Tillit
Tillit till Herren Gud är det bästa som en människa får vara med om, om hon/han vågar lita på Gud vill säga.
När Herren Jesus Kristus och hans apostlar är på sjön i en båt och det blåser till storm, kan vi läsa om apostlarnas fruktan för döden. "Men han (Jesus Kristus) sov." står det kort och gott om Herrens roll i under den pågående stormen.
Vi kan läsa hela stycket i Matteusevangeliet 8:23-27
23Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. 24Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. 25De gick fram och väckte honom: "Herre, hjälp oss, vi går under." 26Han sade: "Varför är ni rädda, ni trossvaga?" Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27Folk häpnade och sade: "Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom."
Apostlarna tar sig fram till honom och väcker honom och säkert, skriker; " Herre, hjälp oss, vi går under."
Och vad gör Herren mitt i stormen? Han stoppade inte stormen genast och uppfyllde apostlarnas önskan. Han tern av struntade i stormen, som om den inte existerade. Istället möter han apostlarnas oro och väcker deras själ i dem.
" Varför är ni rädda, ni trossvaga?" först därefter hutade han åt stormen och skapade lugn i och utanför apostlarna.
Visst känner vi igen apostlarnas räddsla hos oss även idag, när det stormar till i vår själ, i vår person eller utanför oss? Och hur många minns inte, eller just nu genomgår en inte eller yttre storm och ropar (de) till Herren i ren förskräckelse och förtvivlan, för vi tro(r)dde att Gud ha(r)de övergivit oss.
Gud attackerar inte själva det yttre problemet i första hand vilket vi människor oftas ber om det och vill att han eliminerar det så att vi eller vås själ får frid att vara sig själv. Herren ta itu med vår tro eftersom det är den som är bron mellan Gud och människan. Vi kan med andra ord säga att Gud är mera mån om att vi ska lita på honom och vila i den tilliten. Det kan verka lite komiskt det hela, jag menar för oss människor; att när vi är som mest svaga och förtvivlade och vill att Gud ingriper och löser problemet för oss genast, så låter han oss vänta och pinas lite till, bara för att han vill påminna oss om att vi har accepterat Herren som vår Herren, men att vi inte litar på honom, än.
Jag tror att det är svårt, men inte omöjligt att lita på Gud. Det är lättare i vissa situationer och perioder i livet än andra och det vet även Gud och har överseende med oss.
Viktoria.
När Herren Jesus Kristus och hans apostlar är på sjön i en båt och det blåser till storm, kan vi läsa om apostlarnas fruktan för döden. "Men han (Jesus Kristus) sov." står det kort och gott om Herrens roll i under den pågående stormen.
Vi kan läsa hela stycket i Matteusevangeliet 8:23-27
23Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. 24Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. 25De gick fram och väckte honom: "Herre, hjälp oss, vi går under." 26Han sade: "Varför är ni rädda, ni trossvaga?" Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27Folk häpnade och sade: "Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom."
Apostlarna tar sig fram till honom och väcker honom och säkert, skriker; " Herre, hjälp oss, vi går under."
Och vad gör Herren mitt i stormen? Han stoppade inte stormen genast och uppfyllde apostlarnas önskan. Han tern av struntade i stormen, som om den inte existerade. Istället möter han apostlarnas oro och väcker deras själ i dem.
" Varför är ni rädda, ni trossvaga?" först därefter hutade han åt stormen och skapade lugn i och utanför apostlarna.
Visst känner vi igen apostlarnas räddsla hos oss även idag, när det stormar till i vår själ, i vår person eller utanför oss? Och hur många minns inte, eller just nu genomgår en inte eller yttre storm och ropar (de) till Herren i ren förskräckelse och förtvivlan, för vi tro(r)dde att Gud ha(r)de övergivit oss.
Gud attackerar inte själva det yttre problemet i första hand vilket vi människor oftas ber om det och vill att han eliminerar det så att vi eller vås själ får frid att vara sig själv. Herren ta itu med vår tro eftersom det är den som är bron mellan Gud och människan. Vi kan med andra ord säga att Gud är mera mån om att vi ska lita på honom och vila i den tilliten. Det kan verka lite komiskt det hela, jag menar för oss människor; att när vi är som mest svaga och förtvivlade och vill att Gud ingriper och löser problemet för oss genast, så låter han oss vänta och pinas lite till, bara för att han vill påminna oss om att vi har accepterat Herren som vår Herren, men att vi inte litar på honom, än.
Jag tror att det är svårt, men inte omöjligt att lita på Gud. Det är lättare i vissa situationer och perioder i livet än andra och det vet även Gud och har överseende med oss.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
