Synligt och osynligt
Hon satt på en bänk i centrum och var så upptagen med att lyssna på mannen som talade med henne. Han stod lite framåtlutad över henne och hon såg ut att känna sig ännu mindre.
Jag kom från parkeringen och skulle genom centrum, såg henne och vinkade, men såg att hon inte sett mig, så jag ropade ett hej när jag kom närmare, men hon varken såg eller hörde mig.
Jag förstod att hon kände sig smickrad av mannens beröm av hennes bror, som hade varit till stor hjälp för denne man för många år sedan då mannen sökte efter en bra kvinna att gifta sig med.
Jag gick fram till bankomaten som var en bit ifrån dem och kunde inte höra hennes röst men mannen var högljudd och hördes bättre. Mannen verkade vara fortfarande tacksam för den goda hjälp som kvinnans bror hade ställt upp med och det gladde henne.
I mataffären mötte jag min syster Tone och vi handlade det vi skulle, gick och lade mina varor i min bil och kom tillbaka till centrum. Kvinnan satt kvar på bänken och såg tankfull ut. Tone vinkade till henne men hon såg inte henne heller. Vi bestämde att hon ville vara ensam och fortsatte vårt samtal.
Vi känner denna kvinna ganska bra och borde våga gå fram till henne för att hälsa på henne, kna man tycka, men då vi tyckte hon såg mot oss utan att se oss, tyckte vi att det är okej att inte vilja se det som syns för blotta ögat.
Denna kvinna uppfattas av alla som känner henne som en from, godhjärtad, givmild och trevlig kvinna i allmänhet,
men just idag verkade hon ha tankarna på annat håll än att se mig och Tone. Vi tyckte det var intressant eftersom det är ganska ovanligt att äldre syrianska kvinnor och män undviker att hälsa eller ta emot hälsningar offentligt. Det är allmänt känt eller folkligt sed att man ska hälsa och helst utbyta några artighetsfraser också vid ett möte.
Det är lite annorlunda med den yngre generationen syrianer som är mera stressade som heltidsarbetare och med hem och stor familj, de tycks ha odlat en attityd förändring i sitt nya hemland. De kan agera undvikande och osynliga om det inte passar dem. Detta är ett naturligt utvecklings steg i vårt folks liv i vårt nya hemland och min generation, kommer väl att vara något mitt emellan alla de kulturer vi har med oss under vårt livstid i minst två länder...
Viktoria.
Jag kom från parkeringen och skulle genom centrum, såg henne och vinkade, men såg att hon inte sett mig, så jag ropade ett hej när jag kom närmare, men hon varken såg eller hörde mig.
Jag förstod att hon kände sig smickrad av mannens beröm av hennes bror, som hade varit till stor hjälp för denne man för många år sedan då mannen sökte efter en bra kvinna att gifta sig med.
Jag gick fram till bankomaten som var en bit ifrån dem och kunde inte höra hennes röst men mannen var högljudd och hördes bättre. Mannen verkade vara fortfarande tacksam för den goda hjälp som kvinnans bror hade ställt upp med och det gladde henne.
I mataffären mötte jag min syster Tone och vi handlade det vi skulle, gick och lade mina varor i min bil och kom tillbaka till centrum. Kvinnan satt kvar på bänken och såg tankfull ut. Tone vinkade till henne men hon såg inte henne heller. Vi bestämde att hon ville vara ensam och fortsatte vårt samtal.
Vi känner denna kvinna ganska bra och borde våga gå fram till henne för att hälsa på henne, kna man tycka, men då vi tyckte hon såg mot oss utan att se oss, tyckte vi att det är okej att inte vilja se det som syns för blotta ögat.
Denna kvinna uppfattas av alla som känner henne som en from, godhjärtad, givmild och trevlig kvinna i allmänhet,
men just idag verkade hon ha tankarna på annat håll än att se mig och Tone. Vi tyckte det var intressant eftersom det är ganska ovanligt att äldre syrianska kvinnor och män undviker att hälsa eller ta emot hälsningar offentligt. Det är allmänt känt eller folkligt sed att man ska hälsa och helst utbyta några artighetsfraser också vid ett möte.
Det är lite annorlunda med den yngre generationen syrianer som är mera stressade som heltidsarbetare och med hem och stor familj, de tycks ha odlat en attityd förändring i sitt nya hemland. De kan agera undvikande och osynliga om det inte passar dem. Detta är ett naturligt utvecklings steg i vårt folks liv i vårt nya hemland och min generation, kommer väl att vara något mitt emellan alla de kulturer vi har med oss under vårt livstid i minst två länder...
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
