Att överskrida gränser...
Idag mötte jag honom. Han var inte alls glad att se mig. Jag hade ju gått över flera gränser, enligt den patriarkala normen, som upptar större delen av hans välrd.
Allt började under Gudstjänsten nattvardsmoment i söndags, han satte sig i den främre bänken och började att diskutera något med två kvinnor samtidigt som prästen delade ut nattvard. Det märkliga var att ingen verkade bli störd av det hörbara samtalet, trots att det var så gott som helt tyst i den stora kyrkan vid den högtidliga ceremonin.
Då alla andra var tysta trodde jag för ett kort ögonblick att det var något fel på mig som ville få honom att vara tyst och respektera att vi var många som ville ta emot Kristi kropp och blod under en helig och tyst stund. Ingen vill väl göra sig ovän med honom, tänkte jag och försökte att hålla tillbaka min irritation.
Jag harklade mig lite försiktigt i hopp om att han skulle förstå min vink, men han var mitt uppe i en avgörande maktkamp och helt fokucerad på sitt mål i samtalet och hörde inte ens varifrån harklingen kom.
Då gick jag fram till honom, lade min hand på hans axel och i alla välmening sa: "kan du sluta prata, vi håller på och tar nattvard här."
Han blängde på mig som om jag inte var riktigt klok, som vågade be honom att vara tyst och dessutom våga kränka honom offentligt genom att lägga min hand på hans axel, som om jag trodde att han var ett litet barn...
Viktoria.
Allt började under Gudstjänsten nattvardsmoment i söndags, han satte sig i den främre bänken och började att diskutera något med två kvinnor samtidigt som prästen delade ut nattvard. Det märkliga var att ingen verkade bli störd av det hörbara samtalet, trots att det var så gott som helt tyst i den stora kyrkan vid den högtidliga ceremonin.
Då alla andra var tysta trodde jag för ett kort ögonblick att det var något fel på mig som ville få honom att vara tyst och respektera att vi var många som ville ta emot Kristi kropp och blod under en helig och tyst stund. Ingen vill väl göra sig ovän med honom, tänkte jag och försökte att hålla tillbaka min irritation.
Jag harklade mig lite försiktigt i hopp om att han skulle förstå min vink, men han var mitt uppe i en avgörande maktkamp och helt fokucerad på sitt mål i samtalet och hörde inte ens varifrån harklingen kom.
Då gick jag fram till honom, lade min hand på hans axel och i alla välmening sa: "kan du sluta prata, vi håller på och tar nattvard här."
Han blängde på mig som om jag inte var riktigt klok, som vågade be honom att vara tyst och dessutom våga kränka honom offentligt genom att lägga min hand på hans axel, som om jag trodde att han var ett litet barn...
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
