profetissan

Jag lyssnade på en god predikan i dag som handlade om vad man har för mål i livet. Predikanten hade ställt sig på en motionscykel och cyklade samtidigt som han predikade. Först tänkte jag att han måste skämta, inte kan han predika Guds Ord samtidigt som han utför en högst världslig sysla, som motion?
Men han menade fullt allvar och började med orden; "idag ska alla skämta om allting och förlöjliga allting..." Jag hörde inte resten av hans förord, för telefonen ringde och jag svarade och försjönk i mitt samtal och koplade bort tevepredikanten. Efter en bra stund kom jag tillbaka och försökte hänga med i detta nya fenomen för predikanten, han lyckades att framföra sitt budskap ganska bra trots att han andades i ojämn takt och flåsade i mellanåt. Han lyckades torka svetten på pannan och både se att läsa i sin uppslagna Bibel och prata. Han hade många bollar i luften och tappade ingen av dem i golvet. Åhörarna såg lite förvirrade ut, de hade lika svårt, som jag, att välja vad de skulle koncentrera sig på, men de nickade instämmande i det han sa då och då.

Jag tänkte att just så är det att försöka att leva i, av och med sin tro på Gud i världen, det gäller att våga ha Jesus Kristus som mål och hitta sin väg i livet och gå mot målet. Det svåraste är att lära sig att ha fokus på målet i livets alla sammanhang, men det går att lära sig.
Jag tror att vi är så splittrade i vårt sökande efter förgängliga mål i livet att vi inte kan sträcka oss mot målet med
vår förflutna tid i behåll; vad jag menar är att vi ska först ha tagit ett nytt steg i vår tro på Gud (genom Guds Nåd) för att kunna "glömma det förflutna ". Först då kan vi sträcka oss mot Herren utan att ta med oss vårt gamla bagage, så som hat, avund och girighet, som ju hindrar oss att leva i en sann tro på Gud.

Aposteln Paulus ger en utmärkt förklaring till hur vi kan leva som troende kristna, han jämför den kristne med en löpare på tävlingsbanan, med fokus på segerkransen. Han skriver i Filipperbrevet 3:12-14;


12.Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp. 13.Bröder, jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig  14.och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus.

Viktoria.