Annorlunda mirakel

I går var det en vacker solig förmiddag här hos oss. Jag gick till en vännina för att tillsammans ta en lång promenad i naturen vid Mälaren.  Hon hade inte hunnit dricka sitt kaffe, för hon hon räknade med att jag skulle gå in till henne, sitta en stund och småprata först innan vi givk på promenad, som vi brukar göra, men denna dag vill jag inte gå in utan ville sitt ute på gården och njuta av solens ljus och värme.

Medan jag väntade på min vännina så analyserade några tankar som hade pågått i min hjärna sedan dagen innan. Jag såg ner på marken och såg att efter den smälta snön hade det bildats en nät av damm, det såg ut som spindelnät. Nätet täckte gräset, eller de som fanns kvar av det som inte torkat ut under sommarvärmen i somras. Jag såg att några grässtrå kämpade sig upp och ut genom nätet och då ingav mig Guds heliga Ande detta, genom ordlösa tankar i mina tankar:

"Gud kan, men gör inga mirakel så som du vill och trori ditt nuvarande fall, men han ger Dig kraft och styrka inifrån så att du, liksom gräset kan och vill kämpa dig ut och ur "nätet"."

Genast kände jag en frid fylla eller ersätta mina plågsamma tankeverksamhetoch befrielnsen från min egen smärta och hämndlystnad försvann.

Min Herre och min Gud, ske Din vilja och inte min, amen.
Ibland vill jag ha handgripliga verk och mirakel av Dig och ber Dig om det också, men Du vet bättre än mig och jag litar och förtröstar på Dig.  Men du vet att det är kämpigt och plågsamt ibland. Tack att Du älskar mig.

Vi gick på en lång promenad och samtalade om livets goda och svåra stunder, som vanligt. Vi såg våresn första blommor med; Blåsippor.

Viktoria.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0