profetissan

Flera av kvinnorna pratade i mun på varandra, några höll med henne medan andra försökte att släta över det hela och få henne att glömma det, för det var ju ett tag sedan.

Hon var ledsen och upprörd samtidigt idag. Jag blev förvånad att se henne så upprörd och lite labil, hon brukar alltid vara glad, trevlig och uppmuntrande. Jag tycker mycket om henne och vi brukar ha djupa och allvarliga samtal, då och då. Men idag var hon sårbar och ville få ur sig en smärta som har legat och skavt i hennes själ i så många år.

Jag hade lite bråttom och ville inte dras in i dramat, som redan hade dragit in flera av de andra kvinnorna, men jag sa några uppmuntrande ord innan jag skyndade hem.

" Jag är så arg på min man! att han ska vara så Gudfruktig ( I Haf min Alla ) jämt. är man troende och rättvis så anses man vara dum i vår kyrka och bland vårt folk! Det är knäppt! folk har fattat den kristna tron bakoch fram! Jag blir så arg!" sa hon med de rätta känslorna i sina ord.

Hon berättade om smärtan av att hennes familj ha blivit ekonomiskt lurad och utnytjad av sin kompanjon och dennes vän. Smärtan tycktes få nytt liv i hela hennes kroppshållning. Hon berättade hur svårt hon har haft det och hur mycket hon, mannen och familjen har kämpat för att försörja sig själva och överleva som familj. Hon måste ha blivit påmind om den händelsen nyligen, tänkte jag och konstaterade att det gör väldigt ont att lita på någon som visar sig vara skoningslös skurk och bedragare.

Viktoria.