Jag tror på En Gud som...
Idag har jag och en av mina vänninor samtalat om Gud. Det var inrtessant för våra samtal har utvecklats till att hamna i Gud med tiden, det var inte så i början av vår vänskap. Vi pratade faktist om helt skilda världar under flera år och var sällan överräns om att Gud är Treenig och Herren Jesus Kristus är Guds Son och Gud samtidigt.
Idag är jag väldigt glad för hennes skull för hon är sitt högre jag nu, tror jag, och hon tycka vara glad för att ha hittat sitt högre jag. Hon utstrålar en frid mitt i en kaotisk känslosituation och det verkar hon trivas med.
Gud, jag vill tacka Dig i Jesus Kristus namn för denna min vännina. Tack att Du har visat henne Din vilja och tagit emot henne med kärleksfull och öppen famn. Det är inte min förtjänst att hon har hittat Dig i sitt liv och nu äntligen vågar vila i Dig, utan det är fär att Du älskade henne först och för att hon vill ha relation till Dig och accepterat Dig som sin Herre och Gud.
Jo! Vi samtalade om världens äldsta dilemma; Teodicéproblemet= hur kan ondskan pågå så som den gör i människan och i världen samtidigt som vi tror att Gud är kärlek.?
Vi hade ett långt och väldigt bra samtal. Vi kom inte fram till ett slutgiltigt svar, men vi analyserade olika tankegångar och kom fram till att Gud ser, hör och vet allt och att hans rättvisa är det hopp som vi människor har att hoppas på och att förtrösta oss på. För om vi inte tror och litar på en Gudomlig rättvisa bortom den mänskliga rättvisan som är mera korrumperad, missbrukad och orättvis än rättvis, så dör vår tro och vårt framtida hopp på Gud bit för bit.
Jag tror på En Gud som älskar sin Skapelse och aldrig överger den, men allt liv har en bestämd tid att leva på jorden.
Jag tror på En rättvis Gud med en rättvisa bortom världens och människan rättvisa.
Jag tror på En Gud som gör sin vilja känd för var och en som av hela sitt hjärta längtar, med eller utan ord, efter att få umgås med Gud.
Viktoria.
