" Du är ett hjälte"
Makbula var glad även idag, men trött. Jag och Makbula åkte till sjukhuset klockna 09.30 och kom i tid till Hennes läkartid. Läkaren är överläkare och väldigt trevlig och expert på sitt specialområde. Men han bröt ordentligt på svenska. Han var facsinerad av att makbula är så välbehållen, pigg och fräch och berömde oss assistenter som jobbar med henne.
Det är alltid roligt att höra av utomstående att vi gör vårt bästa för Makbula, även om vi vet att vi gör ett bra jobb så vet vi också att vi mår själva bäst när vi gör vårt jobb med hjärta och själ.
När jag berättade den senaste sjukdomsproblematiken för honom och hur vi har kämpat för att sköta Makbulas kropp så att hon inte har fått sår sa han: "Ja jag höra hur ni kämpar, det ni gör jätte bra! Du är ett hjälte!" utropade han. Jag fortsatte att prata för att inte skratta. Han var trevlig och vänlig men framförallt är han mycket kompetent överläkare.
Makbula fick läkarvård och en ny tid om ett tag för återkontroll, sedan gick vi därfirån till akuten.
På akuten fcik vi som tur var inte vänta för länge på läkare. vägen från anmälan till inskrivningen och samtal med sjuksköterska och väntan på ledig undersökningsrum var lång och bökig, men det gick bra.
Sjuksköterskan tog pulsen och blodtrycket på Makbula. Läkaren kom och undersökte henne och ordinerade blodprover och röntgen. Skjuksköterskan tog blodprover och vi gick sedan till röntgen.
På röntgen var vi fyra kvinnor som hjälptes åt så att bilderna blev bra. Det var bökigt men vi var alla mycket kompetenta i våra respektive yrken och det gick väldigt bra där också. Sedan gick vi tillbaka till akuten och väntade på att få träffa läkaren en sista gång för diagnos, då han skulle ha både provsvaren och röntgen svaren med sig till oss. Så fantastiskt allt fungerar ändå, med en rusning som det var på akuten.
Makbula var helt slut av alla vändor och somnade i sin rullstol en bra stund medan vi väntade på läkaren.
Makbula hade lugninflammation och läkaren skrev ut antibiotika till henne. han ansåg inte det var nödvändigt att lägga in henne på vårdavdelning, för de kunde inte göra så mycket mera för henne där, sa han. Vi litade på doktorn och gick till apoteket och hämtade ut hennes antibiotika, beställde sedan färstjänstbuss och åkte hem.
Vi kom hem strax efter klockn tre och var trötta båda två.
Viktoria.
Det är alltid roligt att höra av utomstående att vi gör vårt bästa för Makbula, även om vi vet att vi gör ett bra jobb så vet vi också att vi mår själva bäst när vi gör vårt jobb med hjärta och själ.
När jag berättade den senaste sjukdomsproblematiken för honom och hur vi har kämpat för att sköta Makbulas kropp så att hon inte har fått sår sa han: "Ja jag höra hur ni kämpar, det ni gör jätte bra! Du är ett hjälte!" utropade han. Jag fortsatte att prata för att inte skratta. Han var trevlig och vänlig men framförallt är han mycket kompetent överläkare.
Makbula fick läkarvård och en ny tid om ett tag för återkontroll, sedan gick vi därfirån till akuten.
På akuten fcik vi som tur var inte vänta för länge på läkare. vägen från anmälan till inskrivningen och samtal med sjuksköterska och väntan på ledig undersökningsrum var lång och bökig, men det gick bra.
Sjuksköterskan tog pulsen och blodtrycket på Makbula. Läkaren kom och undersökte henne och ordinerade blodprover och röntgen. Skjuksköterskan tog blodprover och vi gick sedan till röntgen.
På röntgen var vi fyra kvinnor som hjälptes åt så att bilderna blev bra. Det var bökigt men vi var alla mycket kompetenta i våra respektive yrken och det gick väldigt bra där också. Sedan gick vi tillbaka till akuten och väntade på att få träffa läkaren en sista gång för diagnos, då han skulle ha både provsvaren och röntgen svaren med sig till oss. Så fantastiskt allt fungerar ändå, med en rusning som det var på akuten.
Makbula var helt slut av alla vändor och somnade i sin rullstol en bra stund medan vi väntade på läkaren.
Makbula hade lugninflammation och läkaren skrev ut antibiotika till henne. han ansåg inte det var nödvändigt att lägga in henne på vårdavdelning, för de kunde inte göra så mycket mera för henne där, sa han. Vi litade på doktorn och gick till apoteket och hämtade ut hennes antibiotika, beställde sedan färstjänstbuss och åkte hem.
Vi kom hem strax efter klockn tre och var trötta båda två.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
