Makbula och assistenterna
Igår kväll ringde en av Makbulas personliga assistenter till mig och var orolig för Makbula för hon hade feber, sa hon.
Makbula har inte återhämtat sig helt från sin inflamation i halsen, som hon drabbades av sist, hon har dragits med lite rethosta och slem i halsen.
Assistenten och våra föräldrar var oroliga och ville helst att jag skulle springa till Makbula och ta hand om henne själv. Men jag lugnade dem och rekommenderade att de gav henne Alvedon och fuktighets salva för slemhinnorna och att de måste ha huvudläget på sängen högt. Jag skulle ju jobba idag och trodde inte att det var så farligt som de trodde med Makbula.
De var oroliga för faran med feber i samband med att Makbula skulle få Botox-behandling idag.
Jag oroades av deras oro naturligtvis, men jag måste lita på att de kan sitt jobb. jag tycker om att delegera ansvar och lita på att människor tar sitt ansvar och gör sitt jobb, oftast fungerar det bra.
Jag trodde att Makbula kanske håller på att få lunginflamation som konsekvens av den långdragna inflamationen i halsen och hann planera för att lägga in henne för medicinskt behandling från denna morgon. jag hade naturligtsvis svårt att somna då. För jag hann samtala med Gud om Makbulas plats i vårt föräldrahem som Herren Jesus Kristus själv, jag får skriva mera utförligt om de tankarna senare.
Så i morse när jag kom till Makbula var henns glada skratt jag hörde! Hon var så lycklig att se och höra mig att all min oro försvann. Makbula hade ingen feber och lät mindre rosslig i halsen idag. Hennes glädje mittade av sig till mig och vi pratade och skrattade tillsammans och våra föräldrar blev lättade av att höra oss skämta och vara glada.
Jag avbokade bussen till Makbula Dagligaverksamhet och meddelade personalen att hon inte kommer idag för hon skulle till Huddinge Sjukhus för behandling med Botox.
När jag hade hunnit ta upp Makbula och gett henne medicinen och hängde på Sondmaten och vi var klara med morgonrutinerna ringde telefonen.
Sjuksköterskan från Spasticitetsmottaginigen och meddelade att läklaren var sjuk och vi fick en annan tid istället.
Så kan de gå ibland.
Viktoria.
Makbula har inte återhämtat sig helt från sin inflamation i halsen, som hon drabbades av sist, hon har dragits med lite rethosta och slem i halsen.
Assistenten och våra föräldrar var oroliga och ville helst att jag skulle springa till Makbula och ta hand om henne själv. Men jag lugnade dem och rekommenderade att de gav henne Alvedon och fuktighets salva för slemhinnorna och att de måste ha huvudläget på sängen högt. Jag skulle ju jobba idag och trodde inte att det var så farligt som de trodde med Makbula.
De var oroliga för faran med feber i samband med att Makbula skulle få Botox-behandling idag.
Jag oroades av deras oro naturligtvis, men jag måste lita på att de kan sitt jobb. jag tycker om att delegera ansvar och lita på att människor tar sitt ansvar och gör sitt jobb, oftast fungerar det bra.
Jag trodde att Makbula kanske håller på att få lunginflamation som konsekvens av den långdragna inflamationen i halsen och hann planera för att lägga in henne för medicinskt behandling från denna morgon. jag hade naturligtsvis svårt att somna då. För jag hann samtala med Gud om Makbulas plats i vårt föräldrahem som Herren Jesus Kristus själv, jag får skriva mera utförligt om de tankarna senare.
Så i morse när jag kom till Makbula var henns glada skratt jag hörde! Hon var så lycklig att se och höra mig att all min oro försvann. Makbula hade ingen feber och lät mindre rosslig i halsen idag. Hennes glädje mittade av sig till mig och vi pratade och skrattade tillsammans och våra föräldrar blev lättade av att höra oss skämta och vara glada.
Jag avbokade bussen till Makbula Dagligaverksamhet och meddelade personalen att hon inte kommer idag för hon skulle till Huddinge Sjukhus för behandling med Botox.
När jag hade hunnit ta upp Makbula och gett henne medicinen och hängde på Sondmaten och vi var klara med morgonrutinerna ringde telefonen.
Sjuksköterskan från Spasticitetsmottaginigen och meddelade att läklaren var sjuk och vi fick en annan tid istället.
Så kan de gå ibland.
Viktoria.
Kommentarer
Trackback
