Rubrik, någon?

Mona är en syriansk kvinna på 50 plus. Vi kände till varandra tidigare men har börjat lära känna varandra i och med att vi simmar i badhuset och träffas där. Vårt gemensamma samtalsämnen är flera; tron på Gud, kvinnans ställning i den syrianska kontexten och därmed patriarkalismen som ett problem, kyrkan och alla män som styr eller inte styr i kyrkan, men sitter på sina poster år efter år tills döden skiljer dem från kyrkobyggnaden...

I kväll var jag glad men hade inte mer än en timme på mig att simma. Jag hade jobbat, lagat middagsmaten lite tidigare, åkt med Abiram på utvecklingssamtal och handlade på väg hem, och gav med mig och köpte det Abiram ville ha.
 " för jag har ju så bra betyg, mamma och du sa ju själv att du är SÅ stolt över mig. Så vad säger du mamma? Visst förtjänar jag nya hörlurar?." Ja, du skulle väl själv ge efter för ditt charmiga barn, som dessutom sköter sig så bra i skolan...

Mona var också glad, men hon hade mycket att berätta för mig om kyrkornas tid för förnyade styrelser.
Det hade gått lite vilt till i söndags i Södertälje, i Mor Yakob Katedralen tydligen.

Mona var irriterad på patriarkalismen i kyrkan och i den syrianska kontexten, som vanligt, men någon revolution vill hon nog inte ha där, för hon har sin trygghet i just den kontexten och det leder bara till total kaos om reformen äger rum över en natt. Den behöver några decenier på sig för att ta plats, var vi överräns om båda två.

Kvinnor kan åstakomma stora och bra förändringar tillsammans.

Viktoria.  



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0