profetissan

I Visionen Du gav mig natten till idag fcikjag se Dig djupt i ögonen,
när våra ögon möttes upplevde jag att jag försvann i Dina ögon.
Du visade mig att Du hade tre små utslag på utsidan av Ditt vänstra öga,
Du lät mig förstå att de gjorde ont i Dig.

Jag tackar Dig min Gud för Ditt förtroende, för Din tillit och för Din Nåd, amen.

Idag fick jag se Dig min Herre och Frälsare i en medmänniska.
Den människan sökte själv ögonkontakt med mig och när våra ögon möttes,
 såg jag Dig i dennes ögon och Du gav oss av Din frid.
Kankse skulle denna människa inte ta emot Dig tidigare varken genom mig eller andra.
Men Du har en gång för alla tagit på Dig all mänsklig synd och så ock denna människas,
och närhelst en människa tar emot Dig som Sin Herre och Frälsare så tar Du emot henne/honom.
Att jag skulle möta denna människa på min livsväg och berätta om Dig för människan nu,
är varken min eller denna människas förtjänst, utan enbart Din.

Jag förstod och såg smärtan och ångern, för det syntes på utsidan av denna människa.
 Jag såg även längtan som hade legat djupt inne i denna människas själ,
människan behövde någon som kunde förlossa den djupa längtan, ångern och smärtan.
Den människan är Du i och genom mig Herre, amen.
Det gjorde ont i mig och även jag grät av smärta, men mest av glädje och befrielse,
då jag sakta förstod att Du verkade förlossning i denna människa och var med oss.
Hoppet om det eviga livet befriade oss från all sentimentalitet och uppgivenhet.




Viktoria.