Min Gud, jag lägger allt i Dina händer.

Jag har kommit fram till den punkt i mitt andliga sökande som jag har bokstavligt talat jagat efter i hela mitt liv som medveten kristen.  Jag har pendlat mellan hopp och tvivel, glädje och eller lycka och förtvivlan men jag har aldrig gett upp min längtan, vilja och mitt sökande  efter Gud och först för ett par dagar sedan så har jag funnit ro och frid och stor förtröstan i min tro på gud, genom Herren Jesus Kristus.
Detta är min mobila viloplats som jag tackar och tar emot och vilar i. Det är min hamn där Gud finns så nära mig att hans närvaro är det enda levande och sanna för mig. litar Vad ska jag kalla denna hamn? Gud Är? Herren Är? Heliga Anden Är? JA! Gud Är den som jag och förtröstar på och den som ger mig av Sin frid och förintar alla tvivel i mig.
Jag märkte först efter några gånger att när jag överlämnade mina bekymmer i Guds händer och samtidigt sa: "min Gud, jag litar på Dig. Jag ber att Din vilja sker och inte min." så infann sig en underbar frid och lugn inom mig.

Bekymmer och konflikter skapar alltid oro och oreda tills man har funnit olika lösningar på dem, men när återkommande bekymmer inte försvinner så brukar jag be Gud om stöd. Men det är först de senaste åren som jag har överlämnat mina bekymmer i Guds händer. Fram till dess ville jag helst ha egna lösningar på dem och hade ganska bra kontroll över dem, men allteftersom har jag vågat lita mer och mer på att Gud vill mig väl och jag har med tiden släppt kontrollen på alla mina olika roller och relationer till människor. Detta har varit ett hårt arbete som många gånger fick mig att vilja återgå till mina invanda rutiner och lösningar, men Gud i mig ville annorlunda, därför att Han har bättre lösningar för mig, tror jag. Det känns som om en dröm har gått i uppfyllelse, eller ett av Guds löften till mig har infriats nu och det är jag så glad och tacksam för.

Att våga lita på Gud och vila i Honom har varit en långsam för min del, men äntligen har jag kommit fram till den viloplats som detta erbjuder mig. Jag upplever detta som mirakel för mig, eftersom det är högst sant och förändrar mig från en orolig själ till en fridfull och glad själ. Det handlar inte om att tänka positivt eller i andra banor för att få en annan syn på saker och ting, utan samtidigt som jag är bekymrad och orolig ber jag min överlåtelsebön till Gud och i gengäld får jag hans Frid. Ett fantastiskt byte sker mellan oss, kanske man kan säga. I detta mirakel vill jag leva i resten av mitt liv, hjälp mig därom min Herre och min Gud.


Viktoria.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0