profetissan

Jag har längtat efter en gemenskap i Gud så länge jag minns.
Inte en gemenskap i tystnad eller skymundan som förminskar min person,
inte heller engemenskap som tillgodoser mina sociala och personliga behov.
Utan en gemenskap där Herren Jesus Kristus är levande, närvarande och upprättande.
I gemenskapen jag längtar efter är Gud huvudpersonen som ständigt uppenbarar sig själv i
Sin Enfödde Son, Jesus Kristus och i Sin Helga Ande.

En Guds gemenskap som ger alla närvarande en försmak av himmelriket,
en försmak som är verklig och inte lämnar någon oberörd, som tagit emot det.
En gemenskap där alla får vara som de är, utan att förställa sig alls
för att bli sedda, accepterade och välkomna i Gudsgemenskapen.
Är det en möjlig längtan att sätta i verket mitt i livet, bland människor...

Jag ger Dig min längtan och mina drömmar min Herre och min Gud.
Och ber att Din vilja sker och inte min.


Tiden är kort.
Och vi ska alla dö.



Viktoria.