds nåd är gratis och givet till alla människor på jorden i alla generationer, det är Guds gåva till sin Skapelse kan vi säga. Människan har inte förtjänat den och kan inte offra något någonsin för att förtjäna den, eftersom den redan är given och gratis. Den är Guds Kärlek till männsikam och Skapelsen. Läs 1 Kor 13

Vi måste tro på att Gud har gjort allt för oss redan, genom Jesus Kristus för att kunna ta emot och göra Guds nåd till vår egen, annars så finns Nåden där ändå, men vi är inte medvetna om den och därmed kan den inte förvandla oss.
Tron i sig är en gåva från Gud till oss, dock kan vi styra vår tro på Gud och Guds Nåd, eftersom vi är skapade med en fri vilja, också det en Guds gåva!
Tron är vår respons på Guds Nåd; Gud är oföränderlig, men eftersom han har givit oss Sin Nåd och gjort allt för oss genom att offra sin Enfödde Son för att rädda människorna, så kan vi bara vila i vår tro på den.

När vi ber till Gud så måste vi tro att vi redan har fått det vi ber Honom om. Gud hör bön och svarar på böner, eftersom han redan har givit oss allt. Dock tror jag absolut inte att Gud infriar några böner om hämnd, hat, död eller andra ondskefulla önskedrömmar.


Viktoria.